Kanske ska jag börja blogga om böckerna när jag är mitt i dem istället för när de är slut? Jag är helt uppslukad av Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap just nu. Så charmigt med vanlig brevväxling, som kräver mer av skrivaren än av mailaren. Genom en ung författarinnas penna får vi möta en efter en i det litterära sällskapet på ön Guernsey och hur deras relation till boken ser ut. Sällskapet bildades genom en slump och av nödvädighet för att klara livhanken från tyska soldater. Fram växer kärleken till litteraturen på de mest oväntade vis. Man får också veta mer om hur det var att leva under ockupation under andra världskriget, om fattigdomen, matbristen, men också livskraften och kämpaglöden som fanns hos många öbor. Jag har läst många böcker om andra världskrigets fasor genom åren, men i den här boken fyller kunskapsluckor hos mig och det gör mig glad. Kommer inte på något exempel nu, men jag kanske återkommer. Boken innehåller både de mest svartaste sidor av mänskligheten och de vackraste. Först tänkte jag kalla det här för feel-goodläsning, men vet inte om det går att göra det när den även innehåller fasansfulla skildringar från koncentrationsläger och avrättningar.
Yacoubians hus får vila
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany får vänta. Jag har läst halva, men får inte upp någon fart. Det är härliga berättelser om udda figurer, som jag brukar gilla, men jag har svårt att hålla tråden. Kan bero på min höstförkylning som inte vill släppa taget. Har hört att vissa höjer denna bok till skyarna, medans andra inte tyckte att den alls var så speciell. Kanske att jag försöker mig på den igen när den kommer på pocket. Hade nog förväntat mig något mer i stil med Naguib Mahfouz, men kanske är det orättvis att jämföra med en nobelpristagare.
Abela
Det kliar i gråtkanalerna efter att jag har läst klart ungdomsboken Abela av Berlie Doherty. Det kändes som jag var med på sjukhuset i Tanzania där Abela var med sin sjuka mamma. Medicinen var slut och det fanns inte mycket hopp. Abelas väg till England, hennes möte med fosterfamiljen och sedan adoptivfamiljen kändes så verklig. Hur många barn i världen har inte haft det så här och säkert ännu sämre. Helt svart är den inte. Det finns hopp och det finns kärlek mellan Abela hennes mor, mormor och hennes nya familj. Även socialsekreteraren och lärarna är sympatiska. En bra bok som behövs. En fin skilldring av väntan och förväntan inför en adoption.
Varför se deckarserier på tv när man kan läsa så bra deckare som Åsa Larssons Till dess din vrede upphör. Inte nog med att personskildringarna är så väl skrivna och att hon får snö att verka tilltalande, hon får mig till och med sugen på att flytta till….eller i alla fall besöka platserna hon beskriver.
Mitt liv som pingvin
Mitt liv som pingvin av Mazetti innehöll lite väl många beskrivningar av pingviner, sjölejon och andra djur för min smak. Där emellan fick man följa hur en relation växte fram mellan en kvinna och en man, som av olika anledningar begett sig på en resa till Antarktis. Samtidigt fick man följa en äldre dam, som fungerade som en berättarröst och genom vilkens klokskap relationen beskrevs. Centrala frågor var: Hur mycket är ett liv värt? Kan man ge bort ett liv? Kan man flytta över livskraft från en människa till en annan?
Mest undrar jag hur researchen till boken gått till. Kan riktigt se mig Katarina Mazetti på fartyget som kryssar fram mellan isbergen. Ser fram emot att höra henne berätta om det i något kaféprogram framöver. Blev också lite intresserad av polarfarare och Antarktis geografi. Inte så intresserad att jag vill resa dit, men gärna se lite bilder.
Intressant var också att boken gick att läsa både på bredden och tvären.
Intet av Janne Teller
Efter att ha läst om korvstoppning hos Bokhora kände jag att jag måste leta fram några riktigt bra böcker som varje ung människa bör sondmatas med. Hade hört från en säker källa att Intet skulle vara en bra bok. Har läst den i dag och kan bara hålla med. En utmärkt bok att läsa tillsammans för man bara måste få prata om den när den är färdigläst. Fler än jag gillar den.
Jag är fortfarande helt tagen…och lite äcklad. Den handlar om meningen med livet, grupptryck och ”hur stor skada vi av ett eller annat skäl är beredda att tillfoga andra människor för vår egen vinnings skull eller för vår egen tillfredsställelse”. Inte utan anledning kommer jag att tänka på Flugornas herre . Ät inte medans du läser den!
Främlingars hus av Reginald Hill
Sällan har jag önskat ett familjeträd mer, än när jag läste Främlingars hus av Reginald Hill. Det hade helt förstört spänningen, MEN lämnat mig mindre frågande på slutet. Kanske ett familjträd i osynligt bläck, som läsaren själv fick upptäcka på slutet?
Jag har ännu inte läst någon av Hills deckare, men känner mig sugen efter att ha läst den här boken. Det brittiska som jag gillar, brasorna, landsbygden, bykänslan och landskapet finns där. Enligt baksidestexten anses Främlingars hus vara Hills bästa, så det var ju bra att jag började med den.
Om jag ska försöka likna boken vid någon annan så är det svårt att inte dra paralleller till Da Vinci-koden. Det är en historisk roman, med drag av spökhistoria och samtidigt är det en thriller som utspelar sig i nutid. Persongalleriet är också spännande och kontrastrikt. Matematiker från Australien möter präststuderande historiker från Spanien och ljuv musik uppstår. Det finns även plats för humor.
538 sidor lång, utan att kännas lång. Kanske läste jag den lite för fort. För det känns inte bra att jag missat själva poängen. Den som känner sig manad får gärna avslöja för mig vem bebisen på sista sidan var.
Ett paket kommer lastat med
Mums filibabba!
Snart kommer Vi läser
I väntan på Vi läser kollade jag in Vi:s hemsida och fann några roliga saker. Jag gillar att läsa om böckerna i pappersvarianten. Hittade bla recensionen på boken som fortfarande ligger på mitt nattduksbord och Yacoubians hus som bara får betyg 3 av 5.
Feelgoodbiblioteket 
