Feelgoodbiblioteket

I går kväll på Världsbokdagen besökte Ninni Schulman Alfta bibliotek och berättade om sina böcker och sitt skrivande. Jag stängde biblioteket i Edsbyn samma tid som hon började prata så jag missade början – men jag kom dit 15 minuter senare och – Oj vilken människa!

Hon var verkligen underhållande och intressant att lyssna på och hon rev ner ganska många skratt. Vi var ca 25 personer i den trånga lokalen så stämningen blev ganska intim. Ninni satt nästan mitt ibland oss och det var många som vågade sig på att ställa frågor till henne.

Handen på hjärtat så har jag inte läst någon bok av Ninni Schulman…än. Jag håller på med Flickan med snö i håret och känner att det här är nog en deckare för mig. Flera gånger har jag hört att hennes böcker påminner lite om Åsa Larssons, som är en av få svenska deckare som jag har läst och gillat. Jag hoppas att det stämmer.

På min fråga om hon någon gång blir rädd när hon skriver om så hemska saker, svarade hon att hon försöker få mordet avklarat fort som möjligt så att hon kan ägna sig åt relationerna istället. Och det stämmer…bara några sidor in i boken märker jag att det här är en bok med mindre mord och mer om relationer.

Eftersom jag bor i Edsbyn långt utanför någon storstadsregion, var det intressant att höra hennes tankar om glesbygden och om hennes förhållande till Hagfors, där hennes deckare utspelar sig. Hon tycker om att skildra kontrasterna mellan storstad och glesbygd och menade att det är jätteviktigt att skriva om små orter och att det gör någon med människor i glesbyden när man känner att makten finns långt bort. Hon beskrev även det som hon upplevt när hon hälsat på i Hofors. Alla hör till på någon sätt där, mer än i en stor stad som Stockholm. Alla har en plats. Hon är samtidigt realistisk och säger att Hagfors inte är någon idyll direkt, men att hon försöker ge en nyanserad bild av orten och hittills är det ingen från Hagfors som har klagat.

Det var också intressant att höra hur hon först bloggat om sitt eget liv och skickat in bloggtexten till ett förlag som nappade på en gång. Hon sa själv att vi skulle tänka att det man vill kan hända! Inget är omöjligt. Men att förlaget föll för hennes idé för att Hofors var ”fräscht” känns osannolikt 🙂

Om du läser det här Ninni så vill jag än en gång tacka för en underhållande kväll med en författare, som jag hoppas att vi kommer att få läsa många fler böcker av i framtiden!

Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist är en modern relationsroman om förbjuden kärlek, med ett driv i både berättelsen och dialogen, som gör den perfekt för sträckläsning. Jag ville så gärna veta hur det skulle gå för Susanna, bokens huvudperson. Samtidigt som den är spännande som en thriller, innehåller den mycket igenkänning för många kvinnor idag, när det gäller familjeliv, arbete och relationer.

Alla äktenskap håller inte tills ”döden skiljer oss åt”, utan ibland är det annat som kommer emellan. I Tills kärleken skiljer oss förstår man redan från start att det knakar i fogarna i Susanna och Philips relation. Efter att ha varit barnledig återvänder Susanna tillbaka till sitt arbete med höga ambitioner. Hennes man, som ofta är på affärsresor utomlands, tänker mest bara på sig själv och när erbjudandet om utomlandsplacering dyker upp tackar han ja, utan en tanke på att fråga Susanna. Han tar bara för givet att hon är beredd att ge upp sitt jobb och följa med honom.

Det kan tyckas vara lite klyschigt att Susanna träffar en yngre man på jobbet, men jag tycker att författaren har lyckats väl med att utmejsla bokens karaktärer så att de känns verkliga. Inte ens den egoistiske maken beskrivs enbart som ond, utan man anar att en dålig uppväxt ligger bakom hans arroganta beteende.

