feelgoodbibliotekarien Bladvändare, Brittiskt, Favoriter, Feel-good, Feelgood, Feelgoodfavoriter

Mannen som glömde sin fru – beroendeframkallande feelgood

Mannen som glömde sin fru är en bok med starkt beroendeframkallande egenskaper. Man vill hela tiden ha mer. Du kanske känner igen den där sköna känslan som infinner sig när man har en riktig bra bok på gång och vet att man har något roligt att se fram emot nästa gång man får en lucka i andra sysslor. För mig är det här den bästa sortens läsupplevelser.

Jag hade höga förväntningar på boken och de har infriats med råge. Jag har läst författarens tidigare böcker och tyckt om dem, men nu har han slipat sitt författarskap och är ännu ett strå vassare. Mannen som glömde sin fru är en rolig, charmig, klok och tankeväckande feelgoodroman, som borde tilltala alla med ett hjärta.

Det är svårt att inte dra paralleller till En dag, eftersom det är Printz Publishing som har gett ut båda böckerna. Vi är många som har tagit En dag till våra hjärtan. I John O´Farrell har förlaget hittat en värdig uppföljare till David Nicholls. Om En dag handlade om ungdomskärlek rör Mannen som glömde sin fru den vuxna äktenskapliga relationen. Flera gånger under läsningen tänker jag att boken skulle fungera bättre än ren parterapi. På ett tankfullt vis, och med den befriande humorn närvarande, berör författaren grundstenarna till en fungerande och varaktig relation. Jag läste att han är gift, men tänker att han måste ha en skilsmässa bakom sig för att kunna skriva så inlevelsefullt om ett söndertrasat äktenskap.

I går låg jag på kökssoffan och skrattade så högt åt O´Farrells dråpliga humor att min man undrade vad jag höll på med 🙂 Jag gillar förfatarens sätt att lätta upp det svåra med humor. Hans tes verkar vara att humor är en grundläggande del av en god relation. Huvudpersonen Vaughan, och hans fru Maddy har humorn som gemensam nämnare och Vaughan får sporadiskt tillbaka minnesbilder från deras tidigare gemensamma upplevelser. Jag blir lite avundsjuk på deras roliga traditioner, där ett bortglömt vykort som aldrig blev postat, har en central roll.

Som läsare får man känna på den starka kärlek Vaughan känner för sin fru. Det är riktigt smärtsamt att vara med när han upplever den person han var innan minnesförlusten och hur han drivit sitt äktenskap till en uppslitande skilsmässa. Det är ju sällan bara en det handlar om när två träter, som det heter, och även hans fru får upp ögonen för hur deras relation rullat mot stupet.

Det är också intressant att följa Vaughans möte med sitt nya liv och vilka förändringar minnesförlusten har fört med sig. Han har förändrats på många områden och får liksom uppleva allt för första gången igen. Han som har varit en inbiten rökare, har helt plötsligt tappat röksuget. Han får lära sig att cykla och simma och det verkar sitta i minnet, så det fixar han galant. Att köra bil visade sig inte vara lika lätt… 🙂

Nu ska jag njuta av de drygt 50 sista sidorna av boken. Återkommer!
————————————–

Nu har jag läst klart. Njöt sakta av de sista sidorna. Slutet var inte helt givet och det var någon helomvändning och tvist innan sista sidan. Boken lämnar mig dock lite förvirrad. Hur var det nu? Vad hade Vaughan egentligen gjort? Och vad mindes han? Har du läst får du gärna lämna din åsikt om saken i kommentarsfältet. Jag måste bläddra tillbaka en gång till.

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Feel-good, Feelgood, Feelgoodfavoriter, Film

Wes Andersons filmer är feelgood!

Kom just hem från bion där vi i Edsbyns filmförening – Bio Kontrast – visade Moonrise Kingdom. Jag tyckte så mycket om den att min spontana reaktion var att ställa mig upp och applådera när eftertexten började rulla. Eftersom vi var så få i publiken kändes det lite fånigt…så jag höll mig i skinnet och applåderade bara inombords :-). Filmen var SÅ snygg, SÅ bra berättelse och SÅ rolig! Det visste jag i och för sig att den skulle vara eftersom jag älskat Wes Andersons tidigare filmer, men jag är nog beredd att kalla den här för hans absolut bästa – hittills!  Moonrise Kingdom bara måste jag få äga. Det bästa är att han bara är 43 år, så förhoppningsvis får vi se många fler filmer av honom.

