Vinstböckerna i brevlådan!

Jag tillhör en av de lyckliga som vann två böcker i Simona Ahrnstedts tävling, Den gick till så att man skulle hitta på en passande recension om boken Betvingad INNAN man hade läst den. Roligt uppdrag och tilltalande vinster.
 I dag kom böckerna i brevlådan. Dålig tajming! Hur ska jag nu ha tid att gå på bokmässa? Jag vill bara ligga på soffan och läsa ju 🙂 
Kanske träffar jag på Simona på mässan i stället. 

Tävlar i att skriva en recension – om en bok som inte finns ute än – Betvingade av Simona Ahrnstedt

Det är den här boken det handlar om: Betvingade av Simona Ahrnstedt. Författaren utlyser en tävling på sin hemsida. Tävlingen går till som så att man ska recensera hennes nya bok  – och haken är den att boken inte finns utgiven än.

Eftersom jag blev förtjust över hennes förra bok Överrenskommelser och har tipsat den till många nöjda biblioteksbesökare så kunde jag inte låta bli att lämna in ett tävlingsbidrag.
Alla som lämnar in ett bidrag får pocketupplagan av Överrenskommelser. De 50 första inlämnade recensionerna får den nya boken Betvingade och jag hoppas att jag hör till den gruppen.

Första vinst är en resa till Bokmässan i Göteborg och en träff med The Författarinnan Herself – och det vågar jag bara inte hoppas på.
Vill du så får du mer än gärna gå in HÄR och rösta på, eller ”hjärta” mitt bidrag!

Själamakerskan i midsommar

Inspirerad av Enbokcirkelföralla läste jag Själamakerskan av Michela Murgia (utgiven på Brombergs förlag)  över midsommarhelgen….eller rättare sagt, läser för varken helgen eller boken är slut än. Jag fastnade för den dels tack vare att den handlar om adoption, vilket ligger mig varmt om hjärtat, dels för det vackra omslaget. Sen kan jag väl vara lite extra Italieninspirerad av den härliga sommarutställningen vi har på biblioteket där jag arbetar.

Jag fastnade direkt för språket i boken. Mycket som sägs mellan raderna, inga onödiga ord och roliga beskrivningar av personerna som är med i berättelsen. Speciellt ett stycke på en av de första sidorna där det beskrivs hur Tzia Bonaria låter sin adoptivdotter göra sig hemmastadd i huset har etsat sig fast i mitt sinne. Jag kan inte låta bli att tänka på anknytningsprocessen som sker när man har adopterat ett barn och kanske kan vi adoptivföräldrar lära oss några knep av Tzia Bonaria.

Läs: ”Bonaria gjorde aldrig misstaget att be henne känna sig som hemma och slängde heller inte ur sig några andra såna där floskler som används för att påminna gäster om att de inte alls befinner sig i sitt eget hem. Hon nöjde sig med att vänta på att de utrymmen som stått tomma i åratal gradvis skulle forma sig efter flickan, och när dörrarna till alla rummen efter en månad hade öppnats och förblivit öppna, kände hon att hon inte hade gjort fel när hon låtit huset sköta det hela. När Maria väl kände sig hemmastadd i huset, började hon så smått visa sig mer nyfiken på kvinnan som fört henne dit.”

Även själva titeln Själamakerskan låter lockande i mina öron. I boken beskrivs ”själabarn” som ”de barn som har blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet”. Maria Listuria var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ.

Nu har jag ju som sagt var halva boken kvar, men jag är redan nu helt säker på att boken kan trollbinda de flesta, men eftersom jag började läsa boken i en helt underbar miljö under självaste midsommarhelgen fick den nog lite extra magiskt glans. För alla som gillar Italien, italienska bakverk och en väl berättad berättelse kommer Själamakerskan att passa utmärkt. Dessutom är den kort!

Återstår att se om den hamnar under favoriter eller inte.

Drömhjärta

Drömhjärta utspelar sig på Kuba under revolutionen och i USA, dit Nora och hennes familj tvingas fly. Noras kusin, och allra bästa vän, Alicia blir kvar på Kuba och finner sin kärlek i en opassande man. Han är inte bara mörkhyad han är också på Castros sida. Ju ljusare i hyn och desto närmare släktband med Spanien, desto finare tydligen. Och kärlek över rasgränserna accepterades inte. Kärleken är ändå större och Alicia finner sig i att gifta sig med mannen som stod på samma sida med männen som avrättade hennes far för kontrarevolutionära aktiviteter. Genom kusinernas brevväxling får man läsa om hur det var på Kuba vid den här tiden (1950-talet) och samtidigt lära mer om hur hemskt det kan vara att ofrivilligt lämna sitt land.

Jag tror att jag dras till sådana här böcker. Jag undrar varför? Kanske för att jag bor tryggt i Sverige. Eller kanske för att styrkan i människors känslor blir så starka just när hon slits från sitt land och de man älskar. Jag kommer att tänka på böcker som Lahiris I väntan på ett namn och Hotellet i hörnet av bitter och ljuv i det här sammanhanget.

Drömhjärta hittade jag via Cecilia Samartins första bok Senor Peregrino som också handlar om att komma till ett nytt land. Jag läser gärna fler böcker av denna författare.

I det förflutna


I det förflutna av Kate Morton var en överraskning för mig. Jag gillar hennes tidigare och vet att de är lite åt det lättsammahållet, men ändå lite kluriga och med helt underbara miljöbeskrivningar och personbeskrivningar. I det förflutna var lite långsam i början och det tog ett tag för mig att fastna i berättelsen…men sen var jag fast. Ordentligt! Spänningen bygdes upp för varje sida och på slutet var det nästan olidligt. Det här är en roman som gränsar till thriller och skulle bli en utmärkt tv-serie från BBC.

