feelgoodbibliotekarien boktips, Brittiskt, Europa, Feel-good, Indien, Kulturkrockar, Kulturmöten, Läst 2012, Samtid

Major Pettigrews sista chans

”Major Pettigrews sista chans, av Helen Simson är en varm och humoristisk Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar”, går det att läsa på Forums sida. Bättre än så går det inte att beskriva den här boken. Det engelska omslaget är snyggare än det svenska, enligt min smak, så jag tog med det här.
Som bokofil fattar jag genast tycke för Major Pettigrew och hans försmak för stilla stunder framför brasan, med en god bok och en kopp te. En omsorgsfullt tillagad kopp te, för sånt är han extremt nogrann med. När han av en händelse träffar på Mrs Ali, även hon mycket intresserad av litteratur, finner hans sin själsfrände. Deras vänskap är inte helt självklar ur andra bybors perspektiv och Major Pettigrew skyltar inte direkt med att han träffar den pakistanska kvinnan.

Det jag gillar med den här berättelsen är att två människor med skilda bakgrunder kan finna varandra genom ett gemensamt intresse. När intresset är just litteratur så lockas jag lite extra, så klart. Kulturmöten tycker jag alltid är intressanta och även den asiatiska maten sätter sin speciella doft på berättelsen. De udda karaktärerna är som hämtade från ”En karl för sin kilt”, som gick på tv för några år sedan och jag dras till sådana. Även den brittiska småstadsmiljön tilltalar mig. (Jag får kanske göra ett eget blogginlägg om vad det är som gör att jag dras till brittiska böcker…och hänvisa till det så slipper jag dra det om och om igen :-))  

Berättelsen är långsam och och mysigheten ligger där som ett ”Morden i Midsommer”-lock över sig. Boken kändes lite för långsam för mig, men det kan hända att jag har läst boken med för många avbrott (pga små gullungar :-), vilket kan spela in. Mina förväntningar låg också väldigt högt redan innan jag köpt boken.

feelgoodbibliotekarien Bladvändare, Brittiskt, chicklit, Feel-good, Kul, Läst 2012, Romantisk komedi

Nya kontakter av Kinsella – romantisk komedi perfekt för hängmattan

Jag tänkte att jag skulle ha något lättroande på semestern och lånade Nya kontakter av Sophie Kinsella när jag var på biblioteket. Jag har tidigare läst Flickan från tjugotalet av Kinsella, som jag tyckte om. Bättre än vad jag hade förväntat mig faktiskt. Visst är båda ”pratiga” och ibland tycker jag att författaren gärna hade fått skala bort vart tredje ord. Det blir för många ord, samtidigt som det går så lätt och snabbt att läsa att jag nästan blir åksjuk 🙂 Någon som förstår hur jag menar? Men roliga är Kinsellas böcker och jag småfnittrar ibland under läsningen. Påminner på nåt sätt om Bridget Jones.

Poppy, huvudpersonen i Nya kontakter, påminner om Bridget och hon råkar ut för ungefär lika många missöden och pinsamma situationer som hon. Det börjar med att hennes förlovningsring försvinner och samtidigt hennes älskade mobiltelefon. Hon känner sig helt naken och utlämnad utan mobiltelefonen, som visar sig få en mycket central plats i berättelsen.

Poppys nya mobiltelefon, som hon av en slump hittar i en papperskorg, visar sig tillhöra sekreteraren till en affärsman, Sam, men Poppy vägrar att lämna ifrån sig den förrän hon har fått tillbaka sin ring. Utan nummer kan ju ingen ringa henne när de hittar den, resonerar hon. Poppy får till en början ofrivilligt agera sekreterare och vidarebefordra alla sms och mail till Sam. På det viset växer en relation fram mellan dem. De så att säga, delar inkorg (vilket kanske kan ses som romantiskt…eller helt jättejobbigt!).Det sker så klart en del förvecklingar och Poppys fästman visar sig inte vara den hon trott.

I mitten av boken kände jag att nä…nu blädderläser jag klart den…men sen tog den sig igen… Kan beror på att jag har läst småstycken och blivit avbruten hela tiden…och varje gång jag skulle börja igen letade Poppy fortfarande efter sin ring, kändes det som.

Kinsellas böcker passar perfekt som strandläsning/semesterläsning och bör nog avnjutas som sträckläsning. Den var inte riktigt så förutsägbar som jag först trodde och slutet…ja det är rena Julia-Roberts-slutet…så klart! 🙂 Dröjer nog inte förrän boken blir filmatiserad…sker kanske förresten redan i detta nu?

När jag läste hade jag Lyrans tematrio om yrken i skallen. Poppy är sjukgymnast. Kanske inte det vanligaste yrken hos sådan här litteraturs hjältinnor.

feelgoodbibliotekarien Frankrike, Tematrio

Teamtrio – Franska böcker

Lyrans tematrio den här veckan är: Franska böcker. Jag hänger på.
1. Den första jag kommer att tänka på är ju Gavalda, som aldrig gör mig besviken.
2. Vända blad, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, Ät mig, Igelkottens elegans har jag bloggat om förrut.

