Toalettlitteratur…vad läser du på toa?

Jag är ingen stor läsare av böcker på toaletten, men vill gärna ha något bra att läsa där OM jag råkar få en stund för mig själv. Hyllan börjar nu bli full. Saknas någon bok tycker du? Vad läser du själv på toaletten? 
Jag tycker att noveller passar bra att läsa på toaletten för att de går snabbt… Murakamis böcker går det alltid att bara att slå upp och läsa ett stycke och ändå gilla det. Tomas Tranströmers dikter kan man tänka på en stund i ro. Årstafruns dolda dagböcker får mig stundtals att fnittra och förundras över att mycket är sig likt trehundra år senare. Längst ner ligger en seriebok av Jan Berglin. Jag älskar hans humor! Gräsmattans hämnd av Richard Brautigan har jag fått i present av en kompis. Försöker fortfarande komma underfund med den 🙂 Etgar Kerets Goda intentioner är också fylld med noveller i crazygenren och platsar i närheten av Tage Danielssons Bok. 

Flickan som dök ner till jordens mitt

Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.

På universitetet där Karen läser kallas hon för ”Fröken Annorlunda Förmågor” och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.

Karens beskrivningar av ”standardmänniskor”, som hon kallar alla ”vanliga” människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:

”Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med.”

Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?

Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. 🙂 vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.

Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.

Mannen som åt en 747

Vilken bra bok det hade kunnat bli! Kanske med en annan författare. Ännu bättre skulle nog berättelsen om mannen som åt upp en jumbojet för kärleks skull kunna bli som film. Med Lasse Hallström som regissör. Alla ingredienser finns där: småstadsmiljön, gammal och ny kärlek, en klunga excentriska personer och så lojaliteten bland befolkningen. Men det räcker inte! Jag blädderläste för jag ville veta hur det gick och hade jag haft något annat att läsa hade jag nog lagt den ifrån mig. Som tur var hade jag ingen annan bok med mig på fjällsemestern. Det känns bara lite synd på en sån bra historia. Den fick inte den text den förtjänade. Ändå kan jag varmt rekommendera den. Jag skulle inte vilja ha den oläst.

Den handlar om en man som arbetar för Guinness rekordbok och som kan alla rekord utantill. Han åker runt i världen och kontrollerar rekordförsök. Han älskar allt vad statistik är och förklarar kärlek som enbart en kemisk reaktion. Han är en ganska tråkig och ensam människa tills han kommer till den lilla staden i mellersta Usa. Där finns en man som för att visa sin kärlek till en kvinna håller på att äta upp en hel jumbojet. I stadens journalist finner han sin livs kärlek, och inser samtidigt att han inte kan få både rekordet och kvinnan. Men det är en kärlekshistoria så alla kan ju lista ut själva hur det slutar 🙂

Mannen s0m åt en 747 har länge stått på bibliotekshyllan och lockat mig bara genom titeln. Nu är den gallrad, men har fått nytt bo hemma hos mig. (finns säkert på något bibliotek om nån blir sugen på att läsa den :-)) Jag har också fått ett förnyat intresse för rekordboken. Flera gånger under läsningen har jag blivit tvungen att stanna upp för att läsa högt för nära och kära om underliga, äckliga, fantastiska och helt enastående rekord som människor runt om i världen gett sig tusan på att klara.

Flickan från tjugotalet

Det är första gången jag läser något av Sophie Kinsella, men inte sista tror jag. Faktiskt så blev jag glatt överraskad. Jag har inte varit så väl inställd till hennes böcker tidigare. Jag har nog tänkt att de varit FÖR Chic-littiga för mig. Först nu förstår jag vad läsarna gillar hos henne.

