Boktips till en trött bibliotekarie

En dag förra veckan när jag var trött bad jag Feelgoodbibliotekariens gillare på Facebook att boktipsa MIG som omväxling. Jag fick många bra tips. Tänkte att jag delar med mig av några av boktipsen här på bloggen. 
Bild: Lite trött...i dag får DU boktipsa mig!
A skrev så här:  ”Läs Louise Pennys deckare om kommissarie Gamache. De utspelar sig i det lilla kanadensiska samhället Three Pines med intressanta invånare, god mat och dryck och så något mystiskt mord. Gamache är väldigt sympatisk och själv blir jag sugen på att besöka den mysiga småstaden. Feelgood-deckare!” 

Jag har lyssnat på den första boken i serien, eller första delen av den. Jag gillade, men har inte hunnit läsa fler. 
M : Är allätare vad gäller litteratur och kan varmt rekommendera Åsa Hellbergs två böcker om tre kvinnor i femtioårsåldern som får ärva den fjärde. Sonjas sista vilja samt Sonjas hemlighet är feelgoodromaner som man blir glad av att läsa. Åtminstone blev jag det!  
Jag har fingrat på Hellbergs böcker på jobbet, men har inte läst dem…ännu. 
P: Läser nu Alice Munro. Kan inte sluta… 
Jag vet inte vad som hindrar mig från att läsa Munro. Har till och med en pocketbok hemma som väntar på mig. 

Fyll gärna på med fler tips på böcker som du tycker att jag och andra borde läsa! 

En välbevarad hemlighet

Bild: Dagens feelgood-lunch satt fint! #livetpåenpinneEn välbevarad hemlighet av Kate Morton är en bok där läsupplevelsen är mer ”feelgood” än själva berättelsen. Med det menar jag att det är en bok man fastnar för. Berättelsen har egentligen fler mörka drag i sig än vad jag vanligtvis gillar. Förlaget beskriver den som beroendeframkallande och det är precis vad varje bok av Kate Morton har varit  för mig. Jag vill rekommendera den till dig som söker en fängslande historisk roman med dramatik, hemligheter och kärlek.

Berättelsen är skickligt komponerad och slingrar sig än hit, än dit. Jag var inte riktigt säker på upplösningen förrän på de sista sidorna. Visst hade jag haft mina aningar, men författaren bjuder ändå på andlös spänning hela vägen. Mortons bästa bok enligt mig. En välbevarad hemlighet var inte lika suggestiv och mörk som I det förflutna och inte lika långsam som Den glömda trädgården.

Men visst känner man igen författarens berättarstil. Även denna berättelse skildras från flera berättarperspektiv och utspelar sig också i flera olika tidsåldrar. Dels i nutid då den äldsta dottern, Laurel, sitter vid sin mors dödsbädd och vill få svar på VEM det var som kom till deras dörr, när hon bara vara 16 år och VARFÖR mamman stack ihjäl honom med en tårtspade, utan minsta tvekan. Lauren blev vittne till dådet och vill få svar på vem hennes mamma var innan hon blev mor.

Genom gamla brev, dagboksanteckningar och annan forskning nystar Laurel fram ledtråd efter ledtråd om moderns liv under andra världskriget, då hon bodde i London. Vi får samtidigt lära känna Jimmy, moderns pojkvän och Vivien, en väninna…eller var hon en vän egentligen? Vem har sanningen på sin sida? Vem av dem är psykisk instabil? Vilken roll spelar ödet? Det är nästan med en obehaglig krypande känsla som jag bläddrar för att se hur det ska gå.

Personerna är väl beskrivna, nyanserade och jag kände mig ofta som en fluga på väggen, som en osynlig iakttagare till det som sker mellan dem. Miljöbeskrivningarna är också författarens starka sida och hon är noggrann med tidsmarkörerna.

