Silke av Alessandro Baricco

I går såg jag filmen Silk som bygger på boken Silke av Alessandro Baricco. Jag har länge blivit tjatad på att jag bara måste läsa den boken. Jag har lånat hem den flera gånger, men stampat fast i alla beskrivningar av silkesmaskar i början. Men efter gårdagens filmupplevelse blir jag verkligen sugen på att läsa boken. Sällan det är åt det hållet liksom. Brukar snarare vara så att jag läser boken först och sen ser filmen.

Jag läste Utan blod av samma författare för några år sen och blev helt tagen. Så tunn, men ändå så innehållsrik bok. Har för mig att den också hade med en sån där sirlig oväntad knorr, som filmen Silk hade. Den här historien lockar också och den brukar vinka till mig från boksnurran på jobbet.

Sjuårskrisen av Josie Lloyd och Emlyn Rees

En förkylning och en pocketbok senare börjar jag se ut från näsduksgrottan. Sjuårskrisen är perfekt att ha som 30-sekunders-läsning, eftersom sådan läsning lätt gör att jag tappar sammanhanget. Den här berättelsen och med det driv den har gör att det är omöjligt att tappa tråden. 30 sekunders läsning är ungefär vad jag stundtals lyckats smyga mig till de senaste dagarna när jag varit hemma med en förkyld dotter, samtidigt som jag själv nyser väldigt ofta. Det kan också kännas som en tröst att läsa om andra som också känner sig som en ”hushållsrobot” just såna här dagar.

Jag såg Sjuårskrisen av en slump och långt bak i hjärnan kunde jag påminna mig att jag läst en annan bok av samma författare och med samma huvudpersoner. Den hette Tillsammans och jag kommer ihåg att jag tyckte den var bättre än många andra liknande böcker jag slukat.

Det var roligt att möta gamla bekanta och se hur deras förhållande utvecklats. Amy och Jack är Det perfekta paret och då menar jag det. De passar verkligen ihop, gillar samma saker osv, men så kommer småbarnslivet emellan… Och varför kan inte folk PRATA med varandra? Vad mycket enklare det skulle vara då. Man märker det tydligt speciellt i en berättelse som den här när man får se problemen ur båda huvudpersonernas synvinklar. Ibland tycker jag dock att deras relation skildras lite väl svart-vitt och gammaldags. Hur roligt är det att höra om män som inte fäller ner toaringen (har man hört det förrut?) eller att mannen ska vara familjeförsörjare (Suck!).

Boken liknas vid Bridget Jones-böckerna och Nick Hornbys böcker. Jag kommer snarare att tänka på Tony Parson. Relationsböcker skrivna med humor och träffsäkerhet. Som en äkta brittisk romantisk komedi med förankring i vardagen. Till och med Hugh Grant själv nämns i boken! En bok man kan avvara, men helt perfekt som förkylnings/vab-litteratur! Och varför inte som relationsterapi?!

Livets aviga och räta – ett måste för alla sticktokiga

Livets aviga och räta av Kate Jacobs var överraskande bra. Kanske beror det på att mina förväntningar inte var så höga. Men baksidestextens löfte om att den skulle bli film med Julia Roberts gjorde att det kändes som en bok för mig. Nu när jag kollar lite på nätet ser jag att det finns en fortsättning och jag kan tänka mig att läsa den också.

Handlingen utspelar sig i en liten handarbetsbutik i centrala New York där några kvinnor varje fredag träffas för att sticka. Klubben blir mer än bara stickning även om stickningen har en central roll boken igenom. Varje avsnitt börjar med en stickbeskrivning som även kan passa in som en beskrivning av livet. I centrum står en ensamstående mamma som lyckats som egen företagare och som mamma trots att hon inte haft det så lätt. Mannen med stort M, som lämnat henne dyker upp igen efter 8 år och ni kan ju gissa själva vad som händer.
Vad jag gillar med den här boken var vänskapen och gemenskapen mellan kvinnorna, New York-känslan och den romantiska tråden. Jag gillar även att den inte var så förutsägbar som jag först trodde. Mer än så kan jag inte säga, bara att slutet var väldigt oväntat, i alla fall för mig. Kan avslöja att titeln stämmer på innehållet.
Jag väntar med spänning på rollbesättningen av den kommande filmen!

Ketchupeffekten

Det har varit trögt på läsfronten ett tag. Jag har inte alls varit lässugen. För en läsoman känns några dagar utan böcker som en hel evighet. Är väl bara några dagar jag inte läst egentligen. Jag har inte haft någon bok som lockat mig. Samtidigt har jag haft ett bokpaket på ingång som varit försenat från Adlibris, så det har inte känts som jag skulle hinna börja på någon annan bok. Har nämligen utvecklat en sorts ovilja att ha flera böcker på gång samtidigt. Bloggsjuka?

Men så i dag släppte det. Allt på en gång…som med ketchupen. Paketet kom från Adlibris och så började jag läsa en bok på jobbet + att jag är sugen på en till som jag ångrar att jag inte köpte på en gång.

I paketet låg Åtta procent av ingenting, av Etgar Keret. Ända sedan jag lyssnade på honom i Oslo har jag varit nyfiken på hans berättlser. Hela den här boken består av korta berättelser, är osäker på om det kan kallas noveller när de är så här korta…men, men. I alla fall; bara beskrivs de som ”Skruvade samtidsfabler” på bokens baksida. Bara innehållsförteckningen får mig att rysa: Orubbliga regler, Kinderägg, Funkktionsfel (ja, med två k), Fettot, Hälleflundra, På din sida osv.

