Binu av Tong Su har jag med handen på hjärtat inte läst mer än ca 50 sidor av. Den lät så intressant och lovande i recensionerna, men den var för sagoaktig för min smak. Först verkade det väldigt lovande när boken började med att beskriva olika folk i Kina där döttrarna fick lära sig att inte gråta. Om de promt måste gråta fick de utveckla tekniken att gråta genom öronen eller till och med genom brösten! Låter det rubbat? Lagom rubbat brukar jag ju gilla och helst när det handlar om Kina. Men den här gången lockade andra böcker och jag lämnade tillbaka boken oläst. Den med lite mer tålamod kanske gillar den bättre.
Kinaschack av Simon Lewis
Kommisarie Jian, som är en av huvudpersonerna i Kinaschack, är en korrumperad kinesisk polis vid sibiriska gränsen. Efter ett förtvivlat telefonsamtal från sin dotter som är i England beger han sig dit. Utan att förstå ett endaste engelskt ord tror man först att han kommer att ha svårt att ta sig fram på den engelska landsbygden. Trots språkförbistringarna så tar han sig fram med lätthet tack vare en massa våld och stölder. Han får också god hjälp av Ding Ming som är en nykommen, illegal arbetare som kan en del engelska. Tillsammans söker de efter polisens försvunna dotter och Ding Ming försöker hela tiden att återvända till sin uppdragsgivare för att hitta sin fru som kom samtidigt som honom.
Boken ger en väldigt svart, men säkert verklighetstrogen, bild av flyktingsmuggling. Det var nästan så jag blev illamående stundtals.
Eftersom Inga-lill Mosander höjt denna deckare till skyarna i Gókväll hade jag nog för höga förväntningar på boken. Visst var den intressant, fartfylld och väl skriven, men jag hade nog väntat mig mer. Den var lite seg i mitten, men satte fart igen på slutet. Så lite rätt har hon ju och temat är minst sagt annorlunda med en kinesisk polis på engelska landsbygden.
Jag drog på mungiporna ibland. Tex var kulturkrockarna ganska kul. Bla så tyckte de inte om de västerländska toaletterna där man får sätta sig ner precis där någon främling just haft sin rumpa. Ett annorlunda sätt att se på de kinesiska toaletterna, som bara kan vara ett hål i marken. 🙂
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande
Hur knäpp kan inte en brittisk kultur framstå för någon från helt andra sidan av jordklotet! Den här boken, som är fylld av kulturkrockar, får mig både att skratta och att fundera både en och två gånger vad vi håller på med i väst. Den ger också en bra bild av hur saker och ting fungerar i Kina.
Boken handlar om en ung kinesisk tjej som kommer till England för att plugga engelska. Till en början är hon helt ensam, men träffar senare en man. Hon försöker med hjälp av sin ordbok ta sig fram genom Englands språk och kultur.
Det är nära till skratt när vi får läsa förklaringen till varför hon beskrivs som den ”Den oförskämda kinesiska flickan”. Hon är nämligen ganska rättfram i sina frågor ”Är ni inte lite mer tjockare än jag?”, ”Maten du lagar smakar äcklig. Varför har ingen talat om det för dig?”.
Hon tycker också att instruktionerna på kondompaketen är mer upphetsande än sexiga tidningar i Kina, vilket säger mycket om både Kina och om Västvärlden, tycker jag.
Språkligt är det inte helt lätt att läsa den här boken. Den är skriven på hennes knaggliga engelska och språket får mig att tänka på Ett öga rött. Den var också svår att läsa i början, men man kommer snart in i det annorlunda språket. Kul, att det hela tiden går att förnya sättet att skriva på.
Nu har jag läst slutet också. Var ju som väntat inte lyckligt, men det var ju väntat. En verkligen bra historia och kärlekshistoria. Det här är en sån där bok som jag kommer att tjata om att alla borde läsa!