Boken påminner mycket om Den trettonde historien, som ingår i min favoritsamling av bästa böcker. Intressant också att få en inblick hur det kunde ha varit under första världskriget i England. För bokälskare har också boken en guldkant eftersom den handlar om en BOK.

Trogen hustru sökes

Jaha….då måste jag väl krypa till korset och erkänna att Btj (bibliotekstjänst) hade rätt den här gången! Trogen hustru sökes -vilken usel bok…eller helt usel var den ju inte…själva historien var bra och jag kan se den som film, men den gav bara en obehaglig känsla, som jag (helst som feelgoodbibliotekarie) gärna hade varit utan. Eftersom jag trodde på den här boken, trots att den fick dålig kritik, var jag tvungen att läsa hela för att förvissa mig om det verkligen kunde stämma.

Jag är inte pryd, men det får väl vara nog med erotiska beskrivningar, den ena efter den andra… Så många onödig ord och liknelser. Jag brukar tänka att det är något fel på mig när jag inte gillar en bok lika mycket som många andra…men den här gången vet jag att så inte är fallet. Författarens sätt att låta huvudpersonen vara kall och hård, men samtidigt ha ett helt vansinnigt passionerat inre liv lyckas inte övertyga mig. Jag läste någon recension att författarens sätt att skriva var annorlunda och jag hoppades att det skulle stämma och räcka för att få den lockande historien att bli en intressant historia…men så var det inte alls. Snarare var språket ryckigt, krångligt, för ordrikt och stundtals var det svårt att hitta den röda tråden. Till sist blev jag tvungen att blädderläsa boken för att kunna lägga den i från mig och få börja på någon annan.

”Olidligt spännande” ska boken tydligen vara också…Nja, kan inte hålla med där heller, även om man gärna vill veta hur det ska sluta.” En trogen hustru är en internationell bästsäljare som sålt över 700 000 ex bara i USA. Utgiven på 27 olika språk.”, säger bla Adlibris…Varför då? Hur gick det till?

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford vill man ju läsa bara man ser omslaget. Jag tyckte att historien lät som något för mig och blev glatt överraskad. Huvudpersonen, en 12-årig kille med kinesiskt ursprung, kämpar genom sin skolgång i Seattle, under Andra världskriget. Hans pappa som vill att han ska bli amerikan tvingar honom att gå i en ”vit” skola istället för den kinesiska skolan i kvarteret. Som stipendiat på skolan får han arbeta i matsalen och servera mat och där möter han en japansk flicka och….ja, tycke uppstår 🙂

Jag gillar böcker när man får något på köpet. I denna fina och varma kärlekshistoria fick jag också lära mig om förhållandena på USAs västkust under 40-talet och hur japaner, även tredje generationens invandrare, internerades i olika läger längre in åt land. Boken beskriver även hatet som den kinesiska pappan kände mot japaner och ger en inblick i jazzkulturen.

Den här boken kommer jag att bära med mig länge och jag är helt säker på att den kommer att bli läst av många. Själva värmen över historien får mig att tänka på ”En röd liten fågel i jultid”. En sån där hjärtevärmande historia som går hem hos de flesta. Det är ju inte för inte som den har legat på topplistorna länge i USA.

Rosornas arv

Rosornas arv av Leila Meacham var en utmärkt semesterbok. Spännning genom hela vägen och väldigt svår att lägga ifrån sig. Men… hade jag fått hjälpa till lite så hade den här boken aldrig behövts skrivas….kändes som 600 sidors ren frustration…om de bara hade gift sig från början…men då hade det inte blivit någon bok…så visst…relation med förhinder handlar den här boken om. På bokens baksida beskrivs den som en variant av ”Borta med vinden” och ”Törnfåglarna”.

Miss Mary Bennets självständighet

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough kan man säga är en fortsättning på Stolhet och fördom av Jane Austen. Jag var nog inte ensam om att vilja veta hur det gick för Mr Darcy och Miss Elizabeth när bröllopsklockorna slutat ringa. Den här boken ger en möjlig variant på hur det kunde ha varit. Någon skrev att boken är en våldtäkt på Stolthet och fördom…och jag förstår vad hon menar. Livet för huvudpersonerna har inte utvecklat sig så rosenrött som man kunde tro. Mr Darcy är bitter och karriärlysten och hans äktenskap med Elizabeth är allt annat är lyckligt. De har fått 4 döttrar och bara en son, arvingen som Mr Darcy anser är för feminin och vek. Mr Bingley har slavar på Jamaica och Mary blir bestört och försöker få honom att frige dem. Miss Mary har Mr Darcy lämnat åt sitt öde att ta hand om den gamla mamman, så långt bort från honom själv som möjligt. När hon dör ser Mary äntligen sin chans till ett eget liv.

Jag tycker att det är kul och uppfriskande att få en helt ny bild av de karaktärer som Jane Austen skapade för länge sedan. Även om det känns sorgligt att min och många andras favoritman Mr Darcy är helt vedervärdig så är det skönt att bli förvånad. Bäst hade nog berättelsen blivit som en ren parodi. Jag är inte säker än, men jag tror inte att det är McCullougs mening. Hon brukar ju skriva romantiska berättelser. Men jag har inte ens kommit halvvägs än så jag är inte rätt person att uttala mig om det.