Det var vi

det var vi omslagJag har haft förmånen att få förhandsläsa Golnaz Hashemzadeh Bondes roman Det var vi som kommer ut senare i augusti. Jag blev helt tagen av berättelsen. Den är stark, uttrycksfull och ställer en rad viktiga frågor till mig som individ och till vår samtid. En utmärkt cirkelbok eftersom den väcker så många tankar och det finns så mycket att diskutera i den.

Berättelsen handlar om Nahid som får besked att han hon har obotlig cancer. Hon är arg på allt och alla som inte förstår. Hon är arg på sin dotter som hon älskar, men som hon aldrig velat varit mor till. Hon är arg på alla som inte verkar förstå något om flykt, kamp och sorg. Var allt värt något om hon ändå ska dö mitt i livet?

Läsaren får även träffa den unga Nahid som precis kommit in på läkarlinjen när hon möter Masood under revolutionen i Iran. Han drivs av kampen för frihet och tillsammans dras de med i rörelsen. Med risk för sina liv delar de ut flygblad på natten. Nahids yngre syster Noorah tjatar om att få vara med om den berusande stämningen under protesterna på stadens torg och får en natt följa med, men i folkhavet råkar de komma ifrån varandra och efter det blir inget detsamma.

“Hur skulle vi förlåta varandra. För att vi tog med Noorah. För att vi lät henne övertyga oss. För att vi tyckte om att hon var med. Det jag inte visste, det jag inte förstod då, var att vi också dog den dagen. Vi var tjugo år gamla och våra liv kom på så många sätt till sin ände. Allt som hände efteråt var tafatta försök att ersätta det vi förlorade där, den dagen. Vårt barn. Flykten. Alla mina skift, alla timmar på jobbet. Allt. Vi skulle ha dött den natten och alla år som följde var lånade.”

Hur lever man vidare? Var det värt det? Vad är meningen med livet om man kämpat och ändå kommer att dö i förtid? Golnaz Hashemzadeh Bonde ger möjliga svar på de frågorna i den här romanen som jag antar är delvis självbiografisk. Golnaz själv kom till Sverige med sina föräldrar när hon bara var tre år. Hon påminner oss om att inte se människor som flytt sitt hem som offer.

“Man lämnar inte för att man gett upp. Man lämnar för att göra något, bygga upp något. Bygga upp något som är ett långfinger i ansiktet i den skit som hände. Folk tittar ofta på mig som ett offer. De förväntar sig att jag ska vara svag, överkörd. Jag som flyktingkvinna. Jag förstår inte hur de tänker. Förstår de inte att jag är här för att jag är stark? Att det krävs styrka för att inte ge upp, för att vägra acceptera elände och förtryck? Ibland undrar jag om de tror att de själva är starka, att styrka kommer av att aldrig ha sett några svårigheter. Om de tror att stiltje bygger motståndskraft.”

Det var vi är en roman som inbegriper en rad viktiga ämnen; förutom flyktingskap berörs även att vara nära döden, vara nära anhörig till en svårt sjuk människa, relationen mellan mor och dotter, våld i nära relationer och barns utsatthet. Trots många tunga ämnen saknas aldrig hoppet eller kärleken. Livet går vidare och nya generationer föds. Vad kan vi lära av historien och vad kan vi förändra i våra egna liv och i vårt samhälle?

Det var vi är Golnaz andra roman och jag hoppas att vi kan se fram emot fler. Hon är både författare och vd på Inkludera Invest som arbetar för att minska utanförskap och inkludera flera. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en sann inspiration! Lyssna på hennes kloka tankar om inkludering, vad ett gott ledarskap innebär och lite om hennes romaner i detta podavsnitt! Eller om du ska till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg kan du lyssna på seminariet Fly till varje pris där Yukiko Duke samtalar med Golnaz och Elin Boardy.

Blir du intresserad av att läsa boken och diskutera den i en digital bokcirkel där det finns möjlighet att ställa frågor direkt till författaren? Jag kommer att hålla i en sådan bokcirkel och vill du vara med så får du gärna kontakta mig.

Intervju med Christina Wahldén om den digitala bokcirkeln JallaTillsammans

Efter att pilotprojektet JallaTillsammans avslutades i april, talade jag och Christina Wahldén via skype för att sammanfatta våra tankar och erfarenheter. Här kan ni ta del av vårt samtal. Jag klipper in lite bilder så att ni inte storknar av den långa texten. 🙂helagruppen

Anette : Vad tänkte du när jag kontaktade dig? 

