Lyckan är en sällsam fågel

Lyckan är en sällsam fågel av Gavalda…ja, vad ska jag säga. Känns som att vad jag än säger om den så når det inte upp till läsupplevelsen. Den här vill jag inte skriva om. Bara spara i minnet bredvid Gavaldas övriga böcker. För den som vill semestra hemifrån fåtöljen är den super!

Nästa sak på min lista av Jill Smolinski

Nästa sak på min lista var inte så tokig som reselitteratur. Den räckte hela resan och en vecka till. Jag hade mycket annat roligt att göra förutom att läsa (ja, det är sant!) under resan. Jag behövde en lättsam bok och den här var lagom. Inte alls så sliskig som omslaget utlovar. Vad jag har märkt, efter en helt ovetenskaplig undersökning, är att böckerna som når ICA:s hyllor oftast är ganska bra.

Allt för min syster

Allt för min syster av Jodi Picoult var det meningen att jag skulle ha som reselitteratur, men nu är den redan utläst. Den gick liksom inte att släppa. Det handlar om två systrar där den ena har obotlig cancer och den andra är en designad baby för att kunna ge benmärg till sin sjuka syster. Boken bet sig fast och efter att ha läst den är jag tvungen att se det här programmet i kväll. boken väckte tankar om barns rätt till sin egen kropp.
Nu gäller det bara att hitta den andra boken jag skulle ha med mig.

Främmande jord

Har egentligen massor att säga om Främmande jord, men hjärnan är för fylld av annat just nu. Jag litar på att det finns andra som kan säga något passande om boken. Men ett kan jag säga. INGEN kan bli besviken på den. Den hamnar på samma plats rent poängmässigt för mig som Den indiske tolken och I väntan på ett namn. Jag har en novell kvar att läsa, men den suger jag på så att jag har något kvar. Kommer att kännas tomt sen…

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

Motsatsen till kärlek – är det hat eller likgiltighet? Det frågar sig Emily i denna bok. Hon är en ca 30-årig advokat i New York, som i panik gör slut med sin pojkvän när hon känner att han är på väg att fria. Hon har liiite problem med relationer kan man säga. Men hon tar tag i problemet och får hjälp från alla möjliga håll.

Den här boken skulle jag vilja likna med Keyes böcker. Lättsam, romantisk, men med en gnutta mer djup. Emily för en del diskussioner med sin åldrade och visa farfar och hans väninna och värmen i deras relation berör mig i hjärtetrakten. Samtidigt är boken rappt skriven och inte banal eller förutsägbar. Jag läser gärna mer av Julie Buxbaum. Det tråkiga nu är att boken är slut och att jag måste hitta någon annan bok att ta med på resan…när den nu blir av!!!! (Svininfluensa!!!)

De dödas fjärilar

De dödas fjärilar heter boken och inte Pappersfjärilar som det står på bilden här intill. Egentligen har det inte så stor betydelse, men i boken har dessa fjärilar en stor symbolisk betydelse. För den som varit till Peking och gått omkring i de gamla hutongerna kring Trumtornet är den här boken som en resa tillbaka till just de kvarteren. Själva mordinslaget är kanske inte det bästa eller särskilt spännande, men beskrivningarna av miljön och vardagen gör att det nästan luktar Kina om sidorna. Jag vill dit igen och har ju faktiskt sån tur att jag snart får resa dit. Jag gillade de historiska tillbakablickarna också kring Massakerna på Himmelska fridens torg. Det var intressant att läsa om ur olika synvinklar. Jag har svårt att tänka mig att är 20 år sen det hände. Kommer jag läsa nästa bok av Wei Liang? Ja, med stor sannolikhet. Nu ska jag äntligen glutta på vad Lyran tyckte om boken.

Glad världsbokdag till alla bokälskare! Säger man så eller?? Jag har lyssnat på Elsie Johansson ikväll och blev så imponerad. Vilken berättare hon är!!

Stråk av rött, av Elizabeth George

700 sidor senare…och jag känner mig oväntat positiv till boken. Innan jag började på den hade jag läst att den var onödigt lång och att författaren borde ha kortat ner den, men berättelsen krävde sina 700 sidor och jag skulle inte velat ha varit utan en endaste sida. Härligast hade varit om jag hade fått läsa lite längre stunder utan att bli störd…men det är en annan historia.

