Mr Alis äktenskapsbyrå

Jag önskar att jag fick jobba på Mr Alis äktenskapsbyrå och sitta där på han varma veranda med honom och ta emot kunderna. Emellanåt kommer den kloka Mrs Ali ut med lite kall papaya eller mango eller nån annan indisk delikatess som får det att vattnas i munnen. Både herr och fru Ali är kloka och varma människor som ger goda äktenskapsråd och hjälper till att arrangera äktenskap. Att träffa sin partner på det här viset kan ibland vara tusen gånger bättre än på krogen och kan väl liknas med alla nätdejtingfirmor vi har i Sverige. Vissa kunder ställer orimliga krav på längd, utseende, hemgift och kasttillhörighet. Att gifta sig med någon från samma kast verkar viktigare än vilken religion ens tillkommande tillhör. Just beskrivningarna av alla olika kaster och religioner gör mig extra intresserad. Önskar nästan att jag hade ett religionslexikon som bredvidläsning.

Jag reser helst genom fåtöljläsning och har aldrig varit i Indien. Nu har jag läst två böcker om Indien i rad och så fascinerad av det indiska livet, i alla fall som det beskrivs i de här böckerna. Fortfarande vill jag inte resa dit på riktigt, men jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna för böcker därifrån.

Värmen i den här boken och alla de färgstarka personligheterna gör att jag jämför boken med En röd liten fågel i juletid. En sån där härlig bok som ALLA gillar och som man kan läsa om flera gånger, och helst då man behöver lite extra värme och optimism i livet. På baksidan beskrivs den som en romantisk komedi och det är något som nästan alltid tilltalar mig…så även den här gången. Pocketvarianten kommer jag definitivt att köpa så fort det bara går.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Första tanken när jag har läst klart Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är att jag vill ha mer av samma sak. Vish Puri, Indiens mest diskrete detektiv råkar bla ut för mordförsök, men han är själv mest orolig för att hans frus strikta diet. Han älskar den indiska maten och det slinker ned både det ena och det andra när han är ute på uppdrag. Hans medhjälpare heter Nattkräm, Handbromsen och Lysröret. Lysröret är i alla fall väldig seg på morgonen och det tar flera timmar innan han flimrar till (som ett lysrör). Ni kan ju gissa hur de andra fått sitt namn.

”Fantastisk rolig läsning som också ger en levande bild av livet i en modern indisk stad. Mycket underhållande.”, skriver The Washinton Post. Det stämmer så bra. Jag har inte läst någon sådan bra bok med berättelsen förlagd i Indien sedan En familjeangelägenhet. Man känner dofterna av den indiska maten och det får saliven att börja rinna i min mun. Man känner hetsen, folkmyllret och dammet. Boken avslutas med en ordlista på indiska ord som ger närmare förklaringar till Indiska maträtter, kläder,titlar m.m.

Jag gillar när man får lära sig helt nya saker. Nu vet jag ju inte vad som är sant eller inte eftersom det här är en skönlitterär bok, men ändå kittlar det min fantasi. Bland annat beskrivs polisen och trafiken med stor ironi. Om man blir utsatt för ett brott är det ingen idé att ringa till polisen för de har ändå inte betalt telefonräkningen. Detektivens chaufför får order att följa trafikreglerna och inte köra motsols i rondellerna och det stör honom något enormt 🙂

Jag kan bara säga GRATTIS till alla er som har denna bok kvar att läsa. Tydligen kommer det fler böcker om denna skickliga Vish Puri och jag följer gärna med och löser flera fall i det myllrande Delhi.

Mannen i mina drömmar

Presidentens hustru gav mersmak på Curtis Sittenfelds berättande. Även Mannen i mina drömmar har en klok, lite tillbakadragen kvinna (Hannah) som huvudperson. En kvinna med integritet, som försöker passa in i det liv hon tror att man bör leva och samtidigt försöker hon inte alls. Så skön inställning. Önskar jag hade haft lite mer av hennes avslappnade tänkande när jag var yngre. Hon utgår från att hon inte är som alla andra. Inte på ett upproriskt vis som man kanske kan tro. Nej, hon betraktar sin omgivning, men är själv rent av passiv. Och det är OKEJ!
I motsats till Hannah finns hennes kusin som är framåt, spontan och som inte förstitter en minut av sitt spännande liv. Fastän de är så olika finns en grundkärlek mellan dem och det är kul att se att den vänskapen hänger med även när de växer upp. Huvudpersonen har flera relationer med män som egentligen inte intresserar henne särskilt mycket. Det bara råkar bli att de börjar hänga ihop. De är bara en man som väckt hennes fulla intresse. Jag har bara några sidor kvar av boken. Undrar om hon hittar Mannen i sina drömmar eller inte.
Jag gillar verkligen Cutter Sittenfelds språk och berättarstil. Berättelsen är innehållsrikt och tankelivet beskrivs målande. Samtidigt är boken fylld av humor och en lättsam livsinställning. Tydligen liknas hennes stil med Oates, som jag också gillar. Oates är dock lite tyngre. Man behöver tid på sig för att läsa hennes böcker. Sittenfelds romaner glider man igenom med en skön känsla kvar i maggropen och en historia rikare. Kanske lite livsvisdom slinker ner också.

