Vad de döda vet, Lippman

Mycket död just nu i mina böcker.”Vad de döda vet” var annorlunda jämfört med Lippmans tidigare. Det var inte hennes vanliga kvinnliga detektiv som boken handlade om utan om en kvinna vars identitet hölls hemlig tills bokens slutdel. Boken handlar om två flickors mystiska försvinnande för ca 30 år sen, som av en slump blir aktuell igen i nutid. En kvinna dyker upp och säger sig vara en av de försvunna systrarna. Man får följa hennes föräldrars tid kring försvinnandet, men också i ”nutid”. Man får även följa polisens arbete kring nystandet av gåtans lösning.

Måste erkänna att jag stundtals blädderläste (inte för att den var dålig eller långtråkig, utan mest beroende det på att jag hade andra böcker som talade till mig just då) och därför fick nog inte boken den uppmärksamhet den förtjäntat av mig. Spännande, med bra personbeskrivningar. Kanske lite väl klurig och det kändes lite tjatigt när kvinnan aldrig kunde berätta vem hon egentligen var, men man förstår varför på slutet.
Jag kommer att läsa Lippmans nästa. Jag kommer att tänka på böcker av Julie Parson, Ruth Rendell och Petra Hammersfahr när jag läser Laura Lippman.

Den sista kejsarinnan

Kom på att jag inte skrivit något om Den sista kejsarinnan, av Min, Anchee. Jag tyckte inte lika bra om den som den förra : Kejsarinnan Orkidé : Kinas sista kejsarinna Men visst var den bra. Helst om man är intresserad av Kinas historia eller om man varit där och sett den Förbjudna staden eller ska åka dit. Författaren har gjort grundlig research och det märks. Jag önskat att jag läst den eller fick läsa den under en vistelse i Kina och samtidigt få en grundlig visning av Förbjudna stadens alla 999 rum. Jag kan rekommendera Google earth där man kan se hur den Förbjudna staden ser ut idag.

Boken ger i alla fall en intressant insyn hur det kan ha gått till i hovet hos den sista Kejsarinnan. Vilka helt otroliga hovceremonier det fanns och hur enuckerna styrde mycket av Kejsarens vardag.

Innan jag dör, Jenny Downham

”En rörande och modig roman
som påminner oss om att uppskatta
de människor som är viktiga för oss
och att fånga ögonblicket.” Guardian

”En sorglig och vacker bok…
Den handlar om döden,
men är en lovsång till livet. ” Irish Times

Snyft och wow!! Inte trodde jag att en bok om döden skulle kunna vara så här bra! Och livsbejakande! Jag brukar hålla mig ifrån sorgliga böcker för det finns så många andra roligare böcker som får en att må bra. Men nu måste jag nog omvärdera. Jag vet inte om jag kan sätta etiketten: Feel-good, men på något sätt får den här boken mig att må bra och att skärpa till mig. Jag ska inte ta livet för självklart och klaga på småsaker. Jag ska inte….

Jag har några sidor kvar av boken, men måste spara slutet tills jag är ensam, så jag får fälla några tårar i fred.

I boken får man följa tonåriga Tessa under hennes sista månader. Hon har leukemi och bara några månader kvar att leva. På väggen ovanför sin säng skriver hon upp saker som hon vill hinna med innan hon dör. Bla prova droger, bli kär, bli känd och att hennes föräldrar ska återförenas.

Baksidestexten beskriver boken så här:
Innan jag dör är en bok fyllld av liv och stark livskänsla. Den handlar om att ta förväl till livet, men lika mycket om att leva det fullt ut. Utan sentimentalitet och med absolut närvaro skildrar Jenny Downham i sin uppmärksammade debutroman (!) (vill gärna läsa mer av henne) den unga Tessas sista månader i livet.”

Ur vulkanens mun, av Helena von Zweigbergk

Har otåligt väntat på att få läsa ”Ur vulkanens mun”, men hela tiden tänkt att jag redan förstått hur den är. Men den är verkligen bra och man våndas när man läser den. Om ett äktenskap på sista versen. Har ännu inte läst slutet….men kan varmt rekommendera den.

