Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.
Flickan under jorden
Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.
Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.
Inte han! av Sheila O`Flanagan
Snabbläst med kardborreeffekt Dvs att den inte gick att lägga ifrån sig. Lite seg i början, men desto mer spännande på slutet. Inte en av hennes bästa, men perfekt sommarsträckläsning. Om syskonskap, åldersfixering och familjerelationer.
Luftslott av Sheila O´Flanagan
Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!
Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.
Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.
Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.
Leka bland vuxna av Sophie Dahl
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Leka bland vuxna av Sophie Dahl. Den var lättläst som rinnande vatten, intressant och fascinerande. Huvudpersonens liv var långt ifrån ett vanligt svenssonsliv om man säger så. -”KAN man göra SÅ?”, tänkte jag flera gånger, men kommer inte på några exempel så här i efterhand.
Under läsningen kunde jag aldrig släppa tanken : Är det här chick-lit eftersom Cecelia Ahern rekommenderade den på framsidan. Det gick liksom inte ihop i min hjärna med att författarinnan Sophie Dahl är Roald Dahls barnbarn. Spelar egentligen ingen roll om det är chic-lit eller inte eftersom jag gillar det, men det ställde till det i min hjärna. Inte en av mina favoriter, men den satte sina spår och jag kommer nog att kolla upp Sophie Dahls nästa bok.
Den utstötte
Som Lyran skrev så vill jag också bara ägna mig åt sträckläsning av Den utstötte av Sadie Jones. Inledningen som du kan läsa om här gör att man är fast efter några sidor. Tyvärr somnar jag strax efter barnen, men varje liten stund jag kan stjäla åt mig läser jag.
Samtidigt läser jag Leka bland vuxna och Karamellskorna. Det funkar faktiskt. Brukar inte göra det för mig. Men en bok i varje rum är inte helt fel när man måste knycka åt sig lästid.
Den jag ville ha
Den jag ville ha av Sheila O´Flanagan var inte så tokig. En ganska så trevlig ny bekanskap. Kom inte riktigt in i boken till att börja med, men på slutet hade jag svårt att lägga den i från mig. Jag minns att lektörsomdömet den fick hos Bibliotekstjänst var ganska bra och eftersom vi hade den på biblioteket måste den ju vara nåt att läsa (!) Sen dök den upp på mitt lilla lokala Ica. Ännu en kvalitetsstämpel enligt min åsikt.
Det var en anings för mycket insikt i finansvärlden för min smak. I och för sig var det en ganska bra bakgrund till berättelsen. Den var inte alls förutsägbar…nja…i senare halvan av boken kunde man lista ut vem hon ville ha. För den som gillar Keyes kan jag rekommendera Den jag ville ha. Enligt texten på boken brukar hon ligga över Keyes och Binchy på de irländska topplistorna. Jag är sugen på att läsa hennes nyaste som just kommit på svenska, men väntar nog på pocketutgåvan.
Ett ganska angenämt sammanträffande, i både Den jag ville ha och den bok jag just börjat på Karamellskorna, är att båda huvudpersonerna gillar att dricka varm choklad, helst i lugnande och läkande syfte. Man blir lite sugen…
Lyckan är en sällsam fågel
Lyckan är en sällsam fågel av Gavalda…ja, vad ska jag säga. Känns som att vad jag än säger om den så når det inte upp till läsupplevelsen. Den här vill jag inte skriva om. Bara spara i minnet bredvid Gavaldas övriga böcker. För den som vill semestra hemifrån fåtöljen är den super!
Nästa sak på min lista av Jill Smolinski
Nästa sak på min lista var inte så tokig som reselitteratur. Den räckte hela resan och en vecka till. Jag hade mycket annat roligt att göra förutom att läsa (ja, det är sant!) under resan. Jag behövde en lättsam bok och den här var lagom. Inte alls så sliskig som omslaget utlovar. Vad jag har märkt, efter en helt ovetenskaplig undersökning, är att böckerna som når ICA:s hyllor oftast är ganska bra.
Allt för min syster
Allt för min syster av Jodi Picoult var det meningen att jag skulle ha som reselitteratur, men nu är den redan utläst. Den gick liksom inte att släppa. Det handlar om två systrar där den ena har obotlig cancer och den andra är en designad baby för att kunna ge benmärg till sin sjuka syster. Boken bet sig fast och efter att ha läst den är jag tvungen att se det här programmet i kväll. boken väckte tankar om barns rätt till sin egen kropp.
Nu gäller det bara att hitta den andra boken jag skulle ha med mig.
Feelgoodbiblioteket 