Väntar på svensk översättning

Girl who stopped swimming och Backseat Saint av Joshilyn Jackson är två böcker som jag väntar på ska översättas till svenska. Varför är de inte redan översatta? Varför tar det sån tid!! Snart blir jag tvungen att läsa dem på engelska fastän det tar emot.
Jag tyckte sååå mycket om författarens andra böcker Mina två mammor och Visst finns det gudar i Alabama. Nu är jag sugen på någon lika bra och ”skruvad” historia. Lämna gärna förslag på liknande böcker!

När jag ändå är inne på att klaga så väntar jag även på att Portobello av Ruth Rendell ska komma på svenska någon gång.

Jag lever på hoppet att de är med i Vårens böcker-katalog från Svensk bokhandel.

Flickan som dök ner till jordens mitt

Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.

På universitetet där Karen läser kallas hon för ”Fröken Annorlunda Förmågor” och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.

Karens beskrivningar av ”standardmänniskor”, som hon kallar alla ”vanliga” människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:

”Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med.”

Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?

Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. 🙂 vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.

Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.

Konsten att tala med en änkling

Jag hoppar från en lad-lit till en annan. Även Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper hittade jag genom Bokhora som beskriver boken så här:

”Bästa blandningen av relationer, lite sorg, lite sentimentalitet, toppat med 30+kriser, allt i smart förpackning. Helt perfekt underhållning med hjärna”.

Det är så skön stämning i boken och jag känner verkligen för Doug som förlorat sin fru. Han är helt nedgången av sorg. Troppers beskrivningar av sorgen är inte de man vanligen får höra. Doug är så befriande osentimental på ett sätt och vi får följa hans innersta tankar. Bla har han förbjudna tankar som att han är glad över att att han blev sin frus sista man. När det har gått ett år sen hans frus tragiska död tycker hans tvillingsyster att det är dags att han börjar leva igen. Förändringen startar lite sakta. Relationen till styvsonen är stapplande i början, men är ändå rörande. Detsamma är förhållandet till hans strokedrabbade far.

Adlibris beskrev Jonathan Tropper som en amerikansk Nick Hornby och så klart hade de mig på kroken direkt. Bara att gratulera om du har den här boken oläst!!

En dag

På omslaget till En dag av David Nicholls får man reda på vilka som fått filmrollerna som Emma och Dexter och det gillar jag inte. Därför låter jag bli att kolla upp hur skådisarna ser ut.

Boken handlar om Emma och Dexter och om hur deras förhållande utvecklas under 20 år. 1988 den 15 juli tillbringade de en kärleksnatt tillsammans, men det blev ingen fortsättning då på deras kärleksrelation. Livet kom emellan. Varje år just den 15 juli får vi träffa Emma och Dexter och följa hur det går för dem. De är nästan aldrig på samma våglängd när det gäller kärleken…men det här är en romantisk komedi och så klart blir de tillsammans…men boken slutar inte där…säger inget mer om slutet.

Boken är sorglig och rolig på samma gång. Jag hittade den genom Bokhoran Helena Dahlgren som skriver att ”En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar”. Kan inte annat än hålla med henne.

Juliet, naked

Känner att jag måste blogga ikapp lite. Har inte haft nån större lust att blogga senaste tiden, men läst har jag gjort. Nick Hornbys Juliet, naked är en av hans bästa böcker. Jag gillade den väldigt mycket. Hela boken slingrar sig kring ett album som spelades in för årtionden sedan, av en musiker som hoppade av sin karriär under mystiska omständigheter… Tror man tills man får höra hans egen variant. Det fanns passager som jag läste högt för min man och livsvisdom som jag ville stryka under (men inte gjordet eftersom det var bibliotekets bok). Därför måste jag köpa pocketvarianten och läsa den en gång till med blyertspenna. En annorlunda relationsroman som jag tror de flesta skulle gilla. Helt i klass med Om en pojke och High Fidelity. Jag ser fram emot filmen som jag antar inte ligger för långt fram i tiden.

