Greta Renborg och jag

Greta Renborg och jag har en del gemensamt har jag märkt nu när jag har läst på lite mer om henne. (Är det någon som har missat det så har jag tilldelats Greta Renborgs pris av Svensk biblioteksförening.)

Greta, liksom jag, hade en stark tro på bibliotekets betydelse för det demokratiska samhället och strävade med att nå ut till fler med vad biblioteket har att erbjuda och hur biblioteket kan användas. Men likheterna och de gemensamma beröringspunkterna slutar inte där.

Greta var flera gånger på Edsbyns bibliotek när hon arbetade tillsammans med, bland annat tidigare bibliotekschefen Mona, i Gävleborgsprojektet. Förmodligen är detta foto taget under denna tid. Draperierna är desamma i hörsalen idag. Nästan så att de börjar bli moderna igen 🙂

I Hälsingerunor från 1983 skriver hon om Biblioteket i Ovanåker och nämner där min makes farfar: ”Bland storläsarna återfinns Helge Johansson, skogsarbetare, som 1928 blev logebibliotekets studieledare och bibliotekarie. I fyrtio år arbetade han träget med detta bibliotek, arrangerade studiecirklar, ordnade föreläsningar.” Greta skriver också att hon gjorde ett personligt besök hos honom. Världen är bra liten ibland. Förstår nu också bättre varifrån min makes passion för böcker härstammar! 🙂

I en novell ”Skärfälten nästa” skriver Greta hur hon åkte rälsbuss förbi Skärfältens station som var röd, död, igenvuxen och förfallen. På just denna station arbetade min gammelfarfar som stins och min gammalfarmor som biljettkassörska. De bodde i stationshuset även efter stationen lades ned. Jag var ofta där med mina föräldrar och det hände flera gånger att jag låg och lyssnade efter tågen med örat mot rälsen. Tänk om jag låg där när Gretas tåg var på väg!?

Det står att Greta var en driven maskinskriverska och jag själv är snabb som tusan på tangentbordet. Jag var så seriös när jag gick kvällskursen i maskinskrivning att jag inte ens avvek därifrån när Nelson Mandela besökte Uppsala Domkyrka. Något jag så klart ångrar efteråt.

Greta skrev krönikor i Uppsala Nya Tidning. Kanske läste jag någon av hennes krönikor medan jag pluggade biblioteks- och informationsvetenskap? Jag själv har precis skrivit min första krönika i Ljusnan.

Greta verkar ha varit en person som var öppen för att testa nya saker. Till exempel var hon med och anordnade mannekänguppvisning i Malungsbibliotek, ”knutteaftnar” och tonårsträffar med frågesport, som avslutades med dans bland bokhyllorna.

När Greta var i Ovanåkers kommun åkte hon runt under älgjakten och ställde ut broschyrer med boktips med jakt- och fiskelitteratur för att nå nya målgrupper. På mitt bibliotek har vi bjudit in olika yrkesgruppers till sagostunderna: brandsoldater, poliser, ambulanssjukvårdare och bandyspelare. Jag drömmer om att bjuda in sopbilen, en grävskopa och en frisör. Jobbar på det. Bara fantasin sätter gränserna för vad det går att göra på biblioteket!

Det vore inte helt otroligt om mina och Gretas vägar korsades på något bibliotek i Uppsala. Vem vet!

Jag har tilldelats Greta Renborgs pris!

Jag är så stolt, glad och rörd över att blivit tilldelad utmärkelsen Greta Renborgs pris av Svensk biblioteksförening!

Inget pris skulle göra mig gladare!!! Vad jag har läst och fått berättat för mig var Greta Renborg en bibliotekarie jag gärna vill likna!

Tusen tack till Länsbibliotek Gävleborg som nominerade mig, till Svensk biblioteksförening som tyckte att jag gjort mig förtjänt av priset, till mina arbetskamrater som står ut med mig, till min familj som får mig att må bra och till alla barn som gör mitt jobb så roligt!

