bubblor – en novell om dagen är bra för…? 10 anledningar listas nedan

En novell om dagen är bra för….själen? Det är många som känner motstånd mot noveller…är du en sådan har du nog bara inte hitta rätt novell som passar just dig. Det är först de senaste åren som jag själv har börjat läsa noveller. De passar så bra att ta till när man till exempel är emellan två böcker, dvs precis är klar med en och väntar på att nästa ska droppa in. Ibland är en bok så bra att det känns jobbigt att börja på med en ny. Då kan det vara bra med en ”mellanbok” emellan så är man fit for fight snart igen.

Noveller kan vara bra att njuta en och en och inte plöja igenom en hel novellsamling på en gång. Det är oftast frestande, men kanske inte det bästa. Just nu läser jag bubblor av Claire Castillion, Sekwa förlag, en novell varje kväll (försöker jag hålla mig till 🙂 Jag råkade på Castillion när jag läste Man kan inte hindra ett litet hjärta att älska och genast blev hon en av mina favoritförfattare. Hon skriver lite skruvade noveller som ofta avslutas med en oväntad knorr. Bubblor innehåller 38 kort noveller och jag har inte hunnit läsa alla ännu, men jag känner igen mig och jag gillar det.

Varför heter boken Bubblor kan man ju fråga sig. Sekwa förlag skriver så här: ”Alla lever i sin lilla bubbla genom vilken bilderna av världen ter sig förvrängda, vrickade, förtvivlade”. Det är så sant! Vi lever ofta i vår egen bubbla och jag tycker att det är så kul att läsa om andras bubblor, hur de ser ut, hur knäppa de är osv…Tillvaron är så olika för oss alla…så lätt att glömma bort. Tur att Clarie Castillion påminner oss.

Sekwa har i år också gett ut en annan novellsamling: Samarbete med en fluga av Lydia Davis. Den ser jag också fram emot att läsa. 

10 anledningar till varför noveller är så bra:
1. De passar bra som ”mellanbok”
2. De passar nästan vem som helst …och är utmärkta att ge bort som present.
3. De är lagom korta om man inte orkar läsa så länge åt gången.
4. De är lagom korta om man inte HINNER läsa så länge åt gången.
5. Man hinner inte somna innan slutet.
6. En kort novell kan säga mer än en HEL bok
7. En novellsamling är som en chokladask…bara att plocka det man själv vill.
8. Bra att läsa när man väntar på att en annan bok ska droppa in.
9. De ofta har roliga och lite underfundiga titlar.
10 Vad säger du? Har du något förslag?

Tematrio titelgeografi: Mexiko, Korea och Ukraina

Veckans tematrio hos Lyran efterfrågar titlar som innehåller geografiska begrepp.

1. Jag kommer genast att tänka på Flickan som dök ner till jordens mitt. En annorlunda och minnesvärd bok om en tjej som har autism…själv kallar hon sig för Fröken Annorlunda förmågor. ”Vanliga” människor kallar hon för ”standardmänniskor”. Boken utspelar sig i Mexiko där Karen, huvudpersonen dyker med tonfiskar. Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga.

2. Inget att avundas. Vardagsliv i Korea. Jag blev helt tagen av berättelserna i den här boken. Att det är på RIKTIGT och i vår egen tid!Ett helt folk som svälter och lider pga en galen diktator. Berättelserna känns helt surrealistiska…tex att man måste ha med sig ölflaskor till sjukhuset för att få dropp…finns inga behållare. Läs!

3. Annonsflickan från Odessa.  Oj, vad jag gillade den är boken! Förlaget beskriver boken som en blandning av Desperate Housewifes och En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Den handlar om en tjej som jobbar på en datingfirma. Det kan låta ytligt, men man fick insyn i kulturen i Ukraina och hur vardagslivet där. Mycket som var nytt för mig. En både tragisk och humoristiskt skriven historia.

