Mycket död just nu i mina böcker.”Vad de döda vet” var annorlunda jämfört med Lippmans tidigare. Det var inte hennes vanliga kvinnliga detektiv som boken handlade om utan om en kvinna vars identitet hölls hemlig tills bokens slutdel. Boken handlar om två flickors mystiska försvinnande för ca 30 år sen, som av en slump blir aktuell igen i nutid. En kvinna dyker upp och säger sig vara en av de försvunna systrarna. Man får följa hennes föräldrars tid kring försvinnandet, men också i ”nutid”. Man får även följa polisens arbete kring nystandet av gåtans lösning.
Djävulen i spegeln utläst
Vad härligt det känns att ha hittat en ny serie som jag gillar. Läste slut boken i morse och skickade iväg en beställning på Hortons två andra deckare. Boken påminde mig om Peter Robinsons böcker och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som jag gillar. Dels är det nog karraktärerna som beskrivs så ingående och bra att det känns som att man ser dem framför sig. Dels är det nog det brittiska polisväsendet som får mig att tänka på alla brittiska deckare som går på tv, som jag gillar. Såna kan man liksom aldrig se för många av (även om jag känner folk som alltid somnar till Morden i Midsommer ;-)) Sen är det själva fallet som bit för bit nystas upp och där man hela tiden själv får fundera kring vem som är mördaren. Samhällskritiken som ligger som ett raster över hela berättelsen gör nog också sitt till. Det känns tryggt att veta att det finns minst två brittiska deckare att ta till när jag längtar efter såna och det händer ofta. MEN det känns som bok-tortyr att veta att Peter Robinsons nästa bok inte kommer förrän i september!! Suck!
Lässvackan är över
Gick över ganska snabbt när jag märkte att Djävulen i spegeln av Lesley Horton, stod och väntade på mig. Läste tills ögonlocken stängdes sig i går kväll. Deckare precis i min smak. Beskrivs på boken som en ”Rendell-kusin” och det låter lovande. Härligt att ha en spännande bok som väntar på mig.

En glad påsk
blev det för mig med skidåkning och bokläsning. Jag hann klämma två böcker.
1. Blod är tjockare än vatten, av Astrid Trotzig. Andra gången jag läste den och jag upplevde den på ett nytt sett den här gången. Skillnaden är att jag nu blivit mamma, det var jag inte innan. Boken handlar om Astrid som blev adopterad från Korea när hon var väldigt liten och om hennes känslor kring adoptionen i vuxen ålder och vilka attityder hon får möta i sin vardag. Genom boken får man verkligen insikt i hur det kan vara att ständigt mötas av frågan: Var kommer du ifrån? Det måste vara så tröttsamt. Och så många dumma saker man kan få höra som adopterad. Bla när Astrid frågade mäklaren om det fanns cykelrum och mäklaren kontrade med ungefär ”Ja, du som är från Kina cyklar väl mycket. Jag vet för jag har varit där och alla cyklade”. Suck!! Läs! Lättläst, men med djup och mycket insikt.
2. Ruth Rendells Döden genom vatten var en påskdeckare eller mer thriller i min smak. Bokens orginaltitel är mycket bättre ”The Water is Lovely”. Handlar om en ung kvinna som sen tonåren inte varit riktigt säker på om hennes syster mördat styvfadern eller inte. Familjen pratade aldrig om vad som skedde utan mamman gick in i psykisk sjukdom och systrarna nämner det aldrig. Först när systern får en fästman börja tankarna dyka upp: Ska hon berätta för systerns fästman eller inte? Kring systrarna finns flera obehagliga personer som tecknas så bra av Ruth Rendell. Önskar att jag kunde berätta mer, speciellt om titelns betydelse, men jag kan väl avslöja som så att : straffet kommer….förr eller senare…..
På något sätt kan jag se paralleller med filmen Försoning som jag såg förra veckan. Bra den med, men några blundpauser krävdes för mig.
Påskläsning

Hoppas på mycket lugn tid på soffan med Två husvagnar, av Lewycka och Döden genom vatten, av Rendell rakt över näsan. Önskar dig detsamma!
Deckarsugen
En av fördelarna med att jobba på bibliotek är att man ibland dyker på böcker man aldrig skulle ha gjort annars. Två böcker som jag sett länge på jobbet är I spindelns nät och En 2:a chans och båda har fallit mig i smaken. Nackdelen med att jobba på bibliotek är att jag vill läsa böckerna snabbt när de kommer in. När man sett dem under en längre tid känns de inte lika intresseväckande längre. Men av en slump råkade jag nu på James Patterson precis när det startat en deckare på tv som bygger på hans böcker – Womens murder club på tv3.
James Patterson verkar vara en stor i Usa. Enligt Adlibris är han:
”en av USA:s mest lästa författare, och hans böcker ges ut i ca 25 länder. Den 1:a att dö är först ut i en ny serie om fyra väninnor som tillsammans löser flera brott. När den utkom i USA hösten 2003 gick den direkt upp på 1:a plats på New York Times bestsellerlista! Filmatiserad av TV-bolaget NBC.”
Har just avslutat Lippmans I spindelns nät. En deckare med kvinnlig privatdetektiv och berättelsen utspelade sig i Baltimore, vilket gjorde mig nyfiken på staden och Usa i allmänhet. Handlingen var upplagd så att i varannan kapitel fick man följa privatdetektiven och varannat fick man följa kvinnan som stuckit med sina barn, tillsammans med en gammal kärlek som just kommit ut från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. Hela tiden visade det sig att inte alla sagt hela sanningen, vilket gjorde att spänningen hölls uppe. Förutom spänningen, var det en kul huvudperson, privatdeckaren. Sättet boken var skriven på gillade jag också. Det var roligt att bekanta sig med en ny deckarförfattare och jag kommer att läsa fler böcker av henne.
Laura Lippman
Äntligen…efter glappet sen senaste bladvändaren ( Bröderna Benznis)….så har jag hittat en ny deckarfavorit. Har bara läst 38 sidor än, men vet ändå att det här är nåt jag gillar. Har för mig att Laura Lippman liknats med Ruth Rendell och det låter lovande.
Kul kvinnlig privatdetektiv hjälper ortodox judisk man att finna hans familj som försvunnit. Jag har redan hunnit lära mig en del om judendom och om privatdetektivliv. Bla är hon med i ett diskussionsforum på nätet som heter: ”Snorksystrarna”. Jag undrar vad det står i den engelska versionen.
En rolig episod är när privatdetektiven letar i en äcklig container efter försvunna papper och finner ”den officiella snöröjningslistan”(( tänk om det finns såna på riktigt!? 🙂 ) :
”Här återfanns den föränderliga hierarkin av stadens politiska påtryckare, med namnen överkryssade eller ditskrivna beroende på hur de politiska vindarna blåste det aktuella året. Det fanns till coh med en lista över fiender, en lista som avslöjade vilka gator som INTE skulle plogas, som till exempel återvändsgränden där en före detta borgmästare bodde”.
Återkommer senare med rapport när boken är färdigläst.

