Vågar jag skriva att jag tycker att Överenskommelser är bra?! Den innehåller så himla mycket sex att jag nästan blir generad 🙂 Faktiskt! Betyder det att jag gillar tantsnusk? Nä! Men jag är tydligen inte ensam bokbloggare att inte våga läsa den. Läs en intervju med författaren här. Jag vågade läsa den när en av bokhororna gillade den. Då MÅSTE den vara bra. Jag litar på dem.
Vickis vintagebutik
Främlingen i huset.
Den glömda trädgården
Den glömda trädgården av Kate Morton utspelar sig både i England och Australien. Tre kvinnor i olika generationer är huvudpersoner och deras historier lappar över varandra och bygger en spännande historia. Det handlar om en gammal släkthemlighet och varje kapitel bjuder på en pusselbit och spänningen hålls uppe hela boken igenom. En illustrerad sagobok har en viktig plats i berättelsen. Det och kvinnorna ur olika generationer får mig att tänka på Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Det var länge sen jag läste den, men tankarna vänder ditåt. Jag har tidigare varit sugen på Mortons Dimmornas lek, men nu när jag vill läsa den hittar jag den inte längre till försäljning som pocket.
Det blödande hjärtat
Kanske ska jag börja blogga om böckerna när jag är mitt i dem istället för när de är slut? Jag är helt uppslukad av Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap just nu. Så charmigt med vanlig brevväxling, som kräver mer av skrivaren än av mailaren. Genom en ung författarinnas penna får vi möta en efter en i det litterära sällskapet på ön Guernsey och hur deras relation till boken ser ut. Sällskapet bildades genom en slump och av nödvädighet för att klara livhanken från tyska soldater. Fram växer kärleken till litteraturen på de mest oväntade vis. Man får också veta mer om hur det var att leva under ockupation under andra världskriget, om fattigdomen, matbristen, men också livskraften och kämpaglöden som fanns hos många öbor. Jag har läst många böcker om andra världskrigets fasor genom åren, men i den här boken fyller kunskapsluckor hos mig och det gör mig glad. Kommer inte på något exempel nu, men jag kanske återkommer. Boken innehåller både de mest svartaste sidor av mänskligheten och de vackraste. Först tänkte jag kalla det här för feel-goodläsning, men vet inte om det går att göra det när den även innehåller fasansfulla skildringar från koncentrationsläger och avrättningar.
Främlingars hus av Reginald Hill
Sällan har jag önskat ett familjeträd mer, än när jag läste Främlingars hus av Reginald Hill. Det hade helt förstört spänningen, MEN lämnat mig mindre frågande på slutet. Kanske ett familjträd i osynligt bläck, som läsaren själv fick upptäcka på slutet?