Jellicoe road

Nu när jag har läst Jellicoe road av Melina Marchetta, känner jag mig lite som kärringen mot strömmen. Jag visste väl att jag skulle hålla mig ifrån att läsa recensioner för att hålla förväntingarna nere. Även om jag har försökt att inte läsa någon hel recension innan jag läste boken så förstod jag av rubrikerna att det här var en ”bara-måste-läsa-bok”. Då kan jag bli lite skeptisk och bli rädd för att mina förväntningar ska hinna växa sig FÖR höga. Även Breakfast book club skriver att hon till en början ”tittade beundrande på paraden med hurrarop som gled förbi”, men att hon efter läsningen sällade sig till hyllningsparaden. Så ska även jag ta plats där nu?

Nja…blir nog svaret. Jag går nog inte i täten…men en bit där bakom. Till en början förstod jag inte alls varför boken hyllades så, i mitten började jag förstå lite grand, men under läsningens gång kunde jag inte släppa tanken på: vad är det i den här berättelsen som är så himlans häpnadsväckande? Det måste ju vara något alldeles speciellt. Mina förväntningar byggdes på och blev allt högre och högre…men så extremt oväntad var inte upplösningen kan jag tycka. Jag borde ha hållt mig ifrån recensionerna helt. Att jag aldrig lär mig! 🙂

Till en början vaggades man in i att det var en helt vanlig internatberättelse och flera gånger kom jag att tänka på filmen The spud, som jag såg nyligen. Den utspelar sig i Sydafrika och handlar om ett gäng killar på en internatskola. Oftast när man ser eller läser om ungdomar på internatskolor är det i England eller USA. Internatmiljöer är oftast spännande och inte helt enkla….det är som att där ryms ett helt eget universum. Även så i Jellicoe Road där jag efter ett tag kände mig väldigt hemma och nästan som en deltagare i kriget mellan de olika grupperingarna.

Men visst…det är en väldigt bra bok för både unga och äldre. Den är också mycket välskriven. Jag sträckläste den och ville inte att den skulle ta slut. Taylors berättarröst känns väldigt nära och man får läsa lite mellan raderna. Sånt gillar jag. Även när historien växlar mellan olika tidsperspektiv. Vänskapsbanden och kärleken mellan ungdomarna kändes varm och stark. Berättelsen var också mycket spännande och det var en hel del oanade pusselbitar som dök upp allt eftersom. Den sista biten av boken var så spännande att jag blev tvungen att läsa långt in på natten bara för att få veta hur den slutade.

Så: kärringen mot strömmen kanske inte är så himlans mycket emot egentligen 🙂 Kanske kommer jag gå lite längre fram i paraden när jag har fått smälta boken lite. Ett är säkert: jag kommer att trycka den i famnen på många högstadieelever så fort jag kommer tillbaka till jobbet.

Nu ska jag läsa Enbokcirkelförallas sammanfattning om Bloggbokpratet om Jellicoe road, som jag önskar att jag hade varit med på. Det här är verkligen en bok som man önskar att man hade någon att diskutera med under själva läsningen.

Katarina Mazetti på min feelgoodvåglängd

Vad är egentligen ”Feelgood”? Jag antar att några av er därute undrar detsamma när ni hör att jag kallar mig för Feelgoodbibliotekarien. Därför tänkte jag försöka reda ut begreppet lite mera.

Ett sätt att beskriva ”Feelgood”, för mig, är att visa upp några av mina favoriter i Feelgoodgenren. Dit hör absolut Katarina Mazetti, vars böcker jag har läst allihopa..utom möjligen deckaren. Mazetti ligger på precis samma feelgoodvåglängd som jag gör. Hennes blandning av lycka och sorg är i min smak. Likaså hennes sorts humor. Det hon skriver kallar jag feelgood. Undrar om hon håller med?
I senaste numret av Vi Läser svarar Mazetti på några frågor ”På divanen” och hon nämner där det som våra stora humorkungar Hasse och Tage sa: ”Varför ska man öka mängden olycka i världen?” Det stämmer väl in på hur jag tänker. Det finns så mycket elände i världen att det räcker och blir över. Bland annat av den anledningen kan jag inte läsa svenska deckare…det är ungefär som att se på Rapport eller Aktuellt…det blir för nära den bistra delen av verkligheten för mig. Att läsa böcker som får en att må bra (Feel good) fungerar som ett slags motmedel till det som får en att må dåligt.