Alla missförstånd och misstolkningar som Susanna får till när hon försöker stå emot David, den unga mannen hon träffat på arbetsplatsen, gör att jag bara vill ta tag i hennes axlar och säga åt henne att skärpa sig! Detta gäller även Susannas relation till maken. Hur kan hon bara låta allt fortgå!? Det är så frustrerande när där huvudpersonen mjäkar med och inte gör som man vill. Denna frustration är en del av drivet i romanen och jag tycker att författaren har lyckats synnerligen bra när man blir sur på huvudpersonen. Samtidigt som jag ville skrika åt Susanna att ”sluta ta skit!!” förstår jag henne så väl! Hon känner skuld och tänker på barnens bästa, hela tiden med bilden av den hela familjen inpräntad i skallen..liksom de flesta av oss.

Missförstånden och misstolkningarna, samt den smygande attraktionen mellan Susanna och David får mig att tänka på Jane Austen. Det är sensuella pirrningar och elektricitet långt innan kärleksparet ens rör vid varandra. Men sen när de väl tar på varandra beskriver författaren åtrån och den sexuell attraktionen på ett fräscht och modernt sätt. Sexscenerna är ganska utmanande och det är uppfriskande att läsa om sex utifrån kvinnlig vinkel. Det är en tillåtande syn på kvinnan, en jämlik sexuell varelse, som Anna Lönnqvist lyfter fram och bejakar. Sexualiteten är ännu ett område som kvinnor behöver ta plats och få makt över.

Så här efter att ha läst klart boken saknar jag Susanna. Hon blev nästan som en verklig person för mig och jag skulle gärna vara hennes vän. Det är mycket i hennes tankeliv som jag känner igen hos mig själv och hos mina jämnåriga väninnor. Allt ifrån tankar kring att börja arbeta efter en tid hemma med barnen till inbyggda förväntningar om det perfekta familjelivet. Även fast vi kanske inte vill så finns förväntningarna där och påverkar oss. Vi är flera, förutom Susanna, som skulle behöva jobba på vår självkänsla och lära oss att ställa högre krav på vår omgivning och inte låta oss fastna i den förväntade traditionella kvinnorollen. Ingen ska, som Susanna, behöva lägga skulden på sig själv och tänka att hon inte är värd bättre när det visar sig att hennes make fört henne bakom ljuset

Tack Ordberoende förlag för att jag fick tjuvläsa boken innan utgivning! Det har varit spännande att följa Anna på Debutantbloggen. Anna, du behöver inte oroa dig över tystnaden efter boksläppet, som du bloggat om! Du har skrivit en roman som väcker känslor och jag är övertygad om att din debutroman kommer att få många läsare.Tills kärleken skiljer oss förtjänar en plats bredvid andra omtyckta relationsromaner av författare som Katerina Janouch och Kajsa Ingemarsson. Jag får även associationer till romanerna om familjen La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström.

Jag hoppas verkligen att vi får läsa fler romaner med Anna Lönnqvists namn på i framtiden!

För några veckor sen kom en efterlysning från en bokkompis som önskade sig en lista på måsten inför påsklovets traditionsenliga deckarläsning! Själv fick jag tag på mitt efterlängtade exemplar av Glasverandan av Ann Cleeves i sista minuten innan biblioteket stängde för påskhelgen. Ann Cleeves skriver så att en Feelgoodbibliotekarie står ut.

Mina Sidekickar och de som var med i skräckbokcirkeln, här om kvällen, hade några lite skräckigare boktips:

• Vätten av Mikael Strömberg
• Höglandet av Steinar Bragi
• Att de i tid må väckas Frida Arwen Rosesund
• Böcker av Stephen King
• Mörkrädd av Andreas Roman
• Pappersväggar av Ajvide Lindqvist
• Skalpelldansen av Jenny Milewski.

Fler deckartips som kom in via Facebooksidan är:

• Det mörka arvet av Reginald Hill kommer mitt i serien om Dalziel och Pascoe, men det spelar ingen roll. En av hans absolut bästa, om inte den bästa. Mörk jord av Belinda Bauer är måsteläsning. Oblodig, men så spännande och otäck!/Sonja
• Gone Girl av Gillian Flynn /Ulrica
• Deckare av S.J Bolton o Elly Griffiths
• Ut kom vargarna av Jesper Ersgård och böckerna av Ann Rosman och Flammande skyar av Nora Roberts

  Om ingen drar iväg mig på något annat i helgen tänker jag tillbringa den mesta av tiden här i min mysiga läshörna. Glad Påsk!