feelgoodbibliotekarien Biografi, Bladvändare, boktips, Läst 11, Samtid, Svenskt

Grabben i kuvösen bredvid

Jag ramlade över Grabben i kuvösen bredvid på jobbet och blev helt fast. Jonas Helgesson skriver om fula handikappshjälpmedel som han skrotade redan tidigt i sitt liv. Om att han erbjöds bruna fula skor fastän han ville ha blå. Men det fanns bara bruna handikappsskor.

Han ville inte bara vara cp-Jonas och i den här boken visar han att han lyckats mer än väl att uppfylla in önskan. Han skriver så roligt att jag skrattar högt. Han utmanar också fördomar…för även om jag inte vill ha det så har jag det…som alla andra… Även om jag aldrig skulle prata bebisspråk med en människa med funktionshinder så får man sig en tankeställare av den här boken. Jag avundas också Jonas kraft! Han klarar ju allt och lite till. Jag blir inte förvånad om han en dag står på Mount Everest topp!

feelgoodbibliotekarien Favoriter, Kina, Läst 11

De Hemlösa av Yiyun Li var helt underbar men också hemsk! En påminnelse om varför demokrati är så bra!! Det stod på insidan av pärmen att författaren skrev ungefär som Jhumpa Lahiri och Alice Munro och jag kan bara hålla med. Personerna i den här boken beskrivs så levande och ingående fastän på sånt enkelt vis. Det kändes som jag kände dem och det var sorgligt att slå igen boken…

feelgoodbibliotekarien Bladvändare, chicklit, Favoriter, Feel-good, Godbitar, Läst 11, Samtid

Annonsflickan från Odessa

Med anledning av det som händer i Ukraina just nu så lägger jag ute det här inlägget som repris. Boken ger inblick i livet i Ukraina på sätt som fick mig att få upp ögonen för det landet.

Annonsflickan från Odessa var en överraskning för mig. En blandning av Desperate Housewifes och En kort berättelse om traktorer på ukrainska lät lovande. Den var mer än lovande och efter den har jag haft svårt att hitta någon ny bok och får inte fart på läslusten.

Boken handlar om en ung kvinna i Odessa som får arbete på ett företag som sysslar med import. Ett av villkoren är att hon ska ligga med chefen…men hon lyckas ta sig ur situationen. Hon tar även arbete på en datingfirma där desperata amerikanska män söker fattiga desperata ukrainska kvinnor, vars dröm är att lämna Ukraina och leva i det rika Amerika. Samtidigt har hon en maffiaboss i hälarna.

Det kan låta som en ytlig historia, men boken beskrev livet och kulturen i Odessa så att den väckte min nyfikenhet. Bland annat kan jag inte släppa tanken på att testa att dricka te med hallonsylt i, vilket huvudpersonen ofta gjorde i boken. Jag har hört att det fungerar som en sorts efterrätt. Att ojämna tal räknas som lyckotal och att ingen skulle komma på tanken att bjuda in sina vänner till sitt födelsedagskalas. Riktiga vänner vet när ens vän fyller år och dyker upp ändå. Små kulturella uttryck som får en att reagera och upptäcka sådana i ens egen tillvaro älskar jag att läsa om. (Etnologen i mig kanske 🙂 )

Odessa beskrivs också som en varm, internationell stad till skillnad mot Moskva som är hård och kall. En resa till Odessa skulle inte sitta helt fel. Jag ska i alla fall ta mig en titt på Internet och resa till Odessa den vägen.

Boken är skriven på ett ganska roligt vis och med humor mitt i den fattiga och miserabla tillvaron som många i Ukraina verkar leva. Samtidigt behandlar den ett allvarligt tema där män mer eller mindre köper sig hustrur…en verklighet som tyvärr är allt för vanlig och tragisk.
Jag kommer absolut att läsa mer av Janet Skeslien Charles. Är det någon där ute som kan rekommendera likande böcker så tackar jag och tar emot!
feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Gillar inte, Läst 11

Godnatt, finaste

Nja, den här boken hade jag kunnat vara utan. Jag bara blädderläste den lite. Jag har gillat Koomsons tidigare böcker, men den här kändes bara som en lång sträcka till ett slut som jag redan kände till. Själva ämnet lät intressant – en surrogatmamma som får ta hand om det barn som var menat att få en annan mor och far. Så. Nu har jag i alla falla skrivit något om den.
feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Deckare, Läst 11

Silent voices

Lycka är : att träffa på en ny bok av Ann Cleeves! Hon har tidigare skrivit fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna.

Jag har läst Silent voices fastän det tar emot för mig att läsa på engelska bara för att jag gillar Cleeves deckare så mycket. De är mysiga som Morden i Midsommer på något vis. Lite som en feelgood-deckare.

Kriminalinspektören i den här boken heter Vera Stanhope och är en äldre kvinna med några kilo för mycket. Hon lever ett ganska ensamt liv, utan familj, i sin fars gamla hus. Hon får mig att tänka på Elizabeth Georges Barbara Havers. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tilltalande med sådana personligheter.

