Det var vi

det var vi omslagJag har haft förmånen att få förhandsläsa Golnaz Hashemzadeh Bondes roman Det var vi som kommer ut senare i augusti. Jag blev helt tagen av berättelsen. Den är stark, uttrycksfull och ställer en rad viktiga frågor till mig som individ och till vår samtid. En utmärkt cirkelbok eftersom den väcker så många tankar och det finns så mycket att diskutera i den.

Berättelsen handlar om Nahid som får besked att han hon har obotlig cancer. Hon är arg på allt och alla som inte förstår. Hon är arg på sin dotter som hon älskar, men som hon aldrig velat varit mor till. Hon är arg på alla som inte verkar förstå något om flykt, kamp och sorg. Var allt värt något om hon ändå ska dö mitt i livet?

Läsaren får även träffa den unga Nahid som precis kommit in på läkarlinjen när hon möter Masood under revolutionen i Iran. Han drivs av kampen för frihet och tillsammans dras de med i rörelsen. Med risk för sina liv delar de ut flygblad på natten. Nahids yngre syster Noorah tjatar om att få vara med om den berusande stämningen under protesterna på stadens torg och får en natt följa med, men i folkhavet råkar de komma ifrån varandra och efter det blir inget detsamma.

“Hur skulle vi förlåta varandra. För att vi tog med Noorah. För att vi lät henne övertyga oss. För att vi tyckte om att hon var med. Det jag inte visste, det jag inte förstod då, var att vi också dog den dagen. Vi var tjugo år gamla och våra liv kom på så många sätt till sin ände. Allt som hände efteråt var tafatta försök att ersätta det vi förlorade där, den dagen. Vårt barn. Flykten. Alla mina skift, alla timmar på jobbet. Allt. Vi skulle ha dött den natten och alla år som följde var lånade.”

Hur lever man vidare? Var det värt det? Vad är meningen med livet om man kämpat och ändå kommer att dö i förtid? Golnaz Hashemzadeh Bonde ger möjliga svar på de frågorna i den här romanen som jag antar är delvis självbiografisk. Golnaz själv kom till Sverige med sina föräldrar när hon bara var tre år. Hon påminner oss om att inte se människor som flytt sitt hem som offer.

“Man lämnar inte för att man gett upp. Man lämnar för att göra något, bygga upp något. Bygga upp något som är ett långfinger i ansiktet i den skit som hände. Folk tittar ofta på mig som ett offer. De förväntar sig att jag ska vara svag, överkörd. Jag som flyktingkvinna. Jag förstår inte hur de tänker. Förstår de inte att jag är här för att jag är stark? Att det krävs styrka för att inte ge upp, för att vägra acceptera elände och förtryck? Ibland undrar jag om de tror att de själva är starka, att styrka kommer av att aldrig ha sett några svårigheter. Om de tror att stiltje bygger motståndskraft.”

Det var vi är en roman som inbegriper en rad viktiga ämnen; förutom flyktingskap berörs även att vara nära döden, vara nära anhörig till en svårt sjuk människa, relationen mellan mor och dotter, våld i nära relationer och barns utsatthet. Trots många tunga ämnen saknas aldrig hoppet eller kärleken. Livet går vidare och nya generationer föds. Vad kan vi lära av historien och vad kan vi förändra i våra egna liv och i vårt samhälle?

Det var vi är Golnaz andra roman och jag hoppas att vi kan se fram emot fler. Hon är både författare och vd på Inkludera Invest som arbetar för att minska utanförskap och inkludera flera. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en sann inspiration! Lyssna på hennes kloka tankar om inkludering, vad ett gott ledarskap innebär och lite om hennes romaner i detta podavsnitt! Eller om du ska till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg kan du lyssna på seminariet Fly till varje pris där Yukiko Duke samtalar med Golnaz och Elin Boardy.

Blir du intresserad av att läsa boken och diskutera den i en digital bokcirkel där det finns möjlighet att ställa frågor direkt till författaren? Jag kommer att hålla i en sådan bokcirkel och vill du vara med så får du gärna kontakta mig.

