5-i-topp 2010

Ser att jag har läst ungefär lika många böcker 2010 som året innan. (Eller kanske rättare sagt antal blogginlägg. ) Trodde nog att jag hade plöjt igenom fler titlar, men 32 st är inte illa pinkat med två småttingar i huset.

Här är de böcker som jag fastnat mest för under 2010 :

1. Norwegian wood
2. Niceville
3. Presidentens hustru
4. Mr Alis äktenskapsbyrå
5. Sen kan jag inte välja så tre st ”lad-lit” får dela på 5:e platsen
Konsten att tala med en änkling
En dag
Juliet, naked

På hedersplats måste jag också sätta hit: Igelkottens elegans och Flickan som dök ner till jordens mitt

Nu när 2011 just börjat så har jag så himlans många böcker på gång som jag vill läsa. När det blir så får jag svårt att välja. Värsta i-landsproblemet, jag vet!! Men ändå! Feel-good-året ser ut att få en bra början!

Igelkottens elegans

Jag sparade de sista sidorna i Igelkottens elegans tills det blev lugnt i huset. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Så bra är den! Som tur var har jag köpt Smaken av samma författare och den boken handlar också om människorna
i samma fastighet som portvakten Renée Michel bor och arbetar i. Renée är intelligent och intellektuell, men försöker leva upp till portvaktsrollen till varje pris. (Varför får man veta på slutet 🙂 För att inte avslöja sig låter hon tvn stå på med dokusåpor, så att det hörs från hennes dörr. Men i själva verket sitter hon och tittar på filmklassiker och läser djupa böcker i ett rum längre in.

I huset bor också tolvåriga Paloma. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig för att vuxenlivet inte har något som är värt att leva för. Hon skriver djupa tankar och tankar om rörelser i sin anteckningsbok. Hon är väldigt lillgammal och klok och man förstår tidigt att dessa människors vägar kommer att korsas.

Till fastigheten flyttar sedan en japan. Både Paloma och Renée är intresserade av allt som har med Japan att göra. Dessa tre människor finner varandra och….

Boken är så charmig, rolig och sorglig på samma gång. Den rymmer många kloka ord och filosofiska tankar, vilket kan bli för mycket ibland för min smak, men jag hade inte velat vara utan dem heller. Jag har tänkt flera gånger att: ”Tänk att det ska till en feel-goodbok för att jag ska förstå vissa filosofiska tänkares teorier!” Boken är redan filmad och jag hoppas och tror att den kommer att vara precis lika bra som boken!

Svd skriver att ”romanens författarröster alltför tydligt vädrar sina åsikter om olika nutida samhällsföreteelser”. Bland annat hänger jag upp mig på hennes syn på adopterade. Jag får uppfattningen att hon jämför adopterade med invandrare och flyktingar när det gäller att känna sig sliten mellan två helt skilda kulturer. Paloma tänker att den lille adopterade killen från Thailand kanske får lust att bränna bilar när han blir större…för att som hon tänker: den allra ”största ilskan och frustrationen är känslan av att sakna kultur därför att man slits mellan kulturer, mellan oförenliga symboler”. Ett adopterat barn har ju oftast inte så mycket av sin ursprungliga kultur med sig och växer ju upp i sitt hemland, inte i sitt ursprungsland. Jag tycker att hon drar för höga växlar när det gäller den problematiken. Men jag kan bortse från den för att jag tycker mycket om boken i övrigt. Guldstjärna till den som orkat läsa ända hit och som hänger med i mitt snurriga resonemang 🙂

Flickan som dök ner till jordens mitt

Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.

På universitetet där Karen läser kallas hon för ”Fröken Annorlunda Förmågor” och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.

Karens beskrivningar av ”standardmänniskor”, som hon kallar alla ”vanliga” människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:

”Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med.”

Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?

Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. 🙂 vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.

Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.

Konsten att tala med en änkling

Jag hoppar från en lad-lit till en annan. Även Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper hittade jag genom Bokhora som beskriver boken så här:

”Bästa blandningen av relationer, lite sorg, lite sentimentalitet, toppat med 30+kriser, allt i smart förpackning. Helt perfekt underhållning med hjärna”.

Det är så skön stämning i boken och jag känner verkligen för Doug som förlorat sin fru. Han är helt nedgången av sorg. Troppers beskrivningar av sorgen är inte de man vanligen får höra. Doug är så befriande osentimental på ett sätt och vi får följa hans innersta tankar. Bla har han förbjudna tankar som att han är glad över att att han blev sin frus sista man. När det har gått ett år sen hans frus tragiska död tycker hans tvillingsyster att det är dags att han börjar leva igen. Förändringen startar lite sakta. Relationen till styvsonen är stapplande i början, men är ändå rörande. Detsamma är förhållandet till hans strokedrabbade far.

Adlibris beskrev Jonathan Tropper som en amerikansk Nick Hornby och så klart hade de mig på kroken direkt. Bara att gratulera om du har den här boken oläst!!