Christina: – Jag blev glad! Jag hade följt dig på Twitter och tyckte att du verkade vara en kul typ. Jag gillar din ton. Du verkade vara en positiv person, och det gjorde att det var lätt att svara ja. Jag tyckte även att inriktningen på tonårstjejer och nyanlända var tilltalande.

– Det som varit specifikt uppe hos er, är att boksamtalen har en viss terapeutiskt funktion. Många av de nyanlända ungdomarna har varit med om svåra saker. Vi kan inte hjälpa eller ta bort det svåra, men vi kan ge dem något. Vi kan ta dem på allvar, lyssna och bekräfta. Dessutom kan det vara svårt att förklara för svenska tonårsmänniskor, vad man har varit med om.

– Det är bra att du är med och kan tipsa om biblioteket. Man behöver ju inte klippa med den person man var tidigare, utan man har ju det språket och böcker på de språken finns ju. Det kan ge självkänsla.
Genom att skriva om deras ursprungsländer visar man förhoppningsvis en slags respekt. De kommer ju från rika kulturländer. De har något att bidra med.

– Som nyanländ finns ett behov av prata om föreställningar och tabun. Speciellt tonårstjejer brukar vara duktiga på att vara kameleonter. De är kanske en person i familjen och en i skolan eller i samhället. Det kan göra att man överlever, men också att man går sönder.
1048220_1142501965768951_8694391889287321360_o
Anette: Varför är bokcirkeln bara för tjejer frågar många. Vad har du för svar till dem? 

Christina: -Jag tycker att man fortfarande ser att det inte är riktigt jämställt  ens i Sverige och flickor är väluppfostrade och tysta och får sällan komma till tals. Flickorna från de här bakgrunderna har ofta förpliktelser till familjerna, de har svårt att komma hemifrån. Därför är de bra att bokcirkeln bara var för tjejer. Andra kan starta bokcirklar för killar.

Anette: Vad har projektet betytt för dig som författare och människa? 

Christina: – Det som är fint, och det som man saknar när man är ute på författarbesök och bara dimper ner i en klass och pratar lite, och sen ses man inte igen, är att det blir ett bättre samtal så här. Det där magiska samtalet, det upplevde vi båda två, där tjejerna berättade väldigt personlig saker, jag tror inte att det hade hänt om vi inte hade pratat med varandra innan.
-Det kostar mer i och med att det kräver mer förberedelser, men det blir bättre. Väldigt mycket bättre!
– Det har varit fantastiskt bara att få träffa de här tjejerna och att du känner dem på ett sånt personligt plan det blir ju helt annorlunda, och det är bra att de inte är någon jättegrupp, de är ju individer,  fantastiska, och det är ju alla, här blir det så tydligt. Otroligt – den där dagboken som de berättade om äter mig fortfarande. Jag tänker på bilderna som de delade med sig av.

– De har ju också varit en sorts värdemätare på det som du var inne på, att vi hade känslan att ”vi kan nog inte läsa den här boken På flykt eller Med livet som insats för att det blir för hemskt, FÖR jobbigt för dem”. Men för en del är det det som de vill prata om. Man får fråga och inte bestämma åt dem. Människor vet ju själva vad de behöver. De är ju som vi.  Jag har stärkts i min uppfattning att det är väldigt lite som skiljer människor åt, oavsett var ifrån i världen man kommer. Det är väldigt tydligt. Det kunde ha varit mina eller dina barn.

kaninöronAnette: Hur var besöket i Edsbyn?

Christina: – Edsbyn är en väldigt intressant plats, och jag skulle verkligen vilja att det fördes vidare till politiker, att det här arbetet är ganska unikt. Jag träffar ju flera tusen elever varje år, och mina besök brukar sällan vara så väl förbredda som det här. Men det här är ju bara i Edsbyn, i dagsläget och det är väldigt synd att det är så ovanligt. Det är så enkla medel som behövs. Men det kräver engagemang och stöd.

– De som har varit med har satsat väldigt mycket. Bara det att ni har träffats hela 20 gånger, visar också på ett behov. Det är lite sorgligt att de nu sprids för vinden, men bra att du hann genomföra bokcirkeln innan det hände. De har ju fått med sig ett otroligt starkt minne från sin första tid i Sverige.

