feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Favoriter, Feelgood, Feelgoodfavoriter, Läst 2012

Porträttet av Dig

Porträttet av Dig av Isabel Wolff är ren och skär feelgood – varmt, intelligent, intressant, överraskningar och ett persongalleri som gör att man känner sig som hemma i en tv-serie från BBC. Boken framkallar kanske inte skratt eller tårar, men en skön känsla och jag blir underhållen från första till sista bokstaven.

Porträttet av Dig föll jag för så fort jag såg omslaget. Så smakfullt! Sen kom jag på att jag läst Isabel Wolff tidigare och när jag gick tillbaka och kollade inlägget om Vickis vintagebutik blev jag förvånad över vilken sval recension jag skrivit. I mitt minne var den bättre och jag har rekommenderat den hej vilt på jobbet. Ingen (vad jag hört) har blivit besviken. Vintagekläderna dyker förresten upp även i den här boken.

Porträttet av Dig handlar mycket om porträttmålning eftersom huvudpersonen Ella, är konstnär och målar just porträtt. Inte visste jag att det kunde vara ett sånt faschinerande yrke. Bara den delen av berättelsen är intressant och som jag har sagt tidigare tycker jag om när man får lära sig något nytt samtidigt som man får sig en bra berättelse till livs. Ansikten beskrivs på de mest detaljerade och varierande sätt och jag börjar själv att se på människors ansikten på ett annat sätt. Ellas intention är att ge liv åt personens känsloliv i porträtten och sittningarna med olika uppdragsgivare utvecklas till rena terapistunderna…för båda parter. Ella kommer så nära personerna hon målar, vilket nog är lätt när man sitter och stirrar på varandra flera timmar i sträck 🙂

Ellas pappa lämnade familjen när hon var sex år och hon försökte teckna pappans ansikte från sitt minne om och om igen. Så fort Ella frågade sin mamma och ville veta var hennes pappa tagit vägen möttes hon av undvikande svar. Ju längre in i berättelsen man kommer desto fler hemligheter uppdagas…och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag blev överraskad och det ger boken flera pluspoäng. Relationen barn och förälder tar nästan mer plats än det romantiska inslaget och det gör historien mer trovärdig på något vis. Kärleksrelationen finns där nästan hela tiden, som ett undertryckt pirrande, men tar aldrig överhanden. Ella blir kär i sin lillasysters fästman och gör allt hon kan för att ingen ska märka det. Som läsare får man följa hennes pina och disciplinerade avståndstagande…ibland är det på gränsen att hon faller dit…men så…

Som jag skrev tidigare i ett inlägg så bloggar jag helst om böcker jag läser medan jag har dem i färskt minne. Allra helst redan innan jag har läst ut dem. Så är nu fallet med Porträttet av Dig. Jag vill suga på pralinen så länge det går. Skulle det inte sluta som jag tror så återkommer jag 🙂

Måste bara klippa in vad Isabel Wolff själv skriver om boken på sin hemsida:
”So The Very Picture of You is about a portrait painter, her sitters and their stories. It’s about the huge secrets that can lie within families, untold. Most importantly it’s about how we look at each other, and what we choose to see.”

På hennes hemsida kan man även läsa om hur hon fick idén till den här boken. Jag hoppas att hon redan har en ny bok på gång för jag vill gärna läsa fler böcker av henne. Måste jag läsa de hon har skrivit tidigare på engelska eller är det översättningar på gång av hennes andra böcker?

Recensionsexemplar från Forum

feelgoodbibliotekarien Bokkollo, boktips, Utmaningar

Grattis Fiktiviteter på födelsedagen och för nomineringen i Forma book blogg award 2012

Grattis Fiktiviteter på födelsedagen och till nomineringen i Forma books blogg award 2012!!

Jag svarar gärna på din enkät och är med och tävlar om ett spännande paket.

Fiktiva födelsedagsfirarenkäten:

Vilken var din bästa bok i sommar?
Små solfåglar långt borta, av Christie Watson

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Salvadorena av Cecilia Samartin och Agaat av Marlene van Niekerk.

Har du planerat något läsprojekt i höst?
Att förverkliga min dröm om att få åka på BokSPAning i Hälsingland.

Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Jag ser mycket fram emot att läsa boken En nypa salt av Maria Goodin. En ny brittisk bekanskap för mig.

Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)?
Den trettonde historien av Diane Setterfield är en spännande bok som passar för långläsning mörka höstkvällar. För den som behöver bli uppvärmd kan jag rekommendera Drömhjärta av Cecilia Samartin.

feelgoodbibliotekarien Tematrio

Tematrio titeldjur – fåglar

När såg Lyrans tematrio om djurnamn kom jag att tänka på Jonas Hassen Khemiri, som skrivit om svenska språkets stora mängd ord med fågelanknytning. Pausfågel. snorkkråka, ta en tupplur osv. Klurade därför ut en trio med fågelnamn i titeln.

Vilda svanar var en av de första romanerna jag slukade om Kina. Genom tre generationers kvinnor får man uppleva en del av Kinas historia direkt från de som var med och samtidigt får man en rörande släkthistoria på köpet.

En röd liten fågel i juletid läste jag för flera år sedan, men rekommenderar den om och om igen till biblioteksbesökare och vänner som vill ha en mysig bok. Än har jag inte stött på någon som inte tycker om den. Boken är feelgood i dess renaste form och den finns alltid med i mitt sinne. Huvudpersonen är en äldre man som får reda på att han är obotligt sjuk och han tar sin tillflykt hos ett par märkliga kvinnor i en liten ort i södra USA. Han omfamnas av ortsbefolkningen och hos ortens handlare bor en fågel, som är som en egen liten person och den har en central roll i berättelsen. Miljön prunknar av söderns blommor, dofter och gröna nyanser. För mig är det här feelgood och fåtöljresande när den är som bäst.

Små solfåglar långt borta läste jag alldeles nyligen och den är en av de bästa böcker jag har läst i år. En varm engagerande historia om en familj i Nigeria. En viktig bit av Nigerias nutidshistoria förpackad i romanform, som har stor potential att nå mängder av läsare.

Fler fågelböcker som dyker upp i mitt hjärnarkiv: Pelikanfallet, Kråkflickan, Koltrasten i Tegnérlunden, Över näktergalens golv, Pingvinkvartetten.

feelgoodbibliotekarien erotik, Fredagsfråga

Bokhora frågar: Bästa erotiska bok du läst?

Bokhoras fredagsfråga tillhör numera fredagsritualen för mig. Utan att kolla in den infinner sig inte den riktiga fredagskänslan. Nu skriver jag själva inlägget på en lördag, men tanken var i gång redan i går kväll.

Bokhoras fredagsfråga: Bästa erotiska boken du läst?

Mitt svar: Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle från 1956. Utgivningen av boken följdes av kalabalik och den ansågs som omoralisk och obscen. Mykle blev anklagad för grovt sedlighetsbrott, men frikändes. Han blev aldrig sig själv efter rättsprocessen.

Åsa Beckman och Stina Wirsen har skrivit ett reportage ”Sexchock i Bergen” där man får läsa om Ask och Embla och erotiken i Sången om den röda rubinen.

Jag fick boken av min pojkvän (numera make :-)) som födelsedagspresent när vi nyss hade träffats. Jag såg på framsidan och tänke; vad har han nu köpt för en gammal bok…men sen förstod jag 🙂 Sången om den röda rubinen är en livsbejakande bok och även fast den har över ett halvt sekel på nacken så känns den modern på något sätt. Det finns något evigt mänskligt i den. Rekommenderas Bokhororna och alla andra som vill utforska erotisk litteratur.

För övrigt: Intressant att erotisk litteratur, som tex Anais Nin ofta tenderar att försvinna från bibliotekets hyllor….och då är det inte bibliotekarierna som gallrar dem…utan de smygs ut…En sorts läsfrämjande eller bokstöld? 🙂

feelgoodbibliotekarien Att jobba på bibliotek, Barnböcker, Bokbloggsjerka

Bokbloggsjerka – hur jag kommer ihåg det jag läst tills dess jag bloggar

Annikas fråga den här veckan i Bokbloggsjerkan är: hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande?

Mitt svar: För mig funkar det bäst att blogga när jag har läst halva boken ungefär. Då har jag intresset på topp och kommer ihåg mest. Ibland måste jag läsar klart hela boken om slutet är viktigt för berättelsen. Å andra sidan så är det sällan bra att avslöja slutet. Jag hatar när jag vet för mycket om berättelsen innan jag börjar läsa. Speciellt när jag läser barnböcker, som jag ska bokprata om för elever eller skriva om på Bibblabloggen, är det bäst att jag bloggar innan jag har läst slutet. Annars kan det hända att jag rycks med och avslöja för mycket…och det är inte så bra när man ska försöka få någon att läsa boken sen. Fast vissa tycker att man SKA berätta slutet för barn…

Jag önskar att jag skulle kunna läsa med en penna i handen och skriva anteckningar under tiden. Jag har försökt, men då blir läsupplevelsen förstörd och sååå viktigt är inte bloggandet för mig. Det känns mer som ett jobb då. Läser jag inför bokprat på jobbet, som idag när jag läste Puman av Laura Trenter, kan jag ha en lapp bredvid och skriva stödord och markera vilken sida jag vill läsar högt för eleverna.

