Vi av David Nicholls

viSkulle jag våga läsa Vi? Jag ville inte bli besviken. En dag var en bok som tog mig med storm, både upplägget, drivet och personerna var som skrivna för just mig. Det var jag inte ensam om att tycka. 🙂 Efter att ha läst slutet av En dag satt jag där och gapade efter luft, likt en förbluffad flundra. FÅR man avsluta en kärlekshistoria på det viset, kommer jag ihåg att jag tänkte.

Nu sitter jag här igen…med den där härliga känslan, som bara en förträfflig bok, med ett överraskande slut kan frambringa. Jag är paff, överrumplad, förvånad och tacksam över bokens slut. Inte lurad, men överraskad. Fast jag borde ha anat…

Till dig som ännu inte har läst Vi kan jag säga att du behöver INTE vara orolig över att bli besviken! David Nicholls har gjort det igen, fast nu med ännu en sträng på sin lyra, eller hur jag ska säga. Drivet, personligheterna och humorn finns där, och även hans glasklara och pricksäkra iakttagelser av kärleksrelationens eviga dilemman. Den här gången med betoning på den mognare kärleken.

Hela historien går lite mer i moll än En dag, men där emellan är det flera episoder som jag gapgarvade så högt åt att maken undrade från övervåningen vad jag skrattade åt. Jag kunde inte bara låta bli att läsa högt för honom om incidenten med chilisåsen och ögat i Paris, manetöverfallet i Barcelona och cykeldominot i Amsterdam.

Boken är som gjord för att filmas, med Europas storstäder som kuliss, men det vette tusan om Douglas fadäser kommer helt till sin rätt på filmduken. Nicholls kan konsten att skriva roligt och att använda humorn som kontrast för att inte hamna i sentimentalitetsfällan. För det är så befriande med skratt. Helst när man skrattar MED den som klantar sig, och inte enbart åt. Det går bara inte att tycka illa om stackars Douglas, som har lagt upp Europaresan så minutiöst, som bara en som forskar på bananflugor kan. Han och Connie ska ta med sonen på en utbildningsresa, via en rad konstmuseer och Douglas förhoppning är att Connie ska hinna ändra sig och inte lämna honom.

För en fåtöljresenär, som jag själv, var reseskildringen bara den värd en hel del. Är man dessutom konstintresserad upplever man förmodligen boken ur ännu en vinkel. Resan blir verkligen en utbildningsresa för hela familjen, fast kanske på fler sätt än Douglas hade tänkt sig.

Utan att avslöja för mycket så är Vi en roman som väl förtjänar sin nominering till Man Booker Prize. Utan att lämna sin genre har Nicholls skrivit en mognare och modigare roman, som utmanar tabun. Vi är så vana med att läsa kärlekshistorier om omaka par som finner varandra ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nicholls utmanar och visar det som vi alla redan vet, men sällan pratar om; att många kärlekshistorier inte slutar lyckligt. Det är ju fakta. Jag tror att Nicholls vill visa att det finns fler vägar att leva, att se på relationer och på livet självt. Även om en relation inte håller för evigt, är det okej ändå.

Jag ser fram emot att se kvällens Babel där jag hoppas att David Nicholls förklarar sig! FÅR man verkligen skriva så här?! 🙂 Om du frågar mig: Ja, det får man! Tack Mr Nicholls för en läsupplevelse som rycker upp och utmanar! Mer sånt!!
________________________________________________________________________

Bokbutiken

Annonser

Det opålitliga hjärtat

det-opalitliga-hjartatMorgan Larsson måste vara en sån kille som ingen ogillar. Jag kände till honom främst från Christer i P3 och jag har sneglat på hans första bok Radhusdisco flera gånger. När jag fick nys om Det opålitliga hjärtat blev jag nyfiken på riktigt. Historien lät ju som klippt och skuren för mig, men jag blev lite besviken faktiskt.

Det kan bero på mig. Just nu orkar jag inte med något särskilt tuggmotstånd alls och de böcker jag kommer igenom tycker jag skulle ha kortats ner betydligt.

Själva historien i Det opålitliga hjärtat är det inget fel på. Nästan som en skröna i Erland Loe-stil. Love Lööv dåndimpar under ett telefonsamtal och vaknar på akuten och får höra att hans hjärta stannat, men sen satt i gång igen av sig självt. Vad han inte vet är att en pillerätande manodepressiv läkare blivit hysteriskt intresserad av hans hjärta och att hon under olagliga metoder fått honom att skriva under ett donationsintyg.

Love är en kille som har det lite skralt på kärleksfronten och när han efter kollapsen får sexförbud i två månader så klart vaknar hans libido. Plötsligt har han flera tjejer på gång samtidigt. Det är här som jag tröttnar lite. Hur många gånger har vi inte läst om mäns kriser och starka sexualdrift och om hur den ställer till det för dem?! Hur det går tänker jag inte avslöja.

Något av bokens största förtjänster är när författaren skriver om manlig vänskap och om Loves bästa vän Danny och sin egen bror Bror. De är båda intressanta figurer och jag hade nästan hellre läst mer om dem än om förutsägbara Love.

Boken är absolut inte dålig och jag skrattade flera gånger. Bland annat inledningsscenen, när Love hjälper några gamla damer, fick mig att gapskratta. Morgan Larsson kan det där med att skriva kul och träffsäkert. Som relationskomedi ligger boken lång över medium och jag tror att Det opålitliga hjärtat kan locka många läsare av båda könen. Kanske var mina förväntningar bara för höga. Eller min hjärna för trött. Jag hoppas att Morgan Larsson har fler berättelser på lager åt oss. Vi behöver fler svenska crazy-författare!

Bibliotekspralin nr 21 – favoriter från bibliotekets hyllor

Ingredienser: föräldrarskspets vedermödor, lad-lit när den är som bäst, 
brittisk humor förstås och en berättelse om att bli vuxen på riktigt.
Varsågoda!