Då var det dags för en till Sidekick.
Välkommen hit Annika!

Vem är du?
Annika Lind, 31 år från Växbo utanför Bollnäs. Bibliotekarie på en gymnasieskola och en ”vuxenskola”.

Bokstil?
Skräck, alla former av fantasy, dystopier, udda böcker och allt möjligt inom uHc*

Vad vill du prata om på Enbokcirkelföralla?
Vill prata om bra böcker och vad det är som gör en bok bra. Hur man får folk i allmänhet att läsa mer, pojkar i skolåldern i synnerhet. Yes det är en yrkesskada.

Genre som jag behöver bli övertygad att läsa?
De flesta deckare. Boats eller självbiografier om barn som far illa, klarar inte av sånt sen jag själv fick barn. Titlar som ”alla” läser just nu, vet inte varför.

Du är bjuden på Afternoontea, vad hittar vi på din tallrik?
Choklad med choklad och så lite choklad på toppen!

Ditt förhållande till Mr Darcy
Var för länge sen jag läste så jag har ingen välgrundad åsikt. Fan där åkte jag dit 🙂 Tycker inte illa om honom iaf 🙂

Det var ett diplomatiskt svar Annika! 🙂 Du slipper igenom säkerhetskontrollen! Välkommen igen!
________________________________________________________________________________________
Annons

Jag kan inte släppa tankarna på att det är så många som förfasar sig över Internet och sociala medier. Många beklagar sig över att folk har slutat att prata med varandra och istället bara stirrar in i sina skärmar. Jag skrev om det i min senaste krönika. Visst det finns mindre bra sidor också, men jag tycker att det positiva med de nya kommunikationsvägarna överväger och förtjänas att lyftas fram mera. Berätta gärna vad du tycker är bra eller om du har haft nytta av digitala medier på något sätt!

Jag sökte upp Christian Dahlström och Rebecca Anserud som gör Psykpodden tillsammans. Båda har de skrivit böcker om psykisk ohälsa och jag har ställde några frågor till dem om deras förhållande till digitala medier och om de haft nytta av dem på något vis.
Vi börjar med Christian som har skrivit boken Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar som kommer ut i mars.

Har digitala medier varit till någon hjälp för dig när du har mått dåligt? På vilket sätt i så fall?
Digitala medier har hjälpt mig en hel del när jag mått dåligt. Personliga berättelser i till exempel bloggar från andra som haft liknande problem har gjort att jag förstått att jag inte är ensam och dessutom gett mig en massa bra tips utifrån deras erfarenheter. Dessutom har jag gått i internetterapi, och även om det inte hjälpte just mig vet jag att många andra har fått hjälp av det, så det är naturligtvis toppen. Jag och d har ju också en podcast nu som heter Psykpodden, jag tror att det är nästa stora digitala medium som kommer att slå igenom inom psykisk ohälsa.

Vem tycker du ska läsa din bok och varför?
Jag tycker egentligen att alla borde läsa min bok eller någon annan bra bok i ämnet, eftersom depression och ångest drabbar så oerhört många och kunskapen om psykisk ohälsa har visat sig vara dålig i flera aktuella undersökningar. Även om man inte drabbas själv har man nästan garanterat nära vänner eller familjemedlemmar som drabbas, då är det bra om man kan sätta sig in i problematiken. Men framför allt är det de som själva har drabbats som jag tycker ska läsa boken.

Vad vill du uppnå med att berätta?
Det jag vill uppnå genom att berätta är framför allt att den som läser ska få den viktigaste informationen om sin sjukdom direkt, istället för att behöva samla på sig den under flera år som jag fick göra. Det var ett väldigt tungt arbete som jag gick igenom och som jag vill att nästa person som hamnar i samma situation ska få informationen presenterad för sig på ett enkelt sätt i lättbegriplig text som alla förstår. Min bok kommer inte i sig att göra en enda människa frisk från psykisk sjukdom, men om den kan bli en slags genväg för människor som vill bli friska så har det varit värt allt hårt jobb jag fått lägga ned.

Tack Christian för dina svar! Intressant samtal ni hade med Arvid Lagercrantz i senaste Psykpodden!

_________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________

I onsdags var jag på en inspirationsdag om Kreativt berättande med fokus på film, berättande och surfplattor. Bland annat föreläste Karin Jönsson från Malmö Högskola. Hon har studerat en klass som har använt digitala verktyg under flera år.

Jag ser det som självklart att barn borde få använda sig av paddor, som de ofta redan hanterar i hemmet, även i skolan. Enligt Karin Jönsson blir glappet mellan vad barnen lär sig hemma och vad de lär sig i skolan allt större och det är ju inte bra.

Carina Fast är en av mina husgudar. Hon menar att vi måste ta tillvara barns populärkulturella intressen och låta dem ta med sig sina ”kulturella ryggsäckar” även in i klassrummet. Så klart att det är roligt och angeläget att prata om Skylanders, Angry Birds och annat som man pratar om eller leker med hemma. En kreativ pedagog låter barnen använda sina ryggsäckar under skoltiden.

