Främlingen i huset.

Främlingen i huset av Sarah Waters har jag läst fortare än förväntat. Jag har en ganska hög läshastighet just nu. Jag bara rinner genom böckerna. Trevligt! Det här var första boken av Sarah Waters för mig och jag kommer att läsa flera. Vilken ska man börja med? Vilken är bäst?

På den gamla herrgården börjar det hända saker. Det är precis efter andra världskriget och på den nedgågna herrgården kämpar två unga människor och deras mor för att hålla herrgården vid liv. En doktor blir bekant med familjen och det är genom honom vi får höra om alla mystiska händelser i det gamla huset. Det blir stundtals mycket ruskigt och jag hade svårt att somna efter att ha läst den i sängen. Samtidigt är den ganska långsam och allt sker innanför husets dörrar.

Många andra har skrivit och tyckt om boken. Läs mer om det här den som är nyfiken.

Jag skulle vilja diskutera med någon som har läst boken. Vad hände Egentligen?? Den som inte har läst boken än kan strunta att läsa i kommentarfältet.

Janusstenen

Efter att ha läst Flickan under jorden för ett tag sen så hade jag väldigt höga förväntningar på Janusstenen av samma författare. Kanske för höga, för jag blev inte lika lyrisk av den här boken. Den handlar om samma arkeolog, Ruth, som den här gången är gravid och som dras med i utredningen när ett skelett av en barnkropp hittas under en dörr där ett nybygge ska ske. Ruth och hennes relationer beskrivs lika intressant och trivsamt som i förra boken, men själva intrigen känns inte lika fräsch som förra gången. Kanske för att förra boken var en sån överraskning. Föregångaren var så himlans spännande och det var många personer som man kunde tänka sig som misstänkt mördare. Visst fanns det även den här gången en del överraskningar och cliffhangers, men spänningen kom aldrig igång ordentligt.
Jag gillar ändå Ruth och följer gärna henne och hennes katt, i fler böcker, för jag antar att det kommer flera. Hennes ”ruffiga” uppenbarelse får mig att tänka på Barbara Havers i Elizabeth Georges böcker. Med de underbara miljöbeskrivningarna, intressanta personbeskrivningarna och alla pubbesök och pubmat har Elly Griffiths mig i ett hårt grepp. Jag förblir en trogen läsare.

Den glömda trädgården

Den glömda trädgården av Kate Morton utspelar sig både i England och Australien. Tre kvinnor i olika generationer är huvudpersoner och deras historier lappar över varandra och bygger en spännande historia. Det handlar om en gammal släkthemlighet och varje kapitel bjuder på en pusselbit och spänningen hålls uppe hela boken igenom. En illustrerad sagobok har en viktig plats i berättelsen. Det och kvinnorna ur olika generationer får mig att tänka på Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Det var länge sen jag läste den, men tankarna vänder ditåt. Jag har tidigare varit sugen på Mortons Dimmornas lek, men nu när jag vill läsa den hittar jag den inte längre till försäljning som pocket.

Flickan från tjugotalet

Det är första gången jag läser något av Sophie Kinsella, men inte sista tror jag. Faktiskt så blev jag glatt överraskad. Jag har inte varit så väl inställd till hennes böcker tidigare. Jag har nog tänkt att de varit FÖR Chic-littiga för mig. Först nu förstår jag vad läsarna gillar hos henne.

Flickan från tjugotalet bjuder på en rolig och rent av skruvad historia. Det handlar om Lara som på sin gammelmosters begravning hemsöks av hennes spöke. Sadie, som gammelmostern heter, visar sig som hon såg ut i tjugoårsåldern, dvs på tjugotalet. Lara får i uppdrag att hitta Sadies halsband. Sadie önskar också få dansa en sista gång med en snygg man. Genom att sätta de rätta tankarna i folks huvuden får hon som hon vill. Hon försöker också hjälpa Lara att få tillbaka sin kille, men med mindre lyckat resultat….tror jag. Har fortfarande några sidor kvar.
Så här efter avslutad läsning måste jag bara få säga: Vilken härlig bok! Den tog sig verkligen på slutet. Jag vill inte avslöja för mycket men bedrägeri, konststöld och familjehemligheter var inblandade.
Boken påminner mig också om något man ofta glömmer bort: Att gamla människor också har varit unga och att de kanske fortfarande inte känner sig lika gamla som sina kroppar. Nyttig påminnelse!
Jag rekommenderar boken till alla som behöver lite positiv underhållning med behållning!!

