Konsten att tala med en änkling

Jag hoppar från en lad-lit till en annan. Även Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper hittade jag genom Bokhora som beskriver boken så här:

”Bästa blandningen av relationer, lite sorg, lite sentimentalitet, toppat med 30+kriser, allt i smart förpackning. Helt perfekt underhållning med hjärna”.

Det är så skön stämning i boken och jag känner verkligen för Doug som förlorat sin fru. Han är helt nedgången av sorg. Troppers beskrivningar av sorgen är inte de man vanligen får höra. Doug är så befriande osentimental på ett sätt och vi får följa hans innersta tankar. Bla har han förbjudna tankar som att han är glad över att att han blev sin frus sista man. När det har gått ett år sen hans frus tragiska död tycker hans tvillingsyster att det är dags att han börjar leva igen. Förändringen startar lite sakta. Relationen till styvsonen är stapplande i början, men är ändå rörande. Detsamma är förhållandet till hans strokedrabbade far.

Adlibris beskrev Jonathan Tropper som en amerikansk Nick Hornby och så klart hade de mig på kroken direkt. Bara att gratulera om du har den här boken oläst!!

En dag

På omslaget till En dag av David Nicholls får man reda på vilka som fått filmrollerna som Emma och Dexter och det gillar jag inte. Därför låter jag bli att kolla upp hur skådisarna ser ut.

Boken handlar om Emma och Dexter och om hur deras förhållande utvecklas under 20 år. 1988 den 15 juli tillbringade de en kärleksnatt tillsammans, men det blev ingen fortsättning då på deras kärleksrelation. Livet kom emellan. Varje år just den 15 juli får vi träffa Emma och Dexter och följa hur det går för dem. De är nästan aldrig på samma våglängd när det gäller kärleken…men det här är en romantisk komedi och så klart blir de tillsammans…men boken slutar inte där…säger inget mer om slutet.

Boken är sorglig och rolig på samma gång. Jag hittade den genom Bokhoran Helena Dahlgren som skriver att ”En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar”. Kan inte annat än hålla med henne.

Vips så blev det liv!

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern 🙂 Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den ”djup” och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa 🙂 Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det 🙂

Ursprung

Jag har tidigare läst Nymåne av Diana Abu-Jaber och blev glatt överraskad när jag märkte att hon gett ut den här deckaren. Det är en lite annorlunda deckare. Adlibris skriver att det är ”en fängslande mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama”.

Den handlar om en kvinna som heter Lena. Hon är i 40-årsåldern och är fingeravtrycksanalytiker. Hon får i uppdrag att analysera fingeravtryck på en rad spjälsängar som kommer in strax efter varandra. Plötslig spädbarnsdöd eller en seriemördare? Det visar sig att hon själv är en del av gåtans lösning.

Lena är adopterad och som en tråd genom hela boken går hennes tankar kring hennes eget ursprung. Intressant att läsa om dessa tankar samtidigt som man fick en deckargåta på köpet. Boken är suggestivt skriven och hela tiden känner man något olycksbådande i bakgrunden. Jag läser gärna fler böcker av Diana Abu-Jaber

En dag

Råkade förhandsbeställa boken En dag av David Nicholls idag. Kan behövas en bra mysbok så här i höstmörkret. Jag bara älskade tv-serien Kalla fötter och jag gillade boken Mitt livs roll. Slank ner några fler böcker också. Det är ju trots allt snart jul…:-)

Miss Mary Bennets självständighet

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough kan man säga är en fortsättning på Stolhet och fördom av Jane Austen. Jag var nog inte ensam om att vilja veta hur det gick för Mr Darcy och Miss Elizabeth när bröllopsklockorna slutat ringa. Den här boken ger en möjlig variant på hur det kunde ha varit. Någon skrev att boken är en våldtäkt på Stolthet och fördom…och jag förstår vad hon menar. Livet för huvudpersonerna har inte utvecklat sig så rosenrött som man kunde tro. Mr Darcy är bitter och karriärlysten och hans äktenskap med Elizabeth är allt annat är lyckligt. De har fått 4 döttrar och bara en son, arvingen som Mr Darcy anser är för feminin och vek. Mr Bingley har slavar på Jamaica och Mary blir bestört och försöker få honom att frige dem. Miss Mary har Mr Darcy lämnat åt sitt öde att ta hand om den gamla mamman, så långt bort från honom själv som möjligt. När hon dör ser Mary äntligen sin chans till ett eget liv.

Jag tycker att det är kul och uppfriskande att få en helt ny bild av de karaktärer som Jane Austen skapade för länge sedan. Även om det känns sorgligt att min och många andras favoritman Mr Darcy är helt vedervärdig så är det skönt att bli förvånad. Bäst hade nog berättelsen blivit som en ren parodi. Jag är inte säker än, men jag tror inte att det är McCullougs mening. Hon brukar ju skriva romantiska berättelser. Men jag har inte ens kommit halvvägs än så jag är inte rätt person att uttala mig om det.

Bad boy

Bad boy av Peter Robinson var ännu en av höstens höjdpunkter för mig. Den här gången var det Alan Banks dotter som var bokens medelpunkt. Även hans polispartner på sätt och vis. Vill inte avslöja något, men visst blev man chockad. Det kändes som att det var en lång startsträcka, vilket absolut inte gör mig något när det är Peter Robinson som skriver. Sen kom upplösningen väldigt snabbt. Nästan för snabbt tyckte jag. Kanske för att Robinsons böcker är så bra att man läser dem lite för snabbt. De tar slut fortare än vad jag vill att de ska göra. Nu är det bara att vänta på nästa….