Intressant att höra hur andra gör. Kanske kan jag ta åt mig några tips!

feelgoodbibliotekarien Tematrio

Tematrio – Titlar som innehåller efternamn

Lyran frågar och jag svarar.

Frågan: Berätta om en roman/novell/text med ett efternamn i titeln!

1. Major Pettigrews sista chans, som jag läste nyligen tänkte jag på, på direkten. Om kärlek på äldre dar mellan två helt skilda personligheter, som har det gemensamt att de älskar böcker och omsorgsfullt tillagat te. Hög brittisk mysfaktor.

2. Miss Mary Bennets självständighet fortsätter där Stolthet och fördom slutade. Mr Darcy är långt i från så charmig, som i BBCs tv-version. Roligt att läsa om karraktärer, som man har träffat på förrut och både kul och lite förvånande att det inte blev som man trodde efter…”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. 🙂

3. Senor Peregrino –  I och med den boken hittade jag en ny favoritförfattare. Det finns flera böcker av Cecilia Samartin översatta till svenska. Även Drömhjärta tyckte jag mycket om och jag ser mycket fram emot Salvardorena som kommer ut i september. Alla tre har det gemensamt att de handlar om latinamerikanska familjer som på ena eller andra sättet hamnar i USA och hur det är att komma till ett nytt land och en ny kultur. Så skönt skrivna också…riktigt så att man känner strandbrisen och havets kluckande.

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Historisk

Tävlar i att skriva en recension – om en bok som inte finns ute än – Betvingade av Simona Ahrnstedt

Det är den här boken det handlar om: Betvingade av Simona Ahrnstedt. Författaren utlyser en tävling på sin hemsida. Tävlingen går till som så att man ska recensera hennes nya bok  – och haken är den att boken inte finns utgiven än.

Eftersom jag blev förtjust över hennes förra bok Överrenskommelser och har tipsat den till många nöjda biblioteksbesökare så kunde jag inte låta bli att lämna in ett tävlingsbidrag.
Alla som lämnar in ett bidrag får pocketupplagan av Överrenskommelser. De 50 första inlämnade recensionerna får den nya boken Betvingade och jag hoppas att jag hör till den gruppen.

Första vinst är en resa till Bokmässan i Göteborg och en träff med The Författarinnan Herself – och det vågar jag bara inte hoppas på.
Vill du så får du mer än gärna gå in HÄR och rösta på, eller ”hjärta” mitt bidrag!

feelgoodbibliotekarien boktips, Europa, Feel-good, Frankrike, Läst 2012, Samtid

Krokodilernas gula ögon – Fransk feelgood som ger mersmak

Vad glad jag blir när jag läser att det finns två böcker till om de franska systrarna Iris och Joséphine! Jag råkade på en recension om Krokodilernas gula ögon, av Katherine Pancol (Bazar förlag) precis när den kom till biblioteket. Jag skulle nog inte lagt märke till den annars. Omslaget förbryllar mig. Nog för att en del av historien utspelar sig i Afrika, men det är bara en av bipersonerna som bor där. Tur att bokens innehåll är desto bättre!

Jag kommer snabbt in i boken och blir genast förtjust i den franska familjen, speciellt bokmalen Joséphine, som skriver på en avhandling om 1100-talet. Som bokofil njuter jag av att läsa om hennes arbete med avhandlingen, alla timmarna på biblioteket och möjligheten att arbeta hemifrån. En del kunskap om livet på 1100-talet får man på köpet och det suger jag åt mig. Familjen mer eller mindre kryllar av illvilliga, snikna, makt- och pengakåta personer. Joséphine är den enda genomgoda personen. De skarpa kontrasterna mellan systrarna driver historien framåt och spänningen stegras i takt med antalet lögner.

I början är det Joséphine som är den olyckliga och misslyckade systern, med en arbetslös och otrogen man, en uppkäftig tonårsdotter och en usel ekonomi. Hon har dåligt självförtroende, tycker att hon är ful och sliter för att försörja sin familj. Iris är de lyckade systern, som utåt sett har allt: en förmögen och framgångsrik man och ett bekymmerslöst liv sus och dus. Fasaden krackelerar dock och en bit in i boken förändras jämnvikten. Joséphine börjar säga emot och kämpar sig framåt och mår allt bättre. För Iris börjar det lyxiga livet att te sig lite tomt och torftigt. Hon behöver en ny utmaning, som kommer att förändra båda systrarnas liv radikalt. Men hur länge kan man leva på en lögn?
  