En välbevarad hemlighet var en mina läshöjdpunkter den här våren och efter att ha läst författarens tidigare böcker så hade jag höga förväntningar. Jag kan avslöja att de mer än infriades. Det tog ett tag innan jag kom in i den…men sen… Nu vill jag gärna läsa Dimmornas lek, som jag inte har läst än. Någon som har läst? Hur är den i jämförelse med Kate Mortons övriga böcker?

Nästa bok av Kate Morton hoppas jag kommer att utspela sig i författarens eget hemland; Australien.

En man som heter Ove – en fulländad feelgoodroman

En man som heter OveHanden på hjärtat: Jag har inte läst En man som heter Oveännu. Är väl sist i Sverige snart… Min kära vän/fd.kursare/bibliotekskollega Sonja har läst den och jag gillar det hon skriver! Här är hennes gästinlägg: 


En knuten näve som långsamt vecklas ut och blir en fulländad feelgoodroman.
Alla har vi väl råkat ut för Arga gubben. Den där pensionären som sätter upp arga lappar i tvättstugan eller skriker åt en att man befinner sig på fel sida cykelvägen. Allt ska följa lagar, regler och paragrafer, alla ska veta hut och vara ordentligt kammade. Det är smått genialt av Fredrik Backman att plocka fram den där arketypiska arga gubben och ge honom ett namn. Han heter Ove. 

Ove försöker köpa en dator, eller ”en data” som han kallar den, och blir förbannad när han inte förstår vad butikspersonalen säger. Han går inspektionsrundor i sitt radhusområde och letar efter inbrottstjuvar, och han betraktar den som inte kan backa med släp som en lägre stående varelse.

Romanens första hundra sidor är en hårt knuten näve i maggropen på alla moderna slashasar som varken besitter praktiska kunskaper eller korrekt språkbruk. Så småningom börjar den där näven lätta lite på sitt grepp. Fredrik Backman låter Ove komma ut ur sitt skal och vi börjar förstå mer av vad som driver honom och gör honom så heligt förbannad. 

Ove har egentligen bara en enda stor ambition kvar: att ta livet av sig. Så fort han är bra på gång med sitt projekt kommer det dock saker i vägen. Eller rättare sagt är det Oves grannar, en irriterande samling människor i olika åldrar som inte kan lämna honom ifred. Ove kämpar på med sitt självmord samtidigt som tecknen på att han fortfarande behövs i livet står som spön i backen…

Det är inte så konstigt att En man som heter Ove snabbt blivit en läst och älskad bok. Den är en historia som får även de som sällan läser böcker att snabbt dras med i berättelsen, trivas, skratta och få en tår i ögat. Fredrik Backman är visserligen en begåvad humorist, men hjärtat finns med hela tiden i den sorglustiga berättelsen om Ove. Läsaren tvivlar inte en sekund på att författaren står både på Oves och den förvirrade omvärldens sida samtidigt.

Jag föredrar feelgood åt Mia Skäringer-hållet

Avig Maria (häftad)Vissa tror att feelgood = ständig lycka, bubblig romantik och evig kärlek. Den feelgood jag föredrar är mer åt Mia Skäringer-hållet! 
I Expressen här om dagen skrev Mia Skäringer att lyckohysterin tar död på oss. Hon menar att måste ”våga bryta fasaden, sluta låtsas och bara vara sig själv ibland. Så, ska vi sluta och jämföra oss så mycket med varandra och vara oss själva en stund innan vi dör?”.

Jag vill bara ha det sagt att det här är feelgood för mig! 

Torsdagarna i parken

Torsdagarna i parken

I början tyckte jag att Torsdagarna i parkenav Hilary Boyd, inte var någon bok för mig, att jag inte tillhörde målgruppen, men jag ändrade mig allt eftersom. Huvudpersonerna är i 60-års åldern och boken handlar om kärlek på ålderns höst. Efter att ha läst en bit ville jag fortsätta och se hur det skulle gå för Jeanie. I och för sig visste jag ju att boken skulle sluta lyckligt, men vägen dit var inte helt rak, förutsägbar eller trist på något vis.