Lynley, som är helt utslagen av sorgen efter att hustrun mördats, driver omkring bland Cornwalls klippor och finner liket efter efter en ung bergsklättrare. Han blir både vittne och polis i fallet. Men Lynley och Havers är egentligen bara bifigurer i boken. Det är främst offrets familj och andra familjer i samhället som är huvudpersoner och vars historier är den egentliga handlingen.
Bea Hannaford är den som sköter utredningen och tanken dyker upp att George kanske tänker lämna Lynley och Havers och byta huvudperson till Bea? Inte helt fel skulle jag tycka. Hon är en trevlig bekanskap som går ganska väl ihop med både Lynley och Havers.
Även Beas familjesituation berörs i boken. Familjeband är den röda tråden i boken skulle jag vilja säga. Det och gamla olösta fall i det förflutna och välplanerad hämnd. George är helt suverän på att skildra relationer och i det här fallet främst familjerelationer i alla dess former. Hon är också bra på att förvilla, i alla fall mig. Till en början är det en hel drös med personer som skulle kunna vara mördaren. Slutet är samtidigt en aha-upplevelse, ett anti-klimax och helt självklart. Precis som en bra deckare ska sluta alltså.
Jaha…när kommer nästa George och hur tjock kommer den att vara?

Kinaschack av Simon Lewis

Kommisarie Jian, som är en av huvudpersonerna i Kinaschack, är en korrumperad kinesisk polis vid sibiriska gränsen. Efter ett förtvivlat telefonsamtal från sin dotter som är i England beger han sig dit. Utan att förstå ett endaste engelskt ord tror man först att han kommer att ha svårt att ta sig fram på den engelska landsbygden. Trots språkförbistringarna så tar han sig fram med lätthet tack vare en massa våld och stölder. Han får också god hjälp av Ding Ming som är en nykommen, illegal arbetare som kan en del engelska. Tillsammans söker de efter polisens försvunna dotter och Ding Ming försöker hela tiden att återvända till sin uppdragsgivare för att hitta sin fru som kom samtidigt som honom.

Boken ger en väldigt svart, men säkert verklighetstrogen, bild av flyktingsmuggling. Det var nästan så jag blev illamående stundtals.

Eftersom Inga-lill Mosander höjt denna deckare till skyarna i Gókväll hade jag nog för höga förväntningar på boken. Visst var den intressant, fartfylld och väl skriven, men jag hade nog väntat mig mer. Den var lite seg i mitten, men satte fart igen på slutet. Så lite rätt har hon ju och temat är minst sagt annorlunda med en kinesisk polis på engelska landsbygden.

Jag drog på mungiporna ibland. Tex var kulturkrockarna ganska kul. Bla så tyckte de inte om de västerländska toaletterna där man får sätta sig ner precis där någon främling just haft sin rumpa. Ett annorlunda sätt att se på de kinesiska toaletterna, som bara kan vara ett hål i marken. 🙂

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret

Den här boken förtjänar egentligen ett blogginlägg per novell. Den är som en pralin före sängdags, som jag blivit beroende av. Novellerna är så korta, roliga, intelligenta och överraskande. Igår läste jag en om varför det inte finns några människor på månen och fastän den var helt absurd så känns det inte helt otroligt om det vore sant 🙂

Det här är en bok som verkligen förtjänar att läsas av MÅNGA! En liten pärla skulle jag säga! Jag lyssnade på honom i Olso på Litteraturhuset när han och Erland Loe diskuterade. Hade det inte varit för det, så är jag rädd att jag missat boken…eller kanske inte. Titeln är ju så tilltalande.

Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma. Kåserier av Hillevi Wahl

Det är alltid lika kul att läsa om hur andra upplever saker man själv är med om. Tankar, funderingar, skräckscenarier, kommentarer – allt som flyger genom hjärnan. Hillevi Wahl skriver ganska roligt i Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma, och det känns ibland som att man sitter med vid familjens smuliga bord. Men varför finns det ingen sån här bok som vänder sig till adoptivföräldrar?! Eller gör det? Jag tvivlar på att jag missat nåt i min dammsugning bland adoptionsböckerna.