Annonser

Hangouts, Bokbutiken och annat skoj från 2014

årets företagsamma kvinnaNär jag summerar 2014 ser jag att jag gjorde en hel del…kanske för mycket eftersom jag åkte på utmattningssyndrom och blev delvis sjukskriven hela sommaren och hösten… Jag tar det som en varning och kommer inte att göra lika mycket på bloggfronten 2015. Jag kommer att lägga mitt krut på jobbet och hoppas kunna använda en del av mina erfarenheter från 2014 inom arbetets ramar.

2014 tog jag över Enbokcirkelföralla och drev läsklubben tillsammans med mina härliga sidekicks. Det var en rolig tid, speciellt när vi träffades och bokcirklade via Google Hangout. Jag hade gärna fortsatt, men det tog för mycket av min tid och ork, ser jag nu när jag tittar tillbaka. Men det var ett intressant experiment, som jag med fördel tror skulle platsa inom biblioteksvärlden. Ett sätt att arbeta litteraturfrämjande i digitala kanaler, samt en möjlighet att få dela bokupplevelser med andra på ett opretentiöst och lustfyllt vis.

Jag fick kontakt med Beth, som driver en nätbutik. Tillsammans spånade vi fram motiv till olika produkter som vi själva gillade och som vi tror att boknördar och andra som älskar ord tilltalas av och så startades Bokbutiken.

Tidigare skrev jag krönikor i lokaltidningen, men under våren 2014 gick jag över till att skriva Boktips i lokaltidningens lördagsbilaga istället. Det var kul, och jag ser det som bra marknadsföring för biblioteken. Det är något jag kan tänka mig ta upp igen någon gång framöver.

En av årets höjdpunkter var när jag fick en träff med författaren Karen Campbell över en kopp te hemma hos Jan Smedh ägare av The English bookshop i Uppsala.

Min psykiska ohälsa och böcker för stressade själar är det blogginlägg som fick flest läsare och kommentarer under året. Fint att det finns så många omtänksamma människor därute!

Jag boktipsade i Books & Dreams sommarnummer.

En annan av årets stora höjdpunker var när jag nåddes av Nätkärlek från Brit Stakston. Hon nämnde Feelgoodbibliotekarien som ”ett typexempel på hur man kan vara mot varandra på nätet utan att känna varandra” på Instagram. Inte nog med det, hon nämnde Feelgoodbibliotekarien i samma status som demokratihjältarna Martin Schibbyeoch Bethlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter! Den bekräftelsen på mitt agerande i sociala medier betyder mer än ett Nobelpris för mig!

Förutom detta blev jag utsedd till årets företagsamma kvinna i Ovanåkers kommun av Centerkvinnorna. Det kändes lite kymigt att få ett till pris så nära Greta Renborgspriset, men det var häftigt att en kulturarbetare fick priset och inte en företagare.

Jag återkommer i ett annat inlägg om vad som hände på jobbfronten 2014. Nu får det liksom vara slut på skrytet för den här gången 🙂

Och så har jag lovat mig själv att 2015 ska bli ett lugnare år och jag kommer inte att blogga så mycket, förutom om böcker jag läst. Men ni vet var ni hittar mig om inte på bloggen så på Instagram, Facebook och Twitter.

God fortsättning Bokvänner!

Hur är man lagom engagerad?

ekanRedan på dagens morgonpromenad var jag duktig och tackade nej till en förfrågan om att vara med i ett spännande kulturellt internationell projekt. Faktiskt har de flesta arbetsdagarna efter sommarens sjukskrivning handlat om att tacka nej, plocka bort arbetsuppgifter och tänka om. Jag har bett om hjälp av min chef och företagshälsan med att få bättre struktur på min arbetssituation och hjälp med att veta när jag är på en nivå som duger, eftersom jag tenderar att göra lite för mycket av det mesta. Jag vill kunna tacka nej till förfrågningar med gott samvete. Just det här att säga nej är en av de saker jag tog till mig efter att ha läst Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten.

