Etthundra mil

etthundra milJojo Moyes har återigen lyckats väva in ett aktuellt och viktigt ämne i en gripande historia, som jag aldrig vill ska ta slut och som jag kommer att rekommendera om och om igen. Det här är Moyes bästa roman sedan ”Livet efter dig”.

Förutom att Etthundra mil är en roman man inte lägger ifrån sig i första taget, är den även en knivskarp skildring av dagens ekonomiska orättvisor. Det också en fin berättelse om en familj, som kanske inte är av den vanligaste sorten, men vars starka band håller i vått och torrt.

”Man blir inte lycklig av pengar” sägs det, men att pengar underlättar livet väsentligt – det bevisar Jojo Moyes i Etthundra mil. Pengar ger möjligheter, trygghet och tid. Jess Thomas, en av bokens huvudpersoner, saknar de fördelar som följer med en stabil ekonomi. Hon är ensamstående och har två jobb för att få familjens ekonomi att gå runt. Sonen Nicky mår allt annat än bra och kvarterets smågangsters gör vad de kan för att förstöra hans liv. Dottern Tanzie visar sig vara ett mattegeni, och blir erbjuden ett stipendium som täcker den större delen av utbildningskostnaderna vid en skola som kan ta tillvara hennes specialintresse. De återstående tio procenten måste familjen själv skjuta till, men det är en oöverstiglig uppgift för en familj, som sparar in på det mesta för att få pengarna att ens räcka till det mest väsentliga.

Jess ser erbjudandet om stipendiet som en chans för hela familjen att förändra sin tillvaro. I ett sista desperat försök att få ihop pengar anmäler hon Tanzie till en matematiktävling, med en vinst som garanterar dottern en plats på skolan hon längtar till. De har inte råd med tågbiljetter för att ta sig till tävlingen, som äger rum i Skottland. Det får bli den före detta makens avställda bil, som står i garaget och samlar damm, som får ta dem till tävlingen, men de kommer inte långt innan olyckan är framme…

Turen har sin tumme med i spelet och ingen mindre än Ed, IT-miljonären som Jess har städat hemma hos, dyker upp som en räddande ängel. Efter mycket om och men sitter hela familjen tillsammans med Ed i hans bil, på väg till Skottland.

Ed har inte bara guldpengar i sitt bagage. Hans historia bevittnar att ekonomisk trygghet innebär rättslig trygghet, möjligheter och annan en syn på tillvaron, än vad Jess och hennes familj är vana med. Detta kommer fram i små tragikomiska stunder under resans gång, som till exempel vid inköp av färdkost och då Jess tvingar barnen att roffa åt sig vid hotellfrukosten.

Eds förflutna bevisar att en förmögenhet kan förloras på grund av ett sekundsnabbt misstag. Han riskerar att dömas till fängelse för ett insiderbrott, gjort i desperation för att bli av med ett ex. I boken framstår insiderbrott, som ett mycket grovt brott och det säger ju en del om synen på ekonomin som en central beståndsdel i dagens samhälle.Trots att Ed har råd med rättshjälp är det inte säkert att hans pengar kan rädda honom den här gången.

Etthundra mil är en samhällskritisk feelgoodroman där författaren ger oss en behövlig (för en del mer än andra) nära insyn i hur ekonomisk utsatthet kan sätta stopp för drömmar, utvecklingsmöjligheter och driva människor längre ner i misären. Samtidigt som Moyes visar att pengar inte enbart innebär lycka bevisar hennes historia att den orättvisa fördelningen är en stor förlust för samhället, när alla inte har samma möjligheter att utveckla sin fulla potential.

Som varje god feelgoodroman sig bör, innehåller även denna en del svärta, en ovanligt stor mängd för genren faktiskt. Moyes väger upp det genom att förmedla hopp om förändring och uppmärksamma människans godhet som en viktig kraft. Både när det gäller att räcka ut en hand till en granne i nöd, men också när det gäller själva fördelningen av samhällets resurser.

För övrigt spädde boken på min dröm att bila genom England och Skottland – att göra en egen roadtrip låter väl trevligt!

Annons

Vi av David Nicholls

viSkulle jag våga läsa Vi? Jag ville inte bli besviken. En dag var en bok som tog mig med storm, både upplägget, drivet och personerna var som skrivna för just mig. Det var jag inte ensam om att tycka. 🙂 Efter att ha läst slutet av En dag satt jag där och gapade efter luft, likt en förbluffad flundra. FÅR man avsluta en kärlekshistoria på det viset, kommer jag ihåg att jag tänkte.

