Gör vad du vill, av Erland Loe

Har längtat efter att läsa ”Gör vad du vill”, av Erland Loe. Den levde verkligen upp till mina förväntningar. Den var så bra, rolig och absurd som Loes böcker brukar vara.

”Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa”
Så lyder det sms som 18-åriga Julie får av sin far strax innan hela hennes familj omkommer i en flygkrasch. I sin sorg, och efter ett misslyckat självmordsförsök, beger hon sig ut och flyger kors och tvärs över världen, för att förhoppningsvis gå samma öde till mötes som sin familj. Hon reser bland annat till Rumänien, där fågelinfluensan härjar och gör allt för att bli smittad.
Det är lätt att man ler eller till och med skrattar ibland, även om själva historien faktiskt är tragisk. Men Loe har rätt tonläge när han skriver. Det blir inte sentimentalt och inte heller bara roligt. Han har en absurd humor. Boken är tänkvärd, komisk och klart läsvärd. Snabbt går det att läsa den också.

Den innehåller också många tänkvärdheter, bland annat :
”Kontakten med verkligheten är som allra svagast på nätterna”. Stämmer på pricken, enligt mig. Är det därför det är så härligt att vara uppe på natten?

På sidan 81-83 skriver han om en rad tips om hur man kan överleva fall från höga höjder.
”Tips nummer fyra är helt enkelt att böja på knäna….. Tips nummer fem är att slappna av (!) Även om det är svårt att slappna av när man närmar sig marken måste man tvinga sig att göra det. Studier visar att de som slappnar av när de kraschlandar överlever oftare och med mindre allvarliga skador än de som träffar marken i panik och med stela kroppar…… Dessutom kan detta att koncentrera sig på att slappna av ta bort den obehangliga tanken på döden, säger tipsarna”.

Innan jag dör, Jenny Downham

”En rörande och modig roman
som påminner oss om att uppskatta
de människor som är viktiga för oss
och att fånga ögonblicket.” Guardian

”En sorglig och vacker bok…
Den handlar om döden,
men är en lovsång till livet. ” Irish Times

Snyft och wow!! Inte trodde jag att en bok om döden skulle kunna vara så här bra! Och livsbejakande! Jag brukar hålla mig ifrån sorgliga böcker för det finns så många andra roligare böcker som får en att må bra. Men nu måste jag nog omvärdera. Jag vet inte om jag kan sätta etiketten: Feel-good, men på något sätt får den här boken mig att må bra och att skärpa till mig. Jag ska inte ta livet för självklart och klaga på småsaker. Jag ska inte….

Jag har några sidor kvar av boken, men måste spara slutet tills jag är ensam, så jag får fälla några tårar i fred.

I boken får man följa tonåriga Tessa under hennes sista månader. Hon har leukemi och bara några månader kvar att leva. På väggen ovanför sin säng skriver hon upp saker som hon vill hinna med innan hon dör. Bla prova droger, bli kär, bli känd och att hennes föräldrar ska återförenas.

Baksidestexten beskriver boken så här:
Innan jag dör är en bok fyllld av liv och stark livskänsla. Den handlar om att ta förväl till livet, men lika mycket om att leva det fullt ut. Utan sentimentalitet och med absolut närvaro skildrar Jenny Downham i sin uppmärksammade debutroman (!) (vill gärna läsa mer av henne) den unga Tessas sista månader i livet.”

Ingen hör hemma här mer än du,

Efter att ha läst om novellsamlingen ”Ingen hör hemma här mer än du”, av Miranda July, hos den här bloggaren, känner jag att jag vill läsa den och att jag är inne i ett novell-flow just nu. Igår läste jag klart: Nudelbagaren, och många kapitel där har satt sig som ärr på min hjärna. En del dråpliga, en del sorgliga, men helt klart minnesvärda. Kapitelnamnen är så finurliga och säger allt om kapitlet/novellen. Tex ”Förföljaren eller den förföljde” som handlar om en mor som jagar sin son genom hela stan för att få honom att öva piano. Till sist är hon helt inne i springadet och tankarna om sin egen ungdomstid att hon mitt i en bilrondell hör sin son ropa på henne. Ombytta roller alltså. Kinakunskap, kinakritik och livskunskap – allt i en bok. Rekommenderas!

Och efter att ha klippt min första gräsmatta, och förvånande nog funnit att det är en kontemplativ syssla, är jag sugen på att börja läsa lite mer trädgårdsböcker.