Anette: Vad tänker du om projektet? 

Christina: – Det här är ett projekt som sticker ut helt och hållet. Jag kan inte påminna mig något annat projekt som har varit av den kalibern, sedan jag började göra klassbesök, och att det kommer att följa med mig i fortsättningen, och jag kommer ALDRIG att glömma tjejernas klokhet!

– Människor som har varit utsatta för svårigheter, kan uppfattas som lite äldre än vad de är.  Det är klart att man åldras, blir brådmogen. Det inte så lätt att förklara för svenska jämnåriga. De nyanlända ungdomarna har en tillgång, som man kan ta tillvara på.

Men har podden många lyssnare undrar en del…

Christina: – Det är inte bara lyssnarna man ska räkna. En viktig sak är också att de får lära sig att gör en podcast, att de får höras och vågar. Berättelserna finns där, de får lära sig att använda det tekniska och kan få ut sina berättelser.

– Folk (vuxna) är inte medvetna om hur enkelt det faktiskt är att podda. Det här gör att fler kan inspireras. Om EN skolbibliotekarie lyssnar får det en otrolig spridning, denne kan sprida arbetsmetoden genom bibliotek och skolor. Det finns ingen riktig ursäkt för att INTE göra det. Svårigheten är att det oftast kokar ner till att det krävs en entusiastisk människa och det måste gå att göra detta halv-entusiastiskt. Det är en fantastisk ljudkvalitet och många förstår kanske inte att ni har använt er av en enkel app i mobilen som inte kostar särskilt mycket.
– Det har blivit så bra för att du är så erfaren som bibliotekarie, du är van att ha boksamtal, du tycker att det är kul, och det märks också. Jag får ju lyxen, när ni pratar med mig har ni ju redan idisslat texten gör ju att samtalet blir mycket bättre.

Anette: Jag har lite dåligt samvete över att det inte har blivit många riktiga boksamtal…

Christina: – Ni har ju pratat om livet, tjejerna har mött en svensk människa, allt som är bra är bra! Du har sått frön, du gav dem dagböcker och ni har pratat om viktiga grejer. Det har varit ett slags bokterapi också, en sorts läkande process, där vi har pratar mycket om minnen. Trädgårdsboken funkade, den väcker saker som är goda, De kom ihåg andra trädgårdar, dofter, innan kriget, det gäller att försöka se det friska i människan.

– JallaTillsammans ger ju ringar på vattnet, ni är superintegrerade människor! Om fler gjorde som ni skulIMG_4521 le det vara fantastiskt. Det blir konkret.

Anette: Hur många timmar har du lagt ner på JallaTillsammans?

Christina: – Jag har inte förberett så mycket, jag har mest varit tillgänglig, genom mailkonversation bara. Ibland på Facebook, men vi är ju där på Facebook i alla fall. En författare skulle absolut kunna ha ett sådant här projekt per termin.

Jag har haft stor nytta och glädje framför allt på det mänskliga planet, man blir så glad själv, de är så fantastiska personer. Det har gett oerhört mycket mer än vad det har kostat i tid och engagemang, särskilt med de här lättlästa böckerna. Som författare kan jag inte ta folks berättelser rakt av, men jag kan tillåta mig att inspireras, få tankar om vad som är viktigt. Skriver man för unga människor måste man ha kontakt med dem. Tjejerna i JallaTillsammans är så otroligt intresserade!  Det har absolut givit mer än vad jag har lagt ner i tid!

Anette: Skulle du rekommendera andra författare att göra något liknande? 

Christina: – Absolut! I synnerhet om man skriver på lättläst svenska, väldigt många skulle ha stor glädje av det. Det är lyxigt att få lyssna och samtala, lyxigt för mig att ha dig där. Höra hur du gör i boksamtal och såna saker. Det här är inte ett slut, utan en början!

Anette: Hur var det att bokcirkla genom Google hangout? 

Christina: – Jag kände inte till hur hangoutsamtaldet funkade. Men det gick väldigt bra med tjejerna, till exempel att tekniken känner av vem som pratar och att man får bild på den personen. Det är en bra grej att känna till.

– Jag vill verkligen betona att det inte är LITE BRA utan det är väldigt VÄLDIGT bra, jag fattar inte varför INTE fler gör det här!

