Livets aviga och räta – ett måste för alla sticktokiga

Livets aviga och räta av Kate Jacobs var överraskande bra. Kanske beror det på att mina förväntningar inte var så höga. Men baksidestextens löfte om att den skulle bli film med Julia Roberts gjorde att det kändes som en bok för mig. Nu när jag kollar lite på nätet ser jag att det finns en fortsättning och jag kan tänka mig att läsa den också.

Handlingen utspelar sig i en liten handarbetsbutik i centrala New York där några kvinnor varje fredag träffas för att sticka. Klubben blir mer än bara stickning även om stickningen har en central roll boken igenom. Varje avsnitt börjar med en stickbeskrivning som även kan passa in som en beskrivning av livet. I centrum står en ensamstående mamma som lyckats som egen företagare och som mamma trots att hon inte haft det så lätt. Mannen med stort M, som lämnat henne dyker upp igen efter 8 år och ni kan ju gissa själva vad som händer.
Vad jag gillar med den här boken var vänskapen och gemenskapen mellan kvinnorna, New York-känslan och den romantiska tråden. Jag gillar även att den inte var så förutsägbar som jag först trodde. Mer än så kan jag inte säga, bara att slutet var väldigt oväntat, i alla fall för mig. Kan avslöja att titeln stämmer på innehållet.
Jag väntar med spänning på rollbesättningen av den kommande filmen!

39-årskrisen, av Jane Green

39-årskrisen, av Jane Green har varit en alldeles utmärkt julläsning för mig. Jag har stulit åt mig små stunder då jag helt absorberats av berättelsen. Såna böcker är speciellt bra när man blir avbruten i sin läsning ofta. För en del kanske Jane Greens böcker är alldeles för lättsmälta, men för mig är det underhållning som jag behöver ibland. Jag gillar henne och den här tycker jag är bättre än många av hennes tidigare.

Boken handlar om fyra vänner som tappat kontakten med varandra, men som återses när en gemensam gammal vän plötsligt dör. Det visar sig att han varit en viktig person i alla deras liv. När de träffas igen är det som att tiden stått stilla. Det är där jag börjar bli nostalgisk. För visst är det så att gammal vänskap inte rostar. När jag läser denna bok längtar jag efter mina vänner och efter den tid som flytt.

Det är lätt att känna in sig i de olika personernas känsloliv och problem, även om jag inte helt känner igen mig, fastän jag själv snart fyller 39. Lite kul är det när man känner igen sig i 80-tals musiken de lyssnade på när de var yngre, som tex Culture club. Den här boken rekommenderar jag till dig som läst klart alla Marian Keyes böcker och som vill ha en lättsmält historia som vrider och vänder på relationer och alla problem och glädjeämnen som följer med dessa.

Förbjuden frukt, av Sara Addison Allen

Jag lockades först av den här boken för att den enligt en recension skulle vara en blandning mellan Stekta gröna tomater, Desperat housewifes och Six feet under. Låter som en perfekt kompott i mina öron. Efter att ha inhandlat pocketversionen fick omslaget mig att tänka på Harlekinböcker. Men faktiskt har den roat mig under några förkylda dagar. De magiska inslagen får mig att tänka på Allendes Andarnas hus. Ingen verkar tycka att det är konstigt om klockan slutar slå och vattnet i kastrullen plötsligt slutar koka. Inte heller att det finns ett mystiskt äppelträd som kastar äpplen efter folk.

Som vanligt i mina favoritböcker så finns där ett persongalleri med udda personligheter. Vissa drag har gått i arv från generation till generation. I en familj springer alla männen på nätterna och gifter sig alltid med äldre kvinnor. I en annan är kvinnorna speciellt bra på sex. En kvinna har en ovanlig gåva och får ofta en tvingande känsla av att hon måste ge något till en viss person. Som i slutet av boken när en man får en mangodelare (!?) som för honom till en matlagningskurs som han annars inte skulle ha gått på.

Recepten i boken får det att vattnas i munnen och får mig att tänka på filmen och boken Kärlek het som chili. Huvudpersonen i Förbjuden frukt, har alltid i olika sorters ingredienser som ska få personen som ska äta den att känna på speciella sätt. Till exempel så ska squashblommor tydligen vara bra för förståelse.

Vad sägs om:
Kex med syréngelé, småkakor med lavendel och tekakor med krassemajonäs. Stekta maskrosknoppar på ris med kronblad från ringblommor och stuvade pumpablommor. Muffins med kanderade penséer fick barnen att tänka efter. Kaprifolvin gav förmåga att se i mörkret. Dipp gjord på hyacintknoppar fick en att bli nedstämd och tänka på det förflutna och salladerna med endiver och mynta fick en att tro att något trevligt skulle ända. Som matlagningspoesi för min hungriga själ!!

