Det ljuva livet i Alaska

Om man ska starta ett samhälle mitt ute i vildmarken vad börjar man med då? Bara i Cicely startar man med en radiostation och en tidning. Äntligen har jag fått se min favorit-tv-serie på dvd: ”Det ljuva livet i Alaska”. Det har ju visat sig att det råder viss okunnighet om denna ypperliga serie…;-)

I korthet så handlar det om en nyexaminerad läkare som fått sin utbildning betald mot att han jobbar sina första år i en liten håla. Det visar sig vara mycket värre än vad han först trodde. Här kryllar det av excentriska och udda personligheter precis som i ”Mina två mammor” som jag skrev om tidigare. Kanske därför jag gillar den boken så mycket….

Den lilla orten byggdes av en före detta astronaut, där finns en hårdrockar-indian med en farbror som är medicinman, en snygg radio-kille, en flygar-tjej, en mysig bar, älgar på gatorna osv osv. Det var inte utan att jag kände igen mig härom dagen när jag stod i kö på lilla butiken här på min lilla ort….och jag går inte helt avslappnat när jag är ute och promenerar. Jag håller hela tiden utkik om det är någon björn i buskarna.

Smultron och svek

Vad förvånad man blir ibland! Smultron och svek, av Eva Swedenmark och Annica Wennerström, trodde jag bara skulle vara halvbra. Men den bet sig fast och jag ville bara läsa en sida till, en sida till…osv. Den är faktiskt ganska förutsägbar och väldigt mångordig, men ändå… Jag har nu lånat de två följande om Familjen kring La Stella. Jag måste bara få veta hur det går för dem. Att den utspelar sig i Östersund, i trakterna av mina föräldrars stuga, bidrar nog till charmen.

Den här boken rekommenderar jag till alla som gillar att läsa Kajsa Ingemarssons och Emma Hambergs böcker. Eva Swedenmark har även skrivit ungdomsböcker som jag fastnat för, så även Emma Hamberg. Nästa bok jag ska ge mig i kast med är även en bok skriven av en tidigare ungdomsförfattare. Vad säger detta om mig?
Det ska bli intressant att diskutera den här boken i bokcirkeln. Frågor att besvara: Kan man förlåta otrohet? Hur är man sann mot sig själv?

Mina två mammor – en bladvändare

Mina två mammor av Joshilyn Jackson gjorde mig inte besviken trots att andra inte blev helt lyriska. Redan från början visste man att det här kommer ju aldrig att sluta bra. Jag vill inte avslöja slutet, men jag grät några droppar och avslutade sedan boken leende. Slutet var inte fullt så förutsägbart som jag först trodde.

Boken innehåller väldigt många ingredienser och det tycker jag bara är charmigt och intressant. Efter att ha läst boken tycker jag inte alls att dessa känns särskilt spretiga: adoption, döv-stum-blindhet, syfilis, galen fästmö, mordbrand, förgiftade hund, artonårsgraviditet, sönderskurna däck, otrohet, religiösa grubblerier, fjärils- och dockmuseum. Man hör ju direkt att de hör ihop 😉

Framför allt är det alla ”älskansvärda karaktärer” som för evigt fastnaglat sig i mitt sinne. Den här boken ger flera exempel på att kärlek är tjockare än blod och som adoptivmamma klappar mitt hjärta lite extra för den bestämda och självklara kärleken som finns mellan mor-dotter och som kommer igen flera gånger i berättelsen.

Jag kan glatt rekommendera denna charmiga bok till alla som gillar Fanny Flaggs böcker. Som i hennes historier återfinner man här lika färgstarka personligheter med viljor av stål och hjärtan av guld eller aska. Tillvaron är också så där absurd tvinnad som bara det riktiga livet kan överträffa. En riktig feel-good roman, med bladvändseffekt, där det mörka i tillvaron finns sida vid sida av kärleken. I en filmad variant har John Corbett som spelade möbelsnickaren Aidan, i Sex and the city, en given roll. OM jag får bestämma alltså.

När kommer nästa bok av Joshilyn Jackson???!!! Jag längtar! Läs också Visst finns det gudar i Alabama Kollade just och hittade Jacksons blogg och såg att det redan finns en till av henne, som ännu inte är översatt. Tror nästan jag måste försöka ta mig igenom den på engelska fastän jag inte brukar gillar att läsa på engelska av rädsla för att missa någon poäng.

Dimridåer och vinskimmer

Fredagkväll, lite gott vin och en ny spännande bok att börja på. Läsandet får liksom ännu en dimension när man känner en av författarna.

Två timmar senare:
Vilken berättelse! Jag bara slukade den i tv-soffan där jag oftast brukar sova vid den här tiden på fredagkvällar. Har nog aldrig hänt att jag läst ut en bok så fort och på en fredagkväll. Bra betyg alltså.
Boken kom till som ett tankeprojekt som gick ut på att pröva om det går att skriva en deckare där varje kapitel har olika författare. Svar : JA! Det var lite av charmen. Genom hela boken hade jag bara tanken i hjärnan: hur klarar man att först vara inställd på en handling för att sen sätta sig och skriva fortsättningen med en helt annan handling som någon annan har skrivit början på. Måste vara svårt som tusan.
Jag är också imponerad över hur alla smådetaljer vävts in av olika författare och hur dessa detaljer fört historien framåt. Lite krångligt var det att hålla reda på släktskapet mellan personerna, men om jag hängde med en fredagskväll, efter vindrickande…så gör alla det.
Innan jag började funderade jag på hur det skulle bli att hoppa mellan olika författares språk och sätt att skriva på, men kom på nu efter läsningen att jag inte alls lade märke till växlingarna. Dels för att jag inte är någon direkt språkbegåvad person.eller för den delen språkintresserad . Men framför allt tror jag att jag missade språket för att själva historien var så spännande och med sånt driv.
Jag är inget stort fan av svenska deckare…men efter den här kanske jag måste pröva ändå. Kanske Arne Dahl som någon tjatat om att jag måste läsa….

