Niceville

Ha! Jag hann före Inga-Lill Mosander på Go’kväll. Händer inte så ofta. Jag gillar ofta de böcker som hon brukar ta med sig. Niceville är en sån där bok, som jag bara vill rekommendera till alla! En viktig bok och samtidigt så härlig att läsa. Den fick fart på min läslust igen.

Man får följa en ung vit kvinnlig journalist som i sin hemstad i Södra USA, på 60 talet, skriver ner svarta hembiträdens berättelser om sina liv och arbete hos vita familjer. Detta skedde under stort hemlighetsmakeri.

Det känns hemskt att denna rasism var så utbredd och det var bara 50 år sen! (ännu mer skrämmande är det väl att rasismen finns kvar än idag) Tex fick de svarta kvinnorna inte gå på samma toaletter som de vita och i boken bygge familjen ny toa till hembiträdet i garaget (blev lite körigt när hon sen skulle lära dottern i huset att använda toaletten :-)). Samtidigt som kvinnorna förnedrades uppfostrade de de vita familjernas barn med kärlek. De försökte impregnera barnen mot rasismens klor genom att berätta sagor där hudfärgen var oväsentlig. Den om en grön Martin Luther King var rörande 🙂

Det var också hemskt att läsa om hur osynligt kvinnorna straffades. Om de gjort något otillåtet dröjde det inte länge förrän de blev av med jobbet. Sen ville ingen annan anställa henne eftersom ryktet spred sig som en löpeld i de vita kvinnliga nätverken. Efter det kanske hon blev av med lägenheten för att någon kontaktat hyresvärden. Snart var också den avskedade kvinnans vuxna dotter utan arbete och så vidare. Ondskan sipprade igenom och minsta lilla felsteg kunde få stora konsekvenser för hela familjer.

Jag rollbesätter redan filmen, som bara måste komma, i mitt huvud. Men tills dess – LÄS BOKEN!

Mannen som åt en 747

Vilken bra bok det hade kunnat bli! Kanske med en annan författare. Ännu bättre skulle nog berättelsen om mannen som åt upp en jumbojet för kärleks skull kunna bli som film. Med Lasse Hallström som regissör. Alla ingredienser finns där: småstadsmiljön, gammal och ny kärlek, en klunga excentriska personer och så lojaliteten bland befolkningen. Men det räcker inte! Jag blädderläste för jag ville veta hur det gick och hade jag haft något annat att läsa hade jag nog lagt den ifrån mig. Som tur var hade jag ingen annan bok med mig på fjällsemestern. Det känns bara lite synd på en sån bra historia. Den fick inte den text den förtjänade. Ändå kan jag varmt rekommendera den. Jag skulle inte vilja ha den oläst.

Den handlar om en man som arbetar för Guinness rekordbok och som kan alla rekord utantill. Han åker runt i världen och kontrollerar rekordförsök. Han älskar allt vad statistik är och förklarar kärlek som enbart en kemisk reaktion. Han är en ganska tråkig och ensam människa tills han kommer till den lilla staden i mellersta Usa. Där finns en man som för att visa sin kärlek till en kvinna håller på att äta upp en hel jumbojet. I stadens journalist finner han sin livs kärlek, och inser samtidigt att han inte kan få både rekordet och kvinnan. Men det är en kärlekshistoria så alla kan ju lista ut själva hur det slutar 🙂

Mannen s0m åt en 747 har länge stått på bibliotekshyllan och lockat mig bara genom titeln. Nu är den gallrad, men har fått nytt bo hemma hos mig. (finns säkert på något bibliotek om nån blir sugen på att läsa den :-)) Jag har också fått ett förnyat intresse för rekordboken. Flera gånger under läsningen har jag blivit tvungen att stanna upp för att läsa högt för nära och kära om underliga, äckliga, fantastiska och helt enastående rekord som människor runt om i världen gett sig tusan på att klara.

Mannen i mina drömmar

Presidentens hustru gav mersmak på Curtis Sittenfelds berättande. Även Mannen i mina drömmar har en klok, lite tillbakadragen kvinna (Hannah) som huvudperson. En kvinna med integritet, som försöker passa in i det liv hon tror att man bör leva och samtidigt försöker hon inte alls. Så skön inställning. Önskar jag hade haft lite mer av hennes avslappnade tänkande när jag var yngre. Hon utgår från att hon inte är som alla andra. Inte på ett upproriskt vis som man kanske kan tro. Nej, hon betraktar sin omgivning, men är själv rent av passiv. Och det är OKEJ!
I motsats till Hannah finns hennes kusin som är framåt, spontan och som inte förstitter en minut av sitt spännande liv. Fastän de är så olika finns en grundkärlek mellan dem och det är kul att se att den vänskapen hänger med även när de växer upp. Huvudpersonen har flera relationer med män som egentligen inte intresserar henne särskilt mycket. Det bara råkar bli att de börjar hänga ihop. De är bara en man som väckt hennes fulla intresse. Jag har bara några sidor kvar av boken. Undrar om hon hittar Mannen i sina drömmar eller inte.
Jag gillar verkligen Cutter Sittenfelds språk och berättarstil. Berättelsen är innehållsrikt och tankelivet beskrivs målande. Samtidigt är boken fylld av humor och en lättsam livsinställning. Tydligen liknas hennes stil med Oates, som jag också gillar. Oates är dock lite tyngre. Man behöver tid på sig för att läsa hennes böcker. Sittenfelds romaner glider man igenom med en skön känsla kvar i maggropen och en historia rikare. Kanske lite livsvisdom slinker ner också.

