Konsten att tala med en änkling

Jag hoppar från en lad-lit till en annan. Även Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper hittade jag genom Bokhora som beskriver boken så här:

”Bästa blandningen av relationer, lite sorg, lite sentimentalitet, toppat med 30+kriser, allt i smart förpackning. Helt perfekt underhållning med hjärna”.

Det är så skön stämning i boken och jag känner verkligen för Doug som förlorat sin fru. Han är helt nedgången av sorg. Troppers beskrivningar av sorgen är inte de man vanligen får höra. Doug är så befriande osentimental på ett sätt och vi får följa hans innersta tankar. Bla har han förbjudna tankar som att han är glad över att att han blev sin frus sista man. När det har gått ett år sen hans frus tragiska död tycker hans tvillingsyster att det är dags att han börjar leva igen. Förändringen startar lite sakta. Relationen till styvsonen är stapplande i början, men är ändå rörande. Detsamma är förhållandet till hans strokedrabbade far.

Adlibris beskrev Jonathan Tropper som en amerikansk Nick Hornby och så klart hade de mig på kroken direkt. Bara att gratulera om du har den här boken oläst!!

En dag

På omslaget till En dag av David Nicholls får man reda på vilka som fått filmrollerna som Emma och Dexter och det gillar jag inte. Därför låter jag bli att kolla upp hur skådisarna ser ut.

Boken handlar om Emma och Dexter och om hur deras förhållande utvecklas under 20 år. 1988 den 15 juli tillbringade de en kärleksnatt tillsammans, men det blev ingen fortsättning då på deras kärleksrelation. Livet kom emellan. Varje år just den 15 juli får vi träffa Emma och Dexter och följa hur det går för dem. De är nästan aldrig på samma våglängd när det gäller kärleken…men det här är en romantisk komedi och så klart blir de tillsammans…men boken slutar inte där…säger inget mer om slutet.

Boken är sorglig och rolig på samma gång. Jag hittade den genom Bokhoran Helena Dahlgren som skriver att ”En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar”. Kan inte annat än hålla med henne.

En dag

Råkade förhandsbeställa boken En dag av David Nicholls idag. Kan behövas en bra mysbok så här i höstmörkret. Jag bara älskade tv-serien Kalla fötter och jag gillade boken Mitt livs roll. Slank ner några fler böcker också. Det är ju trots allt snart jul…:-)

Miss Mary Bennets självständighet

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough kan man säga är en fortsättning på Stolhet och fördom av Jane Austen. Jag var nog inte ensam om att vilja veta hur det gick för Mr Darcy och Miss Elizabeth när bröllopsklockorna slutat ringa. Den här boken ger en möjlig variant på hur det kunde ha varit. Någon skrev att boken är en våldtäkt på Stolthet och fördom…och jag förstår vad hon menar. Livet för huvudpersonerna har inte utvecklat sig så rosenrött som man kunde tro. Mr Darcy är bitter och karriärlysten och hans äktenskap med Elizabeth är allt annat är lyckligt. De har fått 4 döttrar och bara en son, arvingen som Mr Darcy anser är för feminin och vek. Mr Bingley har slavar på Jamaica och Mary blir bestört och försöker få honom att frige dem. Miss Mary har Mr Darcy lämnat åt sitt öde att ta hand om den gamla mamman, så långt bort från honom själv som möjligt. När hon dör ser Mary äntligen sin chans till ett eget liv.

Jag tycker att det är kul och uppfriskande att få en helt ny bild av de karaktärer som Jane Austen skapade för länge sedan. Även om det känns sorgligt att min och många andras favoritman Mr Darcy är helt vedervärdig så är det skönt att bli förvånad. Bäst hade nog berättelsen blivit som en ren parodi. Jag är inte säker än, men jag tror inte att det är McCullougs mening. Hon brukar ju skriva romantiska berättelser. Men jag har inte ens kommit halvvägs än så jag är inte rätt person att uttala mig om det.

Bad boy

Bad boy av Peter Robinson var ännu en av höstens höjdpunkter för mig. Den här gången var det Alan Banks dotter som var bokens medelpunkt. Även hans polispartner på sätt och vis. Vill inte avslöja något, men visst blev man chockad. Det kändes som att det var en lång startsträcka, vilket absolut inte gör mig något när det är Peter Robinson som skriver. Sen kom upplösningen väldigt snabbt. Nästan för snabbt tyckte jag. Kanske för att Robinsons böcker är så bra att man läser dem lite för snabbt. De tar slut fortare än vad jag vill att de ska göra. Nu är det bara att vänta på nästa….

