Läsglädje, bokpassion och annat hjärtevärmande
Eftersom det är premiär för BokSPAning med tema: Feelgood, på AlftaQuren i helgen, firar jag lite extra genom att låta alla som vill tävla om en feelgoodroman som lättar upp den mörkaste höstkväll.
Varför ska just du vinna? Lämna en motivering i kommentarsfältet eller på Feelgoodbibliotekariens facebooksida.
När jag drar vinnare? Det märker du 🙂
Grattis Bokdivisionen! Härmed utser jag dig till vinnare i min Kinatävling. Uppslutningen kan ju inte sägas vara så stor, men några kinesiska boktips fick jag. Bokdivisionens tips till mig var En handelsman i blod, av Yu Hua, som jag skriver upp i minnet. Boken Girl in Translation är snart på väg till vinnaren.
På morgonen lovade jag mina arbetskamrater att bjuda på tårta vid fikat om Murkami eller Oates vann Nobels litteraturpris. Det blev ingen tårta, men jag var ändå glad när det avslöjades att den kinesiske författaren Mo Yan tilldelats årets nobelpris i litteratur. Kina ligger mig extra varm om hjärtat eftersom mina barn är därifrån. Även innan jag blev mamma har kinesisk kultur och historia fascinerat mig och jag har läst en del böcker om det landet och böcker med kinesisk anknytning. Mo Yans Vitlöksballaderna står sedan länge i bokhyllan…kanske dags att läsa den nu.
Eftersom Erika skrev på sin blogg att kinesisk litteratur är som en blind fläck på kartan för henne tänkte jag dela med mig av mina tidigare inlägg med Kina-anknytning.
Vill du vinna Nästan hemma på engelska kan du titta in här!
Sekwas presentation av Nathalie – en delikat historia, av David Foenkinos, fångade mitt intresse på stört med de här orden:
”I samma anda som romaner av Nick Hornby, Muriel Barbery och Jonathan Tropper har den internationellt hyllade författaren David Foenkinos här skrivit en innerlig och humoristisk saga om nyfunnen kärlek”
Nick Hornby och Jonthan Tropper är två av mina favoritförfattare! I kombination med ”humoristisk saga” och Frankrike kunde det bara vara en toppenbok!
Så klart visade det sig att det här var en bok för en Feelgoodbibliotekarie. Jag blev helt betagen av den! När jag glad i hågen berättade det för en arbetskamrat tyckte hon helt tvärt om. Jag blev så paff! Hur kan någon INTE tycka om den här boken!?? Hon tyckte att det inte var någon bok utan en film. Så olika man kan tycka. Det är precis den sorts böcker jag gillar. Böcker som gör att berättelsen rullar som en film genom hjärnan (eller hjärtat?) Vet inte om jag ens vill se filmen…jag har den ju redan inspelad på ett sätt. Kanske om ett tag när den har fått mogna. Jag vill inte bli besviken…
Boken är skriven på ett lite annorlunda vis med en sorts korthuggen humor som faller mig i smaken. Sån där humor som gör att man ler inombords samtidigt som mungiporna sakta drar sig uppåt. Det är en romantisk komedi i bokform, rätt och slätt, och den kommer helt klart att bli underbar även på film…MEN boken brukar ju vara bättre än filmen.
Blinkningen till Sverige och speciellt Uppsala, som är min födelsestad, gjorde så klart inte boken mindre lockande. Fastän Uppsala framställs som en stad i Ingemar Bergmans anda, så märker man att författaren har glimten i ögat i sin beskrivning av svenskarna.
Att bokens huvudpersoner är en aning udda figurer gör också att boken hamnar i min favoritkategori. Jag har vikt en massa hundöron på ställen som jag gillade extra mycket och som jag tänkte skriva om, men jag överlåter åt er som har den oläst att njuta av boken helt på egen hand.
David Foenkinos kommer till Stockholm i slutet av november. Eftersom jag har en bit till huvudstaden håller jag tummarna för att han kommer att dyka upp i Babel eller något annat bra TV-program.
Mannen som glömde sin fru är en bok med starkt beroendeframkallande egenskaper. Man vill hela tiden ha mer. Du kanske känner igen den där sköna känslan som infinner sig när man har en riktig bra bok på gång och vet att man har något roligt att se fram emot nästa gång man får en lucka i andra sysslor. För mig är det här den bästa sortens läsupplevelser.
Jag hade höga förväntningar på boken och de har infriats med råge. Jag har läst författarens tidigare böcker och tyckt om dem, men nu har han slipat sitt författarskap och är ännu ett strå vassare. Mannen som glömde sin fru är en rolig, charmig, klok och tankeväckande feelgoodroman, som borde tilltala alla med ett hjärta.
