Salladsnätter

salladsSalladsnätter är en charmig brasiliansk roman av Vanessa Barbara om en änkling som heter Otto och hans grannar. Otto var gift i 50 år med Ada. Tidigt bestämde de sig för att varken skaffa sig barn eller husdjur. De ägnade dagarna åt att laga mat, bygga pussel och spela pingis. Med tiden blev de allt mer lika varandra; båda var korthåriga, magra och gillade blomkål.

När Otto inte kunde sova gjorde Ada kärleksfullt te, bryggt på sallad, varje natt till sin make. Men det fungerade aldrig. Ada var virvelvinden i deras relation och den som skötte det sociala livet med grannarna.

När Ada dör låter Otto hemmet förfalla och ägnar dagarna åt att lyssna på vad grannarna gör. Ibland bryts ensamheten av att brevbäraren, som alltid lyckas bland ihop grannarnas post, kommer in för en pratstund. Eller så dyker apoteksbiträdet, som älskar att läsa bipacksedlar, upp med en medicinleverans.

När Otto en dag hittar en häftapparat i en trädgårdshink och fler saker i huset inte är som vanligt, börjar han bli misstänksam. Vad är det som grannarna hemlighåller?

Varje person i berättelsen är som ett färggrant konstverk i sig och tillsammans med den skruvade humorn är det lätt att fatta tycke för denna sköna skröna. Dessutom är chansen stor att du kommer att läsa nästa medicinska bipacksedel du ser, med extra glädje.

Tyrannens barn

Omslagsbild-Anne-Cathrine-Riebnitzsky (1).jpgTyrannens barn är en lite mörkare historia än vad jag normalt brukar läsa. Lisa berättar historien om sin barndom på en bondgård i Danmark för passageraren i flygstolen bredvid när hon hastigt blivit hemkallad från sin militärpostering i Afghanistan. Hennes syster har försökt begå självmord och ligger på intensiven.

Lisa och hennes syskon växte upp med en tyrann till pappa och en mamma som led av återkommande depressioner och alla tvingades gå på tå för att inte göra pappan argare än nödvändigt. Barnen höll ihop och hade sina knep för att lufta sin frustration och ta hämnd på föräldrarna. Till exempel när pappan tvingade i lillasystern äcklig grismedicin, och Lisa kokade soppa på systerns spyor, varefter pappan åt upp soppan med god aptit…

Kontrasten mellan det lilla instängda livet på den danska landsbygden och krigets Afghanistan väcker tankar kring hur olika vi uppfattar livet och hur viktigt det är att få känna gemenskap. Författaren tycks vilja säga oss att det finns hopp, trots en dålig barndom. Anne-Chathrine Riebnitzsky är själv officer och eftersom boken inte kunde publicerades förrän efter hennes pappas död anar man att stora delar av berättelsen bygger på hennes egen barndom.

Berättelsen om den dysfunktionella familjen får mig att tänka på romanen Rädda varje spillra av Jesmyn Ward där kärlek frodas och barnen går ut ur striden som tappra segrare trots stora umbäranden.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Cp-barnet: kampen – sorgen – glädjen

cp-barnet-kampen-sorgen-gladjenI Grabben i kuvösen bredvid berättar ståupparen Jonas Helgesson (som jag tyvärr inte är släkt med, trots det vackra efternamnet, men jag har träffat honom när han var till Edsbyn och föreläste) om hur det kan vara att leva med en CP-skada. Han säger själv, på sitt skämtsamma vis, att han kan mer om kaffe än han kan om CP-skador och menar att cp-skadan inte är hans identitet.

Jonas har varit lite av en idol för mig, allt sedan jag läste hans första bok. Han har förmågan att se livet från den ljusa sidan och väldigt ofta tackar han sin mamma för den han har blivit. Hon har stöttat och pushat honom och aldrig behandlat honom annorlunda än mot sina andra barn.

Därför är det extra roligt att nu läsa historien utifrån mamma Lenas perspektiv i boken Cp-barnet – kampen – sorgen – glädjen. Vi får följa henne under graviditeten, vara med vid den kaotiska förlossningen och fram till det att Jonas flyttar hemifrån. Hon är stark som en lejoninna utåt,  men inombords gror tvivlen och i boken delar hon med sig av båda sidorna.

Lenas ihärdighet och kärlek ger frukt kan man säga och boken startar med att hon ser sin son hyllas med stående ovationer för sin medverkan i Jonas Gardells musikal Livet är en schlager. Som mamma och läsare får jag gåshud bara av inledningen! Läs även Jonas bok Etiketter ska man sätta på julklappar, inte på människor, som innehåller hans korta och kloka visdomsord.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Tillbaka till Black Rabbit Hall

skyddsomslag_rabbit_hall.inddTillbaka till Black Rabbit Hall av Eva Chase är en perfekt bok för alla oss som gillar gamla engelska gods och känner en stark saknad inombords efter tv-serien Downton Abbey´s sista säsong.

