Varför se deckarserier på tv när man kan läsa så bra deckare som Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Inte nog med att personskildringarna är så väl skrivna och att hon får snö att verka tilltalande, hon får mig till och med sugen på att flytta till….eller i alla fall besöka platserna hon beskriver.
Främlingars hus av Reginald Hill
Sällan har jag önskat ett familjeträd mer, än när jag läste Främlingars hus av Reginald Hill. Det hade helt förstört spänningen, MEN lämnat mig mindre frågande på slutet. Kanske ett familjträd i osynligt bläck, som läsaren själv fick upptäcka på slutet?
Jag har ännu inte läst någon av Hills deckare, men känner mig sugen efter att ha läst den här boken. Det brittiska som jag gillar, brasorna, landsbygden, bykänslan och landskapet finns där. Enligt baksidestexten anses Främlingars hus vara Hills bästa, så det var ju bra att jag började med den.
Om jag ska försöka likna boken vid någon annan så är det svårt att inte dra paralleller till Da Vinci-koden. Det är en historisk roman, med drag av spökhistoria och samtidigt är det en thriller som utspelar sig i nutid. Persongalleriet är också spännande och kontrastrikt. Matematiker från Australien möter präststuderande historiker från Spanien och ljuv musik uppstår. Det finns även plats för humor.
538 sidor lång, utan att kännas lång. Kanske läste jag den lite för fort. För det känns inte bra att jag missat själva poängen. Den som känner sig manad får gärna avslöja för mig vem bebisen på sista sidan var.
Dimridåer och vinskimmer
Fredagkväll, lite gott vin och en ny spännande bok att börja på. Läsandet får liksom ännu en dimension när man känner en av författarna.
Två timmar senare:
Vilken berättelse! Jag bara slukade den i tv-soffan där jag oftast brukar sova vid den här tiden på fredagkvällar. Har nog aldrig hänt att jag läst ut en bok så fort och på en fredagkväll. Bra betyg alltså.
Boken kom till som ett tankeprojekt som gick ut på att pröva om det går att skriva en deckare där varje kapitel har olika författare. Svar : JA! Det var lite av charmen. Genom hela boken hade jag bara tanken i hjärnan: hur klarar man att först vara inställd på en handling för att sen sätta sig och skriva fortsättningen med en helt annan handling som någon annan har skrivit början på. Måste vara svårt som tusan.
Jag är också imponerad över hur alla smådetaljer vävts in av olika författare och hur dessa detaljer fört historien framåt. Lite krångligt var det att hålla reda på släktskapet mellan personerna, men om jag hängde med en fredagskväll, efter vindrickande…så gör alla det.
Innan jag började funderade jag på hur det skulle bli att hoppa mellan olika författares språk och sätt att skriva på, men kom på nu efter läsningen att jag inte alls lade märke till växlingarna. Dels för att jag inte är någon direkt språkbegåvad person.eller för den delen språkintresserad . Men framför allt tror jag att jag missade språket för att själva historien var så spännande och med sånt driv.
Jag är inget stort fan av svenska deckare…men efter den här kanske jag måste pröva ändå. Kanske Arne Dahl som någon tjatat om att jag måste läsa….
Whisky, opera och en liten brasa
…är precis vad man är sugen på efter att ha besökt kommisarie Alan Banks lilla stuga ute på den engelska landsbygden. Mellan alla hemska mord i Peter Robinsons böcker så kopplar Alan Banks av med ett litet glas whisky och lite opera och kanske en god bok framför brasan. Precis så önskar jag att jag hade det mellan jobbet, städningen och ”lek med mig mamma!”. Konstigt nog lyckas jag aldrig få till det lika mysigt hemma i soffan. Kanske för att jag saknar en efterlängtad läsfåtölj och ogillar opera och whisky….
I alla fall var Kall som graven, av Peter Robinson lika bra som jag förväntat mig och lite bättre än den förra. Läste någonstanns att den här var mer filosofisk (hur nu en deckare kan vara det) och hade mindre dialog än den förra. Det tycker jag stämmer. Och vem mördaren var hade jag inte en aning om förrän på slutet. Alan Banks kände på sig redan i början att allt inte stod rätt till hos föräldrarna till den försvunna/mördade dottern och som vanligt hade han rätt. Som ett sandkorn ligger hans tvivel och gnager genom hela boken utan att man kan lista ut vad det är. Jag har längtat efter den här boken sedan innan sommaren och nu är det bara att vänta igen. Ibland är det bara helt rätt att läsa en Robinson-deckare! Eller ALLTID förresten!