Den sista kejsarinnan
Kom på att jag inte skrivit något om Den sista kejsarinnan, av Min, Anchee. Jag tyckte inte lika bra om den som den förra : Kejsarinnan Orkidé : Kinas sista kejsarinna Men visst var den bra. Helst om man är intresserad av Kinas historia eller om man varit där och sett den Förbjudna staden eller ska åka dit. Författaren har gjort grundlig research och det märks. Jag önskat att jag läst den eller fick läsa den under en vistelse i Kina och samtidigt få en grundlig visning av Förbjudna stadens alla 999 rum. Jag kan rekommendera Google earth där man kan se hur den Förbjudna staden ser ut idag.
Boken ger i alla fall en intressant insyn hur det kan ha gått till i hovet hos den sista Kejsarinnan. Vilka helt otroliga hovceremonier det fanns och hur enuckerna styrde mycket av Kejsarens vardag.
Ingen hör hemma här mer än du,
Efter att ha läst om novellsamlingen ”Ingen hör hemma här mer än du”, av Miranda July, hos den här bloggaren, känner jag att jag vill läsa den och att jag är inne i ett novell-flow just nu. Igår läste jag klart: Nudelbagaren, och många kapitel där har satt sig som ärr på min hjärna. En del dråpliga, en del sorgliga, men helt klart minnesvärda. Kapitelnamnen är så finurliga och säger allt om kapitlet/novellen. Tex ”Förföljaren eller den förföljde” som handlar om en mor som jagar sin son genom hela stan för att få honom att öva piano. Till sist är hon helt inne i springadet och tankarna om sin egen ungdomstid att hon mitt i en bilrondell hör sin son ropa på henne. Ombytta roller alltså. Kinakunskap, kinakritik och livskunskap – allt i en bok. Rekommenderas!
Och efter att ha klippt min första gräsmatta, och förvånande nog funnit att det är en kontemplativ syssla, är jag sugen på att börja läsa lite mer trädgårdsböcker.
Nudelbagaren
Nudelbagaren, av Jian Ma är en riktig mustig historia från Kina. Det är som noveller som flätas ihop med varandra. Till en början är det Författaren och Blodgivaren (var verksamhet av professionella blodgivare är en historia för sig) som är gamla vänner som sitter och berättar historier för varandra. Helst historien om mannen som bränner lik som arbetsyssla är speciellt rolig eller makaber. Beroende på vilken låt man vill ska spelas under kremeringen får man betala olika mycket. Jag återkommer med listan.
Ska bli kul att prata med någon annan som har läst boken. Helst skulle jag vilja göra det efter varje kapitel, medan man har boken färsk. Ännu har jag bara läst hälften. Den är inte helt lätt och är lite svår att läsa direkt innan sovning, men den lockar ändå. Många historier har fastnat på min hjärna och blir nog kvar där länge.
Lämna aldrig pinnarna i riset!
Ska du åka till exempel till Kina kan det vara bra att veta vad som gäller, så att du slipper göra samma misstag som jag tydligen gjorde. Hade jag läst Världens etikett– Resenärens guide till gott uppförande innan resan så hade jag kanske inte utmärkt mig så mycket. Till exempel så ska man ALDRIG lämna ätpinnarna nedstuckna i riset eftersom det associeras med död. Och använd för guds skull den tjocka delen av ätpinnarna när du tar mat från en gemensam 
rätt. Låter ju självklart när man läser det här……
Bokfemma om språk
Kina är ett land som ligger mig varmt om hjärtat. Köpte en kinesisk språkkurs här om dagen, så snart blir det lyssna av. Jag passar på att lista fem av mina Kina-favoriter under veckans bokfemma om språk.
1. En röd hjältinnas död, Qiu Xiaolong. Deckare om en kinesisk polis, som gillar poesi.
2. Röd åklagare, Xiao Rundcrantz.
3. Chi an, Bara en dotter, Mosher, Steven W
4. Snöblomma och den hemliga solfjädern, Lisa See
5. Mei wenti! Inga problem! : om livet i dagens Kina, Catarina Lilliehöök.
Feelgoodbiblioteket 