Flickan som dök ner till jordens mitt
Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.
På universitetet där Karen läser kallas hon för ”Fröken Annorlunda Förmågor” och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.
Karens beskrivningar av ”standardmänniskor”, som hon kallar alla ”vanliga” människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:
”Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med.”
Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?
Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. 🙂 vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.
Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.
Mannen som åt en 747
Flickan från tjugotalet
En förtjusande man
Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!
Gott nytt år!
Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.
Rätt åt dig! av Jane Fallon
Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.
En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill
Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.
Verktygsapan och fler favoriter
Verktygsapan, Fisksagan och Lill-apas stora kiss-cirkus är de böcker som både stor och liten gillar hemma hos oss just nu. Har du till exempel hört talas om verktyg som ”käftborttagare”, ”vift-nyckel” eller ”böjbara hammare”? Nähä, tänkte väl det! Skratt utlovas!
Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum
Motsatsen till kärlek – är det hat eller likgiltighet? Det frågar sig Emily i denna bok. Hon är en ca 30-årig advokat i New York, som i panik gör slut med sin pojkvän när hon känner att han är på väg att fria. Hon har liiite problem med relationer kan man säga. Men hon tar tag i problemet och får hjälp från alla möjliga håll.
Drottningen vänder blad
Drottningen vänder blad, av Alan Bennett levde på alla vis upp till mina förväntningar. En feel-good bok om läsning helt i min smak. Jag har svårt återge den på ett rättvist sätt och hänvisar därför till DN.