Hur är man lagom engagerad?

ekanRedan på dagens morgonpromenad var jag duktig och tackade nej till en förfrågan om att vara med i ett spännande kulturellt internationell projekt. Faktiskt har de flesta arbetsdagarna efter sommarens sjukskrivning handlat om att tacka nej, plocka bort arbetsuppgifter och tänka om. Jag har bett om hjälp av min chef och företagshälsan med att få bättre struktur på min arbetssituation och hjälp med att veta när jag är på en nivå som duger, eftersom jag tenderar att göra lite för mycket av det mesta. Jag vill kunna tacka nej till förfrågningar med gott samvete. Just det här att säga nej är en av de saker jag tog till mig efter att ha läst Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten.

Jag förstår ju nu att jag har tackat ja till för många saker som egentligen inte hör till min arbetsbeskrivning och att jag har pressat in saker i ett redan fullt schema bara för att jag tyckt att det har varit roligt och för att jag tänkt att det har varit i läsfrämjande syfte. Eftersom mitt yrke och min hobby dessutom går in i varandra, plus att jag brinner för det jag gör, har jag bränt mig i båda ändarna kan man säga.

Jag skäms för att jag har låtit mig själv hålla på så. Dels för mina arbetskamraters skull, för jag har ju lagt på dem merarbete också. Vi jobbar i en liten kommun, med redan begränsade resurser och så kommer jag där och klämmer in alldeles för mycket. Jag funderar även på om jag har förstört ackordet för mina bibliotekskollegor i resten av landet. Låter kanske lite konstigt, men Greta Renborgspriset som jag tilldelades, fick jag ju för en utommänsklig prestation. Ingen ”normal” människa skulle ha kunnat hinna med allt det jag har gjort. Det är inte hellre alltid så föredömligt att låta ens kreativa sidor blomma ut till den grad att det påverkar hälsan. Men det finns fler som jag och vi behövs också! Vi behöver bara lära oss att hushålla lite med energin.

En del av den starka frustration jag har känt, vilket delvis har bidragit till mitt engagemang utanför arbetet, beror på motsägelsen mellan att bli påhejad och till och med få pris för att jag tänker ”utanför lådan” (ju mer jag tänker på det desto mer ser jag att jag har många likheter med Greta Renborg :-)). Jag har fått utbildning och gått på möten där det talas om utveckling för framtiden och om att göra oss bibliotekarier anställningsbara, men sen ges vi inte utrymme eller möjlighet att förverkliga införskaffade kunskaper och erfarenheter.

Jag vägrar att bli bitter och försöker att vara snäll mot mig själv och tänka att mina kreativa sidor och mitt brinnande engagemang inte bara är något negativt. Det kommer en tid…

Jag är ju inte heller ensam om att bränna ut mig. Dessutom ligger en del av ansvaret för den stressade arbetssituationen på arbetsgivarna och politikerna, ja hela samhället verkar det som. Ofta tenderar diskussionerna om stress och utmattning att övervägande handla om den enskilda människans skuld. Det är fel, anser jag. Där finns det en del att jobba på.

Jag kommer att jobba på att ta hand om mig själv framöver, lära mig att tygla min kreativitet och låta mitt engagemang brinna lagom. Jag har inte riktigt kommit på HUR det ska gå till än, men man lär så länge man lever och efter den här käftsmällen, som jag ibland kallar denna utmattning, kommer jag att vara jävligt försiktig framöver. Det här är inget jag vill vara med om igen!

Som jag skrev har jag sett över min tillvaro och försökt begränsat mina åtaganden både privat och på jobbet. En sak som jag har bestämt mig för att låta Enbokcirkelföralla få gå i dvala. Det har varit jätteroligt med all kontakt och alla bokdiskussioner jag har haft med andra läsare via Facebooksidan. Framför allt hangoutbokcirklarna med mina Sidekickar och andra bokcirklare har varit fantastiska, men i nuläget känner jag att jag inte mäktar med och jag måste använda mina krafter först och främst till jobbet (förutom mig själv och familjen, som givetvis kommer först!) och hitta en nivå där jag mår bra. Dessutom förtjänar Enbokcirkelföralla ett bättre öde än att dö långsamt.

Så god natt Enbokcirkelföralla! Kanske ses vi igen någon gång. Vem vet vad framtiden har i bokhyllan åt oss!

