Binu av Tong Su har jag med handen på hjärtat inte läst mer än ca 50 sidor av. Den lät så intressant och lovande i recensionerna, men den var för sagoaktig för min smak. Först verkade det väldigt lovande när boken började med att beskriva olika folk i Kina där döttrarna fick lära sig att inte gråta. Om de promt måste gråta fick de utveckla tekniken att gråta genom öronen eller till och med genom brösten! Låter det rubbat? Lagom rubbat brukar jag ju gilla och helst när det handlar om Kina. Men den här gången lockade andra böcker och jag lämnade tillbaka boken oläst. Den med lite mer tålamod kanske gillar den bättre.
Kinaschack av Simon Lewis
Kommisarie Jian, som är en av huvudpersonerna i Kinaschack, är en korrumperad kinesisk polis vid sibiriska gränsen. Efter ett förtvivlat telefonsamtal från sin dotter som är i England beger han sig dit. Utan att förstå ett endaste engelskt ord tror man först att han kommer att ha svårt att ta sig fram på den engelska landsbygden. Trots språkförbistringarna så tar han sig fram med lätthet tack vare en massa våld och stölder. Han får också god hjälp av Ding Ming som är en nykommen, illegal arbetare som kan en del engelska. Tillsammans söker de efter polisens försvunna dotter och Ding Ming försöker hela tiden att återvända till sin uppdragsgivare för att hitta sin fru som kom samtidigt som honom.
Åtta procent av ingenting av Etgar Keret
Den här boken förtjänar egentligen ett blogginlägg per novell. Den är som en pralin före sängdags, som jag blivit beroende av. Novellerna är så korta, roliga, intelligenta och överraskande. Igår läste jag en om varför det inte finns några människor på månen och fastän den var helt absurd så känns det inte helt otroligt om det vore sant 🙂
Husmorsorna, the ultimate köksalmacka
Jag fick Husmorsorna, the ultimate köksalmanacka i födelsedagspresent och det är en ovanligt trevlig receptbok. Roliga kåserier blandat med bilder och recept. Inte för att jag lagat en endaste rätt därifrån än…men jag ska!
Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma. Kåserier av Hillevi Wahl
Det är alltid lika kul att läsa om hur andra upplever saker man själv är med om. Tankar, funderingar, skräckscenarier, kommentarer – allt som flyger genom hjärnan. Hillevi Wahl skriver ganska roligt i Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma, och det känns ibland som att man sitter med vid familjens smuliga bord. Men varför finns det ingen sån här bok som vänder sig till adoptivföräldrar?! Eller gör det? Jag tvivlar på att jag missat nåt i min dammsugning bland adoptionsböckerna.
Dubbla slag av Malin Persson Giolito
Dubbla slag förtjänade inte att blädderläsas, men pga av tidsbrist och ett livspussel att lägga blev det så. Tror att författaren skulle förstå vad jag menar. Hade jag inte bara varit mamma utan också intresserad av juridik hade jag säkert tyckt bättre om boken. Nu blev det för svårt för mig att få ihop bokens helt olika delar; trebarnsmammans hetsiga hemmaverklighet med intrigerna på advokatkontoret. Egentligen är det intressant med ett nytt grepp att blanda mammatillvaro och livet som advokat, men det föll inte mig i smaken. Kan dock tänka mig att läsa något mer av författaren om jag slipper juridiken. Det är intressant att läsa om livspusslet och jag förväntade mig något mer kritiskt förhållningssätt till det faktum att huvudpersonen blev av med jobbet för att hon hade barn och skulle vara föräldraledig. Men hon tog ju inte upp någon kamp alls utan förlikade sig helt lamt med situationen. Jag hade fått för mig att det var bokens budskap: att ingen kvinna (eller man för den delen) ska bli av med jobbet pga att hon har barn. Missade jag något viktigt pga blädderläsningen?
Flickorna av Lori Lansen slutläst
Flickorna läste jag slut för någon vecka sen, men har inte varit på blogghumör. Boken var verkligen bra! Jag fick påminna mig själv flera gånger att det inte var en självbiografi utan en roman. Det kändes som att man lärde känna de två huvudpersonerna och även deras familj. Kanske var den i längsta laget för min smak. Den hade vunnit på att förkortas, men samtidigt var det sorgligt när den tog slut.
Boken väckte ett intresse hos mig för funktionshinder och speciellt för siamesiska tvillingar.
Att leva så nära en person får mig att få cellskräck bara jag tänker på det. Integritet är ju knappt att tänka på. Eller faktiskt så lyckades de nog ganska bra att ha ensamma stunder.
Det var också fascinerande hur de löste problem som uppstod i samband med deras funktionshinder. Jag undrar hur författaren kommit på allt. Intressant också att de var så olika. Bla så blev den ena alltid myggbiten men inte den andra. Intressantast av allt var att när de hade ätit sparris så luktade bara den enas urin illa!!
Flickorna, av Lori Lansen
Än en gång har jag stött på en bok som får mig att längta hem till den. Flickorna, av Lori Lansen heter boken. Den handlar om två flickor som är sammanväxta i huvudet, dvs siamesiska tvillingar. De är nu 29 år och vet att de inte har så lång tid kvar att leva. Den ena av dem, Rose, börjar att skriva på en självbiografi. Systern Ruby är inte lika intresserad, men skriver på uppmaning av systern hon också. Det är så intressant att höra om dessa två olika karraktärer. Att de kan vara så olika fastän de till och med är sammanväxta och tvingas leva samma liv. Det är också intressant att höra hur ett liv som sammanväxt tvilling kan vara. Till exempel så självklara saker som att nicka är omöjligt för dem. Ruby är väldigt åksjuk, medans Rose är äventyrslysten vilket ställer till en del problem.
Min bästa väns dotter
Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson är en bok om hur snabbt livet kan byta kurs mot något man absolut inte tänkt sig. Kamryn, bokens huvudperson, får en dag brev från sin före detta bästa vän. Det visar sig att hon är döende och önskar att Kamryn ska adoptera hennes dotter. Kamryn som blivit sviken av sin bästa vän och fästman ser ingen annan utväg än att ta hand om barnet. Därifrån får man följa hennes tankar om hon kommer att duga som förälder och om hur deras nya familj ses utifrån. Kamryn är nämligen mörkhyad och dottern ljusaste blond. Funderingar kring ”riktig mamma” och annat tas upp, vilket berör mig lite extra som adoptivförälder. Kanske inte världens bästa bok, men inte helt banal heller. Den vänder och vrider på livets små och stora frågor på ett medkännande vis. Fler än jag gillade den.
Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson
Du ska vara spännande och varm var som en liten lättsmält karamell som jag slukade mellan Go´kvälls boktips och På spåret. Snärtig, ironisk och underfundig. Hade jag inte haft flera vänner som träffat helt perfekta män (finns de förresten?) genom nätdejting skulle jag nog tvivla på nätdejtingens förtjänster efter att ha läst den här boken. Här får man nämligen för sig att fåtal nätdejtare egentligen är ärliga om vem de är, eller helt enkelt inte känner sig själva eller för den delen ens förstår vad de söker. Boken förmedlar tydligt både hur förtvivlat jobbigt nätdejtande kan vara, men även hur spännande sökandet kan bli. Nästan som en drog man till slut inte kan släppa.