En vän till mig oroar sig för att jag är nära att gå ner mig i Harlequin-träsket och att en Harlequin-prenumeration är nästa steg för mig. Riktigt så illa är det inte, men nästan…. Hade en diskussion med min make härom kvällen om att det viktigaste är inte vad man läser utan att man håller läsningen igång. Ungefär så är min tes. Eftersom jag hela tiden blir avbruten av några små busungar (så skall det väl vara, men ändå) vill jag inte ”förstöra” bra böcker. En lättsam romantisk komedi, roar mig för stunden, och är oftast ganska lätt att läsa någon sida då och då och ändå fatta handlingen. Oj, nu ska jag sluta försvara mig.
Den man älskar, av Emily Griffin, var det någon i en tidning som rekommenderade. Att den och Alla var där, av Lauren Weisberger, var i samma klass som Våga flyga av, Lisa Jewell och den är jag inte ensam om att gilla. Den jag älskar var lovande och jag hade förhoppningar om att den inte skulle följa samma mönster som många andra romantiska böcker – flicka möter pojke – problem – problemen löser sig – de blir ihop igen – och lever lyckliga i alla sina dagar. Boken handlar om en tjej som efter 100 dagar efter sitt bröllop kommer på att hon gift sig med fel man. Att hon fortfarande har känslor för sitt gamla ex. Ni som inte vill veta slutet kan sluta läsa NU. Boken igenom växer känslorna för exet, som hon jobbar ihop med och som hon har samma intresse som och där passionen finns, men så på slutet….ballar boken ut och tro det eller ej, hon stannar i äktenskapet hos sin tråkiga make. Ja, ja…den var ändå ganska okej. Roligt tilltal och ”hamnar där uppe med drottningen själv, Marian Keyes, i fråga om bladvändarkvalitet”, som Bokhora skrivit. Hoppas på samma kvalitet bland de fyra andra chicklitböcker som jag råkade beställa :-).
Feelgoodbiblioteket 