 Feelgood? Jag gillar de här filmerna för dess torra humor, värmen och de udda personerna. Se dem så förstår du 🙂

Se trailern till Moonrise Kingdom och njut!

feelgoodbibliotekarien 2012, Bokmässan, Enligt Feelgoodbibliotekarien, Författare, Feel-good, Feelgoodfavoriter

Svenska feelgoodförfattare x3 på Bokmässan

På Bokmässan kunde jag inte låta bli att gå fram och hälsa på Katarina Mazetti och säga att jag gillar hennes böcker. Hon svarade att hon hade läst mitt inlägg om henne! Gissa om jag blev stolt och glad!
 
Här signerar hon ett exemplar av Kusinerna Karlsson – Spöken och spioner till min kollega, efter att vi lyssnat på Mazettis roliga presentation av boken. 
Dagen efter gick jag fram till Martina Haag, som stod och signerade böcker och tackade för senast. Jag råkade vara oblyg då också 🙂 Tyvärr blev fotot suddigt fastän hon poserade så snyggt. 
. 
Mitt i vimlet sprang jag på ännu en svensk feelgoodförfattare, som jag inte har hunnit att skriva om än här på bloggen. Jag tog chansen att hälsa på henne och uttrycka min beundran. Hon hade så snygga och häftiga kängor att jag frågade om jag fick fotografera dem. Än har ingen på Feelgoodbibliotekariens Facebooksida listat ut VEM författaren är. Kan du? 
Photo: Gissa vilken författare som har såååå snygga kängor!!?
Om du slänger om bokstäverna så får du svaret: 
laväirvenc 
feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Favoriter, Feel-good, Feelgood, Feelgoodfavoriter

En nypa salt av Maria Goodin

Jag har tidigare skrivit om En nypa salt, fast då hade jag inte läst hela boken. Nu är den utläst och smält och den är så bra att den förtjänar ett inlägg till! I boken låg en lapp från Pia på Printz Publishing där det stod: ”Mer feelgood än så här blir det inte!”. Jag är beredd att hålla med på stört. Den är rolig, annorlunda och med ett driv i berättelsen där även spänningen får sin del. Samtidigt är den sorglig och den både berör och ruskar om. En av höstens härligaste läsupplevelser för mig. Jag tror att den skulle gå hem hos de flesta. Ungefär som En röd liten fågel i juletid, av Flagg. Den brukar jag rekommendera när biblioteksbesökare vill ha något mysigt.

Baksidestext: ”Meg växer upp med sin ensamstående och minst sagt excentriska mamma, som odlar spagetti i blomlådorna och fångar älvor i mjölkflaskor på nätterna”. 

Megs mamma använder fantasin för att dölja eller kanske förtränga hemska händelser i förfluten tid. Hon gör det på ett sånt lättsamt och briljant sätt att hon får tillvaron att glöda och jag tänker att fler barn förtjänar att växa upp i en fantasivärld som den Meg uppfostrades i. Samtidigt förstår jag Megs förtvivlan och starka vilja att få veta mer om sin egen bakgrund och hennes irritation mot mamman. Det kan inte vara lätt att möta omvärldens förvånade, roade och retfulla blickar inför sanslösa beskrivningar av sin egen födelse, till exempel, och samtidigt få veta att ens bakgrund är en helt annan än den man har hört under hela sin uppväxt.

Jag kan ändå inte låta bli att tänka: vilken ynnest att få växa upp med så många historier! Jag fastnade bland annat för det här stycket med Megs mammas förklaring av vad det är som håller uppe himlen. Jag tog mig friheten att skriva av den:

