Major Pettigrews sista chans

”Major Pettigrews sista chans, av Helen Simson är en varm och humoristisk Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar”, går det att läsa på Forums sida. Bättre än så går det inte att beskriva den här boken. Det engelska omslaget är snyggare än det svenska, enligt min smak, så jag tog med det här.
Som bokofil fattar jag genast tycke för Major Pettigrew och hans försmak för stilla stunder framför brasan, med en god bok och en kopp te. En omsorgsfullt tillagad kopp te, för sånt är han extremt nogrann med. När han av en händelse träffar på Mrs Ali, även hon mycket intresserad av litteratur, finner hans sin själsfrände. Deras vänskap är inte helt självklar ur andra bybors perspektiv och Major Pettigrew skyltar inte direkt med att han träffar den pakistanska kvinnan.

Det jag gillar med den här berättelsen är att två människor med skilda bakgrunder kan finna varandra genom ett gemensamt intresse. När intresset är just litteratur så lockas jag lite extra, så klart. Kulturmöten tycker jag alltid är intressanta och även den asiatiska maten sätter sin speciella doft på berättelsen. De udda karaktärerna är som hämtade från ”En karl för sin kilt”, som gick på tv för några år sedan och jag dras till sådana. Även den brittiska småstadsmiljön tilltalar mig. (Jag får kanske göra ett eget blogginlägg om vad det är som gör att jag dras till brittiska böcker…och hänvisa till det så slipper jag dra det om och om igen :-))  

Berättelsen är långsam och och mysigheten ligger där som ett ”Morden i Midsommer”-lock över sig. Boken kändes lite för långsam för mig, men det kan hända att jag har läst boken med för många avbrott (pga små gullungar :-), vilket kan spela in. Mina förväntningar låg också väldigt högt redan innan jag köpt boken.

Annonser

Kärlekens olika villkor

Så härligt att ännu en gång få befinna sig i lugnet på Mr Alis veranda där han driver sin äktenskapsbyrå. I kärlekens olika villkor är Mr Ali inte längre huvudperson, utan vi får följa hans sekreterare Aruna som nygift. När hennes höggravida svägerska flyttar in är det definitivt slut på smekmånaden. Parrallellt får man följa Mr Alis son som förälskar sig i en tvjournalist. När hennes far får reda på att hon dejtar en muslim slår det gnistor…

Jag älskar både den här boken och den tidigare; Mr Alis äktenskapsbyrå. Atmosfären är varm och så annorlunda den grå svenska vardagen. Dofterna, smakerna…allt är tvärt emot det jag är van med. I boken äter de frukter och grönsaker som jag inte ens visste fanns. Jag blir så nyfiken. Även små vardagliga seder och bruk får mig att vilja läsa mer om andra kulturer. Till exempel på ett ställe i boken står det ”det luktade jasmin från hennes hår, så det måste vara fredag…” !? Öhhh??? Är det bara jag som blir nyfiken? Kan det vara så att man har jasmin i håret på fredagar i Indien?

Boken beskrivs som en blandning av Damernas detektivbyrå och Jane Austen. Bra beskrivning tycker jag. Perfekt för att resa hemma i fåtöljen. Önskar att det kommer en fortsättning…men tills dess kommer jag att köpa båda böckerna i pocketversion att ha hemma och läsa när jag behöver muntras upp och fly vardagen en smula.

Vips så blev det liv!

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern 🙂 Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den ”djup” och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa 🙂 Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det 🙂

Mr Alis äktenskapsbyrå

Jag önskar att jag fick jobba på Mr Alis äktenskapsbyrå och sitta där på han varma veranda med honom och ta emot kunderna. Emellanåt kommer den kloka Mrs Ali ut med lite kall papaya eller mango eller nån annan indisk delikatess som får det att vattnas i munnen. Både herr och fru Ali är kloka och varma människor som ger goda äktenskapsråd och hjälper till att arrangera äktenskap. Att träffa sin partner på det här viset kan ibland vara tusen gånger bättre än på krogen och kan väl liknas med alla nätdejtingfirmor vi har i Sverige. Vissa kunder ställer orimliga krav på längd, utseende, hemgift och kasttillhörighet. Att gifta sig med någon från samma kast verkar viktigare än vilken religion ens tillkommande tillhör. Just beskrivningarna av alla olika kaster och religioner gör mig extra intresserad. Önskar nästan att jag hade ett religionslexikon som bredvidläsning.

Jag reser helst genom fåtöljläsning och har aldrig varit i Indien. Nu har jag läst två böcker om Indien i rad och så fascinerad av det indiska livet, i alla fall som det beskrivs i de här böckerna. Fortfarande vill jag inte resa dit på riktigt, men jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna för böcker därifrån.

Värmen i den här boken och alla de färgstarka personligheterna gör att jag jämför boken med En röd liten fågel i juletid. En sån där härlig bok som ALLA gillar och som man kan läsa om flera gånger, och helst då man behöver lite extra värme och optimism i livet. På baksidan beskrivs den som en romantisk komedi och det är något som nästan alltid tilltalar mig…så även den här gången. Pocketvarianten kommer jag definitivt att köpa så fort det bara går.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Första tanken när jag har läst klart Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är att jag vill ha mer av samma sak. Vish Puri, Indiens mest diskrete detektiv råkar bla ut för mordförsök, men han är själv mest orolig för att hans frus strikta diet. Han älskar den indiska maten och det slinker ned både det ena och det andra när han är ute på uppdrag. Hans medhjälpare heter Nattkräm, Handbromsen och Lysröret. Lysröret är i alla fall väldig seg på morgonen och det tar flera timmar innan han flimrar till (som ett lysrör). Ni kan ju gissa hur de andra fått sitt namn.

”Fantastisk rolig läsning som också ger en levande bild av livet i en modern indisk stad. Mycket underhållande.”, skriver The Washinton Post. Det stämmer så bra. Jag har inte läst någon sådan bra bok med berättelsen förlagd i Indien sedan En familjeangelägenhet. Man känner dofterna av den indiska maten och det får saliven att börja rinna i min mun. Man känner hetsen, folkmyllret och dammet. Boken avslutas med en ordlista på indiska ord som ger närmare förklaringar till Indiska maträtter, kläder,titlar m.m.

Jag gillar när man får lära sig helt nya saker. Nu vet jag ju inte vad som är sant eller inte eftersom det här är en skönlitterär bok, men ändå kittlar det min fantasi. Bland annat beskrivs polisen och trafiken med stor ironi. Om man blir utsatt för ett brott är det ingen idé att ringa till polisen för de har ändå inte betalt telefonräkningen. Detektivens chaufför får order att följa trafikreglerna och inte köra motsols i rondellerna och det stör honom något enormt 🙂

Jag kan bara säga GRATTIS till alla er som har denna bok kvar att läsa. Tydligen kommer det fler böcker om denna skickliga Vish Puri och jag följer gärna med och löser flera fall i det myllrande Delhi.