3. Hade svårt att komma på en tredje, så jag kollade igenom Stockholms bibliotekskatalog på ämnet Frankrike och råkade på Kiffe, kiffe som jag läst och tyckte om.

feelgoodbibliotekarien BokSPAning, Loppis

Drömmen om ett bokkollo i Hälsingland

Efter att jag hade gjort mina loppisfynd i Alfta åkte vi till Alfta Quren och såg oss omkring. Första gången jag var där, men jag har hört så mycket gott om stället och maten. Det var verkligen mysigt, som du ser på bilderna nedan. Får jag som jag vill så blir det ett BokSPA i feelgood-anda där i slutet av oktober. Mer info senare.
feelgoodbibliotekarien afrika, Favoriter, Kulturmöten, Läst 2012, Samtid

Engagerande om Nigeria – Små solfåglar långt borta

Jag retade upp mig så i går kväll att jag hade svårt att sova. Dels över recensionen i Litteraturmagazinet där Små solfåglar långt borta, av Christie Watson, skrevs ner så totalt och dels över att jag glömt att blogga om just den boken. En av de största läsupplevelserna i år för mig! Tänk att smaken kan vara så olika.

”Läsning för dem som älskade En halv gul sol och Flyga drake”, skriver Damm förlag på sin sida. Jag håller med. Engagerande och medryckande skrivet om människor som det är lätt att känna med, och samtidigt behandlar böckerna aktuella och svåra konflikter i länder som västvärlden inte vet så mycket om. Själv anser jag att det finns inget bättre sätt att få i sig kunskap än via en bra skönlitterär berättelse. Böcker behöver inte alltid vara problematiserande och analytiska.Vill man läsa sådana kan man ju välja annat än skönlitteratur.Jag har mycket svårt att förstå hur man INTE kan bli nyfiken och engagerad av Små solfåglar långt borta…bara själva titeln i sig gjorde mig nyfiken.

Att bokens perspektiv är uitfrån en tolvåring har jag heller inget emot. Jag fattar tycke för huvudpersonen Blessing från första sidan och det är intressant att få höra berättelsen ur hennes synvinkel. Kanske är det ett uttänkt grepp att skildra historien utifrån ett barns perspektiv? Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Little Bee, av Chris Cleave. Den boken beskriver också situationen i Nigeria ur en ung flickas ögon. Helst hade jag velat läst Små solfåglar långt borta innan Little Bee så att jag hade bakgrunden med mig. Är det en slump att det alltid kommer ut två böcker samtidigt som liknar varandra och behandlar ungefär samma tema?

Blessings familj är minst sagt lite brokig och inte helt synkad, men ändå så skön! Jag blir nästan kär i familjen och  jag saknar dem när jag lägger ifrån mig boken. I den despotiske morfadern, som Kåkå tycker är obehaglig, ser jag en rädd liten man som försöker gömma sig bakom en patriarkalisk samhällsstruktur utan att lyckas riktigt. Genom den hårda fasaden skiner hans mildhet och stora kärlek till familjen igenom. Bland annat efter att han tvingat fram ett allergianfall hos Blessings bror. Då är det morfadern som alltid ser till att ha allergimedicin hemma 🙂 Jag kan rent utav se att han innerst inne är god och att han bara är familjens marionett. De riktiga makthavarna och de driftiga i familjen är kvinnorna.

Att för fattaren vill framhålla att kvinnorna är en kraft att räkna med går inte att ta miste på. Det går till exempel att dra parralleller till de medborgarrättskämpar som fick dela på Nobels fredspris förra året. Boken visar också på att det är kvinnorna som är viktiga genom att betona frågor som omskärelse och behovet av bättre förlossnings- och sjukvård

Amnesty driver just nu en kampanj för att påverka oljeindustrin och dess påverkan på miljön och samhället i Nigeria. Att det just nu har kommit ut två böcker på svenska om Nigeria verkar vara mer än tanke än en ren slump. Inte mig emot.

Och var kommer feelgooden in i allt det här hemska. Jo…de varma relationerna mellan familjemedlemmarna trots det hårda livet gör en varm i hjärtat…och att det finns hopp i allt elände…

Så…Kåkå…har vi verkligen läst samma bok? 🙂

feelgoodbibliotekarien Läst 2012, Om mig

Boken och jag – reportage i lokaltidningen Ljusnan

Jag blev uppringd och fick frågan om jag ville ställa upp och berätta om en bok som har betytt mycket för mig. EN bok!! Det går ju inte 🙂 Blev som tilt, vakuum, stillestånd och helt tomt i min hjärna och jag sprang runt hela kvällen och letade i bokhyllorna utan att kunna bestämma mig. Så när journalisten kom fick det bli den bok som jag läst sist och det var Den krympande hustrun av Andrew Kaufman från Printz Publishing. Vi satt i min trädgård och pratade och hon som intervjuade mig var själv boktokig, så det var ju extra kul. Det är alltid lite jobbigt att läsa om sig själv…men här…håll till godo! 🙂 Här är jag och min bok.