”- Vad är det som håller molnen uppe? frågade jag dig en dag. 
– Himlen förstås, svarade du.
Vi låg på rygg i parken, sida vid sida, och tittade på figurer i molnen. Jag minns att jag pekade på ett moln som såg ut som en kanin, fast du hävdade att det var en födelsedagstårta och att kaninens öron var ljus. Allt såg alltid ut som mat för dig. 
– Men vad är det som håller upp himlen då? frågade jag. 
Du var tyst en stund. 
– Luft, som i en sufflé, sa du sedan. 
– En sufflé? 
– Ja, en sufflé. Sätt handen framför munnen och andas i den, så här. 
Du andades in i handlflatan och jag gjorde likadant. 
– Känner du hur varm din andedräkt är? När alla människor i hela världen andas samtidigt, då blir det en massa varm luft. Och du vet ju hur varm luft får en sufflé att resa sig? 
Jag nickade högtidligt, låtsades att jag visste det. 
– All den varma luften från alla människor som andas gör att himlen höjer sig på samma sätt. 
Jag var för ung, för ung för att ifrågasätta dig. Du kunde ha sagt att himlen satt uppe med säkerhetsnålar och jag hade trott dig. Jag trodde på allt du berättade” 

Maria Goodin visar i den här boken på fantasins starka kraft, både för läkning och som ett sätt att visa kärlek. Mannen som kommer in i Megs liv tycker också mycket om att berätta historier och han blir vän med Megs mamma. Han är precis tvärtemot Megs pojkvän som är forskare och som bara tror på det som det finns bevis för. Kontrasten mellan de helt olika männen är lysande och ibland skrattretande. Det var lite befriande att själva kärlekshistorien fick stå tillbaka för mor och dotterrelationen. Samtidigt finns kärleken där på ett sånt naturligt sätt…Läs så förstår du vad jag menar 🙂

Det är roligt att jämföra hur titlarna ändras till att passa olika utgivningsländer; engelska titeln: Nutmeg och den amerikanska: From the kitchen of half truth. Den svenska titeln är lysande! 
Jag läser gärna fler böcker av Maria Goodin! 
Tack till Printz publishing som luskar upp så bra titlar! 
feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Favoriter, Feelgoodfavoriter, Mellan och sydamerika

Svar från författaren Cecilia Samartin

Jag har fått den stora äran att få ställa några frågor till en av mina favoritförfattare: Cecilia Samartin. För mig är det jättestort och jag gick omkring i ett lyckorus i flera dagar efter att jag fått beskedet. (Tack Bazar förlag!) Cecilia Samartin belönades 2010 för ”Bästa roman” i The International Latino Book Award. Hon har just varit på turné i Norge, men kommer tyvärr inte till bokmässan. Vi är redan många svenska läsare som har upptäckt hennes böcker, men fler borde få chansen. Jag säger grattis till er som fortfarande har hennes böcker olästa. Ni har något att se fram emot!

Även Karin Berg har frågat Cecilia Samartin och de svar hon fick hittar du på Enbokcirkelföralla.se


Läs och inspireras av denna intressanta författare: 

Jag: Hi! My name is Anette Helgesson. I live in a small town in Sweden where I work as a librarian. I write a blog about feel-good-books and I call my self “The feelgood librarian. I am a big fan of your books and I recommend them to friends and visitors at the library. It is a great honor to get this opportunity to write you some questions.

Cecilia Samartin: Thank you Anette, I love the title of your blog!


Jag: In your books you mix love and war and even although I cried when a read about Noras move to USA I still want to describe your books as feel-good. Is that wrong do you think?

Cecilia Samartin: No not at all. I believe that we need to cry and express our sorrows freely to feel good. Holding in sadness and other emotions can put a lot of pressure on a person psychologically and physically.

Jag: The title Ghost heart, “Dream heart” in Swedish. Why did you choose that title?

Cecilia Samartin: I thought this title captured the essence of the story because Nora is trying to stay true to herself, the heart of who she is, while saying goodbye to the life and the country she loves as she adapts to a new life. There is a ghostly dreamy quality to this experience for her, and she is haunted by many emotions and memories all the while. There are times when she feels she isn’t in one country or another but hovering in-between both worlds. That is a feeling many immigrants experience.

Jag: I understand that you often use your patients histories in your books. In which way do you think your books and books in general can help people?

Cecilia Samartin: Over the many years I’ve worked with clients I’ve come to appreciate the power of stories. People yearn to tell their own stories and to be understood in a deep way. This true in the therapeutic process and also in every day life. This goes hand in hand with stories we read for entertainment. They are enjoyable but they also help us to better understand our world, the people around us and our purpose in life, so it is so much more than entertainment. We have been sharing stories with each other since the dawn of human civilization to encourage, to teach, to express our emotions, our thoughts and our love. 