– Vi umgås på ett ställe där de är, på nätet. Svenska skolan och elever kan lära sig av de nya ungdomarna, som har driften och insikten OM vad kunskap är. De som inte har gått i skola under lång tid på grund av krig har också ett sug efter kunskap, Där kan svenska elever lära sig något. De tar ofta kunskap för given.

-Samhället borde klura ut något bra sätt, så att även unga människor möts, att det inte bara är vi som ska lära de nyanlända, utan att även de som ska lära oss. Man behöver inte resa, världen är ju här nu! Det är ju jätteroligt!

Anette: Vad skulle du vilja förändra om du skulle vara med i en omgång digitala boksamtal igen? 

Christina: Inget. Jo, jag vill ha mera; mer möten, flera samtal, fem gånger minst. Det är ett behändigt sätt att prata på, och en fördel när alla kommer till tals. Du var bra på att fördela ordet och se till att alla pratade, ingen blev tyst. I en större grupp är det svårare. Det är en fördel och en poäng att vara få. Det spelar nog in också att vi var så få, att de vågade berätta och var trygga med varandra. Ingenting som inte var bra, konceptet kan bara bli bättre!

Anette: Men projektet nådde ju så få ungdomar, invänder en del…

 Christina: – Kvalitet är inte helt fel heller. Jag har inte varit med om så pass uppriktiga samtal med ungdomar någonsin tidigare! Kultur är svårt att mäta. Kvaliteten uppvägde kvantiteten, tycker jag.

– Och de här tjejerna har ju kompisar i sin tur. Dom pratar ju om det här, de tar med sig någon, de känner dig, de går till bibblan. På så vis nås fler.

nabaemily– Dessutom är det en sån lyckosam spinnoff – med Emily,  bok, fotoutställningen, som kommer att cirkulera på amerikanska college. Någon utifrån världen, som vill något, som tycker att tjejerna är intressanta, ser dem. Det är läkande att någon ser en.

– Det är så uppenbart bra och det är så enkelt och kostar nästan ingenting. Podden är billig, vilket bibliotek som helst skulle kunna ha kurser – ”Gör din egen podd!”.

tidningemilyEn sak som man skulle kunna förbättra är att även ha skrivarkurser, korta skrivövningar kan vara bra och användbart, om man inte har ett gemensamt språk.
– Att vi har pratat engelska har inte påverkat själva grundsamtalet. Sen kanske vi inte har övat så mycket svenska i våra direkta samtal, fast deltagarna har ju gjort det, genom att texterna de läst, har varit på svenska.

– Känslomässigt har det varit väldigt starkt, man blir väldigt berörd. Tjejerna har visat ett väldigt förtroende. De har tagit det på jättestort allvar.
-Du har gjort ett otroligt bra jobb!

-Det finns ingen quick-fix för att lära sig ett språk. Man underskattar hur svårt det är att lära ett språk bra, det tar sin lilla tid, men det måste få göra det också.
– Det som behövs när man är nyanländ och lär sig språket och de sociala koderna är att få referensramar, vem är Claes Elfsberg? Vem är snäll, dum? Man har ingen aning och det tar tid att lära sig. Där kan böcker vara en hjälp.

-Det ni har gjort är en unik verksamhet och den är väldigt, väldigt bra! Unga tonårsflickor, som kommit som flyktingar är väldigt utsatta, de behöver lite extra pepp. Det berättar de redan för andra, det ger ringar på vattnet. Du har nått fler än de som faktiskt ha varit med i gruppen.

Tusen tack till Christina, Vilja förlag, ABF Västra Hälsingland, Rädda Barnen Ovanåkers kommun och alla som har varit med och stöttat JallaTillsammans! Just nu arbetas det på en projektansökan för att få till en fortsättning. Kram!

Christinas blogg finns flera inlägg om JallaTillsammans.
nabajoudIMG_4513

Get Online week, Digitala piloter, Läxverkstan och annat som jag arbetat med 2014

Get online week onlinecafe Jag försöker lägga 2014 bakom mig och funderar på vad det egentligen var vad jag gjorde och vad jag ska ta med mig från året som gått. Eftersom gränsen mellan jobb och fritid är lite suddig för min del kan jag inte utelämna jobbdelen. Därför har jag sammanfattat höjdpunkterna för mig själv och på köpet kanske jag kan inspirera fler att testa delar av det jag gjort, eller ännu hellre utveckla idéerna.