Stort tack till Karin Berg som lät mig ta över ansvaret för Enbokcirkelföralla förra året, mina sidekickar Ingela, Sonja, Ulrica och Annika för att ni har bidragit med energi och tankar och alla ni andra som har varit med och bokcirklat!

Stort tack även till alla som har stöttat mig och skickat hejarop senaste tiden! Jag försvinner ju inte, utan jag kommer att fortsätta som vanligt med Feelgoodbiblioteket och Feelgoodbibliotekarien. Jag behöver någonstans där jag får vara kreativ och där jag kan lufta alla mina boktankar. Alltså: jag prioriterar och tackar nej.

Boktips för stressade själar

TS Det händer när du vilar om-13-6.inddDet händer när du vilar
Tomas Sjödin
Libris förlag

I en tid när det nästan anses fult att göra ingenting påpekar Tomas Sjödin att det är viktigt – rent utav en plikt – att vila. Det högtemposamhälle vi lever i gör oss likgiltiga menar han. Vi orkar inte bryr oss och det är en skrämmande tankeväckare.  Fler stunder på sofflocket, återkommande vilostunder och återinrättandet av vilodagen står på receptet för en sund hälsa och även för en positiv samhällsutveckling om man får tro författaren.  Jag är inte religiös, men tar till mig varje ord han skriver. Boken är rena medicinen för stressade själar.

Om du bara vissteOm du bara visste 
Caroline Säfstrand
Massolit förlag

På Hallands Väderö möts den äldre kvinnan Anja och den unga Elin när de delar hus en sommar. Elin har flytt från ett frieri och Anja har dragit sig undan från världen och ägnar sig åt måleri. Båda har de tunga minnen i bagaget, som de inte hade tänkt väcka till liv, men vänskapen som växer gör att de vågar närma sig dessa plågsamma minnen. Trots att boken rymmer mörkare stråk doftar boken sommar, hav och grönska. En vacker relationsroman som berör och stannar kvar länge.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

12 saker jag känner igen mig i Meningen med hela skiten

Meningen med hela skitenJag känner igen mig i massor av det som Nina Åkerstam skriver om i boken Meningen med hela skiten, speciellt det som handlar om hennes krasch. Eftersom jag själv är sjukskriven på grund av utbrändhet, och förmodligen kommer att fortsätta vara en driven person även i framtiden, försöker jag hitta tips på hur jag ska kunna brinna lagom mycket och hålla i längden. Jag skriver ner några saker jag vill minnas från boken här på bloggen. Då kan jag alltid gå tillbaka hit och påminna mig själv om jag skulle råka i samma fälla en gång till.

1. Strax innan Ninas krasch/utmattningsdepression fick hon allt oftare frågan Hur hinner du allt?” och hennes svar löd: ”Det är inte så himla mycket egentligen. Man får fokusera lite bara”. Jag fnittrade igenkännande när jag läste de här meningarna…HUR många gånger har jag inte själv fått samma fråga på sistone och svarat ungefär lika!

2. ”Det är det som är så lurigt med utbrändhet. För man mår inte nödvändigtvis dåligt på vägen. Man kan lika gärna må helt jävla toppen. Vara duktig och få ryggdunkar av chefen. Familjen är stolt, vännerna skryter. Den duktiga får erbjudanden från konkurrerande företag, ens namn kanske till och med hamnar i tidningen. Vem sjutton vill lägga upp fötterna på en stol och vila då?”. Så var det för mig också. Svårt att ta det lugnt när man har så himlans kul!

3. Nina skriver att hon i efterhand har fått höra att hybris är ett vanligt tecken på att saker håller på att barka åt fanders och hon skriver: ”Varje dag var en parad av roligheter, den ena viktigare än den andra. Och jag, jag var helt avgörande för att allt det här roliga och viktiga skulle bli av”. Ehh…skriver hon om mig nu? Pinsamt… Min trötta hjärna har svårt att avgöra om jag lider av hybris eller om jag är ett missförstått geni 🙂

5. När man har pressat sig själv och inte tillgodosett sina behov under en lägre tid, hinner man glömma bort hur allt var innan. ”Innan den där stressklumpen alltid satt i bröstet, innan man hade svårt att sova om nätterna och innan man självklart tackade ja till allt människor bad en att göra.” Det här är viktigt. Jag ska påminna mig om det här när jag tror att jag mår bra…gör jag verkligen det?