Berättelsen utspelar sig dels på 60-talet då en familj som vanligt tillbringar sommarlovet på sitt ruckliga, men charmiga, gods i Cornwall. Det är rena Bullerby-känslan och de fyra barnen upplever den där härliga känslan av tidlöshet, som bara ett barn kan uppleva i sina lyckligaste stunder. Plötsligt en dag förändras allting för den lyckliga familjen då mamman dör i en olycka.

Dels får vi i ungefär var annat kapitel, följa den unga kvinnan Lorna, som 30 år senare, tillsammans med sin fästman söker efter en speciell plats för sitt bröllop. I Black Rabbit Hall finner hon allt hon önskat sig, men också skuggor från det förflutna. Sakta börjar det gå upp för henne att hon känner till platsen och det visar sig att hennes egen historia är sammanflätad med godsets. Jag gillar den här feelgoodromanen för att den även innehåller ett mörkare stråk och en gåta, som tillför spänning. De detaljrika beskrivningarna av Cornwalls vackra landskap tillgodoser även min reslust som fåtöljresenär. Doften av hav och grönska tränger igenom boksidorna och det känns som att jag är där på riktigt!

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se
___________________________________________________
Annons:

1655988_211104439079885_1744451848_n
Bokbutiken.spreadshirt.se – grejer för dig som älskar ord och böcker

 

Ulrike och kriget

ulrikeUlrike och kriget – en favoritbok från min ungdom, är lika bra som jag minns den. Boken handlar om 12-åriga Ulrike och hennes familj under andra världskriget i München.

Ulrike är övertygad nationalsocialist och stolt över att ha angett inte mindre än tre ”landsförrädare”. När bombplanen kommer är det inte lika roligt längre. Ulrikes hemska upplevelser i skyddsrummet är så väl beskrivna att det känns som att man sitter där bredvid henne.

Vibeke Olsson var bara 15 år när hon skrev denna insiktsfulla och viktiga ungdomsroman och jag nämner henne ofta som ett gott exempel för att få igång skrivlusten hos unga människor.

Nu när högerextrema krafter åter försöker locka till sig allt fler anhängare, hoppas jag att den här boken används i skolorna och i hemmen för att lyfta diskussionen om hur viktigt det är reflektera källkritiskt över fördomsfulla texter och använda sitt eget sunda förnuft för att inte påverkas av främlingsfientlig propaganda och stämningar i sin omgivning.

Samtidigt ger boken stor förståelse för hur avskyvärt krig är, vare sig det utspelar sig i Europa, Syrien eller någon annan stans.

Läs även Vibeke Olssons Molnfri bombnatt, som handlar om en kvinna som blir kär i en SS-soldat.

Det är inte jag, det är du

9789150915396Det är inte jag, det är du – en av de bästa romantiska komedier jag har läst sedan En dag. Den är charmig, väldigt rolig och filmiskt berättad. Helt enkelt en bok som man gärna sträckläser.

Det börjar med att Delia friar till sin pojkvän, och samtidigt upptäcker att han varit otrogen. Hon flyr Newcastle för London, där hon sakta skapar sig ett nytt liv.

Denna roman är inte en i mängden inom den här genren, utan den sticker ut genom sin smarta intrig, vitsiga språk och intressanta inlägg om mediebranschen. Delia får nämligen jobb på en minst sagt skrupelfri pr-firma där chefen inte skyr några medel för att ge sina klienter publicitet i media. Delia råkar lämna en viktig jobbpärm i fel persons händer, nämligen en man som brinner för att avslöja medievärldens skurkar och det får konsekvenser.

Jag föll pladask för huvudpersonen Delia, som liksom övriga karaktärer, känns väldigt äkta. Beskrivningen av Delia utgår från hennes egen styrka, hon har ett driv och vi läsare får följa hennes tankar och väg till en bättre självkänsla.

Det här är den skotska författaren Mhairi McFarlanes tredje bok och jag hoppas på fler i samma stil.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Vakna

vakna (1)Nu tänker jag tipsa om en bok som jag inte har läst ut ännu, men då är det i alla fall omöjligt att jag avslöjar för mycket. Vakna, av Anna Hope är en historisk roman, som utspelar sig i London efter 1:a Världskriget. Det är inte hjältemod och medaljer som berörs mest, utan sorg och förluster. Det är en glimt av tidens kvinnohistoria, i form av fiktion, som  vi får ta del av och jag gillar det. Många kvinnor i krigstid fick dra ett tungt lass och ta ökat ansvar när många män kom hem krigsskadade. I boken får vi följa tre  kvinnor, som alla har förlorat någon närstående i kriget, och som binds samman av en tragisk hemlighet.
 