Norwegian wood och Sputnikälskling

Nu har jag slukat två böcker i följd av Haruki Murakami . Jag hade fått för mig att de skulle vara ”svåra”, men så var det inte alls. Han skriver så härligt, är så lätt att bara flyta med. Jag funderar redan på att läsa en till av honom och han är från och med nu inskriven som en av mina absoluta favoritförfattare. Det var en kompis, vars boksmak jag inte riktigt litade på :-), som rekommenderade Murakami för mig. Nu när Murakami blivit en av mina favoritförfattare undrar jag om jag kanske kan lite på hans boksmak ändå och våga mig på att pröva på Paul Auster också som han rekommenderade.
Norwegian wood handlar om en ung man och hans kärlek till två helt olika kvinnor.
Sputnikälskling handlar också om en ung man och hans kärlek/vänskap till en kvinna, som försvinner på en resa till Grekland. Läs mer om boken här.
Det är lätt att hitta likheter i båda berättelserna (och ett tag hänger jag upp mig på det):
Huvudpersonerna är unga män som är kära i sin bästa kvinnliga vän.
Berättelserna utspelar sig i Tokyo och stadsbilden beskrivs ingående.
Flera personer är helt bokgalna och läser allt och jämt.
Vinylskivor och musikreferenser dyker upp här och där.
Mystiska inslag.

Till alla er som har Murakami kvar att upptäcka kan jag bara säga: GRATULERAR! Själv är jag glad att jag har några böcker kvar av honom att läsa och att det förhoppningsvis kommer många flera. Det har gått långt när jag kan tänka mig att läsa en bok om löpning 🙂

Blå gryning och Påminnerskan

Har hunnit läsa ganska mycket, känns det som, den senaste tiden, men har inte hunnit blogga. Svårare så här en tid efter läsningen att tycka och blogga om böckerna, men jag vill i alla fall ha med dem här.

Blå gryning av Cleeves tyckte jag mycket om. En av hennes bästa skulle jag säga. Den klaustrofobiska känslan, att befinna sig på en ö, som det inte går att lämna pga oväder, sitter fortfarande kvar hos mig. Ändå är jag helt förälskad i Shetlandsöarna efter att ha läst Cleeves deckare. Roligt tema också – fågelskådare! Tydligen har författaren själv bott på en fågelstation och arbetat som kock där. För alla som gillar ”snälla” deckare kan jag bara rekommendera den. Det är några blodiga mord, men det är mycket fina miljöbeskrivningar, härliga personskildringar och massor av relationer.

Påminnerskan av Anne Tyler har jag längtat efter länge. Stod nog först i bibliotekskön. En av årets höjdare. En sån där bok som stannar i sinnet länge efter sista sidan. Handling: En äldre man som blivit nedslagen i sitt hem och som inte minns vad som hände, söker upp en kvinna, som han tror kan hjälpa honom att minnas. Det gör hon, men inte alls på det sättet som han själv eller jag som läsare föreställt mig. Kan varmt rekommendera denna bok. Påminner mig själv att läsa flera av författarens tidigare böcker som jag fortfarande har olästa.

En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Höga klackar av maxted

Höga klackar av Anna Maxted förvånade mig genom att vara bättre än jag trott. Jag köpte den på rea för bara några kronor eftersom jag ofta stått och tallat på Gå vidare av samma författare på biblioteket. På den står det nåt som liknar: ”Om den här boken kommit ut före Bridget Jones dagbok skulle Bridget kunnat slänga sig i väggen”. Jag kan hålla med. Höga klackar var i alla fall lika rolig som Bridget Jones och jag skrattade inombords fler än en gång. Bla när huvudpersonens vidrige långhårige pojkvän lånar hennes hårborttagningsmedel i tron att det är schampo. Rätt åt honom! Persongalleriet och tonen i boken får mig att tänka på en av mina favoritserier på tv för några år sen: Livet kan börja! och även en av mina favoritböcker Våga flyga.

Jag började även att läsa på Gå vidare, men har kommit av mig i läsningen. Jag tycker att det varit en sån tam bokhöst. Hittar INGET som jag vill läsa och det har jag nästan inte varit med om tidigare. Beror det på att jag är föräldraledig och inte har koll på ”bokfloden” eller är det så att det inte kommer så många böcker i min smak just nu? Eller ska jag skylla på att november varit ovanligt mörk?

Vårens böcker – håll utkik efter!

Svensk bokhandels katalog Vårens böcker innehöll inte så många godbitar som jag hoppats. Några titlar som jag är sugen på är dessa:

Slam, av Nick Hornby
Sommaren i Mamarrosa, av Monica Ali
Dumpa Matthew, av Jane Fallon

På Svensk bokhandels hemsida hittade jag bloggar som litteraturkritiker och andra bokmänniskor brukar läsa.