Presidentens hustru

Det finns flera bra sidor skrivet om Presidentens hustru . Bland annat på Dagens bok och på Bokhora. Läs mer om boken där om du är nyfiken.

Jag vill bara skriva lite kort om boken och vad jag tyckte om den. Säkert har ingen missat att den handlar om Laura Bush, eller rättare sagt har författaren lånat Laura Bush liv som bakgrund till sin helt uppdiktade historia. Det hjälper inte att jag VET om det. Jag kommer ändå alltid att tänka mig George Bush som väldigt mörkrädd och som fjärtandes inför sina livvakter. Det är ju såna detaljer som fastnar! På gott och ont får man ju en annan (kanske inte bättre) bild av honom efter att ha läst boken. Det tog emot enormt att läsa sexscenerna och samtidigt tänka sig George Bush som den sexiga mannen med rutorna på magen. Men ändå kommer jag inte kunna se honom utan att undra hur han ser ut under kavajen på riktigt.

Nu kan det ju tyckas att jag missat mycket av boken, som bla den politiska diskussionen och abortfrågan. Det har jag inte alls det. Det var väldigt intressant att läsa och få bättre kunskaper om dessa ämnen. Det var också intressant att utifrån Laura Bushs synvinkel få veta hur det är möjligt att leva med en man av en helt annan politisk åskådning än en själv. Det är verkligen något som jag tänkt på tidigare och som jag delvis får ett svar på här.

Lite trög i slutet, men annars väldigt svår att lägga ifrån sig.

Den sista föreläsningen

Äntligen en bok som griper tag i mig! Tycker att jag inte hittar några bra böcker nu för tiden. Den här hade dock en kollega rekommenderat. Enligt henne skulle den vara lättläst, gripande och samtidigt lite rolig. Jag håller med. Tror nästan att jag fått smak för biografier efter den här. Ska nog ta en sväng på biografihyllorna nästa gång på bibblan. Läs mer om Den sista föreläsningen här.

Utan ett ord av Linwood Barclay

Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.

Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.

Ivans återkomst av Tawni O`Dell

Genom hela boken Ivans återkomst kände jag lukten av gruvdamm i näsan. Vad den handlar om kan du läsa här. Jag läste författarens tidigare bok Avvägar för länge sen och minns den än. Hennes senaste bok Kära syster gillade jag ännu mer för att den var roligare än de tidigare två. Till den som inte läst något av Tawni O`Dell skulle jag nog rekommendera att börja med Kära syster. Efter den är man fast och bara måste läsa fler böcker av samma författare.

Nästa sak på min lista av Jill Smolinski

Nästa sak på min lista var inte så tokig som reselitteratur. Den räckte hela resan och en vecka till. Jag hade mycket annat roligt att göra förutom att läsa (ja, det är sant!) under resan. Jag behövde en lättsam bok och den här var lagom. Inte alls så sliskig som omslaget utlovar. Vad jag har märkt, efter en helt ovetenskaplig undersökning, är att böckerna som når ICA:s hyllor oftast är ganska bra.

Främmande jord

Har egentligen massor att säga om Främmande jord, men hjärnan är för fylld av annat just nu. Jag litar på att det finns andra som kan säga något passande om boken. Men ett kan jag säga. INGEN kan bli besviken på den. Den hamnar på samma plats rent poängmässigt för mig som Den indiske tolken och I väntan på ett namn. Jag har en novell kvar att läsa, men den suger jag på så att jag har något kvar. Kommer att kännas tomt sen…

Motsatsen till kärlek av Julie Buxbaum

Motsatsen till kärlek – är det hat eller likgiltighet? Det frågar sig Emily i denna bok. Hon är en ca 30-årig advokat i New York, som i panik gör slut med sin pojkvän när hon känner att han är på väg att fria. Hon har liiite problem med relationer kan man säga. Men hon tar tag i problemet och får hjälp från alla möjliga håll.

Den här boken skulle jag vilja likna med Keyes böcker. Lättsam, romantisk, men med en gnutta mer djup. Emily för en del diskussioner med sin åldrade och visa farfar och hans väninna och värmen i deras relation berör mig i hjärtetrakten. Samtidigt är boken rappt skriven och inte banal eller förutsägbar. Jag läser gärna mer av Julie Buxbaum. Det tråkiga nu är att boken är slut och att jag måste hitta någon annan bok att ta med på resan…när den nu blir av!!!! (Svininfluensa!!!)