Berättelsen rymmer många tidstypiska markörer som gör denna annars vemodiga roman, till lustfylld läsning. Författaren bjuder även på spänning, då jag redan från början anar att trådarna kommer att knytas ihop förr eller senare, men inte hur. Trots att detta är hennes debutroman gör hon det ytterst elegant.  Jag kommer att tänka på fler romaner om handlingskraftiga kvinnor i krigstid; bland annat Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Schaffer.

Det är något som inte stämmer

det-ar-nagot-som-inte-stammer
det är något som inte stämmer martina haag

Dagens Nyheter skriver för ovanlighetens skull om en av Martina Haags romaner – Det är något som inte stämmer. Trots det fina omdömet kan inte journalisten låta bli att uttrycka att Haags tidigare prosa snabbt blev tråkig att läsa. Jag tillhör den stora skara, som alltid har tyckt att Haags texter varit slagfärdiga, roligt dråpliga och mitt-i-prick.  Även om den nya romanen har en helt annan ton än hennes tidigare, så känner jag igen mig och jag drar på mungiporna mitt i de svarta beskrivningarna av huvudpersonens avgrundsdjupa sorg över skilsmässan. Men det är främst ångesten som går igenom sidorna och det är svårt att värja sig. Trots det tunga temat, fångade historien mig från första sidan och hade jag inte råkat lyssna på den i sängen på kvällen, hade jag nog lyssnat på det i ett sträck. Nu nu kom dessvärre sömnen och störde. Avsnitten kring separationen varvas med huvudpersonens upplevelser som stugvärd i en avlägsen fjällstuga, dit hon tagit sig för att skriva och läka. Det är omöjligt att inte låta tankarna vandra till författarens eget liv, vilket också medför att jag har extra svårt för adventskalendern i år… i vilken Martina Haags före detta make medverkar…

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

En bön för de stulna

en-bon-for-de-stulnaEn bön för de stulna av Jennifer Clement gör ont att läsa. Den stör och berör. Den är hård och kall, vacker och ömsint på samma gång.

På en kulle utanför Acapulco i Mexiko, bor flickan Ladydi med sin alkoholiserade mamma. I en värld av hetta, spindlar och skorpioner, av knarkkarteller och frånvarande fäder lever unga kvinnor under ett ständigt hot om att bli kidnappade. Mödrarna förklär sina döttrar till söner, gör dem så fula de bara kan och gömmer dem i gropar i marken så fort någon okänd närmar sig.

Byns vackraste flicka, drar uppmärksamheten till sig trots sotade tänder, och en dag är hon borta.

Inte nog med det; korrumperade militärer dumpar växtgift, som är avsett för opiumfälten, över byarna istället, för att helikoptrarna riskeras att skjutas ned annars.

Det är en ond och hopplös verklighet författaren, genom grundlig research, har smält ihop till fiktion. Hon hade kunnat skriva en reportagebok, men genom vacker prosa och fina personporträtt når hon ändå fram med sitt viktiga budskap. Ingen kan förbli oberörd av denna berättelse, där vänskap och överlevnadsinstinkten har en otrolig förmåga att blomstra, trots vidriga omständigheter. Det här är ingen bok man glömmer i första taget.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

När jag inte hade nåt

glasgowJag är väl sist i Sverige med att börja följa tv-programmet ”Så mycket bättre” men det kan jag leva med. Min favorit i programmet är rap-artisten Ison Glasgow och han framstår som väldigt sympatisk, trots den tuffa stilen. I boken ”När jag inte hade nåt” berättar han om sin uppväxt, som hemlös. Han föddes i New York och flyttade till Sverige tillsammans med sin mamma när han bara var några år. 
 
Det här är en berättelse som behövs, som gör oss påminda om att det finns barn mitt ibland oss som lever under svåra omständigheter. Barn som bor på gatan, som inte vet var de ska sova i natt eller som går till sängs utan mat i magen. För Ison var det så, i Sverige, för inte alls så länge sedan. Till slut sökte mamman hjälp från kommunen och de fick äntligen en egen lägenhet. Det var svårt för Ison att ta in att de skulle få stanna på en plats, att de inte längre behövde vara på drift. Först då sänktes hans axlar och luften gick ur honom. Äntligen kunde han slappna av på riktigt. 
 
Trots Isons mammas driftighet, envishet och starka moderskärlek gör det ont att läsa en uppväxtskildring som den här. Och att vi tillåter att det fortgår gör mig skamsen. Ison är en sann förebild och han bevisar att alla har ett värde och att det är möjligt att nå sina drömmars mål, trots en tuff barndom.

Texten är först publicerad i Helahälsinglands bilaga Helga.