Jag ska med på surftåget – direktsänd bokcirkel på webben

Det är så kul att testa nya metoder för att prata om böcker. Därför tänker jag hoppa på surftåget om boken Vi kom över havet.  Det är lite häftigt att vara med på Sverigepremiären för direktsänd bokcirkel på webben. (Något att berätta för barnbarnen en gång i tiden :-)) Jag läste boken förra året och har bloggat om den här!

Surftåget går till så att man via sin egen dator är med i en direktsänd bokdiskussion. Direktsändningen pågår i ca 30 minuter och det kostar inget att vara med. I studion sitter bland annat Gabriel Nilsson, som är medlem i Fritz Ståhls boklubb. Samtidigt som man lyssnar på bokdiskussionen kan vi läsare/deltagare kommentera eller ställa frågor på chatten.

Jag är extra intresserad av det som står om att vi under diskussionen kommer att få besöka relevant innehåll på webben. Eftersom boken bygger på autentiskt material som brev och dagboksantecknigar hoppas jag på att vi kommer att få se några sådana.

Jag hoppas mycket på den här varianten av boksamtal. Det passar mig, som bor lite knepigt till och inte träffar så många bokkompisar IRL. På surftåget kan jag vara delaktig hemifrån soffhörnet. Tänk om det gick att göra samma sak när författare besöker tv-program som tex. Babel. Eller om vi skulle kunna bjuda in läsare via webben på våra bokdiskussioner under vårens BokSPAning på AlftaQuren.

Den här tekniken tror jag även skulle tilltala många barn och ungdomar. Jag har själv haft tankar på att testa boksamtal via Skype med skolelever i mitt arbete som barnbibliotekarie.

Kanske ses vi på surftåget tisdagen den 5 mars kl 20. Blir du sugen är det bara att boken en biljett på surftåget.

Det var Bokmania som uppmärskammade mig på boken och hon har bloggat så bra om boken här!

Annonser

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka var inte alls som jag hade föreställt mig. Den var varken bättre eller sämre, men den var annorlunda. Jag hade väntat mig EN kvinnas berättelse, men möttes av en MÄNGD berättelser som bakats i hop som likt en spettekaka. Det går inte att särskilja vilka ord som kommer från vilken kvinna. Mening efter mening fylls sidorna av många anonyma kvinnors helt olika öden och upplevelser av att lämna Japan och komma till USA:s västkust under mellankrigstiden. Det tar ett tag att vänja sig med beskrivning efter beskrivning av båtresan, mötet med mannen och så vidare, men efter några sidor har jag fått in rytmen. Det är som att man får flera historier i ett. Fastän alla bokens kvinnor hade det gemensamt att de kom som postorderbrudar, beställda av invandrade japanska män, så var den ena kvinnans öde olika de andras. Eller kanske kan man säga att det är ett gemensamt levnadsöde som beskrivs ur många olika vinklar. Vissa blev lyckliga, andra inte, vissa genomled, vissa blev starkare, vissa dog, vissa blev hemskickade…

Under läsningens gång funderar jag på hur författaren har gjort research inför boken. Nästan alla meningar innehåller ett oss eller ett vi. Ibland är en kursiverad mening med ett ”jag” insprängd mitt i ett stycke. Det känns som att just de meningarna skulle kunna vara autentiska och tagna från verkliga brev skrivna av någon japansk kvinna från mellankrigstiden.

Det är helt knäppt, men jag får associationer till Pija Lindenbaums bok Else-Marie och småpapporna när jag läser boken. För dig som inte har läst om Else-Marie, så kan jag berätta att hon istället för en vanlig pappa, har hela sju stycken småpappor och man kan ju tänka sig hur det låter när de talar i mun på varandra vid frukostbordet 🙂 Kvinnorna i Vi kom över havet överröstade inte varandra. Författaren ger på det här sättet alla röster en egen plats.

Jag kommer även att tänka på Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, som utspelar sig några år senare, men som också handlar om asiatiska invandrare i västra USA och hur de sätts i läger när kriget kommer. Familjerna får lämna eller gömma allt som påminner dem om hemlandet i en gammal hotellkällare. Det var även i den boken hjärtslitande att läsa om människor som tvingas bryta upp och skiljas från sina familjer och kära ägodelar från hemlandet.

I både Vi kom över havet och Hotellet i hörnet av bitter och ljuv uppmärksammas en del av historien som, i alla fall inte jag, visste så mycket om tidigare. Rädslan för de som är ”annorlunda” och som kommer utifrån finns överallt och i olika former. Vi som lever i dag behöver bli påminda om det och kan lära oss mycket av sådana här berättelser.

Ännu en titel som jag tänker på under läsningen är Annonsflickan från Odessa, som också handlar om kvinnor, som av nöden eller av hopp om en bättre framtid,  luras till USA av mer eller mindre oärliga män. Liksom våra svenska emigranter som ofta fick höra om guld och gröna skogar på andra sidan Atlanten, men som sedan i många fall möttes av en helt annan verklighet när de väl var på plats.