Jag förstår ju nu att jag har tackat ja till för många saker som egentligen inte hör till min arbetsbeskrivning och att jag har pressat in saker i ett redan fullt schema bara för att jag tyckt att det har varit roligt och för att jag tänkt att det har varit i läsfrämjande syfte. Eftersom mitt yrke och min hobby dessutom går in i varandra, plus att jag brinner för det jag gör, har jag bränt mig i båda ändarna kan man säga.

Jag skäms för att jag har låtit mig själv hålla på så. Dels för mina arbetskamraters skull, för jag har ju lagt på dem merarbete också. Vi jobbar i en liten kommun, med redan begränsade resurser och så kommer jag där och klämmer in alldeles för mycket. Jag funderar även på om jag har förstört ackordet för mina bibliotekskollegor i resten av landet. Låter kanske lite konstigt, men Greta Renborgspriset som jag tilldelades, fick jag ju för en utommänsklig prestation. Ingen ”normal” människa skulle ha kunnat hinna med allt det jag har gjort. Det är inte hellre alltid så föredömligt att låta ens kreativa sidor blomma ut till den grad att det påverkar hälsan. Men det finns fler som jag och vi behövs också! Vi behöver bara lära oss att hushålla lite med energin.

En del av den starka frustration jag har känt, vilket delvis har bidragit till mitt engagemang utanför arbetet, beror på motsägelsen mellan att bli påhejad och till och med få pris för att jag tänker ”utanför lådan” (ju mer jag tänker på det desto mer ser jag att jag har många likheter med Greta Renborg :-)). Jag har fått utbildning och gått på möten där det talas om utveckling för framtiden och om att göra oss bibliotekarier anställningsbara, men sen ges vi inte utrymme eller möjlighet att förverkliga införskaffade kunskaper och erfarenheter.

Jag vägrar att bli bitter och försöker att vara snäll mot mig själv och tänka att mina kreativa sidor och mitt brinnande engagemang inte bara är något negativt. Det kommer en tid…

Jag är ju inte heller ensam om att bränna ut mig. Dessutom ligger en del av ansvaret för den stressade arbetssituationen på arbetsgivarna och politikerna, ja hela samhället verkar det som. Ofta tenderar diskussionerna om stress och utmattning att övervägande handla om den enskilda människans skuld. Det är fel, anser jag. Där finns det en del att jobba på.

Jag kommer att jobba på att ta hand om mig själv framöver, lära mig att tygla min kreativitet och låta mitt engagemang brinna lagom. Jag har inte riktigt kommit på HUR det ska gå till än, men man lär så länge man lever och efter den här käftsmällen, som jag ibland kallar denna utmattning, kommer jag att vara jävligt försiktig framöver. Det här är inget jag vill vara med om igen!

Som jag skrev har jag sett över min tillvaro och försökt begränsat mina åtaganden både privat och på jobbet. En sak som jag har bestämt mig för att låta Enbokcirkelföralla få gå i dvala. Det har varit jätteroligt med all kontakt och alla bokdiskussioner jag har haft med andra läsare via Facebooksidan. Framför allt hangoutbokcirklarna med mina Sidekickar och andra bokcirklare har varit fantastiska, men i nuläget känner jag att jag inte mäktar med och jag måste använda mina krafter först och främst till jobbet (förutom mig själv och familjen, som givetvis kommer först!) och hitta en nivå där jag mår bra. Dessutom förtjänar Enbokcirkelföralla ett bättre öde än att dö långsamt.

Så god natt Enbokcirkelföralla! Kanske ses vi igen någon gång. Vem vet vad framtiden har i bokhyllan åt oss!

Stort tack till Karin Berg som lät mig ta över ansvaret för Enbokcirkelföralla förra året, mina sidekickar Ingela, Sonja, Ulrica och Annika för att ni har bidragit med energi och tankar och alla ni andra som har varit med och bokcirklat!