Jag tyckte mycket om att läsa om Jeanie, som i motsats till sin make inte känner sig särskilt gammal. Hon vill fortsätta att driva sin hälsokostaffär, ta hand om sitt barnbarn och inte alls flytta ut på landet och slå sig till ro.

Jag hör ofta folks negativa åsikter om par i mina föräldrars ålder, som köper hus när de är så gamla. Varför ska inte människor få göra som de vill! Livet pågår ju även när man fyllt 60. Alla vill inte sätta sig ner och glo och vänta in döden. Dessutom blir ju allt fler allt äldre nu för tiden. Där tycker jag att författaren har en poäng när hon skriver om Jeanie och hennes 35-åriga relation, som har gått i stå. Det är aldrig försent med en förändring.

Författaren skriver på ett sätt som gör att man inte tänker på att huvudpersonen är i en annan fas av livet än jag själv är. Tankarna är desamma. Jag kommer på mig själv med att tänka att författaren lika gärna hade kunnat byta ut åldern på huvudpersonerna till 30-åringar, och med bara några små ändringar haft en historia som Lisa Jewell eller Marian Keyes lika väl hade kunnat skriva.

Samtidigt är det just huvudpersonernas ålder som gör att boken sticker ut från mängden. De befinner sig i en fas i livet som i alla fall inte jag har läst så mycket om tidigare. Roligt också att få ett annat perspektiv på relationen mormor, mor och barnbarn.

Torsdagarna i parken utspelar sig i London och miljön gör mycket till att jag tycker om boken. Personporträtten är ingående och så precisa att det känns som att man lika gärna hade kunnat sitta bredvid och lyssna. Jag gillar även bokens budskap om att det aldrig är försent att hitta sin livs kärlek och att livet långt ifrån behöver stanna av för att man närmar sig pensionsåldern. Det här är en bok som jag tror kommer att tilltala de flesta som gillar relationsromaner och feelgoodberättelser. Torsdagarna i parken är Hilary Boyds skönlitterära debut och det lovar gott för framtiden.

Här kan du läsa ett smakprov ur Torsdagarna i parken av Hilary Boyd.

Heartbreak eller Brustna hjärtan – bokgåtan löst?

Lyckans café (inbunden)För några dagar sedan var det en kvinna som hörde av sig till mig på Facebook och bad om hjälp med att ta reda på en boktitel hon glömt. Hon skrev så här: 

”Boken handlade om en kvinna som efter sin skilsmässa flyttar till Seattle, Washington och jobbar på ett bageri. Detta var vändpunkten i hennes liv. Hon jobbar hårt och kunskap som hon fått i Frankrike kommer väl till pass då degen skall sättas och knådas och fungerar som upplyftande terapi för henne. 

En amerikansk författare. Troligtvis en kvinnlig sådan och kanske från Seattle. Titeln den svenska: nått med bageri eller cafe och kanske även Seattle finns med.”
Det har kommit in en del förslag: 

Lyckans café av Judy Hendricks? 

eller är det…
Brustna hjärtans café av Lolly Winston? 
Ett tag fick jag för mig att det var Heartbreak hotel av Jill Marie Landis som jag läst för länge sedan. 
Själv är jag sugen på en alldeles nyutgiven bok med samma titel: Heartbreak hotel av Deborah Moggach 
När jag började söka hittade jag ännu en bok med samma titel Heartbreak café av Penelope J. Stokes, som enligt Bokus lär tilltala läsare som gillar Joshilyn Jackson (en favoritförfattare!) och Fanny Flagg. 
Hemma spelas Heartbreak hotel med Yohio typ dygnet runt. 

Mycket Heartbreak just nu….