Else-Marie och småpappornaHotellet i hörnet av Bitter och LjuvAnnonsflickan från Odessa

Drömmarnas sjö

Drömmarnas sjö av Kim Edwards var lite trög i början, men jag gillade stämningen från första raden och sen rullar det på allt fortare ju fler sidor jag läste och nu med bara några sidor kvar vill jag att den aldrig ska ta slut. Tänk dig en miljö från Dawson creek, ett mysterium a la Den trettonde historien, en släkthistoria av bästa amerikanska snitt, en gammal pojkvän och tillika glaskonstnär och en kärlekshistoria som börjar i Murakamis Tokyo, vindlar förbi Indonesien och….ska smyga upp i sängen och läsa slutet nu. 

Efter mörkrets inbrott

Efter mörkets inbrott
av Haruki Murakami är precis som en Murakamibok ska vara. Språket är så lätt och man liksom glider in i berättelsen. Man lär känna personerna och vill aldrig lämna dem. Och jag vet inte hur han gör, men det kändes som att jag var med vid bordet i nattens Tokyo. Jag har aldrig varit mycket för surrealistiska berättelser, men sen jag började läsa Murakamis böcker, så har jag nog ändrat mig.

Twinkle twinkle

Twinkle twinkle av Kaori Ekuni stötte jag på när jag plockade fram böcker på temat Japan på jobbet. Framsidan har ett lockande omslag och jag blev nyfiken på den så fort jag läst på baksidan.

Sedan något år tillbaka är jag en inbiten Murakami-fan och har blivit ännu mer lockad av Japan. Gissa vad glad jag blev när jag hittade denna bok, som påminner mycket om Murakami i tonen….och som inte är lika omfattande när det gäller sidantal som många av Murakamis böcker.

Boken handlar om en kvinna med psykiska besvär och alkoholproblem. Hennes föräldrar arrangerar ett äktenskap med en läkare, som är homosexuell. Båda känner sig som medbrottslingar, men trots det så trivs de med sitt äktenskap.

Boken ”är en varm berättelse om unga människors kamp för att under ovanliga omständigheter skapa en fungerande tillvaro” står det på baksidan. Tydligen anses den som en kultbok i Japan och har filmatiserats. Jag tar gärna emot tips på liknande böcker.

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford vill man ju läsa bara man ser omslaget. Jag tyckte att historien lät som något för mig och blev glatt överraskad. Huvudpersonen, en 12-årig kille med kinesiskt ursprung, kämpar genom sin skolgång i Seattle, under Andra världskriget. Hans pappa som vill att han ska bli amerikan tvingar honom att gå i en ”vit” skola istället för den kinesiska skolan i kvarteret. Som stipendiat på skolan får han arbeta i matsalen och servera mat och där möter han en japansk flicka och….ja, tycke uppstår 🙂

Jag gillar böcker när man får något på köpet. I denna fina och varma kärlekshistoria fick jag också lära mig om förhållandena på USAs västkust under 40-talet och hur japaner, även tredje generationens invandrare, internerades i olika läger längre in åt land. Boken beskriver även hatet som den kinesiska pappan kände mot japaner och ger en inblick i jazzkulturen.

Den här boken kommer jag att bära med mig länge och jag är helt säker på att den kommer att bli läst av många. Själva värmen över historien får mig att tänka på ”En röd liten fågel i jultid”. En sån där hjärtevärmande historia som går hem hos de flesta. Det är ju inte för inte som den har legat på topplistorna länge i USA.

En gåtfull vänskap

Själva boken En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är som en liten presentask i sig. Jag önskar att jag hade köpt den istället för att låna den. Hade varit fin att ha i bokhyllan. Innehållet i sig är för bra för att beskriva i ord…men jag försöker.

I korthet så handlar boken om en man som bara minns det som hänt de senaste 80 minutrarna. Han har tidigare arbetat som matematikprofessor. För att påminna sig om att hans minne är kort bär han en rock där han sätter fast små minneslappar till sig själv. När en ny hushållerska och hennes son kommer in i hans liv får de sin egen lapp och en självklar och fin vänskap växer fram mellan dessa tre personer.

Jag är inte särskilt intresserad av matematik, men jag gillade professorns sätt att se matematik som poesi. Inte för att jag kommer att sätta mig ner och räkna mer efter att ha läst den här boken…men jag känner mig mer vänligt sinnad till matematikens värld.

Jag vet inte om det är för att boken utspelar sig i Japn som jag ser en viss koppling till Murkami. Kan så vara. Både han och Yoko Ogawa skriver på ett lätt språk och bara rakt på och inte tillkrånglat på något vis. Samtidigt så rymmer sidorna så mycket mellan raderna. Jag vet inte om det går att kalla boken för en feelgoodroman. Jo, jag tror det ändå. Vänskapen beskrivs som så varm och livsbejakande mitt i vardagens mödor. Jag läser gärna mer av Ogawa och gärna fler böcker från Japan.