Juliet, naked

Känner att jag måste blogga ikapp lite. Har inte haft nån större lust att blogga senaste tiden, men läst har jag gjort. Nick Hornbys Juliet, naked är en av hans bästa böcker. Jag gillade den väldigt mycket. Hela boken slingrar sig kring ett album som spelades in för årtionden sedan, av en musiker som hoppade av sin karriär under mystiska omständigheter… Tror man tills man får höra hans egen variant. Det fanns passager som jag läste högt för min man och livsvisdom som jag ville stryka under (men inte gjordet eftersom det var bibliotekets bok). Därför måste jag köpa pocketvarianten och läsa den en gång till med blyertspenna. En annorlunda relationsroman som jag tror de flesta skulle gilla. Helt i klass med Om en pojke och High Fidelity. Jag ser fram emot filmen som jag antar inte ligger för långt fram i tiden.

Överenskommelser

Vågar jag skriva att jag tycker att Överenskommelser är bra?! Den innehåller så himla mycket sex att jag nästan blir generad 🙂 Faktiskt! Betyder det att jag gillar tantsnusk? Nä! Men jag är tydligen inte ensam bokbloggare att inte våga läsa den. Läs en intervju med författaren här. Jag vågade läsa den när en av bokhororna gillade den. Då MÅSTE den vara bra. Jag litar på dem.

Det som lockade mig var att det på framsidan stod att det var en ”svensk Jane Austen”. Det kan jag skriva under på att det var. Jag blev absolut inte besviken. Den tystlåtne, allvarlige gentlemannen var där, den kloka kvinnan, den känslosamma kvinnan, den elaka släktingen, de långa promenaderna, de vitsiga samtalen, salongerna osv.

Det var stört omöjligt att lägga ifrån sig boken. Jag försökte läsa långt in på natten, men ögonlocken stängde sig mot min vilja. Det var någon som jämförde drivet i boken med Da vinci-koden. Varje kapitel slutade med en cliff-hanger som heter duga.

Många historiska romaner kan vara lite tunga och fyllda av dåtidens manéer. Den här boken kändes dock fräsch. Nutida på något sätt fast berättelsen låg i en historisk tid. Människorna var som de är nu och inte stramt högtidliga som de ofta beskrivs när de skrider omkring i sina korsetter och långklänningar. Det var nog så det var fastän det är svårt att föreställa sig när man ser gamla svartvita foton från en förgången tid.

De svenska miljöerna trädde fram och gav boken en extra nyans. Det var mycket snö och vinteraktiviteter som skridskoåkning och snöbollskrig. Inte det vanligaste inslaget i historiska romaner med kvinnor i korsetter. Inte som jag har träffat på åtminstone.

OM jag ska säga något negativt om boken så var det väl det att titeln är lite missvisande. Den borde ha hetat Missförstånd istället för Överrenskommelser eftersom det var hundra missförstånd efter varandra. Två människor bara kan inte missförstå varandra så där många gånger!! Det kändes lite frustrerande, men det var väl det som var meningen antar jag. Boken hade blivit mycket kortare annars.

Läs den!! Om du vågar 🙂

Niceville

Ha! Jag hann före Inga-Lill Mosander på Go’kväll. Händer inte så ofta. Jag gillar ofta de böcker som hon brukar ta med sig. Niceville är en sån där bok, som jag bara vill rekommendera till alla! En viktig bok och samtidigt så härlig att läsa. Den fick fart på min läslust igen.

Man får följa en ung vit kvinnlig journalist som i sin hemstad i Södra USA, på 60 talet, skriver ner svarta hembiträdens berättelser om sina liv och arbete hos vita familjer. Detta skedde under stort hemlighetsmakeri.

Det känns hemskt att denna rasism var så utbredd och det var bara 50 år sen! (ännu mer skrämmande är det väl att rasismen finns kvar än idag) Tex fick de svarta kvinnorna inte gå på samma toaletter som de vita och i boken bygge familjen ny toa till hembiträdet i garaget (blev lite körigt när hon sen skulle lära dottern i huset att använda toaletten :-)). Samtidigt som kvinnorna förnedrades uppfostrade de de vita familjernas barn med kärlek. De försökte impregnera barnen mot rasismens klor genom att berätta sagor där hudfärgen var oväsentlig. Den om en grön Martin Luther King var rörande 🙂

Det var också hemskt att läsa om hur osynligt kvinnorna straffades. Om de gjort något otillåtet dröjde det inte länge förrän de blev av med jobbet. Sen ville ingen annan anställa henne eftersom ryktet spred sig som en löpeld i de vita kvinnliga nätverken. Efter det kanske hon blev av med lägenheten för att någon kontaktat hyresvärden. Snart var också den avskedade kvinnans vuxna dotter utan arbete och så vidare. Ondskan sipprade igenom och minsta lilla felsteg kunde få stora konsekvenser för hela familjer.

Jag rollbesätter redan filmen, som bara måste komma, i mitt huvud. Men tills dess – LÄS BOKEN!