Tillsammans med gymnasiebibliotekarien Anette Lindblom startade jag Bibblabloggen på Instagram för ungdomar.Jag och Anette slog två flugor i en smäll och anmälde oss till Get Online Week med ett Online café. Syftet var att visa vilka databaser biblioteket kan erbjuda och att marknadsföra Bibblabloggen på Instagram till ungdomar. Under två dagar tipsade vi i Voxnadalens gymnasiums kafé under lunchrasten, samt i sociala medier. Några av våra bilder från dagen kom med i den nationella filmen. Kul!

I slutet av året testade vi och min nya kollega, att låta elever från högstadiet och gymnasiet göra boktips med hjälp av Flipagram till julkalendern #voxjulflip. Vi hade roligt när vi jobbade tillsammans, lärde oss under tiden, eleverna lärde oss, det var ett utmärkt tillfälle att prata källkritik om upphovsrätt och det var ett bra sätt att få eleverna delaktiga. Det var ett av själva syftet, plus att få fler att hitta till Bibblabloggen.

Jonas Hassen Khemiri besökte gymnasiet och jag var med och lyssnade på hans föredrag. Ett helt lysande författarbesök. Jag vågade mig också fram och hälsade den här gången 🙂 vilket jag var för feg för att göra under prisceremonin på Stockholms stadsbibliotek är han tilldelades Aniarapriset och jag Greta Renborgs pris.

En bra och viktig verksamhet som bedrivs i kommunen är Läxverkstan. Det är ett projekt, med bidrag från Kulturrådet där barn i åldrarna 9-12 kommer till biblioteket en gång i veckan och gör läxor tillsammans med faddrar från gymnasiets barn- och fritidsprogram. Syftet med projektet är att förstärka läsförståelsen, läslusten och förbättra skolresultaten, samt att stärka barnens självkänsla och främja barnens kreativitet genom kulturella upplevelser och egenhändigt skapande. Forskning visar att det finns ett samband mellan kultur och lärande, hälsa och välbefinnande. Via Läxverkstan, i samarbete med Kulturutveckling Gävleborg bedrev vi projektet Digitala piloter, vilket jag presenterade på Kulturtinget i Söderhamn.

Bibliotek mot rasism är en kampanj som Helgebiblioteken bedrev gemensamt från september till december. Under kampanjen skrev jag flera artiklar som publicerades på inspirationssidan. På ”mitt” bibliotek hade vi utställningen ”Jag är Ovanåkersbo”, som sedan visades i Riksdagen i slutet av året.

Slutligen råkade jag på ett debattinlägg där mitt namn nämndes – Visionen om vad biblioteket kan betyda för samhället. Det satte ord på och gav mig en förklaring till varför jag fick Greta Renborgs pris (har fortfarande lite svårt att ta till mig det :-))
Följande text är ett urklipp från debattartikeln i tidningen Framsidan:
”Vem har problemformuleringsprivilegiet när det gäller biblioteksfrågor? Greta Renborg-pristagaren Anette Helgesson från Edsbyns bibliotek i Ovanåker hargenom sitt framgångsrika arbete på en filial i glesbygden skaffat sig en tydlig vision om vad biblioteket kan betyda i samhället. Vi borde öppna de små biblioteksfilialerna igen, hävdar hon i Biblioteksbladet 09:2013. Med växande ekonomiska klyftor, kunskapsklyftor och främlingsfientlighet behövs biblioteken mer än någonsin. Hon ger biblioteket en plats i samhället som inte låter sig uttryckas i utlån av böcker eller ger det en roll i det skönlitterära distributionssystemet.”

Ett bra år!

Svenska podradiopriset – vem röstar du på?

morgonpromenadUnder tiden jag har varit sjukskriven på halvtid har jag lyckats få till en ny god vana, som jag ska försöka hålla tag i, även när jag snart går upp i arbetstid. Jag tar en morgonpromenad i princip nästan varje morgon, med något undantag för lördagar och söndagar.

Något som har bidragit till att det har gått så lätt är att jag har lyssnat på olika podradioprogram under promenaderna. Värvet och Lundströms bokradio har fungerat som ett drivmedel för mig kan man säga 🙂

Senast idag lyssnade jag på Värvet när Barbro Lindgren var gäst och jag blir så fascinerad av hur många klokheter hon och många andra författare och skribenter sitter inne med. Det är härligt att få ta del av dessa, och speciellt på det viset som de levereras via Värvet. Kristoffer Triumfs intervjuer är fyllda av humor och ödmjukhet och han kommer ofta innanför det yttre skalet hos sina gäster.