Nu har jag läst slutet och blev inte besviken. Boken är som en handbok i hur man ska göra för att förstöra ett äktenskap. Kan användas för att förhindra en skilsmässa också. Och det som var absurt i boken och som säger mycket om vår samtid var att huvudpersonen jobbade som författare till ”Njuta-av-livet-böcker”. Hela tiden såg hon maträtter och sammanhang i tillvaron som skulle passa för att arrangera foton till hennes böcker. Hon hade också en vännina som har ALLT och med ett hem klippt och skuret ur Sköna hem. Detta stod i väldig kontrast till hennes känsloliv och verklighet. Den här boken slurpar man i sig på en dag eller två. Det är inte någon feel-good-roman, men svår att lägga i från sig ändå.

Djävulen i spegeln utläst

Vad härligt det känns att ha hittat en ny serie som jag gillar. Läste slut boken i morse och skickade iväg en beställning på Hortons två andra deckare. Boken påminde mig om Peter Robinsons böcker och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som jag gillar. Dels är det nog karraktärerna som beskrivs så ingående och bra att det känns som att man ser dem framför sig. Dels är det nog det brittiska polisväsendet som får mig att tänka på alla brittiska deckare som går på tv, som jag gillar. Såna kan man liksom aldrig se för många av (även om jag känner folk som alltid somnar till Morden i Midsommer ;-)) Sen är det själva fallet som bit för bit nystas upp och där man hela tiden själv får fundera kring vem som är mördaren. Samhällskritiken som ligger som ett raster över hela berättelsen gör nog också sitt till. Det känns tryggt att veta att det finns minst två brittiska deckare att ta till när jag längtar efter såna och det händer ofta. MEN det känns som bok-tortyr att veta att Peter Robinsons nästa bok inte kommer förrän i september!! Suck!

Måste lägga ifrån mig "Två husvagnar"

Jag hade så höga förväntningar på den här boken efter att ha läst författarens förra: En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Men………efter ca 200 sidor känner jag att den är okej, men jag lägger hellre ner tid på annan läsning, även om den här är en viktig bok. Den tar upp europeisk flyktingproblematik utifrån några papperslösa arbetare i England och den känns verkligen äkta. Den växlar mellan olika personer, som fler än jag lagt märke till, inte beskrivs så fänglande. Det blir bökigt att hoppa mellan flera personer som jag visserligen kan känna med, men de känns ytligt beskrivna och jag fastnar inte i läsningen. Det finns ett visst flyt i berättelsen, men nu ger jag upp. Och en varningens ord om du är lite känslig….kycklingfarmen…..blä!!!!!!!!

Bredow gånger två

Under helgen har jag läst två av Katarina von Bredows ungdomsböcker, Syskonkärlek och Knappt lovlig. De har kommit som nyupplaga, med snygga framsidor. Jag har läst nästan alla hennes böcker, men blev lite besviken på de här. De håller inte samma höga klass om Hur kär får man bli? och hennes senaste som handlar om tonårsgraviditeter, Som jag vill vara. De var verkligen bladvändare.
Syskonkärlek handlar, som titeln antyder, om incest mellan två halvsyskon. Jag kan inte låta bli att tänka på Peter Pohls Nu heter jag Nirak, som kom i höstas och som fick så mycket kritik och Peter Pohl kallades för gubbsjuk. Hade den här boken kanske fått samma kritik om författaren inte varit kvinna? Jag har i och för sig inte läst några recensioner om den. Hon beskriver också förhållandet, med många (onödiga?) sexuella beskrivningar, mellan en äldre man och en ung tjej.
Knappt lovlig handlar om 15-åriga Hanna, en asfaltsblomma, som mot sin vilja måste flytta ut på landet. Där blir hon kär i en grisbonde, som nästan är dubbelt så gammal som hon själv. Snabb och lätt att läsa, som en film. Jag önskar att Bredow ska komma ut med en vuxenroman nästa gång!