feelgoodbibliotekarien Kulturkrockar, Läst 08

Gräset sjunger av Doris Lessing

Nobelpristagare kanske inte är så krångliga och konstiga ändå. Eller i alla fall inte Doris Lessing. Egentligen ska jag inte uttala mig om saken för jag har bara läst ”Gräset sjunger” av henne, men blir faktiskt sugen på fler. Man riktigt känner hur hettan får luften att darra och jag kan höra cikadorna och blir tvungen att kolla upp hur de ser ut på nätet.

Jag brukar inte gilla böcker som är mörka och suggestiva, men den här var både lättläst och suggestiv på ett sätt som sög tag i mig som läsare. Men slutet….vad hände egentligen? Jag hängde nog inte med riktigt på slutet. Tur att jag får diskutera boken i bokcirkeln.
feelgoodbibliotekarien Favoriter, Kina, Kulturkrockar

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Hur knäpp kan inte en brittisk kultur framstå för någon från helt andra sidan av jordklotet! Den här boken, som är fylld av kulturkrockar, får mig både att skratta och att fundera både en och två gånger vad vi håller på med i väst. Den ger också en bra bild av hur saker och ting fungerar i Kina.

Boken handlar om en ung kinesisk tjej som kommer till England för att plugga engelska. Till en början är hon helt ensam, men träffar senare en man. Hon försöker med hjälp av sin ordbok ta sig fram genom Englands språk och kultur.

Det är nära till skratt när vi får läsa förklaringen till varför hon beskrivs som den ”Den oförskämda kinesiska flickan”. Hon är nämligen ganska rättfram i sina frågor ”Är ni inte lite mer tjockare än jag?”, ”Maten du lagar smakar äcklig. Varför har ingen talat om det för dig?”.

Hon tycker också att instruktionerna på kondompaketen är mer upphetsande än sexiga tidningar i Kina, vilket säger mycket om både Kina och om Västvärlden, tycker jag.
Språkligt är det inte helt lätt att läsa den här boken. Den är skriven på hennes knaggliga engelska och språket får mig att tänka på Ett öga rött. Den var också svår att läsa i början, men man kommer snart in i det annorlunda språket. Kul, att det hela tiden går att förnya sättet att skriva på.
Nu har jag läst slutet också. Var ju som väntat inte lyckligt, men det var ju väntat. En verkligen bra historia och kärlekshistoria. Det här är en sån där bok som jag kommer att tjata om att alla borde läsa!
feelgoodbibliotekarien Bladvändare, Favoriter, Feel-good, Kulturkrockar, Läst 08, Resor

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Jag var från början lite ambivalent inställd till den här boken. Titeln låter lite fånig (den engelska är bättre såklart), men att Oprah Winfrey gillar den brukar vara ett kvalitetsmärke. Lånade hem den och läste början och blev sen helt fast. Så jag beställde hem pocketversionen och senaste veckan har den följt mig var jag än gått.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken för att inte förstöra upplevelsen av den. För mig som är en nöjd fåtölj-resenär så var den här boken en ypperlig resa. Dels genom att man får följa författaren till Italien, Indien och Indonesien och får genom henne uppleva för mig helt nya sidor hos länderna och dess befolkning. Dels får man följa författarens inre resa, vilket jag först var lite nervös för att det skulle första läsupplevelsen, för jag är ganska ointresserad av andlig utveckling osv. Men sättet hon skriver på och själva tonen gjorde att det var en bok helt i min smak. Bättre resa än så här kan man inte göra från fåtöljen.

feelgoodbibliotekarien Kulturkrockar

Kiffe kiffe, i morgon

Bra bok. Roligt skriven utifrån en ung tjejs horisont. Flera bra sidor som jag ville hundöra fastän det var bibblans bok. Hon beskriver på ett dråpligt sätt hur det är att vara fattig invandrare som tvingas leva på socialbidrag och få besök av knäppa socialtanter och gå hos psykolog. Den är inte deprimerande, utan blir allt mer positiv ju fler sidor som man läser.

feelgoodbibliotekarien Deckare, Kulturkrockar

Bok på gång

Just nu läser jag flera böcker samtidigt. En av dessa är En härva av skuld, av Lesley Horton. Jag blev så sugen på en deckare och har läst Hortons tredje bok och efter det köpte jag hem de två tidigare för att ha när deckar-behovet visade sig igen. Jag har ännu bara läst ca 50 sidor, men fick höra av någon annan som läst den att hon tyckte den var rasistisk. Så nu läser jag den extra noga och försöker förstå vad hon menade. Någon som har läst och kan hjälpa mig på traven?

Nu har jag läst färdigt boken. Är fortfarande nyfiken på vad personen jag pratat med tidigare tyckte var rasistiskt med den här boken. Jag ville inte slänga den i väggen som vissa andra, men nog blev jag också stundtals irriterad på den. På något sätt kändes det som att författaren minsann skulle visa att hon var emot rasism. Detta gjorde på något sätt att det blev lite fördomsfullt skrivet istället. Jag hajade till flera gånger och ångrar mig nu att jag inte kollade på vilka sidor det var. Men på något sätt fick jag känslan av att författaren beskrev ALLA muslimer är på ett och samma sätt. Att alla har ett viss mått föreståelse för hedersmord bla.
Det var också för lätt att lista ut vem mördaren var. Det gjorde jag från början, men intalade mig att det inte alls var h*n för att då skulle gåtan bli för enkel. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla den här boken, även om Djävulen i spegeln var bättre. En smula långdragen, men ändå med trevliga och bra beskrivna karaktärer. Jag kommer förmodligen att läsa Förbjuden mark också. Just nu är jag sugen på Elizabeth George senaste, men antar att den inte kommit på pocket än.
feelgoodbibliotekarien Kulturkrockar, Läst 08