Stort tack även till alla som har stöttat mig och skickat hejarop senaste tiden! Jag försvinner ju inte, utan jag kommer att fortsätta som vanligt med Feelgoodbiblioteket och Feelgoodbibliotekarien. Jag behöver någonstans där jag får vara kreativ och där jag kan lufta alla mina boktankar. Alltså: jag prioriterar och tackar nej.

Sonja gästbloggar om boken Gården

gårdenSonja har läst Gården av Tom Rob Smith och är inte riktigt nöjd om jag förstår saken rätt…

Sonja:
Att vara ett fan av något eller någon och samtidigt vara någorlunda kritiskt lagd är inte lätt. Med jämna mellanrum kommer de där svettiga stunderna. Allt mina favoriter gör är inte bra och jag kan inte bortse från det hur mycket det än svider. Säkrast för alla konstnärer är att skapa ett enda genialiskt verk och sen dö från alltihop.

Tom Rob Smith skrev den åtminstone smått genialiska thrillern Barn 44 för några år sen. En riktigt stilbildande bok där en drogberoende sovjetisk säkerhetsofficer jagar en massmördare samtidigt som Stalintidens paranoia nått sitt slutgiltiga crescendo. Alla förråder alla och varje kapitel träffar läsaren hårt i maggropen. Jag har försökt få folk att läsa den på alla sätt jag kan utom att ta dem i kragen och ruska dem fram och åter. Hade det hjälpt hade jag gjort det med!

Efter succén med debutboken antar jag (detta är bara spekulationer) att Tom Rob Smith bestämde sig för, eller blev övertalad, att fortsätta mjölka sitt superupplägg genom att skriva en uppföljare. Det gjorde han med Det hemliga manifestet. Allt han byggt upp lyckades han riva ner i en enda bok. Oj oj. Jag ska inte ens skriva något mer, jag får ångest.

Nu har han bytt genre och Gården har precis kommit ut på svenska. En bok där författaren gräver där han står och berättar om en ung man med svensk mor och engelsk far. Föräldrarna har flyttat till Sverige för att tillbringa sin pension där, men allt står inte rätt till på den halländska gård de köpt. Grannarna uppför sig underligt, en ung tjej verkar vara i fara och försvinner, nergrävda papper upphittas och en enslig skogskoja brinner ner. Med mera.

Det gör ont, det gör ont, det gör ont – men jag får slita mig bort från skämskudden och erkänna. Det här funkar inte heller. En av alla invändningar jag har, och en av de största, är att Tom Rob Smith trillar i den gamla klassiska skrivarfällan att berätta istället för att visa. Läsaren får inte dra sina egna slutsatser om något och det blir strax enerverande.

Att vara svensk och ta del av ett kraftigt exotiserande av Sverige blir också märkligt. Svenskarna i boken är besatta av traditioner och av svenska flaggan, de mixar med förtjusning midsommar och luciatåg bara för att…ja, varför framgår aldrig riktigt. Och badar någon i en å – självklart kommer det en älg plaskandes. Som på beställning från Svenska turistrådet.

Jag fattar verkligen inte. Hur blev det så här? Ja, okej. Slutet i Barn 44 var väl något sökt med tanke på att huvudpersonerna överraskande visade sig vara släkt med varandra. Ett helt onödigt grepp. Men ändå. Den hade allt, ja nästan allt. Det jag kan ta till i det här läget är väl livets ofullständighet. Även solen har fläckar sägs det. Och fläckfria författare har jag svårt att tro på. Det skulle väl vara Margaret Mitchell…? ;)*

*med en enda bok på sitt samvete.