Juliet, naked

Känner att jag måste blogga ikapp lite. Har inte haft nån större lust att blogga senaste tiden, men läst har jag gjort. Nick Hornbys Juliet, naked är en av hans bästa böcker. Jag gillade den väldigt mycket. Hela boken slingrar sig kring ett album som spelades in för årtionden sedan, av en musiker som hoppade av sin karriär under mystiska omständigheter… Tror man tills man får höra hans egen variant. Det fanns passager som jag läste högt för min man och livsvisdom som jag ville stryka under (men inte gjordet eftersom det var bibliotekets bok). Därför måste jag köpa pocketvarianten och läsa den en gång till med blyertspenna. En annorlunda relationsroman som jag tror de flesta skulle gilla. Helt i klass med Om en pojke och High Fidelity. Jag ser fram emot filmen som jag antar inte ligger för långt fram i tiden.

Oväntat besök på Star street 66

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes var så där. Hade läst någonstanns att det här skulle vara hennes bästa hitills, men det kan jag absolut inte hålla med om. Jag gillar ju hennes böcker och ångrar inte att jag läste alla de 598 sidorna. Den var lättläst och jag gillade flera av karraktärerna och det var intressant att läsa om deras problem. Det blev lite väl mycket relationsproblem när nästan alla hyresgäster bytte parner med varandra för att senare byta tillbaka igen. Och sen var det nån osalig ande av nåt slag som flög in och ut i husets olika lägenheter och det blev för onaturligt för mig. Passade inte in i historen. Den hade varit lika bra utan det inslaget, eller till och med bättre. Men som lättläst bladvändare, som man behöver ibland. kan jag rekommendera den. Jag måste dock säga att jag tycker att den var en av Keyes sämre böcker.

Misstro av Ian Rankin

Eftersom jag inte lyckats läsa nån Rankin tidigare tänkte jag försöka passa på nu när han kommit ut med en ny deckarserie. Misstro är första delena med polisen Malcolm Fox som huvudperson. Jag kommer snabbt in i handlingen och mordgåtan. Fox är lätt att gilla. Han är en nykter alkoholist som bara dricker tomatjuice på pubarna, utan fru och barn och som gillar böcker. Stämningen i boken och huvudpersonen får mig att tänka på Peter Robinson , som jag också gillar
. Känns som att han fått en konkurrent nu i mitt läsande. Även om jag inte kommer att sätta mig och sluka Rankins alla andra deckare. Har för många böcker som ligger och väntar på mig.
Edinburghmiljö och pubar och jag är fast. Själva intrigen var också bra, om än en smula för tillkrånglad med många namn inblandade. Ibland hängde jag inte med riktigt och vet inte om jag uppfattade allt ens en gång. Men ändå gillar jag den och läser gärna om fler fall med Malcolm Fox.

Vickis vintagebutik

Något överdrivet tycker jag nog att Vickis vintagebutik beskrivs: ”varm och tidlös feelgood-roman om vänskap, kärlek och kläder”. Den lovade mer än vad den gav, i alla fall för mig. Själva historien var bra, helst anknytningen till andra världskriget. Huvudpersonerna var också väldigt sympatiska och kärlekshistorien inte helt förutsägbar. Det jag inte stod ut med var sättet boken var skriven på. Det var så omständigt beskrivet hur hon tog de och de kläderna och gick dit och dit, klockan det och det osv. För den som gillar kläder kanske det är lätt att bortse från språket och njuta av berättelsen. En skön semesterbok måste jag nog ändå klassa den som. Inte en av mina favoriter, men läsvärd och den hamnar på övre skalan bland feel-goodromanerna jag läst.

Blå gryning och Påminnerskan

Har hunnit läsa ganska mycket, känns det som, den senaste tiden, men har inte hunnit blogga. Svårare så här en tid efter läsningen att tycka och blogga om böckerna, men jag vill i alla fall ha med dem här.

Blå gryning av Cleeves tyckte jag mycket om. En av hennes bästa skulle jag säga. Den klaustrofobiska känslan, att befinna sig på en ö, som det inte går att lämna pga oväder, sitter fortfarande kvar hos mig. Ändå är jag helt förälskad i Shetlandsöarna efter att ha läst Cleeves deckare. Roligt tema också – fågelskådare! Tydligen har författaren själv bott på en fågelstation och arbetat som kock där. För alla som gillar ”snälla” deckare kan jag bara rekommendera den. Det är några blodiga mord, men det är mycket fina miljöbeskrivningar, härliga personskildringar och massor av relationer.

Påminnerskan av Anne Tyler har jag längtat efter länge. Stod nog först i bibliotekskön. En av årets höjdare. En sån där bok som stannar i sinnet länge efter sista sidan. Handling: En äldre man som blivit nedslagen i sitt hem och som inte minns vad som hände, söker upp en kvinna, som han tror kan hjälpa honom att minnas. Det gör hon, men inte alls på det sättet som han själv eller jag som läsare föreställt mig. Kan varmt rekommendera denna bok. Påminner mig själv att läsa flera av författarens tidigare böcker som jag fortfarande har olästa.