Jag: Ana writes in her letter to sister Josepha in Salvadorena: ” If there is hope for a country to heal there must be hope for one family.” ln a rich country like Sweden where almost everyone has more things than they need, a lot of people have psychological problems. In your books people like Ana for example meet lot of trauma and live under horrible circumstances, but still they find the strength to survive and even to live a good life. How do you think they manage that? How can a woman like Ana who has experienced terrible evil as a child, who grew up without a family, still become such a good human being without venom?

Cecilia Samartin: This is the very question that inspired me to write this book! I have worked with a number of people who have experienced tremendous trauma and loss and yet possess an amazing inner strength that is able to inspire and even heal those around them. At the same time, I have known people who have been nearly destroyed by similar experiences and scarred for life. I wonder how and why people can respond so differently. And while the mystery can’t be completely explained, I believe there are certain things that can make a difference. In Anna’s case, she experienced the deep and abiding love of her mother and that love stayed with her even after her mother died because it became a part of who she was. Also, Anna is a spiritual person who believes that her life has a purpose beyond what she may understand at the moment. This gives her hope and protects her from bitterness. Rather than focusing on her problems and feeling sorry for herself, she focuses her attention outward. This may sound rather saintly and simplistic, but I do believe that it is a very important element to healing – she is a wounded healer. 

Jag: I love your language. You use words everyone recognizes but at the same time you choose lovely words and describe surroundings and humans so beautifully that I feel like I am in the story. For example I almost felt the tropical wind and scent of the salty sea and felt as if I sat with Nora och Alicia on their own special beach. From where do you take your inspiration for this beautiful settings? I understand you have not been back to Cuba? Where do you find your inspiration for your language?

Cecilia Samartin: Thank you! This is exactly what I’m hoping my readers will experience. So much of my inspiration comes from the stories I have heard all my life from my family, my parents and my grandparents and others who told me what life in Cuba was like. I suppose that when one is missing home, stories of the past are filled with a heightened sadness and yearning. I try to capture this in my own descriptions and be true to those I love. 


Jag: We are a group of 16 people who will meet on a weekend soon to read, converse and have a generally good time. We intend to read and discuss your book ”Dreamheart”. What would you like to say to the participants of ”Book Spa” and what points do you think we should take up when we discuss your book

Cecilia Samartin: Please consider that while this book is fiction, it was inspired by real life stories told to me by family and friends. I have been collecting these stories all of my life. I have never been back to Cuba, but “Dreamheart” was like my psychological journey home. I’m unable to return not only because it is difficult for Americans to go to Cuba but because my outspoken support for those on the island who are calling for human rights would put me in danger. While in Norway on a book tour, the Cuban Consulate wrote critical letters about me which was a little bit surprising. Needless to say, they don’t like me very much for speaking my mind.

Another interesting question might be, how do you define home? Is it a place, a feeling, an attitude? What does home feel like? Can you be truly yourself if you don’t feel at home?

How does a person hold on to the past while making space in their heart for the new? Why are some people better able to do this than others?

Jag:Who is your favorite author?

Cecila Samartin: My favorite author…oh this is difficult because there are so many writers I admire for different reasons. The first author that comes to mind at this moment is Graham Greene. He was funny, profound, concise and prolific, all qualities I aspire to.

Jag: Who is your favorite Scandinavian author?

Cecilia Samartin: Hmm…probably Per Pederson “Out Stealing Horses” . I really loved this book, so quiet and powerful, like the woods under a deep snow. But I must admit that I haven’t read a lot of Scandinavian authors.

Thank you, Cecilia Samartin, for your answers! I hope you will come to Sweden soon! /From a bookloving feelgood-librarian

Läs fler frågor och svar från Cecilia Samartin på Enbokcirkelföralla.se 
På Bazar förlags sajt kan du läsa mer om Cecilia Samartin och de böcker hon har gett ut på svenska. 
Cecilia har en fin och informativ hemsida som du hittar här. 
Jag återkommer med kommentarer och intryck när jag har smält det här lite 🙂 

feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Feelgood, Feelgoodfavoriter, Läst 2012

Jag blir hungrig av att läsa En nypa salt

Blir du hungrig när du läser om mat? När jag läser En nypa salt av Maria Goodin blir jag så sugen på sufflé, lönnsiraps- och pecannötsmuffins och passionsfruktkaka…Dreglar du också nu? 🙂 Förlaget beskriver boken som ett: ”Brittisk relationsdrama i köksmiljö” och det stämmer på pricken.