Än har jag inte läst klart boken…jag har sparat slutet tills ikväll.

Den första boken i den här serien med Vera Stanhope som huvudperson kommer på svenska nu i vår. Den heter Dolda djup. Jag längtar efter den och ser med glädje fram emot den kommande tv-serien som bygger på de här deckarna!

feelgoodbibliotekarien Favoriter, Feel-good, Japan, Läst 11

En gåtfull vänskap

Själva boken En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är som en liten presentask i sig. Jag önskar att jag hade köpt den istället för att låna den. Hade varit fin att ha i bokhyllan. Innehållet i sig är för bra för att beskriva i ord…men jag försöker.

I korthet så handlar boken om en man som bara minns det som hänt de senaste 80 minutrarna. Han har tidigare arbetat som matematikprofessor. För att påminna sig om att hans minne är kort bär han en rock där han sätter fast små minneslappar till sig själv. När en ny hushållerska och hennes son kommer in i hans liv får de sin egen lapp och en självklar och fin vänskap växer fram mellan dessa tre personer.

Jag är inte särskilt intresserad av matematik, men jag gillade professorns sätt att se matematik som poesi. Inte för att jag kommer att sätta mig ner och räkna mer efter att ha läst den här boken…men jag känner mig mer vänligt sinnad till matematikens värld.

Jag vet inte om det är för att boken utspelar sig i Japn som jag ser en viss koppling till Murkami. Kan så vara. Både han och Yoko Ogawa skriver på ett lätt språk och bara rakt på och inte tillkrånglat på något vis. Samtidigt så rymmer sidorna så mycket mellan raderna. Jag vet inte om det går att kalla boken för en feelgoodroman. Jo, jag tror det ändå. Vänskapen beskrivs som så varm och livsbejakande mitt i vardagens mödor. Jag läser gärna mer av Ogawa och gärna fler böcker från Japan.

feelgoodbibliotekarien Frankrike, Läst 11, Samtid

Ät mig

Ät mig av Agnés Desarthe får mig att vilja öppna en restaurang. En liten fransk restaurang med stamgäster och några härliga maträtter. Myriam, bokens huvudperson är i 40årsåldern, öppnar en sådan ”i ett försök att ge sig själv en ny chans och lägga bakom sig den skamliga hemlighet som ödelade hennes tidigare liv” (står det på bokens baksida).

Hon både bor och arbetar i restaurangen, som är så liten att hon får ta in köttkvarnen på toan, för att inte störa gästerna. Hon drömmer mardrömmar strax före invigning om att Beatles kommer och beställer fiskpinnar som inte står på menyn. 🙂

Boken är skriven med svart humor och beskriver både varm vänskap och grym kärlek. Boken igenom är det något svart som överskuggar Myriams liv och sakta avslöjas vad som har hänt i hennes liv.
Jag gillar stämningen i boken och på restaurangen. Ibland drömmer Myriam sig bort och det kan bitvis bli svårt att hänga med, men samtidigt är det väldigt charmigt.

På bokens baksida står ”Desarthe kan konsten att vara både glad och allvarlig, lätt och djup och komponera en härlig mix av tragikomiska figurer”. Jag kan inte beskriva den bättre själv.
feelgoodbibliotekarien Läst 11, Mellan och sydamerika

Senor Peregrino

Senor Peregrino av Cecilia Samartin är riktigt bra. Den har fått pris för bästa roman när The International latino awards delades ut i New York förra året. På bokens baksida står det att den låg före båda Dan Browns och Stieg Larssons böcker på Norges topplista. Det stod också att den påminde om Tusen strålande solar. Det var väl att ta i tycker jag. Nog beskrev den en utsatt människas situation och ett samhällsproblem, men nej, den var inte lika gripande.
Boken handlar om en flicka som blir till genom en våldtäkt i Mexiko. Hon föds med ett stort rött födelsemärke som går från nacken ner till knävecken och blir så klart utstött av folket i den lilla Mexikanska by där hon bor. När modern dör bestämmer hon sig för att ta sig till USA för att finna en läkare som kan ta bort födelsemärket. Hon lyckas ta sig över gränsen och får bo hos sin moster. Med falska papper får hon arbete på ett mentalsjukhus där hon har en enda patient. Han kallar sig för Senor Peregrino och vägrar gå ut ur sitt rum. Han stjäl hennes viktiga dokument och för att hon ska få tillbaka dem måste hon lova att lyssna på hans berättelse. Hon blir som besatt av hans berättelse om när han var ung och gjorde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Alla som har gjort den vandringen känner säkerligen igen sig i boken.
Mest av allt tyckte jag om de kapitel som handlade om Jamilet och hennes flykt till USA och henns liv hemma hos mostern. Författaren har skrivit en ny bok som heter Drömhjärta som snart kommer ut på svenska. Jag ska ska läsa den!