Nu sitter jag här igen…med den där härliga känslan, som bara en förträfflig bok, med ett överraskande slut kan frambringa. Jag är paff, överrumplad, förvånad och tacksam över bokens slut. Inte lurad, men överraskad. Fast jag borde ha anat…

Till dig som ännu inte har läst Vi kan jag säga att du behöver INTE vara orolig över att bli besviken! David Nicholls har gjort det igen, fast nu med ännu en sträng på sin lyra, eller hur jag ska säga. Drivet, personligheterna och humorn finns där, och även hans glasklara och pricksäkra iakttagelser av kärleksrelationens eviga dilemman. Den här gången med betoning på den mognare kärleken.

Hela historien går lite mer i moll än En dag, men där emellan är det flera episoder som jag gapgarvade så högt åt att maken undrade från övervåningen vad jag skrattade åt. Jag kunde inte bara låta bli att läsa högt för honom om incidenten med chilisåsen och ögat i Paris, manetöverfallet i Barcelona och cykeldominot i Amsterdam.

Boken är som gjord för att filmas, med Europas storstäder som kuliss, men det vette tusan om Douglas fadäser kommer helt till sin rätt på filmduken. Nicholls kan konsten att skriva roligt och att använda humorn som kontrast för att inte hamna i sentimentalitetsfällan. För det är så befriande med skratt. Helst när man skrattar MED den som klantar sig, och inte enbart åt. Det går bara inte att tycka illa om stackars Douglas, som har lagt upp Europaresan så minutiöst, som bara en som forskar på bananflugor kan. Han och Connie ska ta med sonen på en utbildningsresa, via en rad konstmuseer och Douglas förhoppning är att Connie ska hinna ändra sig och inte lämna honom.

För en fåtöljresenär, som jag själv, var reseskildringen bara den värd en hel del. Är man dessutom konstintresserad upplever man förmodligen boken ur ännu en vinkel. Resan blir verkligen en utbildningsresa för hela familjen, fast kanske på fler sätt än Douglas hade tänkt sig.

Utan att avslöja för mycket så är Vi en roman som väl förtjänar sin nominering till Man Booker Prize. Utan att lämna sin genre har Nicholls skrivit en mognare och modigare roman, som utmanar tabun. Vi är så vana med att läsa kärlekshistorier om omaka par som finner varandra ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nicholls utmanar och visar det som vi alla redan vet, men sällan pratar om; att många kärlekshistorier inte slutar lyckligt. Det är ju fakta. Jag tror att Nicholls vill visa att det finns fler vägar att leva, att se på relationer och på livet självt. Även om en relation inte håller för evigt, är det okej ändå.

Jag ser fram emot att se kvällens Babel där jag hoppas att David Nicholls förklarar sig! FÅR man verkligen skriva så här?! 🙂 Om du frågar mig: Ja, det får man! Tack Mr Nicholls för en läsupplevelse som rycker upp och utmanar! Mer sånt!!
________________________________________________________________________

Bokbutiken

Under Vintergatans alla stjärnor

Under Vintergatans alla stjärnorDet har inte blivit så mycket bloggande senaste veckorna, men jag har hunnit läsa en del och Under Vintergatans alla stjärnor är en av böckerna. Den passar mig perfekt just nu när jag är sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom. Boken är lagom lättläst och den levererar livsvisdom utan krångligheter. Camilla Davidsson har en bekväm berättarröst och ett följsamt språk som jag känner igen från många andra författare till underhållande relationsromaner idag.

Bokens huvudperson, Emma, som är utarbetad, och förmodligen också är drabbad av utmattningssyndrom, försöker själv läsa en självhjälpsbok för att lära sig att leva i nuet. Boken är så svår, och dessutom på engelska och jag tror att författaren, Camilla Davidsson, vill säga oss att det är bättre att bara VARA och lära sig mindfulness på den vägen. Under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela som Emma företar sig möter hon nya människor och får via dem insikter om sig själv och om hur livet kan levas. Det blir som två resor i en – dels pilgrimsresan som utvecklar henne och dels resan inom henne själv.

Den som har läst någon av Cecilia Samartins böcker Senor Peregrino och La Peregrina kommer definitivt att känna igen sig. Mitt bland Emmas tankar om livet och relationer finns massor av beskrivningar av spanska små byar och orter insprängda. För att inte tala om all god mat som nämns.