Varannan 3-åring använder Internet i dag och det gäller att dra nytta av deras nyfikenhet. Genom tekniken får de flera sätt att berätta och får tillgång till språket på flera vis. Att det skulle vara farligt var det ingen i panelen som trodde. Karin Jönsson påminde om att en gång i tiden ansågs Alice Babs vara farlig 🙂

Jag ser på mina egna barn hur mycket de lär sig genom dator och padda. Sonen kämpar för att lära sig läsa så att han kan ta sig fram på Youtube. Tillsammans med sin storasyster spelar han Minecraft och samtidigt skajpar de med kusinen 30 mil bort. De döper sina djur, bygger världar och berättelser och kommunicerar så att det ryker om det!

Ps. Har jag berättat att sonen har byggt ett bibliotek åt mig i Minecraft 🙂 Ds.

Intervju med killarna bakom bokpodden Bokpalt som jag skrev om tidigare här i bloggen: 

Varför Bokpalt?
Vi hade några andra alternativ men bestämde oss för Bokpalt. Det fanns nog inte några jättebra argument för det, utan handlade snarare om motargument till alternativen. Vi gör podden som en del av Tobias frilansföretag Mediabyrån Palt (döpt så efter hans norrländska arv), och det ville vi skulle synas i titeln också.

Vilka är ni som gör podden?
Rasmus: Jag är gymnasielärare i historia och religion, uppvuxen i Lysekil, pluggade i Karlstad och bor nu i Halland. Jag började läsa ganska sent och har under låg- och mellanstadiet utretts för dyslexi, men det hade jag tydligen inte. Även om jag än i dag känner igen mig i många av symptomen för dyslexi. Men jag lider inte så mycket av det. Det gör dock att den här podden blir extra viktig för mig i rent lästräningssyfte.

Tobias: Jag är kulturskribent och frilansjournalist. Från grunden är jag utbildad gymnasielärare i svenska och historia, men bytte bana efter sisådär två-tre år bakom katedern. Den superkorta förklaringen: Det är roligare att skriva än att försöka uppmuntra andra att skriva. Vad kan jag mer avslöja? 30 år ung. Naturlig blondin. Enveten prokrastinerare. Bibliofil. Förtjust i litteraturvetenskap, veganism och Woody Allen-filmer.

Gör ni Bokpalt för er egen skull eller på någons uppdrag?
För vår egen skull. Vi gillar att läsa, vi gillar att tycka, och vi gillar att höra våra egna röster. Om vi ska våga vara högtravande en stund, kan vi nämna att vi även vill1 slå ett slag för läsandet. Vi tror på boken som koncept, både i tryckt form och i digitalt format.

Varför startade ni podden?
Rasmus: För mig handlar det mycket om att behålla kontakten med den briljante Tobias.
Tobias: Naaw!
Rasmus: Jo, så är det. Det är ju väldigt lätt att man glider ifrån varandra när man flyttar till olika städer. Vi försökte först brevväxla men det upphörde ganska snart. Jag har haft en podd tidigare vars fokus låg på serietidningar, den hade cirka inga lyssnare och avslutades ganska snabbt på grund av bristande engagemang från deltagarna. Jag tyckte dock om formatet, det var spännande och kul.

Jag minns inte vem av oss det var som föreslog att vi skulle podda, men det var i alla händelser en idé vi båda gillade. Tobias kom med förslaget att ha podden som en bokcirkel, vilket jag nappade på med en gång eftersom jag har som ambition att läsa mer.

Vad för sorts böcker gillar ni och kommer att prata om?
Rasmus: Jag gillar böcker som jag lär mig något av. Det är inte så himla viktigt vad, men någon ny insikt vill jag ha när jag läst klart. Det gör att jag har lite mer dragning åt det verklighetsbaserade, biografier eller böcker om historiska händelser.
Tobias: I Bokpalt kommer vi att diskutera alla möjliga sorters böcker; allt från chick lit med varulvstema till rena debattpamfletter.  Själv tycker jag främst om äldre svensk litteratur, och fnissar förnöjt när jag hittar någonting av tiotalisterna i bibliotekens utgallringshyllor. Min favoritförfattare är Hjalmar Bergman. Det är mitt mål att klämma in åtminstone någonting av honom under våra sittningar.

Till skillnad från Rasmus föredrar jag skönlitteratur framför faktaböcker. Skönlitteraturen är utmärkt som verklighetsflykt, som estetisk upplevelse och som demokratiskt redskap (eftersom man får uppleva tankar och känslor hos personer man aldrig skulle möta i verkligheten). Alla tre funktioner är livsviktiga för mig. Har jag jobbiga dagar brukar verklighetsflykten vara viktigast, är jag förbannad/okunnig/nyfiken kommer demokratifrågan i fokus, och är jag kär eller upprymd blir det estetiska viktigt, som i dikter.

Jag kanske borde nämna att jag är kär varje dag; i min fru och i min shih-tzu. Och så lite i Rasmus.

Vill Feelgoodbibliotekets besökare av någon märklig anledning läsa mina texter kan de söka i Värmlands Folkblad, där jag skriver fredagsbilagans nöjeskrönika. Jag driver även kultursajten Desmond In A Tutu med två journalistvänner.
__________________________________________________________________

Ja, ni hör vilka sköna bibliofiler som kör Bokpalt! Mer om Tobias och Rasmus i ett annat inlägg. Då berättar sitt förhållande till bibliotek och tipsar om vad man ska tänka på när man startar en bokpodd!