4. ”Som alla andra som jobbar för mycket sa jag alltid att jag inte jobbade för mycket. Det var ju inte jobbet som var problemet, det var allt annat”. Jo men visst! Tror till och med att jag har yttrat samma meningen med hänvisning till hemmet och familjen, vilket jag förstår nu att det inte riktigt stämde. Jag har försökt skala bort saker utanför jobbet. Bland annat ska jag sluta att skriva boktips i lokaltidningen, vilket känns sorgligt, men nödvändigt. Jag måste definitivt ta bort något.

5. ”Ångest? Svårt att fatta beslut? Är du känslig för stökiga miljöer?” Ja, ja, ja.

6. Nina såg sig sin självbild som den osårbara arbetshästen nedsablad och hade en inpräntad bild av människor som åt antidepp-medicin var ”vad svaga, självcentrerade människor ägnar sig åt när de inte orkar ta tag i livets problem”. Bilden fanns där fastän hon visste att det var fel. Hon kände heller ingen som åt anti-depressiva eller som pratade om det: ”Inte för att det inte existerade, utan för att det sista en deprimerad person behöver är att försvara sin medicin inför folk som inte har någon aning om vad den innebär”. Jag försöker se det som att jag blir en erfarenhet rikare och man får större förståelse för andra som inte mår bra.

7. ”Många som kraschar gör det inte för att de vantrivs på jobbet. De gör det för att de älskar sitt jobb”. Kan jag skriva under på!! Med tjock tuschpenna!!

8. Ninas tips till chefer är att inte i första hand motivera de anställda, för det ”klarar de så oerhört bra själva, med god hjälp från samhället som från att vi är små informerar oss om att det inte går att bli riktigt lycklig utan att vara yrkesmässigt framgångsrik”. Chefens uppgift ska istället vara att se till att drivna människor inte arbetar för mycket och se till att de håller i längden. Det är någon som jag själv behöver hjälp med. Speciellt att avgränsa mina arbetsuppgifter och strukturera dem.

9. ”Jag slåss hela tiden med känslan av att mina problem är larviga och inte förtjänar den typen av uppmärksamhet. Det finns ju så många som har det mycket värre”. Känner så ibland, men försöker att inte tänka så.

10. Bra råd: Enerigrapport, vilka arbetsuppgifter tar mer- eller mindre energi och se till att en arbetsdag inte blir för energifylld och så kan man dra i bromsen i tid. En arbetsuppgift som tar mycket energi bör följas av en lättare osv. Råd som jag absolut kommer att följa.

11. ”Förr eller senare måste vi deala med värdelösheten”. Jag tycker om att tacka ja istället för nej, men måste lära mig att prioritera. Nina skriver att man förmodligen inte vågar prioritera för att man gör folk besvikna och genom att tacka ja undviker man den dåliga känslan. Jag har inte tänkt på det så, och förstår nu att det är en dålig taktik. Inte bara för att det blir för mycket jobb, utan för att det hela tiden kommer dyka upp fler roliga saker som man inte hinner med.

12. Jag måste öva, öva, öva på att säga nej och prioritera. Det är ju som Nina skriver att personer som är ”riktigt bra på att säga nej gillar man till och med ännu mer när de gör det, för det känns så naturligt och man uppskattar deras ärlighet”.

Boktips när livet är svart

Meningen med hela skitenMeningen med hela skiten
Nina Åkestam
Volante

Nina Åkestam är reklamforskare och efter en raketkarriär drabbades hon av utmattningssyndrom. I denna bok ger hon handfasta tips på vad man bör tänka på för att inte gå i samma fälla och hon nystar hon i vad som ger livet mening.  Vad är viktigt och vad är det för liv man vill minnas på ålderns höst. Hennes berättelse handlar samtidigt om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad bransch.
En användbar bok att sätta i händerna på den som är på väg in på arbetsmarknaden eller den som behöver hjälp att komma igen efter en sjukskrivning.

det kan alltid bli värreDet kan alltid bli värre
Lotta Sjöberg
Galago

En rolig bok, på gränsen till pinsam (när man känner igen sig!) om ett allvarligt tema – psykisk ohälsa. Lotta Sjöberg, som ligger bakom den populära Facebooksidan ”Family living – the true story”,  belyser det jobbiga i livet på ett rättframt vis, utan krumbukter fast med en humoristisk tvist. Det är lätt att skratta MED henne för hon skrattar även åt sig själv. Med tecknade serier, bilder och broderade bonader sticker hon hål på ett tabubelagt ämne. Får man verkligen skämta om psykisk ohälsa frågar sig säker många. Jo, på det här sättet går det alldeles utmärkt!

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.