Trots det tramsiga omslaget och det ganska smör-romantiska innehållet tilltalades jag av den här boken. Som en saga för vuxna står det på baksidan och jag är beredd på att hålla med. Läser gärna fler böcker av Sarah Addison Allen.

Kära syster – systrar till tusen

Äntligen en bok som jag fastnar totalt för. Jag kommer ihåg att jag gillade Tawni O´dells bok Avvägar. Det är stämningen och den lätt skruvade humorn som jag gillar och att inget är som man först tror. I Kära syster dyker Shae-Lynns (bara namnet!) syster upp efter att ha varit spårlöst försvunnen i många år. Samtidigt möter Shae-Lynn ett antal personer som alla är ute efter hennes syster. Berättelsen vindlar och de olika personerna har inte det ärende jag först fick för mig. Mycket systrar nu för tiden. Hann ju bara börja läsa Förbjuden frukt innan Kära syster dök upp på jobbet. I Förbjuden frukt handlar det också om en lillasyster som söker upp sin storasyster.

Huvudpersonen, Shae-Lynn, är en 40-årig kvinna med skinn på näsan som klarar sig själv. Hon är en före detta polis som lever på att köra taxi. Hennes tuffa uppväxt med en mor som dog tidigt och en far som slogs och drack har gjort henne tuff. Jag kommer att tänka på en annan huvudperson i Laura Lippmans I spindelns nät som jag skrvit om tidigare i år. Laura Lippman som helt oförhappandes också skrivit en bok om två systrar.

Sen blir jag nästan kär i beskrivningen av gruvsamhället där berättelsen utspelar sig. I en liten stad, med ett märkligt och lite udda persongaller, som ni vid det här laget vet att jag gillar, i Pennsylvania. Jag kommer nog snart att köpa Ivans återkomst på pocket. Bara nu inte den också handlar om systrar….;-) Jag har halva boken kvar och den ska jag avnjuta i sakta mak.
Läste klart boken nu i kväll och blev inte besviken. En sån fin och samtidigt roande berättelse om systerskap och relationen mor/far-barn. Måste skriva till adoption som etikett, men vill inte avslöja på vilket sätt ämnet kommer in i boken, då skulle jag avslöja för mycket för dig som inte läst den än.

Mina två mammor – en bladvändare

Mina två mammor av Joshilyn Jackson gjorde mig inte besviken trots att andra inte blev helt lyriska. Redan från början visste man att det här kommer ju aldrig att sluta bra. Jag vill inte avslöja slutet, men jag grät några droppar och avslutade sedan boken leende. Slutet var inte fullt så förutsägbart som jag först trodde.

Boken innehåller väldigt många ingredienser och det tycker jag bara är charmigt och intressant. Efter att ha läst boken tycker jag inte alls att dessa känns särskilt spretiga: adoption, döv-stum-blindhet, syfilis, galen fästmö, mordbrand, förgiftade hund, artonårsgraviditet, sönderskurna däck, otrohet, religiösa grubblerier, fjärils- och dockmuseum. Man hör ju direkt att de hör ihop 😉

Framför allt är det alla ”älskansvärda karaktärer” som för evigt fastnaglat sig i mitt sinne. Den här boken ger flera exempel på att kärlek är tjockare än blod och som adoptivmamma klappar mitt hjärta lite extra för den bestämda och självklara kärleken som finns mellan mor-dotter och som kommer igen flera gånger i berättelsen.

Jag kan glatt rekommendera denna charmiga bok till alla som gillar Fanny Flaggs böcker. Som i hennes historier återfinner man här lika färgstarka personligheter med viljor av stål och hjärtan av guld eller aska. Tillvaron är också så där absurd tvinnad som bara det riktiga livet kan överträffa. En riktig feel-good roman, med bladvändseffekt, där det mörka i tillvaron finns sida vid sida av kärleken. I en filmad variant har John Corbett som spelade möbelsnickaren Aidan, i Sex and the city, en given roll. OM jag får bestämma alltså.

När kommer nästa bok av Joshilyn Jackson???!!! Jag längtar! Läs också Visst finns det gudar i Alabama Kollade just och hittade Jacksons blogg och såg att det redan finns en till av henne, som ännu inte är översatt. Tror nästan jag måste försöka ta mig igenom den på engelska fastän jag inte brukar gillar att läsa på engelska av rädsla för att missa någon poäng.

Halvolästa böcker

Dessa deckare riskerar att bli olästa. Nyss var jag så sugen på deckare att jag köpte dessa två för att jag inte orkade vänta på biblioteksböckerna. Nu när jag har dem är jag inte alls sugen. De är bra båda två, men just nu vill jag ha något annat. Då dök ”Främling på tåg”, av Jenny Diski upp igår på mitt skrivbord. Den vill jag läsa, men den är också en sån där långkörare. Just nu vill jag ha något riktigt bra som biter sig fast. Kanske är det min förkylning som gör att jag inte orkar läsa. Som tur var har jag ”Alltid redo att dö för mitt barn”, av Joanna Rubin Dranger hemma. Den är lagom att läsa när man är lite hängig. Med många roliga bilder som lockar till färgläggning. Men tyvärr är det en biblioteksbok. Skulle inte se bra ut om jag målade i den…..