 (Tyvärr finns inte reportaget på nätet). 
feelgoodbibliotekarien blogga, Bokbloggsjerka

Handen på hjärtat…så bloggar jag inte om allt jag läser

Den här helgens bokbloggjerka består av frågan ”Recenserar du alla böcker du läser?” 

Mitt svar: Handen på hjärtat så bloggar jag inte om riktigt alla böcker jag läser. 
  1. Vissa läser jag inte ut för att jag märker efter några sidor att det här är inget för mig. 
  2. Vissa läser jag inte ut för att jag hela tiden bli överöst av nya titlar som lockar mitt intresse. 
  3. Ibland skriver jag bara något på Feelgoodbibliotekariens sida på Facebook. 
  4. Några böcker vill jag inte skylta med att jag läser…känns för privat ibland. 
  5. Sen läser jag många barnböcker, eftersom jag är barnbibliotekarie, och för att jag läser för mina barn. Skulle jag blogga om alla de böckerna…skulle jag aldrig hinna läsa 🙂 
  6. Själva ordet ”Recensera” känns lite för avancerat för mitt bloggande. Recensioner tänker jag mig att litteraturvetare och journalister ägnar sig åt. Jag lägger inte ner hela min själ på inläggen och skulle nog hellre kalla mina blogginlägg för utlåtande..(oj det lät också pretto :-)) tyckande eller…ja vad ska man kalla det egentligen? 
Trevlig helg! 

feelgoodbibliotekarien Asien, Läst 2012, Samtid

Ta hand om min mor …och persimoner

Jag har nyligen läst klart Ta hand om min mor som utspelar sig i Sydkorea. Den tilltalar min Asien-ådra. I korthet handlar boken om en familj där modern helt plötsligt försvinner. Hon och maken tappar bort varandra på en tunnelbanestation och efter det försöker alla i familjen att hitta henne. Man får följa en familjemedlem åt gången och får genom dem lära känna den försvunna kvinnan, som hela familjen mer eller mindre ha tagit för given. Först när hon är borta märker de hur mycket de uppskattat henne. Fram växer en bild av en kvinna som har försakat mycket av sig själv för att sin familjs välbefinnande, samtidigt så visade hon sig vara stark när det verkligen gällde. Hon hade även ett eget liv på sidan om familjen, som ingen i familjen visste något om. En människa är komplex och det är inte alltid man ser alla sidorna. Även mödrar är människor!

Berättelsen är långsam och det händer inte särskilt mycket, men jag gillar dess uppbyggnad och själva stämningen i boken. Min nyfikenhet på vardagslivet i ett annat land får också sitt. Man får bla läsa om deras släktträd på gården, förfädersdagarna som måste firas, samt hur gamla traditioner möter nya.


Det är alltid roligt när man får lära sig något nytt, och jag gillar speciellt när jag får upp ögonen för någon ny maträtt eller frukt, som jag förr inte hade en aning om att de fanns. Så var det även i Mr Alis äktenskapsbyrå. Där måste jag nästan utfärda dreggelvarning! 🙂 I Ta hand om min mor reagerar jag på persimoner som äts i tid och otid. Den frukten dyker även upp i Major Pettigrews sista chans, som jag läser just nu. Jag frågade en vän med rötter i Japan om hon visste vad det var för frukt. Hon åt den ofta sa hon och hennes japanska släktnamn råkade ha fått sitt namn efter just den frukten. Sammanträffande! Så nu bara måste jag iväg och köpa persimoner och smaka. 🙂

Kyung-Sook Shin tilldelades tidigare i år litteraturpriset Man Asian. Hon var den första sydkoreanska författare och kvinna som mottagit det priset. Hon tävlade bla med Murakami och det vill ju inte säga lite om hon fick priset med en sådan medtävlare.

Kanske en bok att köpa till sina syskon, att ge sina barn på morsdag eller helt enkelt till den som gillar böcker som utspelar sig i Asien. Jag kan tänka mig att den skulle bli bra som film. Få se om jag får rätt!

feelgoodbibliotekarien Uncategorized

Tre udda yrken – Tematrio

Var ett tag sen jag hängde på Lyrans tematrio, men hoppar på den om yrken. Min hjärna börjar snurra runt och de böcker som handlar om yrken som jag kommer på är:

1. Huvudpersonen Jacob i boken Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow missar precis sista provet innan han skulle få sin veterinärlegitimation. Men av en slump så får han användning av sina veterinärkunskaper ändå när han hamnar på en cirkus.

2. Sköra bestar handlar delvis om en tjurfäktare och det var kul att få lära sig lite om det udda yrket.

3. Jag vet inte riktigt vilket sorts yrke man ska säga att Karen i Flickan som dök ner till jordens mitt har. I alla fall lärde jag mig mycket om hur man fångar tonfisk. Intressantare än det låter 🙂