Boken bjuder på lite av varje; det där speciella franska storstadslivet, livliga familjerelationer, fransk historia, lögner, romantik, otrohet, maktspel och en avstickare till Afrika. Jag har svårt att likna berättelsen vid någon annan författares stil. Eftersom det är en fransk författare och boken utspelar sig i Paris kommer jag ju att tänka på Anna Gavalda, en av mina favoriter.
Det är en rakt berättat historia, med många känslostormar och invecklade konflikter och mitt den tuffa jargongen rymms vänskap, kärlek och förståelse. Jag håller med den recensent som skrev att ”den är myllrande och  underhållande, men med tuggmotstånd”. Det enda jag har att anmärka på är att författaren gärna hade fått skala av hundra sidor för mera flyt i berättelsen. Och så det förvillande omslaget. Boken skulle nog sälja mycket mer på en annan framsida. Förhoppningsvis får pocketupplagan annat utseende.

Titeln då? Jag funderade faktiskt hela tiden under läsningens gång på hur de där gula krokodilögonen skulle kommer in i bilden. En av fäderna i boken, som försökte sig på att driva en krokodilfarm i Kenya hade en tam krokodil med namnet Bambi, av alla namn 🙂 Den var ”tam” och spankulerade omkring i huset. Kanske anspelar författaren på krokodilernas egenskaper, som blodtörstiga överlevare som kan klara sig utan mat länge, som ligger och spanar i vassen för att vid rätt tillfälle gå till angrepp på sitt byte? Kan man applicera dessa egenskaper på de maktlyssna, pengakåta, skoningslösa människornas beteende i boken? Samtidigt kan man se båda systrarna som riktiga överlevare. De hankar sig fram på hårt arbete eller genom att spela sina kort rätt och klarar sig genom de flesta motgångarna? Jag ser fram emot att höra någon annans tankar om titeln.

Kan inte låta bli:-) –Krokodilernas gula ögon är en bok som man SLUKAR hel 🙂 och ändå är man hungrig på mer direkt efteråt. Jag ser fram emot översättningarna av Katerine Pancols två följande titlar:  ”The turtles slow waltz” och ”Cantral Park’s squirrels are sad on Mondays”.

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien

En skön loppisrunda – med bara ETT bokinköp

I dag har jag varit på en skön loppisrunda med barnen. Vi startade på Erikshjälpen och som vanligt kollade jag efter Rohinton Mistrys bok En ömtålig balans. Den fanns inte i dag heller…men det blev en stol till min lilla bloggvrå. Den var billig, snygg, men ganska hård. Förmodligen är det bra så att jag inte blir sittandes fööör länge vid datorn. (Bara!) en bok slank med också: Analys av ett mord som enligt förlaget handlar om ”mörka drifter i (1900) sekelskiftets New York”. Låter lagom mysigt för mig.
Sen vidare till Södrans loppis där Krimskramsan säljer många fina och roliga ting.
Vi avslutade turnén med att köpa grekisk sallad till mig på Kafé Rost.
feelgoodbibliotekarien Brittiskt, Kul, Sugen på

Gapgarv och igenkänning hos John O´Farrell

Gick förbi min bokhylla i dag och lade då märke till boken Kan innehålla nötter av John o´Farrell. Hade inte tänkt på honom på ett tag förrän jag såg att Printz Publishing kommer att ge ut Mannen som glömde sin fru i höst. Jag läste aldrig hela boken, av någon anledning, men jag kom ihåg att den startade med en helt otroligt rolig öppningsscen. Så jag tog med boken ut i trädgården och läste början igen…och skrattade…och skrattade högt…tror inte grannen är hemma, som tur är.

Boken startar med att en mamma står gömd bakom en bil, beredd att sparka ut en pappersfigur föreställande Tony Blair i skoluniform, för att skrämma bilisterna som kör för fort på hennes gata. Det är ungefär så mina tankar går ibland när bilarna svischar förbi här hemma. Kanske var det därför jag tyckte att det var extra kul. John o´Farrell kan det där med att skriva roligt och i den här boken trycker han på en öm punkt hos alla föräldrar…hur vi curlar våra barn. Ibland kan det vara jobbigt, men samtidigt skönt att skratta åt sig själv. Med tanke på hur kul jag tycker bokens första sidor är, kommer jag nog att slänga mig över o´Farrells nya bok när den ges ut.

*…i skämtbutiken fanns bara masker föreställande Musse Pigg, Frankenstein, en häxa och en djävul att välja på…förutom Tony Blair, som nog var den mest pojklika av dem.