Måste lägga ifrån mig "Två husvagnar"

Jag hade så höga förväntningar på den här boken efter att ha läst författarens förra: En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Men………efter ca 200 sidor känner jag att den är okej, men jag lägger hellre ner tid på annan läsning, även om den här är en viktig bok. Den tar upp europeisk flyktingproblematik utifrån några papperslösa arbetare i England och den känns verkligen äkta. Den växlar mellan olika personer, som fler än jag lagt märke till, inte beskrivs så fänglande. Det blir bökigt att hoppa mellan flera personer som jag visserligen kan känna med, men de känns ytligt beskrivna och jag fastnar inte i läsningen. Det finns ett visst flyt i berättelsen, men nu ger jag upp. Och en varningens ord om du är lite känslig….kycklingfarmen…..blä!!!!!!!!

feelgoodbibliotekarien Favoriter, Kulturkrockar

Gavalda!!!! När kommer nästa på svenska?

Har just läst klart Anna Gavaldas novellbok Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstanns för andra gången. Den här gången hade jag nöjet att diskutera den med andra som läst samma bok och det var kul. Alla hade vi fastnat för novellen om lastbilschaffören som av misstag och helt ovetandes orsakar en stor bilolycka med många dödsoffer. Först flera timmar efter olyckan får han veta det genom hans fru, som tror att han dött i olyckan. Usch vilken känsla! Jag gillar det med Gavaldas noveller att de är korta och att man verkligen känner något när man läser dem. En annan novell handlar om ett par som bara är ute och kör bil och man får följa båda deras tankar om livets vedermödor. Jag får rysningar av att läsa den. Sååå tråkigt som de har det borde inga par få ha det.

Stämningen i Gavaldas böcker gör att jag vill boka en Paris-resa på en gång. Faktiskt, och nu ska jag dela med mig av ett tips och en hemlighet…..när jag tycker att livet är trist, vädret är dåligt och jag är urtrött och på väg till jobbet brukar jag låtsas att jag är fransyska i Paris. Att jag tar en liten kopp kaffe på nåt mysigt litet kafé i Paris på väg till jobbet. Det är vår. Och på nåt sätt känns det som/eller min fördom, att i Paris är det tillåtet att vara lite sur och butter och inte helglad och hejsansvejsanpigg jämt på ett annat sätt än vad som tillåts här. Med en basker på sned och en cigg elegant i handen hastar jag med klippande klackar längs med Paris trottoarer och kaféer och då känns livet lite lättare igen.

När jag är inne på noveller kan jag tipsa om mina favoriter:

Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri. Den tar upp kulturkrockar, integration och handlar om invandrare i USA.

Kyssar på Manhattan, av David Schickler. De novellerna har jag för mig går ihop lite med varandra. Och om jag inte minns helt fel så binds de ihop på slutet. Rätta mig och jag har fel.

En bra novell är aldrig fel!

feelgoodbibliotekarien boktips, Kina, Kulturkrockar

Lämna aldrig pinnarna i riset!

Ska du åka till exempel till Kina kan det vara bra att veta vad som gäller, så att du slipper göra samma misstag som jag tydligen gjorde. Hade jag läst Världens etikett– Resenärens guide till gott uppförande innan resan så hade jag kanske inte utmärkt mig så mycket. Till exempel så ska man ALDRIG lämna ätpinnarna nedstuckna i riset eftersom det associeras med död. Och använd för guds skull den tjocka delen av ätpinnarna när du tar mat från en gemensam rätt. Låter ju självklart när man läser det här……

feelgoodbibliotekarien Kulturkrockar

Bittert arv, av Kiran Desai

Jag klarade det! Orkade inte riktigt läsa hela, utan blädderläste på slutet. Den var inte helt tokig. Annorlunda, mustig, vackra miljöbeskrivningar, indisk historia och intressant om kulturkrockar. Baksidestexten säger nästan allt vad boken handlar om: ”I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, blir föräldralös och kommer för att bo hos honom”.

Man får också följa kockens son i New York, som lever för att få ett Green Card. Boken innehåller många intressanta beskrivningar hur det kan vara att leva utan uppehållstillstånd i USA och de många kulturkrockar som sonen stöter på.

En tänkvärd skillnad som sonen i USA stöter på är hur olika det kan vara när det gäller mat. I vissa länder delar man på den mat som finns, hur lite det än må vara, men i västvärlden, i det här fallet USA, så handlar man och äter för sig. ”Där hon bor med tre kompisar går alla och handlar separat, separat lagar de middag, tillsammans äter de sin separata mat. Kylskåpet delar de upp, och på en egen plats – en egen plats! – ställer de det som blir kvar i en separat låda. En av kompisarna, hon skriver sitt namn på lådan så att det står vems det är!”.

Under en episod i boken är det regnperiod och det nästan dryper om sidorna. Det är så fuktigt att de måste stryka tidningssidorna innan de läser.

Och språket. Angående veckans bokfemma. Läs bara de inledande meningarna: ”Hela dagen hade skymningsfärgerna härskat och diset rört sig som en vattenvarelse kring de mäktiga bergssidorna som var mättade av havskuggor och djup. Flygtigt synlig ovanför dimman låg Kanchennjunga som en avlägsen topp och samlade det sista ljuset, karvad ur is och med virvlande snöblåst över krönet.” – behöver jag säga mer!?

Bra bok, men den kräver en koncentrerad och uthållig läsare.