Norwegian wood och Sputnikälskling

Nu har jag slukat två böcker i följd av Haruki Murakami . Jag hade fått för mig att de skulle vara ”svåra”, men så var det inte alls. Han skriver så härligt, är så lätt att bara flyta med. Jag funderar redan på att läsa en till av honom och han är från och med nu inskriven som en av mina absoluta favoritförfattare. Det var en kompis, vars boksmak jag inte riktigt litade på :-), som rekommenderade Murakami för mig. Nu när Murakami blivit en av mina favoritförfattare undrar jag om jag kanske kan lite på hans boksmak ändå och våga mig på att pröva på Paul Auster också som han rekommenderade.
Norwegian wood handlar om en ung man och hans kärlek till två helt olika kvinnor.
Sputnikälskling handlar också om en ung man och hans kärlek/vänskap till en kvinna, som försvinner på en resa till Grekland. Läs mer om boken här.
Det är lätt att hitta likheter i båda berättelserna (och ett tag hänger jag upp mig på det):
Huvudpersonerna är unga män som är kära i sin bästa kvinnliga vän.
Berättelserna utspelar sig i Tokyo och stadsbilden beskrivs ingående.
Flera personer är helt bokgalna och läser allt och jämt.
Vinylskivor och musikreferenser dyker upp här och där.
Mystiska inslag.

Till alla er som har Murakami kvar att upptäcka kan jag bara säga: GRATULERAR! Själv är jag glad att jag har några böcker kvar av honom att läsa och att det förhoppningsvis kommer många flera. Det har gått långt när jag kan tänka mig att läsa en bok om löpning 🙂

Oväntat besök på Star street 66

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes var så där. Hade läst någonstanns att det här skulle vara hennes bästa hitills, men det kan jag absolut inte hålla med om. Jag gillar ju hennes böcker och ångrar inte att jag läste alla de 598 sidorna. Den var lättläst och jag gillade flera av karraktärerna och det var intressant att läsa om deras problem. Det blev lite väl mycket relationsproblem när nästan alla hyresgäster bytte parner med varandra för att senare byta tillbaka igen. Och sen var det nån osalig ande av nåt slag som flög in och ut i husets olika lägenheter och det blev för onaturligt för mig. Passade inte in i historen. Den hade varit lika bra utan det inslaget, eller till och med bättre. Men som lättläst bladvändare, som man behöver ibland. kan jag rekommendera den. Jag måste dock säga att jag tycker att den var en av Keyes sämre böcker.

Mr Alis äktenskapsbyrå

Jag önskar att jag fick jobba på Mr Alis äktenskapsbyrå och sitta där på han varma veranda med honom och ta emot kunderna. Emellanåt kommer den kloka Mrs Ali ut med lite kall papaya eller mango eller nån annan indisk delikatess som får det att vattnas i munnen. Både herr och fru Ali är kloka och varma människor som ger goda äktenskapsråd och hjälper till att arrangera äktenskap. Att träffa sin partner på det här viset kan ibland vara tusen gånger bättre än på krogen och kan väl liknas med alla nätdejtingfirmor vi har i Sverige. Vissa kunder ställer orimliga krav på längd, utseende, hemgift och kasttillhörighet. Att gifta sig med någon från samma kast verkar viktigare än vilken religion ens tillkommande tillhör. Just beskrivningarna av alla olika kaster och religioner gör mig extra intresserad. Önskar nästan att jag hade ett religionslexikon som bredvidläsning.

Jag reser helst genom fåtöljläsning och har aldrig varit i Indien. Nu har jag läst två böcker om Indien i rad och så fascinerad av det indiska livet, i alla fall som det beskrivs i de här böckerna. Fortfarande vill jag inte resa dit på riktigt, men jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna för böcker därifrån.

Värmen i den här boken och alla de färgstarka personligheterna gör att jag jämför boken med En röd liten fågel i juletid. En sån där härlig bok som ALLA gillar och som man kan läsa om flera gånger, och helst då man behöver lite extra värme och optimism i livet. På baksidan beskrivs den som en romantisk komedi och det är något som nästan alltid tilltalar mig…så även den här gången. Pocketvarianten kommer jag definitivt att köpa så fort det bara går.

Presidentens hustru

Det finns flera bra sidor skrivet om Presidentens hustru . Bland annat på Dagens bok och på Bokhora. Läs mer om boken där om du är nyfiken.