Kärleken till Frank

Den här boken tycker jag om. Även fast den utspelar sig för 100 år sedan så känns den så idag. Jag har bara läst lite mer än halva, men den tilltalar en gammal kvinnohistoriker som jag. Jag blir så nyfiken på att åka och se Ellen Keys hem och att se mer av Frank Lloyd Wright arkitektur.
Slutet var faktiskt värre än väntat. Jag hade läst att hon gick ett tragiskt öde till mötes, men inte trodde jag det var så här illa. Det var en bra historia, som dock hade kunnat kortas ner en aning. Jag skulle rekommendera den till alla som gillar bra kärleksberättelser, sekelskiftesbeskrivningar och som är intresserade av kvinnohistoria och arkitektur.

En röd liten fågel i juletid, av Flagg

Läste om boken nu i veckan inför vår träff med bokcirkeln. Den var lika bra den här gången. Lite lättare dock att hålla reda på alla damer i boken den här gången. Undrar bara över deras ålder. Ibland får jag för mig att alla är över 60. Finns boken filmad? Kan se den framför mig i lite Chocolat-anda och varför inte filmad av Lasse Hallström? Och jag kan inte låta blir att lite fnissigt tänka mig filmen som en snäll version av Desperate Housewifes.

Lika nyfiken blir jag även den här gången på alla växter som finns där i södern i Usa och på hur kardinalfåglar ser ut. Har kollat upp det nu. Det är nästan på snäppen att man blir både biolog och ornitolog efter att ha läst den här boken.

Hoppas nu att Fanny Flaggs nästa bok snart trillar in på biblioteket. Blir nog perfekt sommarläsning.

Vad de döda vet, Lippman

Mycket död just nu i mina böcker.”Vad de döda vet” var annorlunda jämfört med Lippmans tidigare. Det var inte hennes vanliga kvinnliga detektiv som boken handlade om utan om en kvinna vars identitet hölls hemlig tills bokens slutdel. Boken handlar om två flickors mystiska försvinnande för ca 30 år sen, som av en slump blir aktuell igen i nutid. En kvinna dyker upp och säger sig vara en av de försvunna systrarna. Man får följa hennes föräldrars tid kring försvinnandet, men också i ”nutid”. Man får även följa polisens arbete kring nystandet av gåtans lösning.

Måste erkänna att jag stundtals blädderläste (inte för att den var dålig eller långtråkig, utan mest beroende det på att jag hade andra böcker som talade till mig just då) och därför fick nog inte boken den uppmärksamhet den förtjäntat av mig. Spännande, med bra personbeskrivningar. Kanske lite väl klurig och det kändes lite tjatigt när kvinnan aldrig kunde berätta vem hon egentligen var, men man förstår varför på slutet.
Jag kommer att läsa Lippmans nästa. Jag kommer att tänka på böcker av Julie Parson, Ruth Rendell och Petra Hammersfahr när jag läser Laura Lippman.

Deckarsugen

En av fördelarna med att jobba på bibliotek är att man ibland dyker på böcker man aldrig skulle ha gjort annars. Två böcker som jag sett länge på jobbet är I spindelns nät och En 2:a chans och båda har fallit mig i smaken. Nackdelen med att jobba på bibliotek är att jag vill läsa böckerna snabbt när de kommer in. När man sett dem under en längre tid känns de inte lika intresseväckande längre. Men av en slump råkade jag nu på James Patterson precis när det startat en deckare på tv som bygger på hans böcker – Womens murder club på tv3.

James Patterson verkar vara en stor i Usa. Enligt Adlibris är han:
”en av USA:s mest lästa författare, och hans böcker ges ut i ca 25 länder. Den 1:a att dö är först ut i en ny serie om fyra väninnor som tillsammans löser flera brott. När den utkom i USA hösten 2003 gick den direkt upp på 1:a plats på New York Times bestsellerlista! Filmatiserad av TV-bolaget NBC.”

Har just avslutat Lippmans I spindelns nät. En deckare med kvinnlig privatdetektiv och berättelsen utspelade sig i Baltimore, vilket gjorde mig nyfiken på staden och Usa i allmänhet. Handlingen var upplagd så att i varannan kapitel fick man följa privatdetektiven och varannat fick man följa kvinnan som stuckit med sina barn, tillsammans med en gammal kärlek som just kommit ut från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. Hela tiden visade det sig att inte alla sagt hela sanningen, vilket gjorde att spänningen hölls uppe. Förutom spänningen, var det en kul huvudperson, privatdeckaren. Sättet boken var skriven på gillade jag också. Det var roligt att bekanta sig med en ny deckarförfattare och jag kommer att läsa fler böcker av henne.