Juryns motivering: ”Greta Renborgs pris 2013 tilldelas barnbibliotekarien Anette Helgesson, Edsbyns bibliotek i Ovanåker, för att hon med systematiskt tillvägagångssätt och nytänkande öppnar och synliggör bibliotekets verksamhet för hela samhället. I sitt arbete riktar hon sig inte bara till enskilda, utan också till föreningar och yrkesgrupper som kanske inte är självklara målgrupper – ett arbetssätt som ger ringar på vattnet och ger bibliotekets uppdrag många budbärare. Anette Helgessons marknadsföringsarbete vilar på en fast grund i övertygelsen att alla inte bara ska ha lika möjlighet till kunskap och information, utan också på biblioteket som ett verktyg för att minska klyftan mellan de som har tillgång och de som inte har tillgång till det livslånga lärandet.”

 
Jag återkommer om detta när jag har tagit igen mig. Jag har liiiite svårt att koncentrera mig på förberedelserna inför morgonens bokprat just nu. Svårt att tänka klart över huvudtaget. 🙂
Hur firar man något sånt här???!

När jag träffade Cecilia Samartin

Som du redan kanske har förstått var det en STOR händelse för mig att få träffa författaren Cecilia Samartin på Bok- och biblioteksmässan. Bazar förlag bjöd in till bokbloggarfrukost i sin monter på fredagsmorgonen. Vi kanske var typ 20 personer som lyssnade på Samartin och David Safier (kommer till honom senare!)

Letar efter mina anteckningar från frukosten, men förmodligen satt jag bara och gapade och tog in allt hon sa. Minns att hon talade om La Peregrina och att hon först inte tänkt att det skulle bli någon fortsättning på Senor Peregrino. Vi fick veta att det kommer ännu en del. Den ser jag fram mot. 
När författarna presenterat sig och berättat om sina böcker fick vi ställa några frågor och få böckerna signerade. Jag presenterade mig och berättade att jag intervjuat henne tidigare på min blogg. Hon kände igen mig (sa hon) och gillade bloggtiteln: Feelgoodbibliotekarien. Det kändes bra att höra för mitt ego 🙂 
Senare samma dag höll Samartin ett seminarium – Kärlek, utanförskap och mänskliga rättigheter. Hon började med att berätta att hon älskar berättelser för att de har förmågan att förändra och hela oss. Att hennes yrke som terapeut varit en utmärkt utbildning för henne som författare. Hon har lyssnat på många flyktingar från krigsdrabbade länder och tänkte först att hon skulle kunna göra något för dem, men konstaterade snabbt att det var istället flyktingarna som lärde henne om människors själsliga styrkor. ”Alla har en fascinerande historia att berätta.”
Efter det berättade hon sin morfars historia om varför han lämnade Spanien och kom till Kuba. Stämningen var magisk i rummet när hon berättade. Jag nästan rös. Samartin kan konsten att trollbinda en publik både genom text och tal, märkte jag idag. Eftersom jag inte kan återberätta historien så bra som den förtjänar, så överlåter jag det åt Samartin. 
På slutet fick vi ställa frågor och jag, som inte kan hålla tyst, frågade på min stapplande engelska hur hon arbetar med mänskliga rättigheter. Eftersom seminariet skulle handla om det så blev jag förvånad över att hon inte berört ämnet. Samartin svarade att hon tar alla tillfället i akt att tala för alla människors rätt att få berätta sin historia. Hon menade att i många länder är det inte möjligt att berätta vad som helst. Till exempel berättade hon att på Kuba kunde man hamna i fängelse om någon kom på en att bära George Orwells bok 1984.

Härligt möte med en författare, som var lika varm, mänsklig och trevlig som sina böcker! 