Djävulen i spegeln utläst

Vad härligt det känns att ha hittat en ny serie som jag gillar. Läste slut boken i morse och skickade iväg en beställning på Hortons två andra deckare. Boken påminde mig om Peter Robinsons böcker och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som jag gillar. Dels är det nog karraktärerna som beskrivs så ingående och bra att det känns som att man ser dem framför sig. Dels är det nog det brittiska polisväsendet som får mig att tänka på alla brittiska deckare som går på tv, som jag gillar. Såna kan man liksom aldrig se för många av (även om jag känner folk som alltid somnar till Morden i Midsommer ;-)) Sen är det själva fallet som bit för bit nystas upp och där man hela tiden själv får fundera kring vem som är mördaren. Samhällskritiken som ligger som ett raster över hela berättelsen gör nog också sitt till. Det känns tryggt att veta att det finns minst två brittiska deckare att ta till när jag längtar efter såna och det händer ofta. MEN det känns som bok-tortyr att veta att Peter Robinsons nästa bok inte kommer förrän i september!! Suck!

Läsning pågår av denna toppenbok

Den besynnerliga berättelsen med hunden om natten, av Mark Haddon. Har bara börjat på den, men känner redan att jag vill ha mer. Handlar om en autistisk kille och hans tankeliv. Tänkte först att det var konstigt att kapitlena började med siffran 2. Men senare fick jag veta att han gillade primtal. Återkommer om detta.

Nu vill jag läsa mer böcker i den här stilen! Är det bara britter som skriver så här bra och kul?

Kunde man väl tänka sig: att en sån här kul författare har världens coolaste hemsida också!! Kolla!

Gavalda!!!! När kommer nästa på svenska?

Har just läst klart Anna Gavaldas novellbok Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstanns för andra gången. Den här gången hade jag nöjet att diskutera den med andra som läst samma bok och det var kul. Alla hade vi fastnat för novellen om lastbilschaffören som av misstag och helt ovetandes orsakar en stor bilolycka med många dödsoffer. Först flera timmar efter olyckan får han veta det genom hans fru, som tror att han dött i olyckan. Usch vilken känsla! Jag gillar det med Gavaldas noveller att de är korta och att man verkligen känner något när man läser dem. En annan novell handlar om ett par som bara är ute och kör bil och man får följa båda deras tankar om livets vedermödor. Jag får rysningar av att läsa den. Sååå tråkigt som de har det borde inga par få ha det.

Stämningen i Gavaldas böcker gör att jag vill boka en Paris-resa på en gång. Faktiskt, och nu ska jag dela med mig av ett tips och en hemlighet…..när jag tycker att livet är trist, vädret är dåligt och jag är urtrött och på väg till jobbet brukar jag låtsas att jag är fransyska i Paris. Att jag tar en liten kopp kaffe på nåt mysigt litet kafé i Paris på väg till jobbet. Det är vår. Och på nåt sätt känns det som/eller min fördom, att i Paris är det tillåtet att vara lite sur och butter och inte helglad och hejsansvejsanpigg jämt på ett annat sätt än vad som tillåts här. Med en basker på sned och en cigg elegant i handen hastar jag med klippande klackar längs med Paris trottoarer och kaféer och då känns livet lite lättare igen.

När jag är inne på noveller kan jag tipsa om mina favoriter:

Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri. Den tar upp kulturkrockar, integration och handlar om invandrare i USA.

Kyssar på Manhattan, av David Schickler. De novellerna har jag för mig går ihop lite med varandra. Och om jag inte minns helt fel så binds de ihop på slutet. Rätta mig och jag har fel.

En bra novell är aldrig fel!

Tillsammans är man mindre ensam, av Gavalda

Jag tillbringade en lång stund på LundeQ:s bokhandel i Uppsala igår och hittade på många godbitar som jag redan läst och som jag gärna skulle vilja ha i mitt eget favoritbibliotek. Vad härligt det var att gå där och kolla bland böckerna. Önskar jag hade haft några boktipssuktande vänner med mig så jag hade kunnat tipsa dem direkt.

Och att det fortfarande finns lyckliga människor som har Gavaldas bok Tillsammans blir man mindre ensam kvar att läsa, gör mig förvånad och avundsjuk. Vissa böcker kan jag önska att jag fortfarande hade olästa. Det ÄR inte samma sak att läsa om dem.
Jag har Gavaldas novellsamling: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans liggandes på köksbordet för en omläsning.
Härligt med noveller ibland. En annan av mina favoritnoveller är Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri.
”Hennes uppmärksammade debut innehåller nio berättelser om människor som kommit som invandrare till USA. De är i de flesta fall akademiker och lider ingen materiell nöd. Men ändå upplever de ett utanförskap där hindren för deras integration främst verkar finnas inom dem själva. Lahiris föräldrar flyttade från Calcutta i Indien först till England där Jhumpa Lahiri föddes 1967, och sedan vidare till USA, där författarinnan nu bor i Brooklyn i New York”.(Text från Adlibris)

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow, Gruen

Wow! Inte visste jag att det fanns så mycket jag inte visste om cirkusliv! Har du hört talas om cirkusadvokater eller att elefanter gillar sprit? Nähä, inte jag heller. Men samtidigt som jag fick en härlig, fartfylld och spännande historia till livs fick jag också en massa gratiskunskap om cirkusliv.