Syskonkärlek

Syskonkärlek av Sheila O´Flanagan levde inte alls upp till mina höga förväntningar. I den här saknades bakgrunden på något sätt. Visst det handlade en del om arkeologi, men inte tillräckligt för att få en intressant fond. Kärlekshistorien var väldigt tunn och var nästan bara med de första och sista sidorna. Den egentliga handlingen var den problemfyllda relationen mellan tre syskon och deras mamma. Personerna var så ingående beskrivna att det blev för mycket av varje. Jag hade hellre sett att boken begränsat sig mer till systern som var arkeolog och mindre av de andra. Men, men boken hetter ju syskonkärlek och den handlade verkligen precis om det. Ingen falsk marknadsföring. Bara jag som haft för höga förväntningar och kanske snabbläst för mycket igen. Nyaste Peter Robinson ramlade ju in i veckan. Den ligger i trädgården och väntar på mig och en kopp te.

En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill

Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.

Boken beskrivs på framsidan som ”Mycket rolig…tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn”. Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.

Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.

Det började så oskyldigt vid diskbänken

Det började så oskyldigt vid diskbänken av Solja Krapu ger verkligen mersmak. Hon är resande i poesi eller poetry slam och jag lyssnade på henne i Alfta förra veckan. Så mitt i prick upplevde jag många av hennes texter. Humoristiska på ett stillsamt, vardagligt sätt. Vill läsa mer av henne. Eller ännu hellre höra henne live igen. Till den här boken finns en cd där man kan lyssna på Solja. Men hon tar sig nog bäst på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon stod så avslappnad inför publiken och bara läste upp alla dikter direkt från huvudet. (Eller hjärtat?) Missa henne inte om hon råkar vara i närheten!

Rött stoft

Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.

Flickan under jorden

Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.

Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.

Inte han! av Sheila O`Flanagan

Snabbläst med kardborreeffekt Dvs att den inte gick att lägga ifrån sig. Lite seg i början, men desto mer spännande på slutet. Inte en av hennes bästa, men perfekt sommarsträckläsning. Om syskonskap, åldersfixering och familjerelationer.

Luftslott av Sheila O´Flanagan

Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!

Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.

Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.

Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.

Leka bland vuxna av Sophie Dahl

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Leka bland vuxna av Sophie Dahl. Den var lättläst som rinnande vatten, intressant och fascinerande. Huvudpersonens liv var långt ifrån ett vanligt svenssonsliv om man säger så. -”KAN man göra SÅ?”, tänkte jag flera gånger, men kommer inte på några exempel så här i efterhand.

Under läsningen kunde jag aldrig släppa tanken : Är det här chick-lit eftersom Cecelia Ahern rekommenderade den på framsidan. Det gick liksom inte ihop i min hjärna med att författarinnan Sophie Dahl är Roald Dahls barnbarn. Spelar egentligen ingen roll om det är chic-lit eller inte eftersom jag gillar det, men det ställde till det i min hjärna. Inte en av mina favoriter, men den satte sina spår och jag kommer nog att kolla upp Sophie Dahls nästa bok.

Den utstötte

Som Lyran skrev så vill jag också bara ägna mig åt sträckläsning av Den utstötte av Sadie Jones. Inledningen som du kan läsa om här gör att man är fast efter några sidor. Tyvärr somnar jag strax efter barnen, men varje liten stund jag kan stjäla åt mig läser jag.

Samtidigt läser jag Leka bland vuxna och Karamellskorna. Det funkar faktiskt. Brukar inte göra det för mig. Men en bok i varje rum är inte helt fel när man måste knycka åt sig lästid.

Den jag ville ha

Den jag ville ha av Sheila O´Flanagan var inte så tokig. En ganska så trevlig ny bekanskap. Kom inte riktigt in i boken till att börja med, men på slutet hade jag svårt att lägga den i från mig. Jag minns att lektörsomdömet den fick hos Bibliotekstjänst var ganska bra och eftersom vi hade den på biblioteket måste den ju vara nåt att läsa (!) Sen dök den upp på mitt lilla lokala Ica. Ännu en kvalitetsstämpel enligt min åsikt.

Det var en anings för mycket insikt i finansvärlden för min smak. I och för sig var det en ganska bra bakgrund till berättelsen. Den var inte alls förutsägbar…nja…i senare halvan av boken kunde man lista ut vem hon ville ha. För den som gillar Keyes kan jag rekommendera Den jag ville ha. Enligt texten på boken brukar hon ligga över Keyes och Binchy på de irländska topplistorna. Jag är sugen på att läsa hennes nyaste som just kommit på svenska, men väntar nog på pocketutgåvan.
Ett ganska angenämt sammanträffande, i både Den jag ville ha och den bok jag just börjat på Karamellskorna, är att båda huvudpersonerna gillar att dricka varm choklad, helst i lugnande och läkande syfte. Man blir lite sugen…