Du kanske undrar hur man gör för att bokcirkla via Google Hangouts. Nu har jag gjort en kort instruktionsfilm och hoppas att du vill vara med i någon av Enbokcirkelförallas bokcirklar framöver.
På söndag 18 maj träffas vi via Google Hangout och pratar om Tills kärleken skiljer oss.
Och om några veckor kommer Skräckcirkeln att träffas och bokcirkla om Kvinnan i Svart! Du är också välkommen!
Längtan bor i mina steg är en sån fin och vemodig titel. Den stämmer väl med bokens innehåll. Jag har själv gått igenom ungefär samma väntan och längtan efter barn som Klara Zimmergren och det är ingen lätt promenad kan jag säga. Hon lyckas på pricken att beskriva barnlöshetens vånda, som om den inte vore nog i sig självt, så är omgivningen där och påpekar saker som inte berör dem ett minsta dugg. Jag lider med henne som är en offentlig person och det gör nästan ont i mitt fysiska minne när hon förbereder sig på frågan: ”Har du barn?”.
Säkert är det många gånger av välmeningen som frågan dyker upp, men som Klara skriver ”…om man nu av en händelse, inte skulle ha reflekterat över det själv” behöver man sällan bli påmind!
Jag tror inte att en del förstår HUR privat den frågan och svaret är. Vi det här laget när ofrivillig barnlöshet är ett mer synligt problem och samtalsämne, än för bara tio år sedan, när jag och min man försökte få barn på medicinsk väg, borde de flesta ha uppsnappat och förstått att man gärna kan undvika frågan om barn. Har personen som man samtalar med barn, brukar barnets namn eller existens dyka upp förr eller senare.
Jag känner så väl igen mig när Klara letar minsta graviditetstecken, hänger på olika nätforum för att få tröst, stöttning, hopp och gör graviditetstest efter graviditetstest. Den som inte har varit med om det har nog svårt att förstå hur påfrestande det är att först vänta och vänta, förhoppningarna som finns där hela tiden och den sorg som kommer som ett brev på posten vid varje mens. Sorgen är dessutom så svår att greppa…för man sörjer ett barn, ett tankebarn som inte har funnits.
Förutom allt hundprat, som jag, som inte är speciellt intresserad av djur gärna hade varit utan (men som säkert alla hundägare kommer att läsa med stor behållning), har Klara Zimmergren skrivit en viktig och välbehövlig bok barnlöshetens helvetestillvaro och jag hoppas att Längtan bor i mina steg får många läsare. Både bland de som är mitt uppe i karusellen och bland de som inte vet så mycket om hur det kan vara att längta efter barn, men inte kunna få.
Jag önskar att boken hade funnits när jag mådde som sämst. Det är alltid skönt att känna att man inte är ensam om ett problem, att andra reagerar ungefär lika…för det är lätt att tro att man riskerar att bli galen när man är mitt uppe i det. Att få läsa att en person jag ser upp till, som verkar så härlig och klok, har haft samma mörka känslor som jag, ger mig bekräftelse på att det är okej. En liten tröst…men ändå.
I boken beskriver Klara hur hon under en inspelning av Djurakuten, som hon spelade in när hon genomgick ett ivf-försök, har ett fint möte med en elefant. Jag tror att jag såg just det programmet i går kväll…och det kändes lite extra att veta…
Tack Klara för att du delar med dig!
Har du läst Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist och känner att du bara måste få prata om boken? Då är du välkommen till Enbokcirkelföralla på Facebook där samtalet redan är i gång.
Både Ulrica och Alexandra, samt jag själv, blev ganska arga när vi läste boken. Det är ett bra tecken när man läser en bok. Böcker som gör en arg, glad, ledsen eller något annat funkar ofta väldigt bra att bokprata om.
Vi kommer att lägga ut frågor allt eftersom och du får gärna vara med och ställa egna frågor. Är du inte med på Facebook, men vill prata om boken ändå, har du chansen den 18 maj då vi träffas via Google Hangout och pratar om boken ”live” – skärm till skärm åtminstone. 🙂 Eller så kan du skriva av dig eller ställa frågor här i bloggens kommentarsfält.
Använd gärna hashtaggen #tillskärlekenskiljeross när du skriver om boken i sociala medier så samlas kommentarerna på samma ställe.
Jag vet inte vad som har hållit mig ifrån denna bok så länge. Kanske att den hamnade långt ner i läshögen eller så berodde det på att jag mindes det negativa utlåtande boken fick i BTJ-katalogen. Jag borde ha vetat bättre! Printz Publishing brukar inte göra mig besviken, och med Åsa Brolin som översättare dessutom, så kan ju Och snön smälter på Hester Street inte vara något annat än bra!