Jag ska till Norge
…och Litteraturhuset . Där ska jag lyssna på Erland Loe . Ska bli så kul! Funderar på att läsa Expedition L på vägen dit (om det nu blir tid för det), men just nu så duggar det tätt med bokpaket i brevlådan. Håller tummarna för att Kall som i graven, av Peter Robinson och Mina två mammor, av Joshilyn Jackson ska hinna komma innan jag åker. Två av höstens höjdpunkter för mig.
Kameleontens skugga
Kameleontens skugga av Minette Walters blev utläst till slut. Den kändes lite tjatig. Hela tiden argumenterande hit och dit mellan olika personer. ”Om x gjorde så då och då kunde ju inte Y göra så och varför gjorde du så när du inte var där kl. x osv osv i all oändlighet. Inte en av hennes bästa. Saknade flytet också. Slutet var dock överraskande, i alla fall för mig.
Vita nätter
Vita nätter, av Cleeves blev utläst trots allt. När jag väl satte igång sögs jag in och kunde inte sluta. Det jag gillar med Cleeves böcker är själva stämningen och persongalleriet. Stämningen är densamma som i Morden i midsommer, även karaktärerna påminner om de i tv-serien. Inte kommisarien då som har huvudrollen. Han är mer sympatisk och mänskligare än Mr Barnaby. Miljöskildringarna får en att vilja resa till Shetlandsöaarna på stört. Man riktigt känner den hårda vinden, den salta lukten från havet och jag kan se gröna sluttningar framför mig. Hoppas BBC gör tv-serie av böckerna. Kommer två till vad jag förstått. Jag väntar….
Halvolästa böcker
Dessa deckare riskerar att bli olästa. Nyss var jag så sugen på deckare att jag köpte dessa två för att jag inte orkade vänta på biblioteksböckerna. Nu när jag har dem är jag inte alls sugen. De är bra båda två, men just nu vill jag ha något annat. Då dök ”Främling på tåg”, av Jenny Diski upp igår på mitt skrivbord. Den vill jag läsa, men den är också en sån där långkörare. Just nu vill jag ha något riktigt bra som biter sig fast. Kanske är det min förkylning som gör att jag inte orkar läsa. Som tur var har jag ”Alltid redo att dö för mitt barn”, av Joanna Rubin Dranger hemma. Den är lagom att läsa när man är lite hängig. Med många roliga bilder som lockar till färgläggning. Men tyvärr är det en biblioteksbok. Skulle inte se bra ut om jag målade i den…..
Bok på gång
Just nu läser jag flera böcker samtidigt. En av dessa är En härva av skuld, av Lesley Horton. Jag blev så sugen på en deckare och har läst Hortons tredje bok och efter det köpte jag hem de två tidigare för att ha när deckar-behovet visade sig igen. Jag har ännu bara läst ca 50 sidor, men fick höra av någon annan som läst den att hon tyckte den var rasistisk. Så nu läser jag den extra noga och försöker förstå vad hon menade. Någon som har läst och kan hjälpa mig på traven?
Nu har jag läst färdigt boken. Är fortfarande nyfiken på vad personen jag pratat med tidigare tyckte var rasistiskt med den här boken. Jag ville inte slänga den i väggen som vissa andra, men nog blev jag också stundtals irriterad på den. På något sätt kändes det som att författaren minsann skulle visa att hon var emot rasism. Detta gjorde på något sätt att det blev lite fördomsfullt skrivet istället. Jag hajade till flera gånger och ångrar mig nu att jag inte kollade på vilka sidor det var. Men på något sätt fick jag känslan av att författaren beskrev ALLA muslimer är på ett och samma sätt. Att alla har ett viss mått föreståelse för hedersmord bla.
Det var också för lätt att lista ut vem mördaren var. Det gjorde jag från början, men intalade mig att det inte alls var h*n för att då skulle gåtan bli för enkel. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla den här boken, även om Djävulen i spegeln var bättre. En smula långdragen, men ändå med trevliga och bra beskrivna karaktärer. Jag kommer förmodligen att läsa Förbjuden mark också. Just nu är jag sugen på Elizabeth George senaste, men antar att den inte kommit på pocket än.
En god gärning
Första boken jag läst av Atkinson och jag är nu en biten Atkinson-fan. Har sneglat på hennes böcker tidigare. Har ”I museets dolda vrå” i bokhyllan sedan länge, men nu kanske den blir läst.
Boken var både rolig och lite spännande och ett plus att den utspelar sig i Skottland. Och vilka personligheter! Och på det sätt som de binds samman är kul, men det är inte alltid så lätt att hänga med i svängarna. Någon som har läst den och vill hjälpa mig att lösa några knutar i min hjärna?
Kom just på att jag ljög tidigare i inlägget. Jag har visst läst annat av Atkinson. Jag har läst De vilseförda som jag gillade, men som jag var tvungen att diskutera slutet med en intelligent vän efteråt.
Feelgoodbiblioteket 