Marshmallows till frukost

Marshmallows till frukost – visst låter det härligt! Verkligen en bok som gick hem hos mig mitt i vinterkylan och mörkret. Den var inte alls så sötsliskig som titeln får det att låta, utan tar upp relationer på ett bra sätt. Befriande nog handlar det inte enbart om Kvinnan som möter mannen med stort M. Kärlek mellan barn och förälder är det som är centralt i boken.

Kendra är just hemkommen från Australien när hon dras in i livet hos familjen som hon hyr en lägenhet av. Mamman i familjen är frånvarande och pappan har svårt att ta hand om barnen. De suger genast Kendra till sig och ser henne som ett mammasubstitut. Sakta men säker kryper hemligheterna fram från både Kendras och familjens liv, där både alkoholism och övergrepp varit en del.

Kärlek som Kendra hyser till barnen beskrivs son så varm. Kendra är, trots sina problem, en tjej med båda fötterna på jorden, som inte räds att visa sin ilska och som sakta men säkert hjälper familjen på fötter igen. Hon förändras även själv.

Så här skrev jag om Koomsons tidigare bok: Min bästa väns dotter, som jag också gillade och som gjorde att jag höll ögonen efter fler böcker av författaren. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna till dig som vill läsa om relationer, men som inte vill ha något som är FÖR lättvindigt. Skulle jag bara orka så skulle jag läsa Koomsons böcker på engelska, men är för slö så jag väntar tills de kommer på svenska istället. Här kan du läsa mer om Dorothy Koomson.

Efter Marshmallows till frukost var jag först sugen på någon deckare, men nu längtar jag efter något i feelgoodgenren istället. Som tur var ligger Flickan från tjugotalet och väntar på mig på biblioteket.

Det blödande hjärtat

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor har utsetts till Årets bästa översatta deckare 2009 av Svenska deckarakademin. De brukar ha bra smak vet jag sen tidigare. Jag blev inte besviken den här gången heller. Det blödande hjärtat är så mustig att det känns som att man drar in dammet i näsan från Londons gator en dag på 30-talet. De historiska skildringarna av dåtidens London intresserar mig.
Till en början tyckte jag att boken var ganska seg och att det var svårt att hålla reda på alla personer, men efter ett tag var jag fast i berättelsen om Lady Lydia Langstone. Hon är en självständig kvinna som ansöker om skilsmässa från sin våldsamme make fastän det inte var så vanligt med skilsmässor då. Hon klarar sig på egen hand och är klipsk och kan det där med att ta människor på rätt sätt. Än har jag några sidor kvar och väntar otåligt på upplösningen. Må barnen somna snabbt i kväll så att jag hinner läsa klart innan jag somnar 🙂

En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Höga klackar av maxted

Höga klackar av Anna Maxted förvånade mig genom att vara bättre än jag trott. Jag köpte den på rea för bara några kronor eftersom jag ofta stått och tallat på Gå vidare av samma författare på biblioteket. På den står det nåt som liknar: ”Om den här boken kommit ut före Bridget Jones dagbok skulle Bridget kunnat slänga sig i väggen”. Jag kan hålla med. Höga klackar var i alla fall lika rolig som Bridget Jones och jag skrattade inombords fler än en gång. Bla när huvudpersonens vidrige långhårige pojkvän lånar hennes hårborttagningsmedel i tron att det är schampo. Rätt åt honom! Persongalleriet och tonen i boken får mig att tänka på en av mina favoritserier på tv för några år sen: Livet kan börja! och även en av mina favoritböcker Våga flyga.

Jag började även att läsa på Gå vidare, men har kommit av mig i läsningen. Jag tycker att det varit en sån tam bokhöst. Hittar INGET som jag vill läsa och det har jag nästan inte varit med om tidigare. Beror det på att jag är föräldraledig och inte har koll på ”bokfloden” eller är det så att det inte kommer så många böcker i min smak just nu? Eller ska jag skylla på att november varit ovanligt mörk?

Rätt åt dig! av Jane Fallon

Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.

Ser nu att jag inte var så imponerad av författarens tidigare bok: Dumpa Matthew. Rätt åt dig är bättre. Boken beskrivs på baksidan så här: ”En svart komedi, underhållande relationsroman och en välkomponerad chick-litkaramell”. Jag kan inte annat än hålla med.

Jane Fallon är tv-producent och arbetar bla för BBC. Om boken inte redan är film så handlar det nog bara om NÄR och inte OM.

Mörkrets alla färger av Peter Robinson

Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.

Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.

Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!