En boknörd i sann Bookieanda

Den här veckan bloggar jag på Bookie. Jag såg på Bokhoras sida att man kunde bli gästbloggare och skickade in en ansökan lite på måfå – och så valde de mig med den fina motiveringen att jag är ”en boknörd i sann Bookieanda”. Tack så mycket Bookie. Vilken ära!
Mitt första inlägg handlar så klart om bibliotek och bibliotekarier och jag tipsade om böckerna ovan. Under veckan kommer jag att intervjua intressanta personer om bokrelaterade ämnen. Häng med mig till Bookie vetja!
Annons

Bokbloggsjerka – hur jag kommer ihåg det jag läst tills dess jag bloggar

Annikas fråga den här veckan i Bokbloggsjerkan är: hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande?

Mitt svar: För mig funkar det bäst att blogga när jag har läst halva boken ungefär. Då har jag intresset på topp och kommer ihåg mest. Ibland måste jag läsar klart hela boken om slutet är viktigt för berättelsen. Å andra sidan så är det sällan bra att avslöja slutet. Jag hatar när jag vet för mycket om berättelsen innan jag börjar läsa. Speciellt när jag läser barnböcker, som jag ska bokprata om för elever eller skriva om på Bibblabloggen, är det bäst att jag bloggar innan jag har läst slutet. Annars kan det hända att jag rycks med och avslöja för mycket…och det är inte så bra när man ska försöka få någon att läsa boken sen. Fast vissa tycker att man SKA berätta slutet för barn…

Jag önskar att jag skulle kunna läsa med en penna i handen och skriva anteckningar under tiden. Jag har försökt, men då blir läsupplevelsen förstörd och sååå viktigt är inte bloggandet för mig. Det känns mer som ett jobb då. Läser jag inför bokprat på jobbet, som idag när jag läste Puman av Laura Trenter, kan jag ha en lapp bredvid och skriva stödord och markera vilken sida jag vill läsar högt för eleverna.

Intressant att höra hur andra gör. Kanske kan jag ta åt mig några tips!

Bibliotek och annat i Norge

Med 18 andra barnbibliotekarier besökte jag Deichmanske bibliotek, Litteraturhuset, operahuset i Oslo och Papierbredden i Drammen. Här är några bilder från en inspirerande resa:

Nytt att läsa

Jag har en vän som nyss undrade hur många böcker av kurdiska författare jag läst. Svar: Vet inte. Förmodligen inte många. Men undrar hur många böcker av ISRAELISKA författare hon läst? Har hon läst något av Etgar Keret möjligen? Har du? Efter besöket på Litteraturhuset i Oslo där jag hörde Erland Loe intervjua Etgar Keret är jag jättenyfiken på hans böcker. Funderar på att köpa Åtta procent av ingenting som just kommit ut på svenska. Är också sugen på att se filmen Jellyfish av samme man.

Jag ska till Norge

…och Litteraturhuset . Där ska jag lyssna på Erland Loe . Ska bli så kul! Funderar på att läsa Expedition L på vägen dit (om det nu blir tid för det), men just nu så duggar det tätt med bokpaket i brevlådan. Håller tummarna för att Kall som i graven, av Peter Robinson och Mina två mammor, av Joshilyn Jackson ska hinna komma innan jag åker. Två av höstens höjdpunkter för mig.

Goddag yxskaft!!!!

Författaren Anna-Clara Tidholm var på jobbet i går kväll och presenterade sina böcker och Snuttefilmerna som bygger på dem. Jättebra filmer och jag kan verkligen rekommendera dem till alla barn mellan ca 9 månader – ca 3,5 år. När hon kom fram emot mig räckte jag fram handen och sa ”Jag är din idol (!?!)…,,,Nej, jag menar du är min idol!”. Suck!

För alla små och stora med väl utvecklad kiss- och bajshumor måste jag bara rekommendera Lill-apas stora kiss-cirkus. Hur bra som helst!

Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?

av Christer Hermansson. Tänk om fler böcker vore som denna, att man hann läsa ut den på en dag. Christer Hermanssons åsikter kan göra mig galen ibland och jag delar dem inte alltid. MEN jag blir ju tydligen berörd i alla fall. Och det är ju ett gott tecken.
Denna bok har ju en snärtig titel, men jag förstår inte hur någon som inte arbetar inom biblioteksvärlden ska kunna uppskatta den. Navelskåderi för bibliotekarier? På Hermansson låter det som att det är landets bibliotekariers fel att stackars författare till smal litteratur inte lånas ut på biblioteken. Författarnas eget ansvar då?

Hade det inte varit för att författaren använt sig av min C-uppsats i boken så hade den nog förpassats till glömskans land. Men nu ligger han på plus och jag kommer att fortsätta att läsa det han skriver.

Deckarsugen

En av fördelarna med att jobba på bibliotek är att man ibland dyker på böcker man aldrig skulle ha gjort annars. Två böcker som jag sett länge på jobbet är I spindelns nät och En 2:a chans och båda har fallit mig i smaken. Nackdelen med att jobba på bibliotek är att jag vill läsa böckerna snabbt när de kommer in. När man sett dem under en längre tid känns de inte lika intresseväckande längre. Men av en slump råkade jag nu på James Patterson precis när det startat en deckare på tv som bygger på hans böcker – Womens murder club på tv3.

James Patterson verkar vara en stor i Usa. Enligt Adlibris är han:
”en av USA:s mest lästa författare, och hans böcker ges ut i ca 25 länder. Den 1:a att dö är först ut i en ny serie om fyra väninnor som tillsammans löser flera brott. När den utkom i USA hösten 2003 gick den direkt upp på 1:a plats på New York Times bestsellerlista! Filmatiserad av TV-bolaget NBC.”

Har just avslutat Lippmans I spindelns nät. En deckare med kvinnlig privatdetektiv och berättelsen utspelade sig i Baltimore, vilket gjorde mig nyfiken på staden och Usa i allmänhet. Handlingen var upplagd så att i varannan kapitel fick man följa privatdetektiven och varannat fick man följa kvinnan som stuckit med sina barn, tillsammans med en gammal kärlek som just kommit ut från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. Hela tiden visade det sig att inte alla sagt hela sanningen, vilket gjorde att spänningen hölls uppe. Förutom spänningen, var det en kul huvudperson, privatdeckaren. Sättet boken var skriven på gillade jag också. Det var roligt att bekanta sig med en ny deckarförfattare och jag kommer att läsa fler böcker av henne.