En dag

På omslaget till En dag av David Nicholls får man reda på vilka som fått filmrollerna som Emma och Dexter och det gillar jag inte. Därför låter jag bli att kolla upp hur skådisarna ser ut.

Boken handlar om Emma och Dexter och om hur deras förhållande utvecklas under 20 år. 1988 den 15 juli tillbringade de en kärleksnatt tillsammans, men det blev ingen fortsättning då på deras kärleksrelation. Livet kom emellan. Varje år just den 15 juli får vi träffa Emma och Dexter och följa hur det går för dem. De är nästan aldrig på samma våglängd när det gäller kärleken…men det här är en romantisk komedi och så klart blir de tillsammans…men boken slutar inte där…säger inget mer om slutet.

Boken är sorglig och rolig på samma gång. Jag hittade den genom Bokhoran Helena Dahlgren som skriver att ”En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar”. Kan inte annat än hålla med henne.

Vips så blev det liv!

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern 🙂 Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den ”djup” och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa 🙂 Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det 🙂

Ursprung

Jag har tidigare läst Nymåne av Diana Abu-Jaber och blev glatt överraskad när jag märkte att hon gett ut den här deckaren. Det är en lite annorlunda deckare. Adlibris skriver att det är ”en fängslande mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama”.

Den handlar om en kvinna som heter Lena. Hon är i 40-årsåldern och är fingeravtrycksanalytiker. Hon får i uppdrag att analysera fingeravtryck på en rad spjälsängar som kommer in strax efter varandra. Plötslig spädbarnsdöd eller en seriemördare? Det visar sig att hon själv är en del av gåtans lösning.

Lena är adopterad och som en tråd genom hela boken går hennes tankar kring hennes eget ursprung. Intressant att läsa om dessa tankar samtidigt som man fick en deckargåta på köpet. Boken är suggestivt skriven och hela tiden känner man något olycksbådande i bakgrunden. Jag läser gärna fler böcker av Diana Abu-Jaber

Miss Mary Bennets självständighet

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough kan man säga är en fortsättning på Stolhet och fördom av Jane Austen. Jag var nog inte ensam om att vilja veta hur det gick för Mr Darcy och Miss Elizabeth när bröllopsklockorna slutat ringa. Den här boken ger en möjlig variant på hur det kunde ha varit. Någon skrev att boken är en våldtäkt på Stolthet och fördom…och jag förstår vad hon menar. Livet för huvudpersonerna har inte utvecklat sig så rosenrött som man kunde tro. Mr Darcy är bitter och karriärlysten och hans äktenskap med Elizabeth är allt annat är lyckligt. De har fått 4 döttrar och bara en son, arvingen som Mr Darcy anser är för feminin och vek. Mr Bingley har slavar på Jamaica och Mary blir bestört och försöker få honom att frige dem. Miss Mary har Mr Darcy lämnat åt sitt öde att ta hand om den gamla mamman, så långt bort från honom själv som möjligt. När hon dör ser Mary äntligen sin chans till ett eget liv.

Jag tycker att det är kul och uppfriskande att få en helt ny bild av de karaktärer som Jane Austen skapade för länge sedan. Även om det känns sorgligt att min och många andras favoritman Mr Darcy är helt vedervärdig så är det skönt att bli förvånad. Bäst hade nog berättelsen blivit som en ren parodi. Jag är inte säker än, men jag tror inte att det är McCullougs mening. Hon brukar ju skriva romantiska berättelser. Men jag har inte ens kommit halvvägs än så jag är inte rätt person att uttala mig om det.

Bad boy

Bad boy av Peter Robinson var ännu en av höstens höjdpunkter för mig. Den här gången var det Alan Banks dotter som var bokens medelpunkt. Även hans polispartner på sätt och vis. Vill inte avslöja något, men visst blev man chockad. Det kändes som att det var en lång startsträcka, vilket absolut inte gör mig något när det är Peter Robinson som skriver. Sen kom upplösningen väldigt snabbt. Nästan för snabbt tyckte jag. Kanske för att Robinsons böcker är så bra att man läser dem lite för snabbt. De tar slut fortare än vad jag vill att de ska göra. Nu är det bara att vänta på nästa….

Juliet, naked

Känner att jag måste blogga ikapp lite. Har inte haft nån större lust att blogga senaste tiden, men läst har jag gjort. Nick Hornbys Juliet, naked är en av hans bästa böcker. Jag gillade den väldigt mycket. Hela boken slingrar sig kring ett album som spelades in för årtionden sedan, av en musiker som hoppade av sin karriär under mystiska omständigheter… Tror man tills man får höra hans egen variant. Det fanns passager som jag läste högt för min man och livsvisdom som jag ville stryka under (men inte gjordet eftersom det var bibliotekets bok). Därför måste jag köpa pocketvarianten och läsa den en gång till med blyertspenna. En annorlunda relationsroman som jag tror de flesta skulle gilla. Helt i klass med Om en pojke och High Fidelity. Jag ser fram emot filmen som jag antar inte ligger för långt fram i tiden.