I kväll bokcirklar vi om Höglandet

hoglandet (1)I kväll kl. 20.00 är det dags för Hangout-träff med skräckcirkeln. Undertecknad har inte läst Höglandet av Steinar Bragi, men kommer att vara med och se till att alla bokcirkeldeltagare sköter sig 🙂 Kanske ställer jag några dumma frågor också. Jag är åtminstone väldigt nyfiken på att höra er prata om boken. Jag blir nästan mörkrädd bara av att läsa det ni har skrivit på Facebook:

”Det ska bli väldigt väldigt intressant att höra vad ni tycker om den här boken! Den var… inte som jag förväntat mig. Bra eller dåligt? Läs och häng med på hangouten vetja!” skriver Sidekick-Annika, som har läst boken. 

”Hade jag haft en panikknapp till hands hade jag absolut tryckt på den när jag läste Höglandet, vår aktuella cirkelbok. Hjälp! Men läst ut den har jag gjort. Mina associationer går bland annat till Lovecraft, David Lynch, Stanley Kubrick och norska nihilistrockarna Turbonegro. Ska bli spännande att höra andras associationer och om någon annan tryckt på panikknapp eller katapultstol :)” /Sonja

”Den är inte som jag trott heller. Den som sa feel bad-litteratur slog huvudet på spiken!”/Sonja

Vill du vara med och bokcirkla i kväll? Hangouten har plats för 10 deltagare, så det är först till kvarn. Skriv en rad och lämna din e-postadress i evenemanget för Höglandet på Enbokcirkelföralla så bjuder jag in dig några minuter före 20 i kväll. Ja, du behöver ett Google+ konto först också.
_________________________________________________________________________
Annons
Bokbutiken

Och vinnarna är Violen och Boklusen!

Tills kärleken skiljer ossNu är (den svåra :-)) tävlingen om Tills kärleken skiljer oss avgjord. Jag blundade och pekade och det blev Violens boksida och Boklusens bokblogg som vann ett varsitt exemplar av boken.

Stort grattis till er båda! Ni har spännande sträckläsning att se fram emot!

Ni är välkomna att prata om boken hos Enbokcirkelföralla! För det här är en bok man gärna ventilerar tankar om både under och efter läsningen. Ska bli roligt att höra vad ni tycker om boken!

Bokcirkla om Tills kärleken skiljer oss!

Tills kärleken skiljer ossHar du läst Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist och känner att du bara måste få prata om boken? Då är du välkommen till Enbokcirkelföralla på Facebook där samtalet redan är i gång.

Både Ulrica och Alexandra, samt jag själv, blev ganska arga när vi läste boken. Det är ett bra tecken när man läser en bok. Böcker som gör en arg, glad, ledsen eller något annat funkar ofta väldigt bra att bokprata om.

Vi kommer att lägga ut frågor allt eftersom och du får gärna vara med och ställa egna frågor. Är du inte med på Facebook, men vill prata om boken ändå, har du chansen den 18 maj då vi träffas via Google Hangout och pratar om boken ”live” – skärm till skärm åtminstone. 🙂  Eller så kan du skriva av dig eller ställa frågor här i bloggens kommentarsfält. 

Använd gärna hashtaggen #tillskärlekenskiljeross när du skriver om boken i sociala medier så samlas kommentarerna på samma ställe.

Bokcirkel om Fjäril i koppel

fjäril i koppelVill du vara med och bokcirkla om Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh?

Fjäril i koppel uppmärksammas i samband med Svenska FN-föreningens kampanj Stoppa Barnäktenskap. Zinat Pirzadeh, som själv blev bortgift vid 16 års ålder, engagerar sig i kampanjen för att andra unga tjejer ska slippa giftas bort mot sin vilja. Jag och Sidekick-Ingela har läst boken och vill gärna diskutera den med dig!

Vi kommer att diskutera boken genom att lägga ut frågor på Enbokcirkelförallas Facebooksida och alla som vill får vara med och samtala kring frågorna. Senare kommer vi även att bokcirkla om boken i Google Hangouts där vi kan både se och höra varandra. Jag återkommer om datum och tid för Hangout-bokcirkeln lite senare.

