En bok och en föreläsning om chick lit

Jag fick ett tips om en föreläsning om Chick litKunskapskanalen och tog tillfället i akt att förkovra mig lite i ämnet. Det var Yvonne Leffler som är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet som föreläste om Chick lit som självhjälp och rådgivning.

Det som fastnade var att Leffler beskrev den oro som uttryckts för att kvinnor skulle få snedvridna föreställningar om kroppsideal genom att läsa böcker från chick lit genren. Hon kontrade med att fråga vilken kroppsuppfattning män kan tänkas få av tex Rambo-filmer. Ingen oro där inte. Som om kvinnor skulle vara mer mottagliga mot negativ påverkan. Pyttsan! Det är inte heller första gången som kvinnors intressen tillskrivs lägre status.

Leffler menade att Chick lit inte bara handlar om lyxkonsumtion, glamour och romantik, utan döljer mer än så. De skildrar ofta kvinnoliv med en ironisk distans och att de har funktionen som bildningsromaner och rådgivningsromaner. Dessa romaner fyller en stor funktion för många då man kan känna igen sig själv och få styrka från dem. Speciellt intressant var det att höra att svensk chick lit ofta, till skillnad från chick lit från andra länder, ofta handlar om arbete och karriär.

Leffler framhöll också att Chick lit är emancipatorisk litteratur!

Jag fick tidigare i veckan tips från en bloggläsare om antologin Chick lit: brokiga läsningar och didaktiska efter att ha lyssnat på den intressanta föreläsningen känns boken ännu mer tilltalande.

Jag rekommenderar föreläsningen med professor Yvonne Leffler. Ser nu också att det finns ytterligare en föreläsning om Chick lit på Kunskapskanalen – Chick lit i korsett.

Annons

Lisa Jewell talar om chick lit

Eftersom jag just har fått Lisa Jewells bok Efter festen kollade jag in hennes hemsida. Där hittade jag mycket intressant läsning. Bland annat hur det gick till när hon fick sin första bok publicerad och hennes egna skrivtips till andra som vill bli författare.
På sidan hittade jag även korta filmer där Lisa Jewell talar om olika ämnen, bland annat om chick lit-genrens oförtjänt dåliga rykte. Hon säger något åt det här hållet (min fria översättning):
 
”Problemet med chick lit är vad det betyder för de som inte läser chick lit. De anser att allt som är chick lit är skräp. De glömmer att inom varje genrer finns det både bra och mindre bra exempel”.
 
Jag håller med henne. Det finns väldigt många bra och underhållande chick lit-romaner och varken de eller litteratur inom andra genrer förtjänar att bli dragna över en kam.

Nya kontakter av Kinsella – romantisk komedi perfekt för hängmattan

Jag tänkte att jag skulle ha något lättroande på semestern och lånade Nya kontakter av Sophie Kinsella när jag var på biblioteket. Jag har tidigare läst Flickan från tjugotalet av Kinsella, som jag tyckte om. Bättre än vad jag hade förväntat mig faktiskt. Visst är båda ”pratiga” och ibland tycker jag att författaren gärna hade fått skala bort vart tredje ord. Det blir för många ord, samtidigt som det går så lätt och snabbt att läsa att jag nästan blir åksjuk 🙂 Någon som förstår hur jag menar? Men roliga är Kinsellas böcker och jag småfnittrar ibland under läsningen. Påminner på nåt sätt om Bridget Jones.

Poppy, huvudpersonen i Nya kontakter, påminner om Bridget och hon råkar ut för ungefär lika många missöden och pinsamma situationer som hon. Det börjar med att hennes förlovningsring försvinner och samtidigt hennes älskade mobiltelefon. Hon känner sig helt naken och utlämnad utan mobiltelefonen, som visar sig få en mycket central plats i berättelsen.

Poppys nya mobiltelefon, som hon av en slump hittar i en papperskorg, visar sig tillhöra sekreteraren till en affärsman, Sam, men Poppy vägrar att lämna ifrån sig den förrän hon har fått tillbaka sin ring. Utan nummer kan ju ingen ringa henne när de hittar den, resonerar hon. Poppy får till en början ofrivilligt agera sekreterare och vidarebefordra alla sms och mail till Sam. På det viset växer en relation fram mellan dem. De så att säga, delar inkorg (vilket kanske kan ses som romantiskt…eller helt jättejobbigt!).Det sker så klart en del förvecklingar och Poppys fästman visar sig inte vara den hon trott.

I mitten av boken kände jag att nä…nu blädderläser jag klart den…men sen tog den sig igen… Kan beror på att jag har läst småstycken och blivit avbruten hela tiden…och varje gång jag skulle börja igen letade Poppy fortfarande efter sin ring, kändes det som.