Jag är med i Helgas bokcirkel

Jag har blivit inbjuden av självaste Gunilla ”Röda rummet” Kindstrand till den nyastartade Helga-bokcirkelnHelaHälsingland.se. Det känns stort och jätteroligt!

Det blir lite knäppt när man träffar en person som man sett upp till och som man bara sett genom tv-rutan tidigare. Det är som att man känner personen redan. Så var det med Gunilla. Eller så var det våra litterära väsen som möttes.

I alla fall så träffades vi i bokcirkeln i tisdags kväll på Ljusnans redaktion i Bollnäs och pratade ihop oss. Mycket trevliga deltagare och jag tror att jag kommer att trivas alldeles utmärkt.

Helgas bokcirkel kommer att finnas digitalt på HelaHälsingland.se så att vem som helst kan komma med och bokprata.

 

Den första boken vi tar oss an är Kontorsninja av Lars Berge. Jag läste om boken någon gång redan i våras och blev intresserad. Nu har jag läst de första 40 sidorna och ser direkt att jag kommer att gilla den.

Vi kommer att ha följande lässchema:

Fram till 20 september: sid 5–72
21 till 27 september: sid 72–133
28 september till 4 oktober: sid 133–198
5 till 18 oktober: sid 198–269

Häng gärna på!

Farväl hemsida!

Det senaste året har jag testat på att ha en egen hemsida. Det var kul att bygga upp den, men sen har det inte blivit så mycket mer av den. Jag har helt enkelt inte tid, ork eller råd att ha den kvar. Så i dagarna släcks den ner. Passa på att kolla in den nu om du är nyfiken.

Bloggen blir kvar. Förstås! 

I sommar har jag gästbloggat på Bokcirklar.se

Den här sommaren har verkligen varit god vad gäller bokcirklar för min del. Förutom att bokcirkla i radio har jag varit gästbloggareBokcirklar.se tillsammans med min nygamla vän/kollega Sara/Hermia. Vi försökte oss på att duoblogga, dvs att vi bloggade båda två, dagarna efter varandra, utifrån samma ämne. Det var bra att ha något att hålla sig till, att man visste vad man skulle skriva om och samtidigt var det kul att ha någon att bolla med.

Både Sara och jag tyckte att det var kul att jobba ihop och vi skrattade en hel del när vi spånade fram inläggen. Förhoppningsvis tyckte några av läsarna också att våra inlägg var roliga…eller intressanta…eller åtminstone inte dötrista 🙂 Avgör själv!

Framåt hösten ska jag ta mig an två nya och spännande bokcirkelutmaningar. Mer om det senare…

En bok och en föreläsning om chick lit

Jag fick ett tips om en föreläsning om Chick litKunskapskanalen och tog tillfället i akt att förkovra mig lite i ämnet. Det var Yvonne Leffler som är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet som föreläste om Chick lit som självhjälp och rådgivning.

Det som fastnade var att Leffler beskrev den oro som uttryckts för att kvinnor skulle få snedvridna föreställningar om kroppsideal genom att läsa böcker från chick lit genren. Hon kontrade med att fråga vilken kroppsuppfattning män kan tänkas få av tex Rambo-filmer. Ingen oro där inte. Som om kvinnor skulle vara mer mottagliga mot negativ påverkan. Pyttsan! Det är inte heller första gången som kvinnors intressen tillskrivs lägre status.

Leffler menade att Chick lit inte bara handlar om lyxkonsumtion, glamour och romantik, utan döljer mer än så. De skildrar ofta kvinnoliv med en ironisk distans och att de har funktionen som bildningsromaner och rådgivningsromaner. Dessa romaner fyller en stor funktion för många då man kan känna igen sig själv och få styrka från dem. Speciellt intressant var det att höra att svensk chick lit ofta, till skillnad från chick lit från andra länder, ofta handlar om arbete och karriär.

Leffler framhöll också att Chick lit är emancipatorisk litteratur!