Megs mamma är lite speciell. Hon försitter inte en chans att få använda sin fantasi och oftast rymmer den referenser till något ätbart. Meg har sedan födseln matats med de mest häpnadsväckande historierna; hennes första tand var så vass att mamman använde henne som konservöppnare, hon drack så mycket mjölk att de hade en ko ståendes bredvid sängen. När modern är döende flyttar Meg hem och tar hand om henne. Frustrationen över att inte veta något om sin far och sin bakgrund börjar gå henne på nerverna.

Meg har för länge sedan tröttnat på sin mors fantasifulla lögner om hennes uppväxt och har ett förhållande med en man som är moderns totala motsats. Moderns beskrivning av förälskelse rymmer sprakande stjärnor, elektricitet, glittrande moln av stjärnstoft och känslor av att falla; ”De säger att man faller handlöst för någon när man blir förälskad, för det är precis vad man gör; man faller långsamt, länge. Jag började falla samma stund som din pappa omfamnade mig, och jag fortsatte att falla i flera dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle få fast mark under fötterna igen”.

Meg förklarar hur det är med sin pojkvän; ”Med Mark är det inte som att falla, det är raka motsatsen, som att bli infångad och nedsatt på jorden igen. Allt är plötsligt självklart. Alla varför har ett svar, alla mysterier har en lösning. Det är som att hitta hem när man varit vilse, eller som att få svaret på en gåta man kämpat med länge. Det får inte jorden att snurra, det får den att stanna”.

Men så dyker den charmerande trädgårdsmästaren upp…

En nypa salt påminner mig om Chocolate, av Joanne Harris, med alla matreferenser och det där lite magiska i tillvaron. Eftersom jag själv är lite förtjust i att drömma mig bort, trolla med ord och att inte ta allt så bokstavligt så tycker jag mycket om Megs excentriska mor. Jag har nu läst ungefär halva boken och kommer att läsa fortsättningen långsamt under andakt så att den räcker länge, länge…

En nypa salt är utgiven av Printz Publishing som ger ut ”intelligent underhållning och feelgood-berättelser som är lättillgängliga, men också välskrivna och smarta – och gärna roliga”. Den här boken är ännu en mitt-i-prick-utgivning av förlaget som gav ut En dag av David Nicholls.

feelgoodbibliotekarien Feelgoodfavoriter, Romantisk komedi

När jag fick mail från Martina Haag

I kväll har jag haft ett sånt där hallelujamoment (har inget med korset i bakgrunden att göra, Pingstkyrkan har en bra lokal för stor publik)…eller ”Bennymoment” som Martina Haag kallar det. När jag pratade med Martina Haag i kväll gjorde jag inte ett lika bestående intryck, som hon själv gjorde när hon skulle provsjunga för AbbaBenny och AbbaBjörn. Det jag menar är att det är lite speciellt när man träffar någon som man beundrar och som man bara har sett genom tv-rutan förrut, eller som i det här fallet genom tv-rutan och genom hennes böcker. 
Martina Haag bjöd på roliga episoder både från sina böcker och sitt eget liv. Det skrattades i bänkraderna och jag såg många som torkade skrattårar ur ögonvrårna. Själv fick jag nästan hicka för att jag skrattade så mycket…och det fastän jag redan hade läst om det hon berättade. Vi fick också höra om hennes ungdomstid där hon inte var ”som alla andra”. Bland annat var hon den enda i klassen som inte hade färg-tv. Sånt sätter sina spår, men Martina Haag menar att avundsjuka kan vara en mycket bra drivkraft,
om den används på rätt sätt. 
Efter föreläsningen signerade Martina Haag sina böcker och jag stack åt henne ett hemgjort visitkort med min bloggadressen och några korta frågor. Redan någon timme efter hon lämnade Edsbyn  fanns svaren på  i min brevlåda. Jag frågade så här, om jag minns rätt: 
Vad är feelgoodlitteratur för dig?
 Gillar du feelgood? Har du något boktips?
Hur känner du inför skrivandet nu jämfört med hur du kände i början av din författarkarriär? Hur känns det att nu vara en del av ”etablissemanget”?
Här är hennes svar: 

Hej, vilken rolig publik ni var! Här kommer svaren på frågorna; feelgoodlitteratur: en romantisk modern rolig 40+ tjej med drömmar som inte sitter och väntar på att livet ska börja. 