Heartbreak Hotel (pocket)Heartbreak Hotel (häftad)Brustna hjärtans café (pocket)


Ljudfil från boksamtalet om Livet efter dig av Jojo Moyes

Här kommer ett litet smakprov från boksamtalet vi hade om boken Livet efter dig av Jojo Moyes under helgens BokSPAningAlftaQuren. Ljudet är inte det bästa och bilden är väldigt enformig 🙂 Det var jag som av en slump råkade ha inspelningen på. Kanske går det att höra lite ändå och få ett hum av vilket intressant boksamtal vi hade… och hur mycket vi skrattade emellanåt 🙂 
Vi var flera som undrade över den svenska titeln. Den avslöjar mer än den engelska. Skulle vara intressant att höra hur förlaget tänkte där? 

Så här skönt satt vi under boksamtalet.

BokSPAning

… och här är hela gänget som bokpratade under ledning av mig och Karin Berg från enbokcirkelföralla

BokSPAning

En hel hink lycka! Såpbubblans dag

På söndag den 14 april firas Såpbubblans dag. Om jag förstått det rätt så är det författarna till boken En hel hink lycka! som ligger bakom initiativet. Ett bättre sätt att fira in våren får man leta efter. Vem tycker inte om såpbubblor? 

En hel hink lycka är en feelgoodbok med ett varmt budskap. Jag tror att många barn från ca 4-8 år kommer att gilla den. Jag har tagit mig friheten och fotat ett stycke ur boken: 
Boken kombinerar lek och läsning på ett sånt bra sätt. Den uppmuntrar läsaren att fånga lyckan och att sprida den vidare. Något som barn i och för sig redan är bra på.

Jag hade planerat en sagostund i dag när jag tänkte läsa ur boken och sedan gå ut tillsammans med barnen och blåsa såpbubblor utanför biblioteket. Tyvärr kom det inga barn just idag, men jag fick ändå användning av såpan jag blandat ihop (efter ett recept ur boken). Jag tog med mig ett badmintonracket, en egentillverkad blåspinne, såpan och boken till närmaste lågstadieskola. När eleverna kom från matsalen stod jag där på skolgården och det var många som ville prova på att blåsa såpbubblor. Boken lånade jag ut till förskoleklassen och min förhoppning är att boken kommer att läsas i många klasser och familjer. 

Vårutlottning av En nypa salt

Nu tycker jag det är dags för en vårutlottning! En nypa salt passar utmärkt att läsa i vårsolen för det spritter och sprakar om den, liksom det snart gör i våra rabatter.

Har du missat intervjun med översättaren av boken så hittar du den här!

Utlottningsregler:
1 lott om du delar tävlingen på din blogg eller Facebook.
2 lotter om du gör både ock.
3 om du dessutom delar på Twitter.

Vinnare drar jag under BokSPAningens första dag, dvs 12 april. Det finns platser om du vill skämma bort dig med en skön helg i Hälsingland. Bokar in dig gör du på AlftaQuren.