Jag vill bara skriva lite kort om boken och vad jag tyckte om den. Säkert har ingen missat att den handlar om Laura Bush, eller rättare sagt har författaren lånat Laura Bush liv som bakgrund till sin helt uppdiktade historia. Det hjälper inte att jag VET om det. Jag kommer ändå alltid att tänka mig George Bush som väldigt mörkrädd och som fjärtandes inför sina livvakter. Det är ju såna detaljer som fastnar! På gott och ont får man ju en annan (kanske inte bättre) bild av honom efter att ha läst boken. Det tog emot enormt att läsa sexscenerna och samtidigt tänka sig George Bush som den sexiga mannen med rutorna på magen. Men ändå kommer jag inte kunna se honom utan att undra hur han ser ut under kavajen på riktigt.

Nu kan det ju tyckas att jag missat mycket av boken, som bla den politiska diskussionen och abortfrågan. Det har jag inte alls det. Det var väldigt intressant att läsa och få bättre kunskaper om dessa ämnen. Det var också intressant att utifrån Laura Bushs synvinkel få veta hur det är möjligt att leva med en man av en helt annan politisk åskådning än en själv. Det är verkligen något som jag tänkt på tidigare och som jag delvis får ett svar på här.

Lite trög i slutet, men annars väldigt svår att lägga ifrån sig.

Den glömda trädgården

Den glömda trädgården av Kate Morton utspelar sig både i England och Australien. Tre kvinnor i olika generationer är huvudpersoner och deras historier lappar över varandra och bygger en spännande historia. Det handlar om en gammal släkthemlighet och varje kapitel bjuder på en pusselbit och spänningen hålls uppe hela boken igenom. En illustrerad sagobok har en viktig plats i berättelsen. Det och kvinnorna ur olika generationer får mig att tänka på Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Det var länge sen jag läste den, men tankarna vänder ditåt. Jag har tidigare varit sugen på Mortons Dimmornas lek, men nu när jag vill läsa den hittar jag den inte längre till försäljning som pocket.

Marshmallows till frukost

Marshmallows till frukost – visst låter det härligt! Verkligen en bok som gick hem hos mig mitt i vinterkylan och mörkret. Den var inte alls så sötsliskig som titeln får det att låta, utan tar upp relationer på ett bra sätt. Befriande nog handlar det inte enbart om Kvinnan som möter mannen med stort M. Kärlek mellan barn och förälder är det som är centralt i boken.

Kendra är just hemkommen från Australien när hon dras in i livet hos familjen som hon hyr en lägenhet av. Mamman i familjen är frånvarande och pappan har svårt att ta hand om barnen. De suger genast Kendra till sig och ser henne som ett mammasubstitut. Sakta men säker kryper hemligheterna fram från både Kendras och familjens liv, där både alkoholism och övergrepp varit en del.

Kärlek som Kendra hyser till barnen beskrivs son så varm. Kendra är, trots sina problem, en tjej med båda fötterna på jorden, som inte räds att visa sin ilska och som sakta men säkert hjälper familjen på fötter igen. Hon förändras även själv.

Så här skrev jag om Koomsons tidigare bok: Min bästa väns dotter, som jag också gillade och som gjorde att jag höll ögonen efter fler böcker av författaren. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna till dig som vill läsa om relationer, men som inte vill ha något som är FÖR lättvindigt. Skulle jag bara orka så skulle jag läsa Koomsons böcker på engelska, men är för slö så jag väntar tills de kommer på svenska istället. Här kan du läsa mer om Dorothy Koomson.

Efter Marshmallows till frukost var jag först sugen på någon deckare, men nu längtar jag efter något i feelgoodgenren istället. Som tur var ligger Flickan från tjugotalet och väntar på mig på biblioteket.

En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Den sista föreläsningen

Äntligen en bok som griper tag i mig! Tycker att jag inte hittar några bra böcker nu för tiden. Den här hade dock en kollega rekommenderat. Enligt henne skulle den vara lättläst, gripande och samtidigt lite rolig. Jag håller med. Tror nästan att jag fått smak för biografier efter den här. Ska nog ta en sväng på biografihyllorna nästa gång på bibblan. Läs mer om Den sista föreläsningen här.

Utan ett ord av Linwood Barclay

Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.

Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.

Sånt man bara säger av Helena von Zwiegbergk

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk var helt toppenbra!! Jag läste ut den på en dag och natt fastän nattsömnen blev lite väl kort. Det var så lätt att komma in i den, precis som hennes tidigare böcker. Har dock inte läst hennes deckare, men måste kanske ge mig på dem också. Boken hade ett sånt driv fastän det inte var någon speciellt spännande historia. Det KÄNDES som att man var med och att personerna i boken var verkliga. Stämningen satte sig nästan fast i min hjärna och jag kan känna av tystnaden i huvudpersonens hus långt ut på landet.

Hade jag varit lite piggare idag hade jag säkert kunnat klämma ur mig något intressantare inlägg, men det finns det andra som står för. Jag skyller på författaren och boken som stal välbehövliga delar av min nattsömn. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag har den här läsupplevelsen i bagaget!