Jag fick tidigare i veckan tips från en bloggläsare om antologin Chick lit: brokiga läsningar och didaktiska efter att ha lyssnat på den intressanta föreläsningen känns boken ännu mer tilltalande.

Jag rekommenderar föreläsningen med professor Yvonne Leffler. Ser nu också att det finns ytterligare en föreläsning om Chick lit på Kunskapskanalen – Chick lit i korsett.

Afternoon tea och böcker

I boken Afternoon tea av Liselotte Forslin och Jan Gradvall kan man läsa att britter dricker sex-sju gånger så mycket te som svenskar. Te dricker man inte i farten, som man ofta gör med kaffe. ”När du dricker te sätter du dig ned. Och när du sitter där med din kopp i ena handen så växer det ut en bok i den andra. Att sjunka ned i sin favoritfåtölj och dricka te och läsa en bok tillhör livets höjdpunkter. Man tycker uppriktigt synd om dem som inte tar sig tid att uppleva det.”
 
”Att tedrickande är så förknippat med bokläsande har också att göra med att så många karaktärer i engelsk litteratur själva dricker te. Man blir törstig i dubbel bemärkelse när man läser. Det börjar redan i barnlitteraturen med Enid Blytons Fem-böcker.”

Spel för boknördar

 
I helgen fick jag det roliga spelet Boknörd – 265 frågor för bokälskare. Jag fick även chansen att testa mina boknördskunskaper mot en synnerligen kompetent motspelare
De flesta frågorna var lagom svåra, dvs att jag kunde svaren på dem. Vi höjde svårighetsgraden genom att låta en 8-åring läsa frågorna. Det blev lite svårare att lista ut själva frågorna då. 🙂 
Vissa av frågorna var av bibliotekskaraktär och är kanske lite svåra för vanliga civila … men inbitna boknördar klarar nog även de frågorna galant. 
Jag kan varmt rekommendera spelet, som finns på Akademibokhandeln

Feelgood – "Böcker som får mej att må bra helt enkelt och som är skrivna med glimten i ögat."

Under andra veckan som gästbloggare på Bokcirklar.se skriver jag och min bloggarkompis Sara om Feelgoodlitteratur. Vad är det egentligen?

bild (52)

Jag ställde frågan ”Varför läser du feelgoodromaner?” på Facebook och fick många intressanta svar: 
”Att läsa den genren är som plåster på sår. Nyttigare än att tröstäta… En verklighetsflykt med lyckan garanterad. Även om jag har det bra så blir en sådan bok ett komplement, som ett härligt tjejsnack mellan två pärmar”
”Vill må-bra å få sjunka in i en värld som kan strula till sig men som slutar bra. En bok utan mord å ond å bråd död. Älskar att få följa huvudpersonen som man ofta känner igen sig i å ändå inte.”
”För att koppla av.”
”Läser dem när det finns störningsmoment i närheten, typ om man sitter på stranden eller bussen, eftersom det är lätt att släppa och plocka upp handlingen igen.”
”Verklighetsflykt!”
”Komik + melankoli =feelgood”
”Böcker som får mej att må bra helt enkelt och som är skrivna med glimten i ögat.”
”Mat, sex, böcker – man är sugen på olika saker beroende på tillfälle och behov.”
”I stället för – eller tillsammans med – godis. Något sött och lättsmält efter mer matnyttiga saker med tuggmotstånd. Efterrätt.”
”När allt jag vill är att få vila i absolut kravlöshet och vara säker på att allt faktiskt kan sluta bra. När jag vill linda in min mörbultade själ i fluffig, mjuk bomull.”
”Jag läser sällan feelgood-litteratur, men om jag gör det är det för att det ibland behövs något mjukt och lättsamt som motvikt.”

Blir du nyfiken eller sugen på att läsa en bra, varm och rolig feelgoodroman? Varsågod här har du mina tio-i-topp feelgoodfavoriter från förra året.