För den sakens skulle påstår jag inte att all litteratur måste vara ytlig och bara innehålla lycka. Lite både ock är bäst…som Mazetti säger ”Jag skulle kunna skildra hur mycket lycka som helst! I början av mitt författarskap öste jag på med så mycket lycka att det nästan gick för långt. Nu lägger jag på mer skuggor för att få det mer realistiskt. För det går heller inte att bara skriva lustigheter, det svär mot folks livserfarenhet.”

Som bibliotekarie upplever jag ofta att jag får frågan: ”Kan du hjälpa mig att hitta en rolig bok”? Det är ju svårt till att börja med att veta vad olika sorters människor har för humor. Vad tycker personen som jag har framför mig är roligt? Samma som mig eller inte? Dessutom upplever jag att det inte finns så många humoriskt skrivna böcker. I alla fall inte i jämförelse med antalet allvarsamma böcker. Andelen deckare och tragiska självbiografier har ju växt lavinartat senaste årtiondet. När frågan om roliga böcker dyker upp brukar jag rekommendera Mazetti och börjar sedan bläddra i mitt Feelgoodbibliotek i hjärnarkivet.

Angående människors behov av att läsa roliga böcker säger Mazetti att den vanligaste läsarreaktionen hon får är att hon skriver roligt och lättillgängligt. Hon kan inte tänka sig bättre omdöme. -”Läsarna letar efter böcker med en ljus syn på livet. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en bibliotekarie att den som är sjuk eller arbetslös inte frågar efter en skildring om sjukdom eller arbetslöshet”.

Så alltså…Ta dam, trumvirvel: Feelgood = En ljus syn på livet + lite lycka och en mindre mängd olycka.

Framöver kommer jag att presentera flera av mina favoriter inom feelgoodgenren för att försöka komma underfund med vad feelgood egentligen är…enligt Feelgoodbibliotekarien.

Min plikt som Feelgoodbibliotekarie att tacka Maeve Binchy!

Eftersom Maeve Binchy lämnade jordelivet i veckan känner jag att det är min plikt som Feelgoodbibliotekarie att uppmärksamma hennes böcker lite extra just nu. Jag vet en hel bunt biblioteksbesökare som kommer att bli mycket ledsna att höra att hon har dött. Binchy har väl aldrig varit en av mina stora favoriter, men några böcker av henne har jag slukat och tyckt om. Det där speciella brittiska och ofta lantlivet, som jag gillar, var hon briljant på att beskriva.

Nora O’Donoghues dröm är en av Binchys böcker som föll mig speciellt i smaken. I den blandar hon italieninspiration med det irländska, som får en att vilja gå en språkkurs i italienska i Dublin på direkten.

När ödets stjärnor faller har jag både läst och sett på film. Den handlar om två flickor som växer upp tillsammans på 50talet på Irland. Jag gillade boken när jag läste den för länge sedan, men filmen tyckte jag nog ännu mer om.

Den magiska källan – har jag inte läst än, men tipsat många biblioteksbesökare om. En vän till mig har läst den och har sagt att jag kommer att gilla den. Den beskriver hur livet i en småstad förändras och eftersom jag bor på en liten ort tror jag att jag kommer att känna igen en del. 🙂

Nu behöver vi inte gräva ner oss för att det inte kommer fler Binchyböcker. I bland annat boken Nutidsromantik, av Maria Ehrenberg, hittar du kanske dina nya favoritförfattare..som åtminstone påminner om Maeve Binchy.

Tack Maeve Binchy för att vi har fått läsa dina historier!