Jag läser mest biografier just nu. Ibland bara deckare ibland massa historiska böcker men just nu; biografier. 





Jag har ganska bra skrivsjälvförtroende nu. Jag försörjer mig på mitt skrivande, jag är så glad att folk vill läsa mina böcker! 





Hejhej Martina











Tack själv Martina för en rolig kväll! Kul att du har en ny bok på gång. Den ser jag fram emot!

Och det är jag inte ensam om. Efter föreläsningen var det flera som kom fram till mig och frågade om dina böcker går att låna på biblioteket. Mitt svar: Självklart!!


feelgoodbibliotekarien Favoriter, Feelgoodfavoriter, Tävlingar

Utlottning av Cecilia Samartins nya bok Salvadorena

Är du är sugen på att vinna boken Salvadorena av Cecilia Samartin? Tack vare Bazar förlag har jag inte en, och inte två….utan tre böcker att lotta ut. Cecilia Samartin är jättestor i vårt grannland Norge. Nu tycker jag att vi tar Samartin till Sverige och till våra hjärtan. Jag är redan ett stort fan av henne och  böcker hon skriver. Både Senor Peregrino och Drömhjärta tillhör mina absoluta favoriter. Nu har jag precis startat på Salvadorena och vet att jag har en härlig lästid framför mig.

Vill du vara med i utlottningen? Skriv då en kommentar här på bloggen och berätta varför du vill läsa Salvadorena och/eller gå in och gilla Feelgoodbibliotekariens sida på Facebook och lämna en kommentar där. Självklart uppskattar jag om du sprider tävlingen vidare. Tävlingen pågår en vecka, så nästa måndag den 3 september meddelas vinnarna! Lycka till!

feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Favoriter, Feelgood, Feelgoodfavoriter, Läst 2012

Porträttet av Dig

Porträttet av Dig av Isabel Wolff är ren och skär feelgood – varmt, intelligent, intressant, överraskningar och ett persongalleri som gör att man känner sig som hemma i en tv-serie från BBC. Boken framkallar kanske inte skratt eller tårar, men en skön känsla och jag blir underhållen från första till sista bokstaven.

Porträttet av Dig föll jag för så fort jag såg omslaget. Så smakfullt! Sen kom jag på att jag läst Isabel Wolff tidigare och när jag gick tillbaka och kollade inlägget om Vickis vintagebutik blev jag förvånad över vilken sval recension jag skrivit. I mitt minne var den bättre och jag har rekommenderat den hej vilt på jobbet. Ingen (vad jag hört) har blivit besviken. Vintagekläderna dyker förresten upp även i den här boken.

Porträttet av Dig handlar mycket om porträttmålning eftersom huvudpersonen Ella, är konstnär och målar just porträtt. Inte visste jag att det kunde vara ett sånt faschinerande yrke. Bara den delen av berättelsen är intressant och som jag har sagt tidigare tycker jag om när man får lära sig något nytt samtidigt som man får sig en bra berättelse till livs. Ansikten beskrivs på de mest detaljerade och varierande sätt och jag börjar själv att se på människors ansikten på ett annat sätt. Ellas intention är att ge liv åt personens känsloliv i porträtten och sittningarna med olika uppdragsgivare utvecklas till rena terapistunderna…för båda parter. Ella kommer så nära personerna hon målar, vilket nog är lätt när man sitter och stirrar på varandra flera timmar i sträck 🙂

Ellas pappa lämnade familjen när hon var sex år och hon försökte teckna pappans ansikte från sitt minne om och om igen. Så fort Ella frågade sin mamma och ville veta var hennes pappa tagit vägen möttes hon av undvikande svar. Ju längre in i berättelsen man kommer desto fler hemligheter uppdagas…och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag blev överraskad och det ger boken flera pluspoäng. Relationen barn och förälder tar nästan mer plats än det romantiska inslaget och det gör historien mer trovärdig på något vis. Kärleksrelationen finns där nästan hela tiden, som ett undertryckt pirrande, men tar aldrig överhanden. Ella blir kär i sin lillasysters fästman och gör allt hon kan för att ingen ska märka det. Som läsare får man följa hennes pina och disciplinerade avståndstagande…ibland är det på gränsen att hon faller dit…men så…