Intervju med översättaren Åsa Brolin

Åsa Brolin, som har översatt en av mina stora feelgood-favoriter: En nypa salt, har varit så snäll och svarat på några frågor från mig. Hon har även översatt den nyutkomna boken Vi möts igen, som jag tar för givet att jag kommer att tycka om. Det är inte bara dessa feelgoodromaner vi har som gemensam nämnare. Båda har vi bindningar till Edsbyn och jag fick tjänsten som barnbibliotekarie efter ingen mindre än Åsas mamma. Hej Laila! 🙂 
Till intervjun:
En nypa salt är en stor favoritbok. Vad gillade du bäst med den?
– Skildringen av relationen mellan mamman och dottern, hur nästan hopplöst svårt det kan vara att prata om viktiga saker hur nära man än står varandra. Jag tyckte också att författaren gav en gripande och trovärdig bild av en svår sjukdom, och av hur dotterns hopp (att mamman skulle bli frisk) sakta försvann. Och så är den lite skruvad, det gillar jag.
Vem är du? Beskriv dig själv med en boktitel. Påhittad eller existerande.
– Jag kan bara säga ”Breakfast at Tiffany’s” av Truman Capote, inte för att mitt liv ser ut som Holly Golightlys, men för att jag har läst den så många gånger och har en jättebild på Audrey Hepburn som Holly på väggen i mitt kombinerade sovrum och arbetsrum. Klänningarna. Håret. Eyelinern. Oooh.
Vad läser du helst för böcker?
– Det måste finnas en kärlekshistoria, annars är jag inte intresserad. Gärna med en del svärta. Och så älskar jag de riktigt goda stilisterna, som Joan Didion, Lorrie Moore, Alice Munro. Jag läser mycket på engelska. 
Roligaste med att vara översättare? 
– Att sitta i jättemånga timmar i sträck och bara tänka på ord och uttryck och försöka hitta de mest perfekta för just den texten. 
Tråkigaste?
– Att jag får ont i ryggen av att sitta stilla så mycket, när jag översatte ”En nypa salt” fick jag till och med ischias i ena benet. 
Tycker du alltid om böckerna du översätter?
– Jag har inte översatt så många än, men ja, det gör jag! Jag går helt in i dem, drömmer om dem på nätterna och blir osunt fixerad vid den tidsperiod eller den miljö där de utspelar sig.
Hur gör du att få språket att passa med stämningen i boken? Till karaktärerna?
– Jag försöker att hitta vad författaren är ute efter med en viss scen eller en dialog – om det finns ett underliggande stråk av vemod så måste det finnas med även i översättningen, även om själva dialogen i sig inte är sorgsen. Jag läser alltid den översatta dialogen högt, då hör man ganska snabbt om den låter naturlig eller krystad. Ibland testar jag på barnen hemma: ”Skulle en nioårig tjej säga så här?” Men om någon annan översatte samma text skulle den inte bli exakt lika, man kan bara filtrera texten genom sin egen hjärna och hoppas att man får till det.
Har du någon kontakt med författaren innan, under eller efter ditt arbete med boken?
– Jag mejlar frågor till dem om det är något som är oklart eller inte känns logiskt. De är alltid väldigt snabba med att svara, det ligger ju i deras intresse att boken blir väl översatt. 
Känns boken som din egen när du är klar med översättningen?
– Ja! Jag spanar efter böckerna överallt och pratar om dem jämt, jag är otroligt stolt över dem. 
5 korta :
Läsa på svenska eller engelska? – På originalspråket.
E-bok eller vanlig? – Hittills vanlig, helst pocket.
Låna eller köpa böcker? – Både och.
Edsbyn eller Stockholm? – Stockholm, jag är hemma här.
Översättare eller författare? – På sikt gärna båda!
Boktips till Feelgoodbibliotekarien?
Jacqueline Susann: ”Dockornas dal” – oöverträffat snaskig, välskriven och superunderhållande page-turner om tre ambitiösa kvinnors livsöden i 60-talets USA.
VEM skulle du rekommendera att läsa Vi möts igen?
– Alla som vill bli uppslukade av en väldigt samtida kärlekshistoria där sociala medier har en av huvudrollerna, samtidigt som frågorna är eviga: Vad händer när man dör? Vad är kärlek, och kan den verkligen övervinna ALLT? Hur ska man själv orka leva vidare om någon man älskar dör? Den är smart, roligt skriven. Författaren Laurie Frankel går lite i Douglas Couplands fotspår, fast hon är mycket mer romantisk. 
Ja du Åsa…det var ett tag sen jag läste Dockornas dal. Kanske att jag såg den nyligen på Erikshjälpen. Tusen tack för dina intressanta svar! Jag hoppas verkligen att få läsa mer skrivet av dig som översättare…eller författare i framtiden. Säg hej om vi ses i Byn! Och hälsa Laila!