Ni som har läst min blogg förut vet säkert att jag gillar Cecilia Samartins böcker väldigt mycket och att jag fick möjlighet att träffa henne på Bokmässan förra året. Hon berättade då att det skulle komma en tredje bok med pilgrimsleden som tema. Den ser jag fram mot att läsa. Därför blev jag intresserad av Camilla Davidssons bok, som berör samma pilgrimsled och som tydligen också ska bli en trilogi. Mina tankar går även lite till Lyckan, kärleken och meningen med livet, som handlar om en kvinna som reste till flera länder för att söka svar på livets mening.

Under Vintergatans svarta stjärnor är mer realistisk och nutida relationsroman, medan Sarmartins trilogi innehåller magiska inslag och historiska tillbakablickar. Men blir du, som jag, sugen på att pilgrimsvandra kan jag rekommendera båda författarnas böcker. Jag skulle även tipsa den som söker relationsromaner med driv och alternativ till självhjälpsböcker vid psykisk ohälsa, om boken. Man mår definitivt bra av att läsa den!
______________________________________________________________________
Bokbutiken

Var blev du av Bernadette av Maria Semple


Var blev du av Bernadette

Var blev du av Bernadette, av Maria Semple beskrivs av förlaget som rolig, rapp och gripande. Jag håller med! Det var länge sedan jag tyckte så mycket om en bok att jag vill börja om med den redan när jag har läst ut sista sidan.

Bokens huvudperson, Bernadette, var en gång i tiden en framstående arkitekt, och tilldelades en av de finaste utmärkelserna i arkitektkretsar. Hon kom i strid med en granne och sedan spårade allt ur. Efter flera missfall fick Bernadette och hennes man Elgie, en liten flicka – Bee. Bernadette mådde dock inte bra och tappade skaparlusten. Huset hon köpte för att göra något storartat av, förföll allt mer under årens lopp, och till slut stack det till och med upp ogräs mellan golvplankorna. En vän skrev i ett brev att Bernadette måste skapa annars skulle hon bli en samhällsplåga…och där hade han delvis rätt. Maken Elgie arbetar allt längre dagar på Microsoft och  Bernadette trivs aldrig i Seattle. Hennes beskrivningar av staden och folket där är roliga bara i sig och de får mig bara att bli ännu mer intresserad av staden. 🙂

Dottern Bee och Bernadette har en varm och stark relation, men när dottern önskar att familjen ska åka till Antarktis känner Bernadette, som dragit sig undan all kontakt med andra människor, att hon inte kommer att klara av varken att vara bland folk eller den beryktade sjösjukan. För att slippa resa tar hon till så drastiska metoder som att boka livsfarliga sjösjukepiller och dra ut sina visdomständer. För att undvika kontakt med folk sköter Bernadette dessutom alla kontakter med omvärlden, allt från att beställa mat till att boka biljetter, genom en person i Indien (som sedan visar sig vara någon annan än den Bernadette trott). Här hör ni historiens absurda nivå. Den här familjen gör på sitt eget vis och jag gillar dem från första sidan.

Boken är roligt och fräscht skriven. Historien förs fram genom mail, hemliga lappar, rapporter m.m och är därför inte helt lättläst. Trots att det är många röster som kommer till tals så har jag aldrig några problem med att hålla i sär dem. Historien flyter på så pass bra att det inte gör något att berättarrösterna växlar. Persongalleriet är udda och det är inte utan ironi som författaren beskriver föräldrarna till eleverna på Bernadettes dotters skola. Flera mammor där skulle lätt platsa i Desperate Housewives eller likande tv-serier. Gemenskap är inte riktigt Bernadettes grej och det har de andra mammorna mycket svårt att förstå när de nästan vänder ut och in på sig själva för att ordna fester och arbetsgrupper för att få passande familjer att sätta sina barn i just deras skola. Bernadettes familj däremot skulle hellre platsa i Gilmore Girls.

Författaren har tidigare skrivit manus till flera kända tv-serier som bla. Ellen, Saturday Night Live och Galen i dig. Jag känner igen humorn från tv-serierna (som jag gillar) i boken, men i bokform känns humorn lite mer subtil och inte lika ”rakt på”. Humorn är finslipad och historien lever inte på slapsticks eller snabba repliker även om sådana finns med i boken. Om jag får önska så ser jag gärna att boken blir filmad, men kanske ännu hellre att författaren klämmer ur sig fler böcker som den här…och det fort! För jag vill läsa mer av Maria Semple!

För övrigt var boken mycket spännande och på slutet bet jag nästan på naglarna av nervositet. Skulle Bernadette komma till rätta eller inte?!