Och snön smälter på Hester Street utspelar sig åren kring den amerikanska börskraschen både i Hollywoods skådespelarelit och i New Yorks nedgångna immigrantkvarter. Max och Eleanor Beecham är dåtidens Brangelina och till deras årliga oktoberfest är det bara de mest framgångsrika och societeten som blir inbjuda. Men paret är inte så lyckligt som fasaden vill ge sken av. En hemlighet från deras förflutna sätter sorgekant på framgångssagan och det som göms i snö…
Jag blev genast fäst vid Eleanor, eller Eleana, hennes riktiga namn som hon hette när hon trängdes tillsammans med många andra immigranter i New York. Vi läsare får följa henne från botten till toppen och fastän hon är en kvinna med stark överlevnadsinstinkt och många talanger anar man en skör människa, som sakta bryts ner av hemligheten som skaver år efter år.
Kontrasterna mellan det flärdfulla livet i Hollywood, där personer som Charlie Chaplin och Greta Garbro skymtar förbi, och livet hos de hårt arbetande immigranterna gör boken extra intressant. Som läsare får jag både Inblick i fackföreningarnas kamp och diskussionerna kring börskraschen. Inte nog med det, vissa händelser i boken har hänt på riktigt läser jag i författarens kommentarer på sista sidan.
Jag är av helt annan åsikt än Btj-lektören. Historien och miljön griper tag och jag kan med varm hand rekommendera boken till dig som vill läsa en intressant, ganska tragisk historia om stor kärlek med ett riktigt härligt Hollywood-slut.
Jag kollade upp författaren, Daisy Waugh, och ser att hon har skrivit flera romaner. Nu hoppas jag på att fler av dem översätts till svenska! Och snön smälter på Hester Street ger verkligen mersmak av att läsa fler böcker om New York och den här tiden.
Nu finns Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss ute i butik. När jag fick hålla i boken för första gången blev jag jätteförvånad över att den var så tjock! Den kändes inte alls lång när jag läste den på paddan. Det är inget negativt med att den är tjock, mer ett bevis för att boken är en riktig bladvändare! 🙂
Jag fick två exemplar av boken så jag tänkte att jag lottar väl ut det ena. Vill du ha ett exemplar av Tills kärleken skiljer oss? Svara då i kommentarsfältet på frågan: Vad heter bokens huvudperson?
Tävlingen pågår till 1 maj!
Västmanländskan har också bloggat om Tills kärleken skiljer oss
________________________________________________________________________
I går kväll på Världsbokdagen besökte Ninni Schulman Alfta bibliotek och berättade om sina böcker och sitt skrivande. Jag stängde biblioteket i Edsbyn samma tid som hon började prata så jag missade början – men jag kom dit 15 minuter senare och – Oj vilken människa!
Hon var verkligen underhållande och intressant att lyssna på och hon rev ner ganska många skratt. Vi var ca 25 personer i den trånga lokalen så stämningen blev ganska intim. Ninni satt nästan mitt ibland oss och det var många som vågade sig på att ställa frågor till henne.
Handen på hjärtat så har jag inte läst någon bok av Ninni Schulman…än. Jag håller på med Flickan med snö i håret och känner att det här är nog en deckare för mig. Flera gånger har jag hört att hennes böcker påminner lite om Åsa Larssons, som är en av få svenska deckare som jag har läst och gillat. Jag hoppas att det stämmer.
På min fråga om hon någon gång blir rädd när hon skriver om så hemska saker, svarade hon att hon försöker få mordet avklarat fort som möjligt så att hon kan ägna sig åt relationerna istället. Och det stämmer…bara några sidor in i boken märker jag att det här är en bok med mindre mord och mer om relationer.
Eftersom jag bor i Edsbyn långt utanför någon storstadsregion, var det intressant att höra hennes tankar om glesbygden och om hennes förhållande till Hagfors, där hennes deckare utspelar sig. Hon tycker om att skildra kontrasterna mellan storstad och glesbygd och menade att det är jätteviktigt att skriva om små orter och att det gör någon med människor i glesbyden när man känner att makten finns långt bort. Hon beskrev även det som hon upplevt när hon hälsat på i Hofors. Alla hör till på någon sätt där, mer än i en stor stad som Stockholm. Alla har en plats. Hon är samtidigt realistisk och säger att Hagfors inte är någon idyll direkt, men att hon försöker ge en nyanserad bild av orten och hittills är det ingen från Hagfors som har klagat.