Flickan från tjugotalet bjuder på en rolig och rent av skruvad historia. Det handlar om Lara som på sin gammelmosters begravning hemsöks av hennes spöke. Sadie, som gammelmostern heter, visar sig som hon såg ut i tjugoårsåldern, dvs på tjugotalet. Lara får i uppdrag att hitta Sadies halsband. Sadie önskar också få dansa en sista gång med en snygg man. Genom att sätta de rätta tankarna i folks huvuden får hon som hon vill. Hon försöker också hjälpa Lara att få tillbaka sin kille, men med mindre lyckat resultat….tror jag. Har fortfarande några sidor kvar.
Så här efter avslutad läsning måste jag bara få säga: Vilken härlig bok! Den tog sig verkligen på slutet. Jag vill inte avslöja för mycket men bedrägeri, konststöld och familjehemligheter var inblandade.
Boken påminner mig också om något man ofta glömmer bort: Att gamla människor också har varit unga och att de kanske fortfarande inte känner sig lika gamla som sina kroppar. Nyttig påminnelse!
Jag rekommenderar boken till alla som behöver lite positiv underhållning med behållning!!

En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Rätt åt dig! av Jane Fallon

Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.

Ser nu att jag inte var så imponerad av författarens tidigare bok: Dumpa Matthew. Rätt åt dig är bättre. Boken beskrivs på baksidan så här: ”En svart komedi, underhållande relationsroman och en välkomponerad chick-litkaramell”. Jag kan inte annat än hålla med.

Jane Fallon är tv-producent och arbetar bla för BBC. Om boken inte redan är film så handlar det nog bara om NÄR och inte OM.

En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill

Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.

Boken beskrivs på framsidan som ”Mycket rolig…tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn”. Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.

Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.

Verktygsapan och fler favoriter

Verktygsapan, Fisksagan och Lill-apas stora kiss-cirkus är de böcker som både stor och liten gillar hemma hos oss just nu. Har du till exempel hört talas om verktyg som ”käftborttagare”, ”vift-nyckel” eller ”böjbara hammare”? Nähä, tänkte väl det! Skratt utlovas!

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

Motsatsen till kärlek – är det hat eller likgiltighet? Det frågar sig Emily i denna bok. Hon är en ca 30-årig advokat i New York, som i panik gör slut med sin pojkvän när hon känner att han är på väg att fria. Hon har liiite problem med relationer kan man säga. Men hon tar tag i problemet och får hjälp från alla möjliga håll.

Den här boken skulle jag vilja likna med Keyes böcker. Lättsam, romantisk, men med en gnutta mer djup. Emily för en del diskussioner med sin åldrade och visa farfar och hans väninna och värmen i deras relation berör mig i hjärtetrakten. Samtidigt är boken rappt skriven och inte banal eller förutsägbar. Jag läser gärna mer av Julie Buxbaum. Det tråkiga nu är att boken är slut och att jag måste hitta någon annan bok att ta med på resan…när den nu blir av!!!! (Svininfluensa!!!)

Drottningen vänder blad

Drottningen vänder blad, av Alan Bennett levde på alla vis upp till mina förväntningar. En feel-good bok om läsning helt i min smak. Jag har svårt återge den på ett rättvist sätt och hänvisar därför till DN.

Jag önskar att jag liksom drottningen i boken att jag skulle läsa med penna i hand för att stryka under intressanta partier och skriva små anteckningar i boken. Då hade jag kunnat återge boken bättre här, men förmodligen inte njutit av den lika mycket som jag gjorde. Jag älskar att drabbas av läslusta, liksom drottningen gör i den här boken. (Visst låter läslusta lite mer syndigt än läslust?!!) Hon läser medan hon åker i bilkortege och lär sig att läsa och vinka samtidigt. Hennes pliker ter sig allt mindre intressanta och hon vill ägna all ledig tid åt läsning, vilket gör hennes närmaste i hovet oroliga. Liksom premiärministern. Men drottningens läslusta stiger och stiger tills omgivningen försöker stoppa den genom att se till så att hennes bokpaket försvinner och omplacera hennes ”läsvän” osv. Då går hon över till att läsa sina egna anteckningar och försöka sig på att skriva sin egen bok… vilket inte ses med blida ögon från herrarna i makten.

Jag gillade den här boken så mycket att jag ska köpa den när den kommer som pocket och läsa om den MED PENNA i handen! Jag kan varmt rekommendera den till alla med förkärlek för läsning och böcker.