Tematrio i repris – Gula titlar

Lyrans tematrio den här veckan:

Berätta om tre böcker med en färg i titeln!
Okej, känns nästan lite för enkelt… Jag hade tänkte få till en lista i regnbågens färger, och sen en blågul, men tiden…räcker inte till…hinner inte…så håll till godo. Här är tre titlar med färgen GUL i titeln:

1. Krokodilernas gula ögon, av Katherine Pancol, håller jag på med just nu och jag är helt fast i de två systrarnas liv i Paris. Tydligen är författaren Frankrikes mest sålda kvinnliga författare just nu. Jag förstår varför!

2. Små citroner gula, av  Kajsa Ingmarsson är den av författarens böcker som jag gillar bäst. När det kom ut så fanns det inte lika många bra böcker i genren och det var så härligt att bara flyta igenom en bok som den här. Plus att man blev hungrig 🙂

3. En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie, står fortfarande i bokhyllan hos mig. Det är en sån där bok som alla säger att man BARA MÅSTE LÄSA! och då orkar jag inte. Efter att jag läste Små solfåglar långt borta blev jag lite lässugen på den igen. Så snart så kanske jag också tillhör den skaran, som säger så.

Tematrio – resor av det äventyrliga slaget

Mitt under semestern passar Lyrans tematrio om resor extra bra. Helst av det lite äventyrliga slaget, skriver hon. Läser jag sådana berättelser tänker jag då och börjar leta i mitt hjärnbibliotek. Själv är jag en fåtöljresenär, även om jag har rest mycket under mina år.

1.Drömhjärta av Samartin borde räknas in under äventyrlig berättelse. Helst under flykten på en liten flotte över havet mellan Kuba och USA.


2. Bob Hanssons resa till Indien, och genom livets mirakel, i Vips så blev det liv! måste räknas in under äventyr. Jag skrattade och var helt häpen emellanåt. 🙂

3. En tripp till Indien av William Suthcliffe dyker plötsligt upp i min hjärna. Jag skrattade och kände verkligen med den unga killen, som reser efter sin flickvän till Indien. Det går inte så bra för honom kan jag väl avslöja. Det är egentligen en ungdomsbok, men när jag tänker efter så gillar jag faktiskt alla böcker jag har läst av Suthcliffe. Kanske dags att kolla om han har kommit ut med något nytt på sistone.

Innan jag somnar

Innan jag somnar var sååååå himlans spännande! Jag hade mina aningar i början, men var länge osäker…
Det här en sådan där bok som man inte kan berätta så mycket om för då avslöjar man själva kärnan i boken. Men det vore kul att diskutera den med någon som har läst den nyligen.

Den handlar om en kvinna med amnesi. Varje morgon när hon vaknar vet hon inte vem hon är eller vem mannen i hennes säng är. Hon minns inte se senaste tjugo åren av sitt liv. Först när hon börjar skriva dagbok ser hon ett sorts mönster… Där något är fel…mycket fel!

Det är nervpirrande från sida ett hela vägen till slutet. Vad kan vara läskigare än att vara fången i sin egen tankevärld och förrådd av sitt eget minne. Ju mer som nystas upp desto mer klaustrofobisk blir stämningen. En thriller när den är som bäst!

Det här är en debutroman och kan författarens uppföljare bli bara nästan lika bra, så har vi mycket att se fram emot.
Läs mer om boken på Bazars sida: http://www.bazarforlag.se/titel/innan-jag-somnar/6293

Böcker jag skulle vilja se publicerade redan IDAG – eller gärna redan i går

Annikas Litteratur och kulturblogg ställer den här helgen frågan: Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?

Jippi! Hittade just det här på Printz Publishing förlags hemsida: ”Andrew Kaufmans roman The Waterproof Bible (Telegram Books) kommer på Printz Publishing under 2013″. Jag har verkligen slukat båda hans böcker som redan finns översatta på svenska. Ser fram emot nästa.

Jag älskar Joshilyn Jacksons böcker och skulle gärna se att fler av hennes böcker översätts till svenska.

Curtis Sittenfeld skulle gärna få komma med en ny bok snart, gärna i går 🙂