Smultron och svek

Smultron och svek, av Eva Swedenmark blir nästa bok att läsa och prata om i vår lilla trevliga bokcirkel. Jag kom just hem därifrån och uppfylld av en intressant diskussion om Gräset sjunger av Lessing och många diskussioner om livet, som ofta dyker upp när man börjar prata om böcker. Tyvärr fick jag vara utan vin för att kunna köra hem, men jag fick gott te. Dock inte så gott och tjusigt som det i Oslo.

Utmaning från Bricken

Fick denna utmaning från vännen Bricken och jag känner att jag måste ta mitt ansvar och svara även om jag inte utmanar vidare. Så varsågoda här kommer några spektakulära avslöjanden om mig:

1. Vilken mat äter du ofta?
Nudlar blir det ganska ofta, med broccoli till. Dotterns favoritmat.

2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Den inlärda kvinnliga kvinnligheten inom mig ställer sig som på given signal upp för att hjälpa till medan kvinnosakskvinnan i mig känner att hon i ren protest, emot att männen sitter kvar (oftast) vid matbordet och förväntar sig att andra ska duka av, sitter kvar medans andra får slita i köket.

3. Var sitter du helst när du bloggar?
Helst skulle jag sitta för mig själv i vardagsrumssoffan med en bärbar dator i knät. Men eftersom vi inte har någon bärbar slutar det med att jag först får fajta mig till lite tid vid datorn och sen skriva i halv panik för att hinna skriva/läsa något över huvudtaget. Så har förbarmande över mig om allt inte stämmer eller låter lite/mycket konstigt ibland.

4. Köper du ofta Triss?
Varje lördag som extra lördagsgodis.

5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Bästa ”semester” om det nu kan kallas det var när vi reste till Kina för att hämta hem vår dotter som är därifrån. Men om jag ska välja en renodlad semester får det nog bli Australien, där jag bilade med mina föräldrar genom fårfyllda kullar.

6. Vilken TV-kanal tittar du på mest?
Om man räknar ihop alla timmar jag glåstirrat på Topmodel måste det nog bli tv3. Ja, jag vet, jag är inte helt igenom litterär-seriös. Måste till lite glam också.

Gräset sjunger av Doris Lessing

Nobelpristagare kanske inte är så krångliga och konstiga ändå. Eller i alla fall inte Doris Lessing. Egentligen ska jag inte uttala mig om saken för jag har bara läst ”Gräset sjunger” av henne, men blir faktiskt sugen på fler. Man riktigt känner hur hettan får luften att darra och jag kan höra cikadorna och blir tvungen att kolla upp hur de ser ut på nätet.

Jag brukar inte gilla böcker som är mörka och suggestiva, men den här var både lättläst och suggestiv på ett sätt som sög tag i mig som läsare. Men slutet….vad hände egentligen? Jag hängde nog inte med riktigt på slutet. Tur att jag får diskutera boken i bokcirkeln.

Whisky, opera och en liten brasa

…är precis vad man är sugen på efter att ha besökt kommisarie Alan Banks lilla stuga ute på den engelska landsbygden. Mellan alla hemska mord i Peter Robinsons böcker så kopplar Alan Banks av med ett litet glas whisky och lite opera och kanske en god bok framför brasan. Precis så önskar jag att jag hade det mellan jobbet, städningen och ”lek med mig mamma!”. Konstigt nog lyckas jag aldrig få till det lika mysigt hemma i soffan. Kanske för att jag saknar en efterlängtad läsfåtölj och ogillar opera och whisky….

I alla fall var Kall som graven, av Peter Robinson lika bra som jag förväntat mig och lite bättre än den förra. Läste någonstanns att den här var mer filosofisk (hur nu en deckare kan vara det) och hade mindre dialog än den förra. Det tycker jag stämmer. Och vem mördaren var hade jag inte en aning om förrän på slutet. Alan Banks kände på sig redan i början att allt inte stod rätt till hos föräldrarna till den försvunna/mördade dottern och som vanligt hade han rätt. Som ett sandkorn ligger hans tvivel och gnager genom hela boken utan att man kan lista ut vad det är. Jag har längtat efter den här boken sedan innan sommaren och nu är det bara att vänta igen. Ibland är det bara helt rätt att läsa en Robinson-deckare! Eller ALLTID förresten!

Bibliotek och annat i Norge

Med 18 andra barnbibliotekarier besökte jag Deichmanske bibliotek, Litteraturhuset, operahuset i Oslo och Papierbredden i Drammen. Här är några bilder från en inspirerande resa:

Nytt att läsa

Jag har en vän som nyss undrade hur många böcker av kurdiska författare jag läst. Svar: Vet inte. Förmodligen inte många. Men undrar hur många böcker av ISRAELISKA författare hon läst? Har hon läst något av Etgar Keret möjligen? Har du? Efter besöket på Litteraturhuset i Oslo där jag hörde Erland Loe intervjua Etgar Keret är jag jättenyfiken på hans böcker. Funderar på att köpa Åtta procent av ingenting som just kommit ut på svenska. Är också sugen på att se filmen Jellyfish av samme man.