Det var också intressant att höra hur hon först bloggat om sitt eget liv och skickat in bloggtexten till ett förlag som nappade på en gång. Hon sa själv att vi skulle tänka att det man vill kan hända! Inget är omöjligt. Men att förlaget föll för hennes idé för att Hofors var ”fräscht” känns osannolikt 🙂
Om du läser det här Ninni så vill jag än en gång tacka för en underhållande kväll med en författare, som jag hoppas att vi kommer att få läsa många fler böcker av i framtiden!
Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist är en modern relationsroman om förbjuden kärlek, med ett driv i både berättelsen och dialogen, som gör den perfekt för sträckläsning. Jag ville så gärna veta hur det skulle gå för Susanna, bokens huvudperson. Samtidigt som den är spännande som en thriller, innehåller den mycket igenkänning för många kvinnor idag, när det gäller familjeliv, arbete och relationer.
Alla äktenskap håller inte tills ”döden skiljer oss åt”, utan ibland är det annat som kommer emellan. I Tills kärleken skiljer oss förstår man redan från start att det knakar i fogarna i Susanna och Philips relation. Efter att ha varit barnledig återvänder Susanna tillbaka till sitt arbete med höga ambitioner. Hennes man, som ofta är på affärsresor utomlands, tänker mest bara på sig själv och när erbjudandet om utomlandsplacering dyker upp tackar han ja, utan en tanke på att fråga Susanna. Han tar bara för givet att hon är beredd att ge upp sitt jobb och följa med honom.
Det kan tyckas vara lite klyschigt att Susanna träffar en yngre man på jobbet, men jag tycker att författaren har lyckats väl med att utmejsla bokens karaktärer så att de känns verkliga. Inte ens den egoistiske maken beskrivs enbart som ond, utan man anar att en dålig uppväxt ligger bakom hans arroganta beteende.
Alla missförstånd och misstolkningar som Susanna får till när hon försöker stå emot David, den unga mannen hon träffat på arbetsplatsen, gör att jag bara vill ta tag i hennes axlar och säga åt henne att skärpa sig! Detta gäller även Susannas relation till maken. Hur kan hon bara låta allt fortgå!? Det är så frustrerande när där huvudpersonen mjäkar med och inte gör som man vill. Denna frustration är en del av drivet i romanen och jag tycker att författaren har lyckats synnerligen bra när man blir sur på huvudpersonen. Samtidigt som jag ville skrika åt Susanna att ”sluta ta skit!!” förstår jag henne så väl! Hon känner skuld och tänker på barnens bästa, hela tiden med bilden av den hela familjen inpräntad i skallen..liksom de flesta av oss.
Missförstånden och misstolkningarna, samt den smygande attraktionen mellan Susanna och David får mig att tänka på Jane Austen. Det är sensuella pirrningar och elektricitet långt innan kärleksparet ens rör vid varandra. Men sen när de väl tar på varandra beskriver författaren åtrån och den sexuell attraktionen på ett fräscht och modernt sätt. Sexscenerna är ganska utmanande och det är uppfriskande att läsa om sex utifrån kvinnlig vinkel. Det är en tillåtande syn på kvinnan, en jämlik sexuell varelse, som Anna Lönnqvist lyfter fram och bejakar. Sexualiteten är ännu ett område som kvinnor behöver ta plats och få makt över.
Så här efter att ha läst klart boken saknar jag Susanna. Hon blev nästan som en verklig person för mig och jag skulle gärna vara hennes vän. Det är mycket i hennes tankeliv som jag känner igen hos mig själv och hos mina jämnåriga väninnor. Allt ifrån tankar kring att börja arbeta efter en tid hemma med barnen till inbyggda förväntningar om det perfekta familjelivet. Även fast vi kanske inte vill så finns förväntningarna där och påverkar oss. Vi är flera, förutom Susanna, som skulle behöva jobba på vår självkänsla och lära oss att ställa högre krav på vår omgivning och inte låta oss fastna i den förväntade traditionella kvinnorollen. Ingen ska, som Susanna, behöva lägga skulden på sig själv och tänka att hon inte är värd bättre när det visar sig att hennes make fört henne bakom ljuset
Tack Ordberoende förlag för att jag fick tjuvläsa boken innan utgivning! Det har varit spännande att följa Anna på Debutantbloggen. Anna, du behöver inte oroa dig över tystnaden efter boksläppet, som du bloggat om! Du har skrivit en roman som väcker känslor och jag är övertygad om att din debutroman kommer att få många läsare.Tills kärleken skiljer oss förtjänar en plats bredvid andra omtyckta relationsromaner av författare som Katerina Janouch och Kajsa Ingemarsson. Jag får även associationer till romanerna om familjen La Stella av Eva Swedenmark och Annica Wennström.
