Systerland av Curtis Sittenfeld är en av de böcker jag har längtat mest efter hittills i år. Jag gillade Presidentens hustru och hade höga förväntningar på den nya romanen. Så klart blev jag inte besviken, Sittenfeld är alltid Sittenfeld, men nog hade jag räknat med ett annat slut, helst eftersom baksidestexten utlovar en ”twist”.
Från första början sitter man på helspänn för att få veta om det kommer någon jordbävning…eller vad som nu ska hända. Författaren bygger upp spänningen allt mer och kanske var det därför jag blev lite snopen över slutet. Ja, ja, nu ska jag inte avslöja slutet, men vill gärna höra vad du som har läst tänkte om det.
För övrigt älskar jag Sittenfelds öga för detaljer och hur hon med små nyanser i karaktärernas uppträdande eller tankar berättar mer för läsaren än vad själva texten gör. Här är det inget som skrivs på läsarens näsa, utan författaren överlämnar ett stort ansvar till sina läsare. Stämningar i boken går att ta på och relationerna mellan karaktärerna beskrivs med små gester.
Det är alltid intressant med tvillingar på nåt sätt, vilket Kate och Vi är väl medvetna om och har färdiga svar att ge nyfikna personer. Det är något speciellt med tvillingar…man förväntar sig liksom att de har ett speciellt band och det känns inte helt osannolikt att de kan läsa varandras tankar. Därför känns systrarnas sjätte sinne inte som någon hokus pokus. Kate har försökt bli av med sin förmåga att förutse händelser. Hon diskuterar med sig själv att hon vill inte behöva vara osäker på om tankar hon har kring framför allt barnen är förutsägelser eller bara vanligt oro, som varje föräldrar känner. Den oro som man känner för sina barn är jobbig nog, utan ett sjätte sinne…
Det är intressant hur författaren bollar med det mänskliga sinnet. Vad är dessa förutsägelser egentligen? Har fler ett sjätte sinne? Väljer vi att se sammanträffanden som något annat än ren slump? Är vi ansvariga för vårt eget öde? Kate gör ju genom sitt agerande så att en förutsägelse slår in och funderar själv över just detta.
Extra intressant var också att alla olika reaktioner inför Vis förutsägelse om jordbävningen som skulle komma den 16 oktober. Kates man och hennes kompis Hanks fru trodde stenhårt på fakta och såg förutsägelsen som trams, medan andra inte riktigt vågade låta bli att förbereda sig inför en katastrof. Jag känner igen mig från millennieskiftet. Jag trodde inte på millenniebuggen, men fyllde ändå på några flaskor med vatten utifall att…
Vi lever med dagliga hot om naturkatastrofer och pandemier och Sittenfeld berör ett högst aktuellt ämne. Hur förhåller vi oss till vår samtid? Vi har sån stark tro på vetenskapen, men samtidigt florerar tv-program och böcker om saker som ligger utanför vetenskapliga förklaringar. Kanske borde vi inte lägga hela vår tilltro till vetenskapen.
Summan av kardemumman: Systerland är en berättelse med bra driv, många intressanta frågeställningar både om relationer och det mänskliga medvetandets outforskade områden, samt en fin berättelse om syskonskap… MEN du kan bättre Curtis Sittenfeld!! Berättelsen drunknade nästan i Kates jonglerande med småbarnslivets alla krav…eller var det meningen att förvilla läsaren och låta småbarnskaoset fungera som kamouflage för den riktiga berättelsen? Ja, du ser att jag tror på dig Curtis! Väntar och längtar tills din nästa roman når min bokhög!
_________________________________________________________________________
Annons
I går möblerade vi om sonens rum och för att få plats rensade vi ut bilderböcker som båda barnen tyckte att de blivit för stora för och som ingen läser längre. Det blev en hel bananlåda full. Dottern och jag skrev ”Varsågod – ta en bok eller flera och låt den bo hemma hos er!” på lådan och bar ut den till lekparken bakom vår gård. Efter några timmar gick vi tillbaka och lådan var nästan tom!
Feelgoodbiblioteket 