Som jag skrev tidigare i ett inlägg så bloggar jag helst om böcker jag läser medan jag har dem i färskt minne. Allra helst redan innan jag har läst ut dem. Så är nu fallet med Porträttet av Dig. Jag vill suga på pralinen så länge det går. Skulle det inte sluta som jag tror så återkommer jag 🙂

Måste bara klippa in vad Isabel Wolff själv skriver om boken på sin hemsida:
”So The Very Picture of You is about a portrait painter, her sitters and their stories. It’s about the huge secrets that can lie within families, untold. Most importantly it’s about how we look at each other, and what we choose to see.”

På hennes hemsida kan man även läsa om hur hon fick idén till den här boken. Jag hoppas att hon redan har en ny bok på gång för jag vill gärna läsa fler böcker av henne. Måste jag läsa de hon har skrivit tidigare på engelska eller är det översättningar på gång av hennes andra böcker?

Recensionsexemplar från Forum

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Feel-good, Feelgoodfavoriter

Katarina Mazetti på min feelgoodvåglängd

Vad är egentligen ”Feelgood”? Jag antar att några av er därute undrar detsamma när ni hör att jag kallar mig för Feelgoodbibliotekarien. Därför tänkte jag försöka reda ut begreppet lite mera.

Ett sätt att beskriva ”Feelgood”, för mig, är att visa upp några av mina favoriter i Feelgoodgenren. Dit hör absolut Katarina Mazetti, vars böcker jag har läst allihopa..utom möjligen deckaren. Mazetti ligger på precis samma feelgoodvåglängd som jag gör. Hennes blandning av lycka och sorg är i min smak. Likaså hennes sorts humor. Det hon skriver kallar jag feelgood. Undrar om hon håller med?
I senaste numret av Vi Läser svarar Mazetti på några frågor ”På divanen” och hon nämner där det som våra stora humorkungar Hasse och Tage sa: ”Varför ska man öka mängden olycka i världen?” Det stämmer väl in på hur jag tänker. Det finns så mycket elände i världen att det räcker och blir över. Bland annat av den anledningen kan jag inte läsa svenska deckare…det är ungefär som att se på Rapport eller Aktuellt…det blir för nära den bistra delen av verkligheten för mig. Att läsa böcker som får en att må bra (Feel good) fungerar som ett slags motmedel till det som får en att må dåligt.

För den sakens skulle påstår jag inte att all litteratur måste vara ytlig och bara innehålla lycka. Lite både ock är bäst…som Mazetti säger ”Jag skulle kunna skildra hur mycket lycka som helst! I början av mitt författarskap öste jag på med så mycket lycka att det nästan gick för långt. Nu lägger jag på mer skuggor för att få det mer realistiskt. För det går heller inte att bara skriva lustigheter, det svär mot folks livserfarenhet.”

Som bibliotekarie upplever jag ofta att jag får frågan: ”Kan du hjälpa mig att hitta en rolig bok”? Det är ju svårt till att börja med att veta vad olika sorters människor har för humor. Vad tycker personen som jag har framför mig är roligt? Samma som mig eller inte? Dessutom upplever jag att det inte finns så många humoriskt skrivna böcker. I alla fall inte i jämförelse med antalet allvarsamma böcker. Andelen deckare och tragiska självbiografier har ju växt lavinartat senaste årtiondet. När frågan om roliga böcker dyker upp brukar jag rekommendera Mazetti och börjar sedan bläddra i mitt Feelgoodbibliotek i hjärnarkivet.

Angående människors behov av att läsa roliga böcker säger Mazetti att den vanligaste läsarreaktionen hon får är att hon skriver roligt och lättillgängligt. Hon kan inte tänka sig bättre omdöme. -”Läsarna letar efter böcker med en ljus syn på livet. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en bibliotekarie att den som är sjuk eller arbetslös inte frågar efter en skildring om sjukdom eller arbetslöshet”.

Så alltså…Ta dam, trumvirvel: Feelgood = En ljus syn på livet + lite lycka och en mindre mängd olycka.

Framöver kommer jag att presentera flera av mina favoriter inom feelgoodgenren för att försöka komma underfund med vad feelgood egentligen är…enligt Feelgoodbibliotekarien.