Det är svårt att inte dra paralleller till En dag, eftersom det är Printz Publishing som har gett ut båda böckerna. Vi är många som har tagit En dag till våra hjärtan. I John O´Farrell har förlaget hittat en värdig uppföljare till David Nicholls. Om En dag handlade om ungdomskärlek rör Mannen som glömde sin fru den vuxna äktenskapliga relationen. Flera gånger under läsningen tänker jag att boken skulle fungera bättre än ren parterapi. På ett tankfullt vis, och med den befriande humorn närvarande, berör författaren grundstenarna till en fungerande och varaktig relation. Jag läste att han är gift, men tänker att han måste ha en skilsmässa bakom sig för att kunna skriva så inlevelsefullt om ett söndertrasat äktenskap.
I går låg jag på kökssoffan och skrattade så högt åt O´Farrells dråpliga humor att min man undrade vad jag höll på med 🙂 Jag gillar förfatarens sätt att lätta upp det svåra med humor. Hans tes verkar vara att humor är en grundläggande del av en god relation. Huvudpersonen Vaughan, och hans fru Maddy har humorn som gemensam nämnare och Vaughan får sporadiskt tillbaka minnesbilder från deras tidigare gemensamma upplevelser. Jag blir lite avundsjuk på deras roliga traditioner, där ett bortglömt vykort som aldrig blev postat, har en central roll.
Som läsare får man känna på den starka kärlek Vaughan känner för sin fru. Det är riktigt smärtsamt att vara med när han upplever den person han var innan minnesförlusten och hur han drivit sitt äktenskap till en uppslitande skilsmässa. Det är ju sällan bara en det handlar om när två träter, som det heter, och även hans fru får upp ögonen för hur deras relation rullat mot stupet.
Det är också intressant att följa Vaughans möte med sitt nya liv och vilka förändringar minnesförlusten har fört med sig. Han har förändrats på många områden och får liksom uppleva allt för första gången igen. Han som har varit en inbiten rökare, har helt plötsligt tappat röksuget. Han får lära sig att cykla och simma och det verkar sitta i minnet, så det fixar han galant. Att köra bil visade sig inte vara lika lätt… 🙂
Nu ska jag njuta av de drygt 50 sista sidorna av boken. Återkommer!
————————————–
Nu har jag läst klart. Njöt sakta av de sista sidorna. Slutet var inte helt givet och det var någon helomvändning och tvist innan sista sidan. Boken lämnar mig dock lite förvirrad. Hur var det nu? Vad hade Vaughan egentligen gjort? Och vad mindes han? Har du läst får du gärna lämna din åsikt om saken i kommentarsfältet. Jag måste bläddra tillbaka en gång till.
På Bokmässan var jag på ett intressant seminarium; ”Inte bara barnsagor” där tre irländska författare diskuterade kring skrivande för barn och vuxna.
Främst var jag intresserad av att lyssna på John Boyne, vars bok Myteriet på Bounty har kommit ut på svenska. Han har tidigare skrivit Pojken med randig pyjamas, som är en av de bästa böcker om andra världskriget jag har läst. Den borde vara obligatorisk läsning för alla skolelever, för ALLA människor över huvudtaget. Efter att ha lyssnat på Boyne blev jag sugen på att läsa hans nya bok och passade på att få den signerad.
Författarna på scenen diskuterade att man kan skriva om nästan vad som helst, även hemska saker, för barn, bara man är ärlig och inger hopp. Boyne sa att det är okej med sorgliga historier för barn om de innhåller budskapet: ”but you will survive!”. 
Det har kommit in en del mycket kreativa förlag på var en excessbok får plats.
Hanna försökte få plats med en excessbok i ett Iphonefodral.
Malin förslår att man kan ha en bok i vanten och på så sätt hålla den lite hemlig.
Lina tyckte att man kunde ha en bok i en (oanvänd) hundbajspåse.
Clara vill ha dem nära tillhands när man bakar och säger att en bok passar i förklädesfickan, gärna tillsammans med gräddkolor.
Camilla fick plats med en bok i en teburk.
Anna, som inte äter godis, tycker att en bok kan passa bra i godispåsen istället för godis.
I en jackficka får en liten bok plats menar Boktok73.
Men Bokmalen var den som jag tycker förtjänar ett paket med excessböcker allra mest. Hon har till och med fått plats med en bok i en stickad mössa OCH dessutom lämnat bildbevis!
Grattis till vinsten Bokmalen!
Kom just hem från bion där vi i Edsbyns filmförening – Bio Kontrast – visade Moonrise Kingdom. Jag tyckte så mycket om den att min spontana reaktion var att ställa mig upp och applådera när eftertexten började rulla. Eftersom vi var så få i publiken kändes det lite fånigt…så jag höll mig i skinnet och applåderade bara inombords :-). Filmen var SÅ snygg, SÅ bra berättelse och SÅ rolig! Det visste jag i och för sig att den skulle vara eftersom jag älskat Wes Andersons tidigare filmer, men jag är nog beredd att kalla den här för hans absolut bästa – hittills! Moonrise Kingdom bara måste jag få äga. Det bästa är att han bara är 43 år, så förhoppningsvis får vi se många fler filmer av honom.
Feelgood? Jag gillar de här filmerna för dess torra humor, värmen och de udda personerna. Se dem så förstår du 🙂
Se trailern till Moonrise Kingdom och njut!
Feelgoodbiblioteket 