Tematrio – resor av det äventyrliga slaget

Mitt under semestern passar Lyrans tematrio om resor extra bra. Helst av det lite äventyrliga slaget, skriver hon. Läser jag sådana berättelser tänker jag då och börjar leta i mitt hjärnbibliotek. Själv är jag en fåtöljresenär, även om jag har rest mycket under mina år.

1.Drömhjärta av Samartin borde räknas in under äventyrlig berättelse. Helst under flykten på en liten flotte över havet mellan Kuba och USA.


2. Bob Hanssons resa till Indien, och genom livets mirakel, i Vips så blev det liv! måste räknas in under äventyr. Jag skrattade och var helt häpen emellanåt. 🙂

3. En tripp till Indien av William Suthcliffe dyker plötsligt upp i min hjärna. Jag skrattade och kände verkligen med den unga killen, som reser efter sin flickvän till Indien. Det går inte så bra för honom kan jag väl avslöja. Det är egentligen en ungdomsbok, men när jag tänker efter så gillar jag faktiskt alla böcker jag har läst av Suthcliffe. Kanske dags att kolla om han har kommit ut med något nytt på sistone.

Flickan som dök ner till jordens mitt

Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.

På universitetet där Karen läser kallas hon för ”Fröken Annorlunda Förmågor” och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.

Karens beskrivningar av ”standardmänniskor”, som hon kallar alla ”vanliga” människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:

”Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med.”

Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?

Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. 🙂 vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.

Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.

Vips så blev det liv!

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern 🙂 Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den ”djup” och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa 🙂 Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det 🙂

Mr Alis äktenskapsbyrå

Jag önskar att jag fick jobba på Mr Alis äktenskapsbyrå och sitta där på han varma veranda med honom och ta emot kunderna. Emellanåt kommer den kloka Mrs Ali ut med lite kall papaya eller mango eller nån annan indisk delikatess som får det att vattnas i munnen. Både herr och fru Ali är kloka och varma människor som ger goda äktenskapsråd och hjälper till att arrangera äktenskap. Att träffa sin partner på det här viset kan ibland vara tusen gånger bättre än på krogen och kan väl liknas med alla nätdejtingfirmor vi har i Sverige. Vissa kunder ställer orimliga krav på längd, utseende, hemgift och kasttillhörighet. Att gifta sig med någon från samma kast verkar viktigare än vilken religion ens tillkommande tillhör. Just beskrivningarna av alla olika kaster och religioner gör mig extra intresserad. Önskar nästan att jag hade ett religionslexikon som bredvidläsning.

Jag reser helst genom fåtöljläsning och har aldrig varit i Indien. Nu har jag läst två böcker om Indien i rad och så fascinerad av det indiska livet, i alla fall som det beskrivs i de här böckerna. Fortfarande vill jag inte resa dit på riktigt, men jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna för böcker därifrån.

Värmen i den här boken och alla de färgstarka personligheterna gör att jag jämför boken med En röd liten fågel i juletid. En sån där härlig bok som ALLA gillar och som man kan läsa om flera gånger, och helst då man behöver lite extra värme och optimism i livet. På baksidan beskrivs den som en romantisk komedi och det är något som nästan alltid tilltalar mig…så även den här gången. Pocketvarianten kommer jag definitivt att köpa så fort det bara går.

Nästa sak på min lista av Jill Smolinski

Nästa sak på min lista var inte så tokig som reselitteratur. Den räckte hela resan och en vecka till. Jag hade mycket annat roligt att göra förutom att läsa (ja, det är sant!) under resan. Jag behövde en lättsam bok och den här var lagom. Inte alls så sliskig som omslaget utlovar. Vad jag har märkt, efter en helt ovetenskaplig undersökning, är att böckerna som når ICA:s hyllor oftast är ganska bra.

Halvolästa böcker

Dessa deckare riskerar att bli olästa. Nyss var jag så sugen på deckare att jag köpte dessa två för att jag inte orkade vänta på biblioteksböckerna. Nu när jag har dem är jag inte alls sugen. De är bra båda två, men just nu vill jag ha något annat. Då dök ”Främling på tåg”, av Jenny Diski upp igår på mitt skrivbord. Den vill jag läsa, men den är också en sån där långkörare. Just nu vill jag ha något riktigt bra som biter sig fast. Kanske är det min förkylning som gör att jag inte orkar läsa. Som tur var har jag ”Alltid redo att dö för mitt barn”, av Joanna Rubin Dranger hemma. Den är lagom att läsa när man är lite hängig. Med många roliga bilder som lockar till färgläggning. Men tyvärr är det en biblioteksbok. Skulle inte se bra ut om jag målade i den…..