Via Piratförlaget och författaren själv har Enbokcirkelföralla fått 5 böcker att dela ut. Om du vill ha en av böckerna kan du maila din adress till anettehelgesson/snabela/hotmail.com och berätta var du kommer att skriva om boken; på din blogg, Twitter, Instagram etc
De 5 första som mailar mig får en bok hemskickad.
Vill du vara med även om du inte hinner få en bok så går den ju att köpa eller låna på biblioteket, där en även finns som e-bok! 

Fjäril i koppel

Svenska FN-föreningen uppmuntrar alla att sprida information om barnäktenskap och kampanjen så använd gärna hashtaggen #stoppabarnäktenskap när du skriver om boken i sociala medier så drar du ditt strå till stacken. Du kan också köpa en fjäril för att stödja kampanjen eller hjälpa till på andra sätt.

Sidekick nr 3 – Ulrica

sidekick UlricaNu välkomnar jag Sidekick nr 3 – Ulrica Lejbro!

Vem är du?
39-årig förlagsredaktör i Skåne och bokbloggare.

Bokstil
Litterär allätare, men tycker särskilt mycket om tjocka familjekrönikor, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor, starka kvinnoporträtt och brittiska kriminalare.

Vad vill du prata om på enbokcirkelföralla?
Bokälsklingar, tips på bra bokbloggar och annat smått och gott i bokvärlden.

Genre du vill/behöver bli övertygad om för att läsa?
Har alltid varit skeptiskt inställd till sci fi.

Du är bjuden på Afternoon Tea, vad hittar vi på ditt fat?
Något med choklad!

Ditt förhållande till Mr. Darcy?
Åh, Mr. Darcy! I’ve got a soft spot for him 😉 Men jag måste säga att det framförallt är i Colin Firths tappning.

Äntligen en Sidekick som svarade rätt på den sista frågan! 🙂 

*”Sidekick är en stereotyp i litterära och.filmiska sammanhang, en nära medhjälpare till hjälten. Den ursprungliga betydelsen är vän eller kompanjon”. (Wikipedia)

Vill du vara Sidekick?
Skicka ett mail och berätta lite om dig själv till anettehelgesson@hotmail.com

Tävla om en kortlek för boksamtal till din bokcirkel!

En kortlek för boksamtal har jag tänkt fixa någon gång, men nu vet jag att det redan finns bra sådana! Sanoma Utbildning ger ut Zick Zacks boksamtalskortlek som innehåller 54 frågor och går att använda tillsammans med vilken bok som helst.

Det är många som tror att det är krångligt och svårt att prata böcker i en bokcirkel, men så behöver det inte alls vara. Speciellt inte om man har frågekort till hjälp. Jag gillar de här korten för att de ställer många, men ganska lätta frågor. Om jag har förstått saken rätt är korten framtagna för att användas i skolan, men korten passar lika bra att använda i en bokcirkel för vuxna. 
Några exempel på frågor: 
Säg fem föremål som symboliserar bokens handling. Förklara hur föremålen hör ihop med handlingen? 
Vem i boken skulle du vilja ha som vän? 
Vilken person i boken påminner mest om dig? På vilket sätt? 
Jag har två kortlekar som jag tänkte att ni kunde få tävla om. Nu när jag ska driva Enbokcirkelföralla skulle jag behöva hjälp med en ny slogan. Tex ”Enbokcirkelföralla – läsklubben för boknördar” Skicka in ditt sloganförslag senast 5 januari (framflyttat datum). Jag väljer ut de två som jag tycker bäst om. Börja klura så kan kortleken bli din! 

ELLER…eftersom många har hört av sig och tyckt att det var svårt att komma på en slogan:
Svara på 3 snabba frågor: 
1. Nämn dina tre favoritbloggar
2. Vad gillar du bäst med Feelgoodbibliotekariens blogg? 
3. Vad skulle du vilja läsa mer om på min blogg? 

Vill du inte skriva svaret här i bloggen kan du maila mig på anettehelgesson(snabela)hotmail.com