Jag hoppas verkligen att vi får läsa fler romaner med Anna Lönnqvists namn på i framtiden!
För några veckor sen kom en efterlysning från en bokkompis som önskade sig en lista på måsten inför påsklovets traditionsenliga deckarläsning! Själv fick jag tag på mitt efterlängtade exemplar av Glasverandan av Ann Cleeves i sista minuten innan biblioteket stängde för påskhelgen. Ann Cleeves skriver så att en Feelgoodbibliotekarie står ut.
Mina Sidekickar och de som var med i skräckbokcirkeln, här om kvällen, hade några lite skräckigare boktips:
Fler deckartips som kom in via Facebooksidan är:
Om ingen drar iväg mig på något annat i helgen tänker jag tillbringa den mesta av tiden här i min mysiga läshörna. Glad Påsk!
Anna Lönnqvist kommer ut med sin debutroman Tills kärleken skiljer oss den 24 april. Det är en spänningsfylld relationsroman om förbjuden kärlek, som får en att tappa andan! Läs mer om vad jag tycker om boken i det här inlägget.
Enbokcirkelföralla kommer att bokcirkla om Tills kärleken skiljer oss och du får gärna vara med!
Ordberoende förlag har erbjudit mig några exemplar att dela ut. Vill du ha en av böckerna och vara med och bokcirkla, eller skriva om den på din blogg?
Maila mig (anettehelgesson@hotmail.com) och uppge namn, adress och var du bloggar.
Boken skickas ut 24-25 april och därefter är du välkommen att bokcirkla på Enbokcirkelförallas Facebooksida, via din egen blogg eller i sociala medier under hashtaggen #tillskärlekenskiljeross.
Läs mer om författaren och boken Tills kärleken skiljer oss på Anna Lönnqvists hemsida!
Anna Lönnqvist är en av de fem debutanterna som bloggar på Debutantbloggen under hela 2014.
Jag är helt tagen efter att ha läst ut Vaclav och Lena av Haley Tanner. Omslaget (och förlaget) utstrålar att det här är en feelgoodroman och jag var därför inte helt beredd på det tragiska innehållet. Men jag klagar inte!! Varje utmärkt feelgoodroman ska innehålla en betydlig mängd svärta.
Vaclav och Lena är två ryska immigrantbarn, som bor i Brooklyn. De är bästa vänner och varje dag dag följer Lena med Vaclav hem för att göra läxorna, äta middag och för att träna in trollerikonster. Vaclav är helt uppslukad av trolleriet och lägger inte riktigt märke till Lenas beteende, men som läsare förstår man fort att det inte står rätt till hemma hos Lena. Plötsligt en dag försvinner hon spårlöst. Vaclav slutar aldrig att tänka på Lena. Han anar inte heller vad som har hänt.
Berättelsen byter perspektiv och allt eftersom får läsaren fler bilder från Lenas uppväxt, som har varit ren och skär misär, både fysiskt och känslomässigt. Det gör ont i mig när jag känner Lenas innerst känslor i texten. Författaren skriver ingående hur en människa bokstavligt går sönder känslomässigt när anknytning, trygghet och kärlek saknas. Det är hjärtskärande att genom Lenas perspektiv, som fyraåring, uppleva när hon hittar sin ”tant” död i badrummet. Hur socialtjänsten tar hand om henne och när hon för första gången får smaka på trygghet, för att sedan tvärt slitas därifrån och hamna i än värre miljö.
Genom Lena uppfattar man hur mycket, eller hur litet, ett barn förstår och uppfattar av sin omgivning i en traumatisk tillvaro. Författaren lyckas även skildra hur stor styrka en liten person som Lena besitter. Hon uthärdar mer än en människa borde förmå.
Även relationen till adoptivmamman är fint skildrad, där mamman verkligen ser vad Lena behöver rent känslomässigt. Här visar författaren vad viktigt de är för ett barn att ha en trygg punkt livet, en kärleksfull famn och någon att vända sig till.
Som sagt, det här är en feelgoodroman, och som sådan lämnar den en skön eftersmak. Inte bara. Vaclav och Lena har ett viktigt budskap också! Varje barn behöver en familj, vänner, trygghet och kärlek för att må bra!
Vaclav kan det där med trollerikonster och även verkligheten går ibland att förtrolla. Jag vill inte berätta slutet, men Vaclav och Lena möts igen…
_________________________________________________________________________
Annons:
Feelgoodbiblioteket 