Missade jag något, eller???! var första tanken när jag läst ut boken. Eller rättare sagt blädderläst klart den. Den fick aldrig fart och var alldeles för mörk för mig. Jag gillade verkligen författarens tidigare bok: Där tvivlet gror, men den här var inte alls likadan. Den som har läst den ordentligt får gärna upplysa mig om vem som vara mördaren. För var det den som jag tror så var boken helt menlös. Men det kan ju bero på mig också att jag missat någon viktig ledtråd.
Rätt åt dig! av Jane Fallon
Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.
Ser nu att jag inte var så imponerad av författarens tidigare bok: Dumpa Matthew. Rätt åt dig är bättre. Boken beskrivs på baksidan så här: ”En svart komedi, underhållande relationsroman och en välkomponerad chick-litkaramell”. Jag kan inte annat än hålla med.
Jane Fallon är tv-producent och arbetar bla för BBC. Om boken inte redan är film så handlar det nog bara om NÄR och inte OM.
Utan ett ord av Linwood Barclay
Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.
Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.
Ivans återkomst av Tawni O`Dell
Genom hela boken Ivans återkomst kände jag lukten av gruvdamm i näsan. Vad den handlar om kan du läsa här. Jag läste författarens tidigare bok Avvägar för länge sen och minns den än. Hennes senaste bok Kära syster gillade jag ännu mer för att den var roligare än de tidigare två. Till den som inte läst något av Tawni O`Dell skulle jag nog rekommendera att börja med Kära syster. Efter den är man fast och bara måste läsa fler böcker av samma författare.
Sånt man bara säger av Helena von Zwiegbergk
Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk var helt toppenbra!! Jag läste ut den på en dag och natt fastän nattsömnen blev lite väl kort. Det var så lätt att komma in i den, precis som hennes tidigare böcker. Har dock inte läst hennes deckare, men måste kanske ge mig på dem också. Boken hade ett sånt driv fastän det inte var någon speciellt spännande historia. Det KÄNDES som att man var med och att personerna i boken var verkliga. Stämningen satte sig nästan fast i min hjärna och jag kan känna av tystnaden i huvudpersonens hus långt ut på landet.
Hade jag varit lite piggare idag hade jag säkert kunnat klämma ur mig något intressantare inlägg, men det finns det andra som står för. Jag skyller på författaren och boken som stal välbehövliga delar av min nattsömn. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag har den här läsupplevelsen i bagaget!
Mörkrets alla färger av Peter Robinson
Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.
Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.
Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!
Syskonkärlek
Syskonkärlek av Sheila O´Flanagan levde inte alls upp till mina höga förväntningar. I den här saknades bakgrunden på något sätt. Visst det handlade en del om arkeologi, men inte tillräckligt för att få en intressant fond. Kärlekshistorien var väldigt tunn och var nästan bara med de första och sista sidorna. Den egentliga handlingen var den problemfyllda relationen mellan tre syskon och deras mamma. Personerna var så ingående beskrivna att det blev för mycket av varje. Jag hade hellre sett att boken begränsat sig mer till systern som var arkeolog och mindre av de andra. Men, men boken hetter ju syskonkärlek och den handlade verkligen precis om det. Ingen falsk marknadsföring. Bara jag som haft för höga förväntningar och kanske snabbläst för mycket igen. Nyaste Peter Robinson ramlade ju in i veckan. Den ligger i trädgården och väntar på mig och en kopp te.
En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill
Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.
Boken beskrivs på framsidan som ”Mycket rolig…tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn”. Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.
Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.
När jag fyller 40..
När jag fyller 40, vilket jag gör ganska snart, hoppas verkligen att jag inte går på myten om att man bara MÅSTE få en 40-årskris förr eller senare. Eller i alla fall att den kommer senare eftersom jag just nu är småbarnsförälder. När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) av Gunilla Bergensten är en bok som har roligare titel än innehåll. Jag gillade Familjens projektledare säger upp sig, av samma författare, jättemycket, men den nya boken hade jag lika gärna kunnat hoppa över. Jag bara blädderläste den lite eftersom jag var nyfiken. Den talade inte till mig om man säger så.
Det började så oskyldigt vid diskbänken
Det började så oskyldigt vid diskbänken av Solja Krapu ger verkligen mersmak. Hon är resande i poesi eller poetry slam och jag lyssnade på henne i Alfta förra veckan. Så mitt i prick upplevde jag många av hennes texter. Humoristiska på ett stillsamt, vardagligt sätt. Vill läsa mer av henne. Eller ännu hellre höra henne live igen. Till den här boken finns en cd där man kan lyssna på Solja. Men hon tar sig nog bäst på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon stod så avslappnad inför publiken och bara läste upp alla dikter direkt från huvudet. (Eller hjärtat?) Missa henne inte om hon råkar vara i närheten!
Feelgoodbiblioteket 