Kinsellas böcker passar perfekt som strandläsning/semesterläsning och bör nog avnjutas som sträckläsning. Den var inte riktigt så förutsägbar som jag först trodde och slutet…ja det är rena Julia-Roberts-slutet…så klart! 🙂 Dröjer nog inte förrän boken blir filmatiserad…sker kanske förresten redan i detta nu?

När jag läste hade jag Lyrans tematrio om yrken i skallen. Poppy är sjukgymnast. Kanske inte det vanligaste yrken hos sådan här litteraturs hjältinnor.

Konsten att vara ungkarl

Konsten att var ungkarl av Mike Gayle hittade jag på bokhandeln av en slump. Den var nedsatt och jag plockade med mig den lite på måfå. Ibland får jag ett sug efter lad-lit i Nick Hornbys anda. Redan efter några sidor insåg jag hur överraskad jag blev. Den var faktiskt bra! Mycket bättre än vad jag förväntat mig och sånt är roligt att vara med om 🙂

Den handlar om tre bröder i Manchester som lyckas strula till sina kärleksliv något så katastrofalt. Önskar ibland att jag fick ha ett finger med i historien för att hjälpa dem…men då hade det inte blivit en lika bra historia, så klart. Jag gillar att det var så många oväntade vändningar och att spänningen var hög hela tiden. Hur skulle det gå? Sådana böcker är mycket svårt att lägga ifrån sig och gör att jag som är mycket kvällstrött var tvungen att läsa klart boken med bara ett öga.

Hade bibblan haft öppet i lördags hade jag gått dit och lånat en till bok av Gayle. Nu får jag hålla mig till tåls ett tag för jag har just börjat på en annan bra bok. Men nästa gång lad-lit-suget sätter in vet jag var jag ska leta.

Annonsflickan från Odessa

Med anledning av det som händer i Ukraina just nu så lägger jag ute det här inlägget som repris. Boken ger inblick i livet i Ukraina på sätt som fick mig att få upp ögonen för det landet.

Annonsflickan från Odessa
var en överraskning för mig. En blandning av Desperate Housewifes och En kort berättelse om traktorer på ukrainska lät lovande. Den var mer än lovande och efter den har jag haft svårt att hitta någon ny bok och får inte fart på läslusten.

Boken handlar om en ung kvinna i Odessa som får arbete på ett företag som sysslar med import. Ett av villkoren är att hon ska ligga med chefen…men hon lyckas ta sig ur situationen. Hon tar även arbete på en datingfirma där desperata amerikanska män söker fattiga desperata ukrainska kvinnor, vars dröm är att lämna Ukraina och leva i det rika Amerika. Samtidigt har hon en maffiaboss i hälarna.

Det kan låta som en ytlig historia, men boken beskrev livet och kulturen i Odessa så att den väckte min nyfikenhet. Bland annat kan jag inte släppa tanken på att testa att dricka te med hallonsylt i, vilket huvudpersonen ofta gjorde i boken. Jag har hört att det fungerar som en sorts efterrätt. Att ojämna tal räknas som lyckotal och att ingen skulle komma på tanken att bjuda in sina vänner till sitt födelsedagskalas. Riktiga vänner vet när ens vän fyller år och dyker upp ändå. Små kulturella uttryck som får en att reagera och upptäcka sådana i ens egen tillvaro älskar jag att läsa om. (Etnologen i mig kanske 🙂 )

Odessa beskrivs också som en varm, internationell stad till skillnad mot Moskva som är hård och kall. En resa till Odessa skulle inte sitta helt fel. Jag ska i alla fall ta mig en titt på Internet och resa till Odessa den vägen.

Boken är skriven på ett ganska roligt vis och med humor mitt i den fattiga och miserabla tillvaron som många i Ukraina verkar leva. Samtidigt behandlar den ett allvarligt tema där män mer eller mindre köper sig hustrur…en verklighet som tyvärr är allt för vanlig och tragisk.
Jag kommer absolut att läsa mer av Janet Skeslien Charles. Är det någon där ute som kan rekommendera likande böcker så tackar jag och tar emot!

Oväntat besök på Star street 66

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes var så där. Hade läst någonstanns att det här skulle vara hennes bästa hitills, men det kan jag absolut inte hålla med om. Jag gillar ju hennes böcker och ångrar inte att jag läste alla de 598 sidorna. Den var lättläst och jag gillade flera av karraktärerna och det var intressant att läsa om deras problem. Det blev lite väl mycket relationsproblem när nästan alla hyresgäster bytte parner med varandra för att senare byta tillbaka igen. Och sen var det nån osalig ande av nåt slag som flög in och ut i husets olika lägenheter och det blev för onaturligt för mig. Passade inte in i historen. Den hade varit lika bra utan det inslaget, eller till och med bättre. Men som lättläst bladvändare, som man behöver ibland. kan jag rekommendera den. Jag måste dock säga att jag tycker att den var en av Keyes sämre böcker.