Presidentens hustru

Det finns flera bra sidor skrivet om Presidentens hustru . Bland annat på Dagens bok och på Bokhora. Läs mer om boken där om du är nyfiken.

Jag vill bara skriva lite kort om boken och vad jag tyckte om den. Säkert har ingen missat att den handlar om Laura Bush, eller rättare sagt har författaren lånat Laura Bush liv som bakgrund till sin helt uppdiktade historia. Det hjälper inte att jag VET om det. Jag kommer ändå alltid att tänka mig George Bush som väldigt mörkrädd och som fjärtandes inför sina livvakter. Det är ju såna detaljer som fastnar! På gott och ont får man ju en annan (kanske inte bättre) bild av honom efter att ha läst boken. Det tog emot enormt att läsa sexscenerna och samtidigt tänka sig George Bush som den sexiga mannen med rutorna på magen. Men ändå kommer jag inte kunna se honom utan att undra hur han ser ut under kavajen på riktigt.

Nu kan det ju tyckas att jag missat mycket av boken, som bla den politiska diskussionen och abortfrågan. Det har jag inte alls det. Det var väldigt intressant att läsa och få bättre kunskaper om dessa ämnen. Det var också intressant att utifrån Laura Bushs synvinkel få veta hur det är möjligt att leva med en man av en helt annan politisk åskådning än en själv. Det är verkligen något som jag tänkt på tidigare och som jag delvis får ett svar på här.

Lite trög i slutet, men annars väldigt svår att lägga ifrån sig.

Dyngkåt och hur helig som helst, Mia Skäringer

Dyngkåt och hur helig som helst stod kvar på bibliotekets nyhetssnurra, som tur var för mig. En del såna här titlar, som tex Bitterfittan, gör att en del drar sig för att låna dem. Jag tycker att titeln är bra och så befriande! Hon är tuff Mia Skäringer och jag läste med stort nöje hennes krönikor i Mama och hennes blogg (som jag saknar!). Nu finns hennes texter samlade i den här boken. Egentligen skulle vilja ha ett eget ex av den. Kommer nog köpa den som pocket. En helt underbar bok att läsa lite här och där i när livet känns lite mörkt, både för igenkänningen av vardagsslitet och för Mias fina skildringar av kärleken. Fler än jag gillar den. Läs den!

Marshmallows till frukost

Marshmallows till frukost – visst låter det härligt! Verkligen en bok som gick hem hos mig mitt i vinterkylan och mörkret. Den var inte alls så sötsliskig som titeln får det att låta, utan tar upp relationer på ett bra sätt. Befriande nog handlar det inte enbart om Kvinnan som möter mannen med stort M. Kärlek mellan barn och förälder är det som är centralt i boken.

Kendra är just hemkommen från Australien när hon dras in i livet hos familjen som hon hyr en lägenhet av. Mamman i familjen är frånvarande och pappan har svårt att ta hand om barnen. De suger genast Kendra till sig och ser henne som ett mammasubstitut. Sakta men säker kryper hemligheterna fram från både Kendras och familjens liv, där både alkoholism och övergrepp varit en del.

Kärlek som Kendra hyser till barnen beskrivs son så varm. Kendra är, trots sina problem, en tjej med båda fötterna på jorden, som inte räds att visa sin ilska och som sakta men säkert hjälper familjen på fötter igen. Hon förändras även själv.

Så här skrev jag om Koomsons tidigare bok: Min bästa väns dotter, som jag också gillade och som gjorde att jag höll ögonen efter fler böcker av författaren. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna till dig som vill läsa om relationer, men som inte vill ha något som är FÖR lättvindigt. Skulle jag bara orka så skulle jag läsa Koomsons böcker på engelska, men är för slö så jag väntar tills de kommer på svenska istället. Här kan du läsa mer om Dorothy Koomson.

Efter Marshmallows till frukost var jag först sugen på någon deckare, men nu längtar jag efter något i feelgoodgenren istället. Som tur var ligger Flickan från tjugotalet och väntar på mig på biblioteket.

En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Sånt man bara säger av Helena von Zwiegbergk

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk var helt toppenbra!! Jag läste ut den på en dag och natt fastän nattsömnen blev lite väl kort. Det var så lätt att komma in i den, precis som hennes tidigare böcker. Har dock inte läst hennes deckare, men måste kanske ge mig på dem också. Boken hade ett sånt driv fastän det inte var någon speciellt spännande historia. Det KÄNDES som att man var med och att personerna i boken var verkliga. Stämningen satte sig nästan fast i min hjärna och jag kan känna av tystnaden i huvudpersonens hus långt ut på landet.

Hade jag varit lite piggare idag hade jag säkert kunnat klämma ur mig något intressantare inlägg, men det finns det andra som står för. Jag skyller på författaren och boken som stal välbehövliga delar av min nattsömn. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag har den här läsupplevelsen i bagaget!

Mörkrets alla färger av Peter Robinson

Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.

Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.

Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!

Rött stoft

Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.