Mina topp 5 podavsnitt av Värvet är hittills:
Åsa Linderborg
Bodil Malmsten
Barbro Lindgren
Petter
Helena von Zweigbergk

Lundströms bokradio är ju alltid bra, speciellt gillar jag bokcirklarna där läsarna själva kan hänga med, eftersom böckerna som behandlas delas upp i avsnitt till varje vecka. Jag har inte läst vare sig Älskaren eller Blonde, men det känns som att jag har gjort det, tack vare att jag har lyssna på boksamtalen om dem. Samtidigt blir jag väldigt sugen på att läsa böckerna…

Eftersom jag inte var på årets Bokmässa var Lundströms bokmässepod ett utmärkt substitut. Där fick jag ta del av både roliga och intressanta iakttagelser från golvet, inslag från scenerna och intervjuer med det där speciella bokmässesorlet i bakgrunden. Det kändes som att jag var på Bokmässan samtidigt som jag tog min morgonpromenad här hemma i Edsbyn.

Vill du följa med mig på morgonpromenad så hittar du mig på Instagram och det är många fler än jag som taggar bilderna med #morgonpromenad. Gissa om jag höll på att dåna när Marie Lundström herself retweetade och nämnde mig på Instagram! 🙂

Vilken pod tycker du ska vinna Svenska podradiopriset i år? Kolla vilka som är nominerade inom de olika kategorierna och rösta. Jag vet vilka jag ska rösta på!
______________________________________________________________________Annons
Bokbutiken

Get Online Week – därför uppkopplad!

Get online week I veckan har jag och en kollega arbetat med Get Online Weeken kampanj som pågår samtidigt i hela Europa med syftet att visa att Internet kan vara både till nytta och nöje. Vi arrangerade ett Online-café som vi både bjöd in till till en fysisk plats, samtidigt som till ett online-café på Instagram. Syftet var dels att få fler ungdomar i kommunen att hitta till Bibblabloggen på Instagram, där vi tipsar om böcker och annat litteraturrelaterat, men vi ville också att fler skulle få upp ögonen för vilka resurser biblioteken har att erbjuda.

Två dagar, kring lunch, stod vi med datorer, paddor och iphones i högsta hugg i gymnasiets café och visade olika databaser, som går att nå hemifrån och som man loggar in med hjälp av lånekortet. Vi visade bland annat att det går att läsa dagsfärska dagstidningar från hela världen via Library PressDisplay.

Förvånansvärt många känner inte till bibliotekens online-tjänster och där finns en stor informationslucka att fylla. Alla är vi ju delägare av biblioteket och har rätt av veta vad ett bibliotek är och har tillgång till. Vissa tycks känna sig mätta på information. Andra tycker att ett uppkopplat liv gör att man får mindre tid till det ”riktiga” livet.

Ni som redan känner mig vet att jag har en stor förkärlek till det digitala och är nyfiken på att lära mig mera. Det finns så många möjligheter. Det är ju vi själva som fyller Internet med innehåll och det är viktigt att fler fyller på med det som intresserar just dem. Ännu viktigare är att vi fyller Internet med gott innehåll och är medvetna om mindre positiva krafter finns där ute. Ju mer vi kan och ju fler vi är som intresserar oss och har kunskap om den digitala världen, desto bättre rustade är vi mot näthat och andra otrevligheter, som existerar både på Internet och i den ”vanliga” världen.

Ännu en anledning till att lära sig mer om Internets möjligheter är alla digitala beslut som vi måste ta i den uppkopplade tid vi lever i. Det är viktigt att vi både som privatpersoner, arbetstagare och arbetsgivare och inte minst politiker är insatta och vet vad som beslutas om, egentligen. Brit Stakston talade om just det, och om digitala mediers positiva påverkan på demokratin, då undersökningar har visat att man känner sig mer involverad och med i samhällets pågående samtal om man själv agerar i digitala medier. Det om något är en viktig anledning till att fler upptäcker hur vi kan använda Internet till nytta, nöje och till samtal.

Jag tror även på fler möten och samtal mellan it-tekniker och kulturarbetare av olika slag, så att verksamheten styr tekniken och inte tvärt om….men det tar vi en annan dag.