Syskonmakaren

Syskonmakaren av Lisa Jewell passar perfekt att läsa under julen med en pralin-ask i närheten. Man bara flyter fram i texten och ibland får jag nästa nypa mig i armen för att påminna mig om att jag inte ser en utmärkt brittisk tv-serie, utan att jag läser en bok. Kan en bok få bättre omdöme än så?

Jag har nog läst alla Lisa Jewells böcker som har kommit ut på svenska. Våga flyga är nog den som jag gillar mest…eller gillade mest… nu har Syskonmakaren puttat ner den till andraplatsen. Det här är feelgood när den är som bäst. Den har allt jag önskar: en bra berättelse som slingrar lite lagom, intressanta karraktärer som man känner med, brittisk stadsmiljö och flyt som inte är av denna värld.

Nu har jag inte tid att blogga mer…måste krypa ner i soffan och läsa klart boken…och sluka ännu en pralin.

Rov

Rov av Sharon J Bolton kom jag över av en slump på jobbet när jag läste om hennes andra deckare på svenska som kommer snart. Jag fastnade för att den utspelade sig på Shetlandsöarna, som Ann Cleves böcker.

Huvudpersonen i Rov är en barnmorska som hittar ett lik på sin tomt och sen händer en hel rad underliga saker. Nästan lite för många saker för att det ska kännas sannolikt. Men ändå är det helt omöjligt att släppa boken ifrån sig. Den är lätt att komma in i och det finns inte en endaste tråkig sekvens.

Jag väntar så klart på författarens nästa bok.

Denna dödens kropp

Denna dödens kropp tillhör en av Elisabeth Georges bästa deckare enligt mig. Och har hon varit så här rolig tidigare? Tjock bok…men inte mig emot när den är så här bra och jag kunde inte lista vem mördaren var före Barbara Havers.

Konsten att vara ungkarl

Konsten att var ungkarl av Mike Gayle hittade jag på bokhandeln av en slump. Den var nedsatt och jag plockade med mig den lite på måfå. Ibland får jag ett sug efter lad-lit i Nick Hornbys anda. Redan efter några sidor insåg jag hur överraskad jag blev. Den var faktiskt bra! Mycket bättre än vad jag förväntat mig och sånt är roligt att vara med om 🙂

Den handlar om tre bröder i Manchester som lyckas strula till sina kärleksliv något så katastrofalt. Önskar ibland att jag fick ha ett finger med i historien för att hjälpa dem…men då hade det inte blivit en lika bra historia, så klart. Jag gillar att det var så många oväntade vändningar och att spänningen var hög hela tiden. Hur skulle det gå? Sådana böcker är mycket svårt att lägga ifrån sig och gör att jag som är mycket kvällstrött var tvungen att läsa klart boken med bara ett öga.

Hade bibblan haft öppet i lördags hade jag gått dit och lånat en till bok av Gayle. Nu får jag hålla mig till tåls ett tag för jag har just börjat på en annan bra bok. Men nästa gång lad-lit-suget sätter in vet jag var jag ska leta.

Fallet med de försvunna böckerna

Drömmen för en bibliotekarie ( i alla fall är det min dröm – ett bibliotek med tomma hyllor…bara att fylla på de böcker man vill…i stället för att behöva gallra bort) kan vara mardrömmen för en annan. I boken Fallet med de försvunna böckerna, av Ian Sansom slår mardrömmen till. Bibliotekarien Israel Armstron har fått jobb långt ut på den irländska landsbygden. När han kommer fram, efter en lång resa, finner han att biblioteket är stängt, böckerna försvunna och att det är hans jobb att leta reda på dem. Boken rymmer många roliga personligheter och förvecklingar. Lite omständig dialog, men i det stora hela en bra bok. Har jag förstått det rätt så kommer en fortsättning.

Godnatt, finaste

Nja, den här boken hade jag kunnat vara utan. Jag bara blädderläste den lite. Jag har gillat Koomsons tidigare böcker, men den här kändes bara som en lång sträcka till ett slut som jag redan kände till. Själva ämnet lät intressant – en surrogatmamma som får ta hand om det barn som var menat att få en annan mor och far. Så. Nu har jag i alla falla skrivit något om den.

Silent voices

Lycka är : att träffa på en ny bok av Ann Cleeves! Hon har tidigare skrivit fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna.

Jag har läst Silent voices fastän det tar emot för mig att läsa på engelska bara för att jag gillar Cleeves deckare så mycket. De är mysiga som Morden i Midsommer på något vis. Lite som en feelgood-deckare.

Kriminalinspektören i den här boken heter Vera Stanhope och är en äldre kvinna med några kilo för mycket. Hon lever ett ganska ensamt liv, utan familj, i sin fars gamla hus. Hon får mig att tänka på Elizabeth Georges Barbara Havers. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tilltalande med sådana personligheter.

Än har jag inte läst klart boken…jag har sparat slutet tills ikväll.

Den första boken i den här serien med Vera Stanhope som huvudperson kommer på svenska nu i vår. Den heter Dolda djup. Jag längtar efter den och ser med glädje fram emot den kommande tv-serien som bygger på de här deckarna!