På jobbet öppnade jag Katarina Janouch Bedragen som har ett sånt där omedelbart flyt, som kan få vilken slöläsare som helst att fastna i berättelsen. Läste några sidor på arbetstid!! och lånade sen hem den.

I paketet från Adlibris låg också: Min bästa väns dotter som säkert inte heller är så svårläst. Ångrar att jag inte köpte Sjuårskrisen. Lagom läsning när jag ändå flyter omkring i relationsträsket.
Samtidigt har jag senaste dagarna försökt mig på En halv gul sol, som jag både hört att den är bra av många och som jag vet att jag kommer att gilla, bara jag rycker upp mig och läser sakta och tålmodigt.
Kanske blir 2009 ett år då jag läser många böcker samtidigt ändå…. Det värsta med ketchupeffekten är att jag snabbt tappar intresset för böcker som ligger där synliga och tillgängliga och bara väntar på mig.

Filmfrossa hos mig över helgerna

Jag har hunnit se två bra musikfilmer under helgerna som gått. Så bra filmer att jag beställde hem filmmusiken. Den ena är Once, som utspelar sig på Irland. En gullig historia och sångerna sitter kvar i minnet. My Blueberry Nights var så snygg och desstutom spelar Norah Jones huvudrollen.

Lyckans dag!

Vårens böcker-katalog ligger äntligen på mitt skrivbord!!

Efter läsningen känner jag mig lite besviken. Det var inte så många glada nyheter för min del. Några ser jag dock fram emot att läsa. Vårens stora godbitar för mig är bara:
Främmande jord av Lahiri och Stråk av rött av George.

Annars ska jag nog kolla upp:
Tid för förändring, Tudor-Sandahl
Pappersfjäril, Diane Wei Lliang
Livets gåtor- Jane Austen, Edström
Hustrur och döttarar, Gaskell (pocket)
Sjuårskrisen, Lloyd (pocket)
Agnes Grey, Bronte
En bråkdel av det hela,
Vita, Mazzacco

Gott nytt år!

När jag började skriva här på bloggen så var det för att tydliggöra min läsning för mig själv. Nu när jag tittar tillbaka på vad jag läst under året så ser min läsning ut ungefär som jag trodde (förvånande 🙂 ) . Jag har gått på ren lustläsning och har inte alls känt mig tvingad att läsa någon endaste bok i jobb-syfte. Jag kommer nog att fortsätta på samma vis 2009: mycket brittisk, feel-good och en deckare då och då. Om jag ska göra en topplista av mina läsupplevelser under 2008 så blir det så här:

1. Kärleken. lyckan och meningen med livet, av Elizabeth Gilbert
2. Mina två mammor, av Joshilyn Jackson
3. Den motvilliga resenären, av Jenny Diski
4. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, av Mary Ann Shaffer
5. Kall som graven, av Peter Robinson

39-årskrisen, av Jane Green

39-årskrisen, av Jane Green har varit en alldeles utmärkt julläsning för mig. Jag har stulit åt mig små stunder då jag helt absorberats av berättelsen. Såna böcker är speciellt bra när man blir avbruten i sin läsning ofta. För en del kanske Jane Greens böcker är alldeles för lättsmälta, men för mig är det underhållning som jag behöver ibland. Jag gillar henne och den här tycker jag är bättre än många av hennes tidigare.

Boken handlar om fyra vänner som tappat kontakten med varandra, men som återses när en gemensam gammal vän plötsligt dör. Det visar sig att han varit en viktig person i alla deras liv. När de träffas igen är det som att tiden stått stilla. Det är där jag börjar bli nostalgisk. För visst är det så att gammal vänskap inte rostar. När jag läser denna bok längtar jag efter mina vänner och efter den tid som flytt.

Det är lätt att känna in sig i de olika personernas känsloliv och problem, även om jag inte helt känner igen mig, fastän jag själv snart fyller 39. Lite kul är det när man känner igen sig i 80-tals musiken de lyssnade på när de var yngre, som tex Culture club. Den här boken rekommenderar jag till dig som läst klart alla Marian Keyes böcker och som vill ha en lättsmält historia som vrider och vänder på relationer och alla problem och glädjeämnen som följer med dessa.

Från mörker till ljus

I Från mörker till ljus, av Baby Halder får man följa en ung indisk tjej som gifts bort som 12-åring. Hennes man misshandlar henne om och om igen. Hon flyr med sina tre barn och lyckas ordna arbete och boende mot alla odds. Slutligen hamnar hon som hushållerska hos en lärare som uppmuntrar henne att läsa och skriva. Hon skriver om sitt liv och boken är ett resultat av hennes skrivande.

Stundtals känns det som att boken bara handlar om att hon flyttar hit och så flyttar hon dit och så kommer hennes ena bror och hämtar henne dit och så lämnar nästa henne dit. Men stundtals känns det som att man är i den indiska förorten med henne. Det är fascinerande att läsa om verkliga levnadsöden och om människor som tycks klara den ena olyckan efter den andra och därtill behålla sitt förstånd.
Boken har blivit bästsäljare och är översatt till ett flertal språk. Själv hittade jag den på vagnen med kulturstödsböcker på biblioteket.